november | 2015 | Zombielicious

Publicerat 20 november, 2015 av Zombie

Så. Vi kan ju konstatera att magvärken mest troligt är magkatarr. Vad roligt…

Sist jag hade magkatarr var för typ fem år sedan? Jag jobbade på Stream. Läget var skit. Jag mådde dåligt. Jag hade panikångest på helger för att det snart skulle bli måndag och ny arbetsvecka igen. Jag sov inte. Jag åt inte. Kroppen stängde ner. Jag gick upp i vikt och jag grät hela kvällarna. Jag klarade inte av något alls. Jag började ha vattenfast smink på jobbet för jag visste att jag skulle börja gråta förr eller senare under dagen. Vid ett tillfälle tog jag mig till akuten med en snäll kollega i släptåg eftersom min ena arm hade domnat bort och allt kändes väldigt konstigt. Hjärtat som slog som en djävla hammare. Gjorde en fullständig kontroll av kropp med blodprov och EKG och blodtryck och fan vet vad. Fick höra att jag var frisk som en nötkärna, blev rekommenderad att prata med psykolog. Fick en terapeut jag gick till en gång i veckan, väldigt bra människa. Blev till sist skickad till psykolog för medicinering och eventuell sjukskrivning, hon kallade mig ”en svag människa” men gav mig medicin. Två veckor in på medicinen löste sig arbetssituationen för mig. Jag slutade ta piller. Jag slutade gråta mig till uttröttad sömns om nätterna. Jag blev av med det mesta. Jag behöll magkatarren ett tag och låg tolerans mot stress en lång stund. Fortfarande.

Jag har varit stressad länge. Nu börjar min kropp säga ifrån. Jag säger till den att stå ut i tre veckor till, sedan har jag fyra veckors semester. Jag hoppas att den lyssnar på mig. Procera är INTE Stream, men jag är jag. Förstår ni hur jag menar? Den här gången är det inte företaget som gör fel. Det är jag som börjat må dåligt och sedan fallit in i ett destruktivt mönster. Jag har bättre förutsättningar att ta mig ur detta den här gången. Det kommer att lösa sig. Just nu har jag dock en mage som gör ont. Jag har haft svårt att äta den här veckan. Det kommer att vara svårt ett tag. Kanske inte alla måltider, men många. Det kommer att vara svårt att avgöra när magen gör ont för att den gör ont och när den gör ont för att den vill bli matad. Jag kommer antingen att gå upp i vikt eller ner i vikt eller ligga stabilt tills detta är över. Jag vet inte.

Jag har bättre support den här gången. Jag har Martin, först och främst. Och jag har en arbetsplats som bryr sig om mig. Det hade jag inte förra gången.

Men ja. Det är väldigt jobbigt, ändå. Det är frustrerande och dumt när ens kropp börjar motarbeta en. Jag vet ju att det är en varningssignal. Men står jag ut i tre veckor till så har jag min semester sedan. Då blir det solstolar och swimmingpooler och drinkar och fruktshakes och färsk mango och bacon till frukost och tuppfan i grannhuset och klappa hundar och shoppa och krama pappa och julmat och allt vad jag kan drömma om i tre veckor innan jag far hem till en veckas ledighet i Sverige. Andas i fyrkant. Försök hålla stressen borta. Motverka stresstriggers. Städa hemma. Ingen press på att träna. Försök äta tre mål mat om dagen. Försök att bara snacksa när det behövs. Det kommer att gå bra.

Publicerat 20 november, 2015 av Zombie

Det har varit tyst här. Det har ni såklart märkt, men jag tänkte ändå uppmärksamma det. Jag har varit sjuk, så då blir det ju som det blir. I tisdags vaknade jag tidigt och hade enorma kramper i magen. Jag låg en stund och försökte slappna av och hela den biten, men kramperna ville inte ge med sig. Jag sjukanmälde mig till slut för jag insåg att om jag inte ligger som en makaron så kan jag knappt andas pga ALLT GÖR ONT, så fram till 11:30 typ låg jag i sängen i makaronställning och andades i fyrkant och försökte sova lite till. Jag var hemma onsdag och torsdag också. Torsdag mådde jag avsevärt bättre. Imorse tog jag bussen till jobbet pga tung göteborgsväska och jag fick springa typ 10 meter för att hinna med bussen och sedan hade jag sådan hjärtklappning att jag trodde att jag skulle svimma. Sjukdom, bra för kroppen yo! (Nej, inte alls. Suck.)

