Stirrar på fullmånen och kan knappt slita blicken från den nu

Det är fullmåne ute. Jag har just ätit en skål med hallonglass och nu sitter jag här och lyssnar på lite ny och spännande musik på Spotify.

I förrgår körde jag äntligen W2R3 och är nu klar med W2 i C25k. Det innebär att jag skall köra första W3R1 imorgon – redan nu lite tyngre och jobbigare. Ohwell. Jag kommer att må bättre allt eftersom min kropp anpassar sig. Jag har ju faktiskt ingen träningsvärk efter fredagens vedermödor – så kroppen har ju redan blivit bättre efter något jag ändå ser som väldigt lite träning. Tänk vilka förutsättningar jag ändå har att faktiskt bli lite mer vältränad, det är helt svindlande att ens tänka på det. Jag skulle faktiskt kunna bli något annat än en soffpotatis, liksom.

Helgen har i vanlig ordning varit mysig och bra. I fredags när Martin kom så åt vi pizza som jag hade lagat åt oss, sedan tog vi en promenad till Hemköp och köpte lite godis och myste på soffan och såg på Tangled (Disney, 2010) vilket var en film som var klart över förväntant. I går var vi ute på stan en sväng och letade prylar till Halloween, varvid jag hittade typ drömklänningen som jag nu skall räkna lite på för att se ifall jag har råd att köpa (hoppashoppashoppas) och på kvällen gick vi på Malmö Stadsteater och såg på Gengångare & Zombies – har ni tid och råd så tycker jag absolut att ni skall ta och gå och se den! Mycket välspelad och väldigt kul att se vettig teater med zombies i :3

Idag testade vi lite zombiesminkning samt klippte etiketter till spritflaskor, sedan vågade vi oss ut på Emporia där vi först skrattade åt en gigantisk BSOD och sedan fick lite smärre panik när vi väl kom in över den galna massan som travade fram genom korridorerna. Fick tag i det vi skulle och flydde sedan hemåt. Bättre så. Vill inte dit igen, det var för stort och konstigt och för mycket av allt. Får kanske testa det igen när det är lite lugnare, om jag vågar. Just nu är det bara ångest över det hela. Blåskärmen var dock kul ändå:

Hihi.

Men ja. Nu är jag sjukt trött trots att klockan bara är tjugo i nio så jag funderar på att gå till sängs och läsa Lucifer tills jag somnar.

Ville mest bara slänga in ett litet ”hej” såhär på söndagskvällen. Helgerna är ju bloggfria numera eftersom jag har fullt upp med att vara kär & galen, men eftersom han har åkt hem så kände jag för att posta något litet enkelt idag. Kom just på att jag glömde fredagsfemman i fredags också, eep. Jag får posta en försenad femma imorgon istället. Halloween + allt annat tar upp för mycket tankeverksamhet här just nu. Soz.

W2R2

\o/

Första vändorna var jag helt död. Benen brände, jag hade håll och jag ville bara stanna till och gå (men det gjorde jag såklart aldrig, man får inte ge sig). Näst sista rundan kände jag mig plötsligt nästan pigg istället. Sista rundan började jag springa fem sekunder innan det annonserades och slutade springa kanske 30 sekunder efter att jag ”borde” ha slutat. Sedan gick jag en stund och sedan sprang jag igen; allt som allt ungefär två minuters extra löpning. Förstår ni det? TVÅ MINUTER. För mig är det en livstid när det kommer till träning, för mig är TVÅ MINUTER FRIVILLIG LÖPNING utan att man blir andfådd eller får ont typ …himmelriket. Jag sprang för att jag kunde och för att jag orkade och förstår ni hur djävla bra jag känner mig just nu??

Onsdag. Bring it on!

Nu: Duscha och sedan lite välbehövlig (och välförtjänt!) vila på soffan.

