Etikettarkiv: street harassment

Igen och igen och igen och…

Publicerat av

Jag är så förbannat trött på att jag inte skall kunna gå till och från jobbet utan att bli trakasserad på gatorna. Idag gick en kille jag passerat 50 meter tidigare ikapp mig och ville berätta för mig att jag går sexigt och att jag har en sexig kropp. JAHA DU sade jag och sprang över övergångsstället och försvann därifrån. Vad förväntade han sig, ett TACK?!

Saker som hade varit okej att gå ifatt mig för att säga:

  • Du har väldigt fint hår
  • Dina leggings [Star Wars-leggings idag!] är jätteballa
  • Vad är klockan?

ALLT som annars rör min kropp eller mitt utseende är out of bounds. Varför förstår folk inte det? Jag blir så förbannat trött på att jag hela tiden skall behöva oroa mig över att folk skall börja hojta på och följa efter mig.

Folk har föreslagit för mig att det kan ha att göra med hur jag går. Ifall jag är ihopkrupen, tittar ängsligt omkring mig och ser nervös ut vs. ifall jag går med rak rygg, självsäkra steg och ett Gother than thou-uttryck i ansiktet (yeah yeah, replace with vilken slags KICKASS attityd som ni vill där, jag tog bara ett i mängden) men det gör ingen skillnad. Jag går inte som något som skulle kunna misstas för ett ”easy prey” (och jag försöker inte på något sätt säga att flickor som går på ett visst sätt skulle behöva räkna med att bli catcallade åt höger och vänster, så snälla missförstå mig inte här) men det gör INGEN SKILLNAD. De tjoar och tjimmar när jag ser ut som en diva, de tjoar och tjimmar när jag scurryar som en liten skrämd mus. Jag får inte vara ifred, och det börjar driva mig till vansinne.

LÅT MIG VARA FÖR HELVETE

tumblr_n68zo96Vq11r3ftpno1_500

Jag förstår inte hur de här människoran kan tycka att det är okej att gasta saker åt främmande kvinnor på gatan. Tror de ens på riktigt att det skulle kunna uppfattas som en komplimang av NÅGON? ARGH.

 

Anyway. Idag är jag tillbaka på jobbet, och jag skulle ju vilja säga att det känns bra men just nu är jag för djävla uppretad av att jag aldrig kan få vara ifred någonstans att jag inte ens orkar.

Jag ägnade dagen igår åt att ta det lugnt, titta på Top Model och laga/uppgradera mina lajvkläder. Skall se ifall jag kan få jackan att sluta spricka varje gång jag tar den på mig ;)

Idag skall jag fortsätta chilla hemma, samt plocka upp lite efter allt panik-lajvpyssel jag ägnade mig åt innan jag åkte ut i skogen förra veckan.

Och på riktigt alltså: SLUTA CAT-CALLA FOLK FÖR HELVETE. Det är INTE en komplimang! Och till er som reagerar som min kollega och tycker att ”skall man nu inte ens få le mot en främling och säga hej?!” så kan jag bara säga: Klart som fan ni får säga hej, men säg inte till mig att jag är ”sexig” för jag är inte intresserad av ert djävla approval. Fucking främlingar. Den enda vars approval jag behöver ha är min pojkväns.

Det är inte på mina egna villkor längre

Publicerat av

Jag ringde min mor på hemvägen från jobb, för cirkus 20 minuter sedan. När hon svarade sade jag ”Snälla, prata med mig” och började nästan gråta när jag förklarade att jag för tredje gången blivit passerad av en kille i en orange bil som uppenbarligen cirkulerat runt kvarteret just för att passera mig tre gånger; som tutade och vinkade och log ett obehagligt leende och körde förbi mig långsamt, långsamt. Och han gjorde mig RÄDD. Jag lyckades finta bort honom vid en fyrvägskorsning där han körde i den riktning han trodde att jag skulle gå och stannade längre bort längs vägen, och jag snabbt som fan gick åt andra hållet och tog mig in mellan husen och gick den vägen hem. Jag tappade räkningen på hur många gånger jag vände mig om för att se över axeln ifall den där orangea bilen fortfarande låg bakom mig, ifall han forfarande skulle passera och vinka och flina åt mig i slow motion.

Och sedan kommer skammen. Skulden. Det är mitt eget fel, jag har för snygga kläder idag. Om jag skulle ha på mig ett par illasittande jeans och en stor hoodie istället, då hade han inte lagt märke till mig. Då hade jag varit osynlig. Vad kan jag ha på mig imorgon, vad har jag rent..?

Men det är inte mitt fel. Jag skall väl för fan kunna gå längs vägen hem utan att folk skall tuta och stanna och bete sig obehagligt mot mig? Klumpen av obehag jag har i magen just nu, jag vet inte ens ifall jag orkar gå ner till gymmet trots att jag suttit och sett fram emot att få komma iväg och springa hela dagen. Jag vill bara gråta.

Jag blev reducerad till en kropp, ett objekt, ett stycke kött. Mina former var tydligen attraktiva, och han ansåg att han hade rätt att få uttrycka detta på ett väldigt tydligt sätt. Varför har han rätt att utan konsekvenser tuta och förfölja mig och göra mig rädd och illa till mods och varför är det min sak att känna skuld över?

Men vi får väl göra så att jag slutar att klä mig i kläder som på något vis visar min kroppsform. Jag får väl ta ansvaret för det, antar jag, och försöka göra mig så formlös och oansenlig och tråkig som möjligt. För nästa gång kanske jag inte lyckas finta bort personen i bilen, nästa gång kanske bilen stannar precis framför mig och tar mig med på en liten resa. Jag vill inte att det skall hända, och så länge det är mitt fel för att jag klär mig i för åtsittande och snygga kläder eller whatnot så får det nog vara så att jag får ändra på den saken så länge jag inte har med mig någon jag vet kan hjälpa mig ifall det skiter sig.

Jag vet inte om det blir något gymmande idag. Just nu vill jag bara gråta och gömma mig och inte behöva gå utför min dörr.