Den här veckan inleddes som den inledes bör; Med ett gympass! Woo!
Jag verkar ha knixat till en nerv i ryggen under mitt gympass dock, så jag har ont på höger sida när jag rör mig. Eller ja, alltså, jag har ont där HELA TIDEN just nu. Får se ifall det släpper under dagen, annars hoppas jag att W1R2 skall avhjälpa det hela senare.
Det är kyligt ute idag. Kallt, even. Det blåste och hade sig när jag gick till gymmet imorse. Första morgonen på länge då jag har känt mer HÖST än VÅR ute. Det skall vara lite halvdant väder hela veckan, afaik. Det är väl skönt det också, men det har inte varit varmt tillräckligt länge för att man skall ha hunnit tröttna på att INTE frysa när man är ute ;)
Jag har lyckats hålla mina 15k steg om dagen sedan i onsdags! Helt klart värt :D Jag kommer att fortsätta att sikta på 15k steg om dagen denna vecka, men låta lördag vara ett undantag eftersom Martin är här då. Istället får lördags mål vara 10k steg, det skall vara doable så länge vi inte sitter inne på soffan och häckar hela dagen :P
Min Fitbit vill dock inte riktigt synkronisera med vare sig mobilen eller datorn just nu. Eller så är det programvaran som är kajko. Det är i alla fall väldigt irriterande när den visar felaktig data när jag är nyfiken på t.ex. hur många kcal jag brände igår. ”Igår gick du 557 steg” eh nä? Strax över 15k wtf?? Jag vet ju vad som är Korrekt Rätt, och det dyker upp rätt siffror förr eller senare. Ändå irriterande. Jag gillar min data. Jag har dock fortfarande inte vägt mig! #noweighmay osv. Får se hur detta ändrar mitt förhållande till vågen. Kanske kan jag lyckas hålla mig till en gång i veckan istället för en gång om dagen när jag är tillbaka på vågen igen? VI FÅR SE. Kanske skiter i att väga mig alls. Kanske fortsätter hetsa på vågen. Tiden får visa det.
Jag inser att jag har en ganska dålig relation till min kropp just nu. Det är mycket tankar på vad som duger och inte. Hur den bör se ut. Vad den borde orka. Missnöje över att jag inte är där ÄN. Vissa dagar otrolig pepp, andra dagar vill man mest bara dra en säck över huvudet och gömma sig i ett skåp. Hur balanserar man att vilja förbättra sin kropp utan att det tar över och gör en besatt av kalorier och vätskeintag och hur mycket man bränner varje dag? Förr eller senare kommer detta att riskera att bli ohälsosamt, liksom. Vissa dagar önskar jag att jag skulle kunna käka en bunke glass med grädde och chokladsås och maränger och sedan godis och sedan chips och en pizza och ba VARA NÖJD. Men jag vet ju också att jag faktiskt mår dåligt av det. Inte ens psykiskt, men fysiskt. Psykiskt är jag helt okej med att äta saker som inte är särskilt nyttiga. Jag köper storpack choklad på ÖB och äter varje dag. Jag är inte rädd för det onyttiga, jag är bara väldigt medveten om hur min kropp KAN kännas efteråt. Sluggish. Seg. Oglad. Är det en psykisk grej? Jag tänker nej. Psyket blir ju glatt av socker, och jag tror inte alls att jag vill bestraffa mig för att jag ätit sockerbomb genom att inbilla mig att kroppen lider av det. Jag tror att jag är riktig i att det faktiskt är en fysisk bieffekt. Men det är en djävla djungel, det här.
Träning är bra och gör mig glad. Äta bra är bra och gör mig glad. Det är en viktig grej. Jag svälter mig inte – tvärtemot har jag sedan en månad tillbaka ökat mitt kaloriintag med ~500 kcal om dagen. Det är alltså ETT MÅL MAT extra, more or less. Jag använder mest dessa kalorier för ett par mellanmål under dagen, eller för att kunna äta något större och godare utan att det skall häva mitt dagliga mål åt helvete. Att räkna kalorier kan vara ett ätstört beteende, men jag äter ju. Jag åt pizza i fredags (nomnom). Jag äter pasta nästan varje dag. Jag käkar chips när jag är sugen, jag dricker vin trots att det är en kaloribomb som heter duga. Jag förnekar mig inget, jag försöker liksom bara att INTE gå överstyr med hur mycket jag stoppar i mig?
Skriver jag ens detta för att övertala mig själv eller er som läser? Jag vet inte. Jag tänker att jag har bra kontroll över läget. Jag är ju också den som faktiskt sitter i den här kroppen och känner och tänker, så jag HAR ju bättre koll än någon annan på vad som faktiskt händer. Jag vet precis vad jag stoppar i mig varje dag. Jag önskar att min kropp såg annorlunda ut, men jag vet att tålamod kommer att ta mig dit. Jag SKULLE kunna få den kroppen mycket snabbare om jag skulle ge mig på ett väldigt självdestruktivt beteende där jag verkligen depriverar kroppen genom att inte äta särskilt mycket. Vill jag det? Nä. Det får ta den tid det tar. Jag har inte bråttom. Det finns inget mål jag måste uppnå innan ett visst datum på grund av något skäl. Jag vill kunna springa i höst, men det har inte ens med vikten att göra.
Ohwell. Jag skall sluta ranta nu :D Ju mer jag skriver om det desto mer oroar jag mig att ni skall tolka allt detta som att jag har ätstört beteende och mår dåligt egentligen. Jag lovar er att jag mår bra. Jag mår bättre än jag gjort på länge, och det beror på att jag rör mig, äter bra mat och sover ordentligt på nätterna. Herregud sömnen i sig har liksom blivit tusen gånger bättre? Jag studsar knappt ens längre! Och sedan jag började gå upp senast 9 på söndagar (istället för halv tolv…) så kan jag somna utan besvär på söndagar. Det är så fint.
Ni får ha en bra dag! :)