Tiden springer men det gör ju tydligen jag också :)

Foto: Monica Hansson (2011)

Godmorgon, och så vidare! Klockan är tio i sju och jag har varit uppe i över en timme redan. Min bror stannade över natten så vi åt frukost och snackade lite skit i morse, och nu är han på tåget till Helsingborg och jag sitter och planerar arbetsdagen :)

Min mor kommer på besök idag och hemma ser det fortfarande ut som ett bombnedslag. Försökte ta ut lite sopor igår men alla sopnedkast är proppfulla och min bror lyckades med lite vilja, våld och vaselin VÅLDA in de två påsar som skulle ner där. Yay. Förhoppningsvis töms soporna idag, för det där kommer ju att bli en sanitär olycka annars.

Förvånansvärt nog har jag fortfarande bara väldigt svaga känningar av träningsvärk efter gårdagens exercis (fast nu när jag skriver det så spänner det till lite i vaderna så det är nog på ingång trots allt) men hittills känns det väldigt bra och jag är nöjd att jag kom ut och rörde på mig igår :) Satsar som sagt på att försöka mig på w2r1 imorgon, vi får se hur det går ;)

Igår ”firade” jag och Martin en månad! Kanske ingen större händelse, men man får vara glad över småsaker också vet ni :) ♥

*flås*

Alltså. Det har ju tyvärr inte hänt något med det här på två veckor, som ni kan se. Det är 13 dagar sedan jag sist var ute och sprang, och sedan kom en flytt ivägen. Men jag och Kriss kom just tillbaka till kontoret efter att ha sprungit w1r3 (Kriss ligger ju egentligen tusen steg före mig, men kom med som moralisk support \o/)

Jag flåsar som värsta telefonpervot, jag känner redan av ont i ländryggen och jag har lite kramp i magen, men det kanske tar sig, det här. Kollegorna peppar på irc och jag hoppas verkligen att jag om två veckor har mindre problem än jag har just nu. Jag är bra på att burst-peppa och bli jättesugen på att göra saker och fixa saker, och i början av typ all träning så går det ju snabbt framåt med snabba resultat. Sedan kommer platåerna. PLATÅERNA. Det är då man under en tid inte får bättre resultat, utan står stilla. Tar man sig förbi platån kommer en ny uppförsbacke och sedan är man …eh… klar? Kanske. Men ja.

Men ni vet ju hur jag är nu. Jag vill ju ha resultat NU. Gärna igår, liksom. Resultat om nio veckor känns just nu alldeles för avlägset, och jag är rädd att jag skall tappa peppen igen. OM jag inte har alldeles för mycket träningsvärk på fredag skall jag ta en runda till då. Försöka springa tre dagar i veckan kanske. måndag-onsdag-fredag. Det är ju upplagt för schema liksom. Helgen får man vila. Tror vi inte att det här kanske kan fungera?

Vi kan väl hoppas, tycker jag.

(bilden ovan visar vad som komma skall i w2, jag har dock just kört w1r3 som sagt var; springa 1 minut – gå i 1,5 minut och upprepa detta x8)

Det finns en anledning till att jag gått ner från 55 till 11 i sanity…

Foto: Hans Wessman (2012)

Ny dag, nya äventyr! Fast jag tror minsann att äventyren vi hade igår kväll överskuggar det mesta. De saker min stackars baronessa har sett, hört och lärt sig, och de saker hon drivits till att göra! Oj oj oj. Jag vill tyvärr inte skriva om det förrän hon är död (vilket förmodligen händer om 1-2 spelningar ändå :P) för just nu är det roligare för resten av gruppen att INTE veta (fast jag tror ju egentligen inte att de läser min blogg, men ändå).

Det blev i vanlig ordning bara de tre core-spelarna som dök upp; Jag, Ööl och Goth. Alternativt Jag, Ola och Göthberg om man hellre vill. Vi plottade att bränna ner en kyrka samt att kidnappa en tjugoårig adelsdam, men sedan gjorde vi varken eller. Vi lyckades lösa mysteriet utan någon dramatik! Eller, eh, det innefattade ju dock att en av karaktärerna förvandlade sig till sagda adelsdam och eh, försökte förföra en präst. Host. Det KAN ha varit jag. Eh. Host.