Jag har gjort inget annat än att ligga på soffan, må dåligt och kolla på typ alla skräck/thriller-filmer som finns på Netflix. Detta resulterade dock i att jag i mitt uttråkade sjukdomsläge började browsa kategorier lite slentrianmässigt och lägga till saker i ”Min lista” och plötsligt hittar jag guldkornet. Long story short, och poängen är ju redan gjord, men såhär: För typ femton år sedan gick det en film på TV som jag spelade in och tyckte var bra. Den hette Tangled. Anna lånade bandet av mig och det blev hennes favoritfilm, more or less. Sedan försvann Anna och sedan försvann kassetten och sedan hittade jag aldrig filmen på internet, för det enda jag får upp är antingen Disneyfilmen vid samma namn, eller rätt film men på holländska. Jag har letat och letat och letat för det är ju Annas film numera och jag vill se den igen because Anna. Och den här filmen hittar jag alltså helt plötsligt på Netflix. *lyckan*! Tittade på den igår. Den var som jag mindes. Inte världens bästa film, men ändå lite grann av världens viktigaste. Because Anna. ♥

I måndags var jag i alla fall hos Linnea. Vi åt pizza och drack vin och tittade på drag queens och diskuterade preventivmedel och pojkvänner och skvallrade och allt sådant där man gör när man umgås med Linnea, ni vet. Bra kväll. Jag önskar att jag hade vaknat i tisdags och varit pigg nog att ha en normal vecka. Sjukdagar gör mig dum i huvudet. Jag klarar ju inte av något. Man ligger bara och glor. Igår ville kroppen inte ens somna. Jag var trött, men också lite stressad eftersom Martin i sista sekund kom på att vi borde gå på releaseparty för Katana ikväll och jag fick mitt i allt rusa upp ur sängen och jaga rätt på en outfit att ha på mig, men jag borde ändå ha kunnat somna. Jag låg i över en timme innan jag till slut slocknade. Sov dåligt, vaknade flera gånger under natten. Drömde konstiga saker om en stor swimming pool och min pappa och min körskollärare och ett par vänner och en låda med gamla POGs och en tub med nya, ovala POGs och jag vet inte. (satan i gatan vad mycket POGs man hade en gång i tiden. jag har dem kvar *någonstans* tror jag, har för mig att jag gjorde mig lustig över dem sist jag flyttade..?)

Jag är så trött. Hjärnan går på halvfart efter ett par dagar framför dumburken, och kroppen surar för att jag knappt har sovit något. Sjukdomdssömn ger inget, och gårdagens oplanerade söndagssömn gjorde INTE saken bättre.

Men ja. Jag lever och har hälsan och solen skiner nästan och idag får jag krama på Martin så det är ju inte all bad. Jag har värsta carepackaget till honom, med öl och kaffi och baasch och ett ljus och mer öl och beef jerkey. Man gör ju vad man kan för att vara en bra flickvän :)

Nåväl. Ni får ha en bra dag! :) Jag skall försöka hålla mig vaken och efter fem sitter jag på ett tåg och gäspar :P

Publicerat 16 november, 2015 av Zombie

Lämnade kontoret halv två i fredags för att ta en buss som gick 13:53 från Södervärn. Så tog jag upp telefonen och såg detta 14:06:

FFFFFFFFUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU-

MEN KUL! Kul att jag gick tidigare från jobbet, kul att jag måste sitta på flygplatsen och glo i nästan tre timmar istället för en timme och KUL ATT BILUTHYRNINGEN STÄNGER 18:00 OCH FLYGFAN LANDAR 18:20!?

Kom till Sturup, fick checka in så att jag i alla fall kunde få sitta och glo på rätt sida tullkontrollen (ni vet, den sidan där det finns butiker och restauranger?) och fick en sådan här lapp:

Okej då, gratis fika är ändå nice. Sedan fick jag hjärnsläpp och fick för mig att jag skulle kunna använda denna i taxfreen så jag betalade min fika kontant och behöll kupongen och insåg sedan att det var cirka superkorkat, men nu har jag i alla fall en fikakupong för nästa gång jag flyger till Visby. yay.

Så. Ringa mommo (hon sov de första sju gångerna jag ringde) och ringa biluthyrningen. Sistnämnda hade inga problem alls med att hålla öppet till 18:30 istället för 18:00 och jag tackade min lyckliga stjärna för som sagt, hela helgen hänger typ på att jag har bil. Och så sätta sig och vänta. Lyckligtvis hade jag fulladdat batteri på telefonen + en oöppnad bok med mig, så jag kunde ju underhålla mig. Och sedan fick vi den NYA tiden flyget skulle gå, 17:40. Eeeeh ok? Men va? Då landar vi alltså 18:40. Okej, det kan gå ändå, biluthyrningen (Europcar) vet ju att jag blir sen, så de ser väl på tavlan att det blir ännu lite senare hoppas jag?

