Jag ringde min mor på hemvägen från jobb, för cirkus 20 minuter sedan. När hon svarade sade jag ”Snälla, prata med mig” och började nästan gråta när jag förklarade att jag för tredje gången blivit passerad av en kille i en orange bil som uppenbarligen cirkulerat runt kvarteret just för att passera mig tre gånger; som tutade och vinkade och log ett obehagligt leende och körde förbi mig långsamt, långsamt. Och han gjorde mig RÄDD. Jag lyckades finta bort honom vid en fyrvägskorsning där han körde i den riktning han trodde att jag skulle gå och stannade längre bort längs vägen, och jag snabbt som fan gick åt andra hållet och tog mig in mellan husen och gick den vägen hem. Jag tappade räkningen på hur många gånger jag vände mig om för att se över axeln ifall den där orangea bilen fortfarande låg bakom mig, ifall han forfarande skulle passera och vinka och flina åt mig i slow motion.
Och sedan kommer skammen. Skulden. Det är mitt eget fel, jag har för snygga kläder idag. Om jag skulle ha på mig ett par illasittande jeans och en stor hoodie istället, då hade han inte lagt märke till mig. Då hade jag varit osynlig. Vad kan jag ha på mig imorgon, vad har jag rent..?
Men det är inte mitt fel. Jag skall väl för fan kunna gå längs vägen hem utan att folk skall tuta och stanna och bete sig obehagligt mot mig? Klumpen av obehag jag har i magen just nu, jag vet inte ens ifall jag orkar gå ner till gymmet trots att jag suttit och sett fram emot att få komma iväg och springa hela dagen. Jag vill bara gråta.
Jag blev reducerad till en kropp, ett objekt, ett stycke kött. Mina former var tydligen attraktiva, och han ansåg att han hade rätt att få uttrycka detta på ett väldigt tydligt sätt. Varför har han rätt att utan konsekvenser tuta och förfölja mig och göra mig rädd och illa till mods och varför är det min sak att känna skuld över?
Men vi får väl göra så att jag slutar att klä mig i kläder som på något vis visar min kroppsform. Jag får väl ta ansvaret för det, antar jag, och försöka göra mig så formlös och oansenlig och tråkig som möjligt. För nästa gång kanske jag inte lyckas finta bort personen i bilen, nästa gång kanske bilen stannar precis framför mig och tar mig med på en liten resa. Jag vill inte att det skall hända, och så länge det är mitt fel för att jag klär mig i för åtsittande och snygga kläder eller whatnot så får det nog vara så att jag får ändra på den saken så länge jag inte har med mig någon jag vet kan hjälpa mig ifall det skiter sig.
Jag vet inte om det blir något gymmande idag. Just nu vill jag bara gråta och gömma mig och inte behöva gå utför min dörr.
Galenskaper.
Vad ledsen jag blir när jag läser det här kära vän, det är bedrövligt att vårt samhälle formar fran mäniskor som tycker att ett sånt här beteende är acceptabelt.
Du ska inte behöva anpassa dig, du ska kunna klä dig som du vill, bete dig som du vill och ändå absolut inte bli utsatt för sånt här min vän.
Jag rekommenderar dock en flaska pepparspray i fickan
Kram fina du
Det är en skam på vårt samhälle över att du ens känner minsta skuld för att det finns folk som gör så här. Det är aldrig ditt fel.
Det är så trist att tanken på att det på något vis skulle vara ditt fel ens slår dig. Helt sjukt att samhället lärt oss kvinnor att tänka så, även när vi på ett djupare plan vet att det inte stämmer. Jag blir så ledsen av att läsa det här. Vilka kräk till män det finns. Kram!
Tyvärr är pepparsprej ansett som ett vapen i Sverige och kräver license. Du får inte ha det i din väska, lika lite som du får ha en kniv.
Du har rätt att klä dig precis hur du vill. Det är inte ditt fel att vissa män tänker med bara halva hjärnan. Dessutom drar de ner betyget för resten av oss män.
Ta regnummret och ring polisen direkt nästa gång. Jag är ganska säker på att de kommer väldigt fort om du känner dig hotad. Iaf i central Malmö där en polisbil finns ganska nära. Det kan mycket väl vara så att denna bil ingår i något annat som polisen spanar mot. De blir då bara eld och lågor om de får en anledning att stoppa den.