Jag känner att rollspel i alla fall var precis vad jag behövde. I ärlighetens namn övervägde jag i att skita i att dyka upp för jag kände mig så opepp och omotiverad gällande det mesta, men i retrospekt är jag väldigt glad att jag var med. Nästa spelning blir på tisdag och då skall vi spela hemma hos mig! Jag har lovat/mutat gruppen med vaniljmuffins, så där har jag att roa mig efter arbetstid på tisdag ;)

Idag skall jag och Kriss ut och springa på c25k! Det är EGENTLIGEN w1r3 för mig, men eftersom jag pausade så länge kommer jag att köra om från w1r1. För dagens språng betyder det ingenting, det är samma ”svårighetsgrad”, men när jag springer nästa gång gör det all världens skillnad.

Tjipp! :)

…och plötsligt var det fredag, nu kör vi!

Foto: Monica Hansson (2011)

Då var man utcheckad från hotellet och på plats på kontoret för veckans sista träning. Vi börjar inte förrän om 35 minuter, jag var till skillnad från resten av veckan väldigt snabb med allt i morse – och då gick jag bara upp 10 minuter tidigare för att packa. Det har varit en trevlig vecka och det har varit jättekul att få ansikte på lite fler namn från IRC, men hjälp vad skönt det är nu när veckan (snart) är över!

I eftermiddag kommer Martin och hämtar mig, vi skall byta bil med hans chef (chefens bil har dragkrok) och sedan skall vi äta middag hos min bror (Fredrik ♥) och hans fästmö (Frida ^^) innan vi åker hem till Martin och förmodligen däckar på soffan. Imorgon hämtar vi släpet, packar i mina saker som står hos Martin (TV + dammsugare) och åker sedan till mamma och hämtar möbler (köksbord, kristallkrona, soffa, soffbord). Sedan åker vi ner till Helsingborg, dumpar av allt i lägenheten, lämnar släpet på macken och sedan däckar vi förmodligen på soffan. På söndag skall vi hämta lastbil klockan åtta och sedan FLYTTAR JAG. Härligt! Men hjälp vad trött jag kommer att vara efter denna helg, haha! Jag har dock tagit ledigt från jobb måndag+tisdag för att kunna varva ner samt packa upp. Iochmed allt som ligger i och runt denna flytt rent känslomässigt finns en risk att jag kommer att bryta ihop ett tag när allt är klart, och då är det skönt att inte ha en arbetsdag direkt efter ;)

Also – någonstans på lördagen skall w1r3 hinnas med! Förmodligen i Helsingborg, på kvällen där någonstans. Hrm. Vi får se – jag vet ju med mig att jag är den sortens person som lätt tappar sugen ifall det kommer pauser mitt i ett förbestämt schema liksom.

Mest troligt kommer bloggen att vara död i helgen, men jag skall försöka hinna posta något – här eller på twitter är oklart. Vi får se hur det går med det :P

W1R2

Foto: Monica Hansson (2011)

Jag är ändå imponerad av mig själv. Jag kom nyss inför dörren efter att ha kört w1r2 (week 1, run 2) i min c25k-träning. Det var ungefär lika tungt som förra gången, ingen större skillnad faktiskt. Sist spöregnade det på mig, och idag hade jag träningsvärk. Jag ville ju inte egentligen, men jag satt vid datorn efter att jag ätit kvällsmat (en halv subwaymacka) och var så satans sötsugen att jag var tvungen att visa för mig själv att jag KAN stå emot sötsuget och att jag KAN trotsa träningsdjävulen. Lördag blir w1r3 enligt schema och jag vet faktiskt ärligt talat inte om jag kommer att klara det. Jag kommer då att ha TVÅ dagars träningsvärk i bagaget (när under träningsperioden slutar man ha träningsvärk??)

Men jag försöker. Jag tar det ett steg i taget och snart kanske jag mår bra i mig själv igen.