18:00 flög vi. DET ÄR NÄSTAN TRE TIMMAR FÖR SENT. Paniken på flyget. Andas i kvadrat. ”Det löser sig med bilen” – i värsta fall får jag väl ta taxi hem och taxi dit imorgon och hämta bilen och få Malmö Aviation att stå för kostnaden, liksom. Vi landar strax före 19:00 och jag är snabbast av alla och först av flyget, mer eller mindre. Kubbar som en skållad hare till Europcars disk och de är kvar! Yay! Allt är bra! De tar mina pengar, jag tar deras nycklar, och sedan hämtar jag min väska (som stod ensam kvar på bandet, alla andra hade redan plockat sina väskor och gått) och sedan går jag ut till ”min” bil. En Seat Leon, såhär va:

*bästebilen*

Den här bilden är tagen efter min fjärde parkering. Jag parkerade två gånger utanför pizzerian. Första försöket så hade jag fullständigt hjärnsläpp och hamnade helt åt helvete fel, och när jag skulle räta ut mig så glömde jag att jag hade i handbromsen och bilen bara studsade och surade när jag skulle försöka flytta den. Sedan kom jag på att det ju inte var körskolebilen jag satt med och så gick det lite bättre. Flyttade ner bilen på gatan och hamnade rätt där istället. Sedan fick jag två försök hos mommo också, varav detta var det sista – det godkända ;)

Jag och mommo åt pizza och kramades och såg på TV och sedan gick vi till sängs vid typ tio. Jag läste en stund innan jag släckte och sedan hade jag ångest över TÄNK OM NÅGON SNOR MIN BIL och kom på att detta var en grej jag typ fullständigt glömt av att det liksom kan vara ett problem med att ha bil. Lyckades låta bli att dra på mig kläderna och gå ut och kolla att bilen stod kvar och lyckades till sist även somna. Tror inte att jag sov så mycket, den där sängen är fruktansvärd. Stenhård och dum. Usch.

På lördagen åt vi frukost och sedan stack jag ut och sprang. Det var SVINKALLT men jag blev varm efter en stunds springande så det var ju gött. Efteråt duschade jag och tog på mig rena kläder och sedan åkte vi in till stan. Här var jag tacksam över mina körlektioner med Lasse (han som snackar så mycket) för tack vare det så var det lättare att stänga ute mommo när hon snackade om var typ alla på Gotland bodde och vem som var släkt med vem och sådana där grejer. Herregud vad hon kan snacka! Lyckligtvis hade hon inget att säga om min bilkörning, hon tyckte att den var bra :)

Vi handlade ljus och öl och strumpbyxor på Öster och sedan åkte vi till Kyrkogården och satte ljus hos Anna och moffa. Sedan for vi ner till hamnen och Almedalen där jag tog lite kort innan vi jobbade oss upp för backen till Kränku och S:t Hans. Mommo har ju ont, så det tog en stund. Väl uppe inser vi att S:t Hans har STÄNGT och allt kändes väldigt jobbigt. Jag handlar för 600:- på Kränku, och sedan går vi ner till bibblan för att se ifall vi skall äta där. Det gör vi inte, vi åker hem och äter köttbullar istället. Sedan sov jag middag i två timmar (haha) och på kvällen såg vi bara på TV och tog det lugnt igen.

Jag hade köpt ett ljus till mommo som hon var jättesur på, haha. Inte att hon fick ett ljus, men hon gillade inte hur lågan såg ut :D

Ändå fint ljus!?

”Jag blir ju arg av det ljuset! Skall lågan göra så?! Man skall väl titta på det och bli avslappnad? Sådär skall det ju inte vara!”

Som jämförelse kan jag ju säga att DET HÄR ljuset inte gjorde henne sur??? ↓

Kaostantens kaosljus

Tur att hon är konsekvent… #ljusdiskriminering #kaostant

Söndag var seg. Vi var båda låga, ingen av oss gillar när jag åker hem. Vi åt lunch och sedan efterrätt (päronhalvor och grädde) och tittade på ett program på Kanal 10 om Hitlers polare typ och sedan var klockan dags att åka. I vanliga fall lyckas vi hålla tårarna borta medan vi säger hejdå men inte den här gången. Fyfan. FY FAN vad jag hatar att lämna henne och åka hem igen. Älskade fina mommo. Det blir bara svårare och svårare. Vi grät som barn båda två, och sedan fick vi slita oss och jag tog mina saker och åkte. Jag tankade (3,8 Liter) och for till flygplatsen. Dags för eldprovet, liksom. Det där jag oroat mig för hela helgen: Parkera vid flyget, på en full parkeringsplats. Och det gick bra! Det blev bästa parkeringen på hela helgen, haha. Sedan låste jag in mig på toa och grät lite till.

Inga förseningar eller konstigheter med flyget, allt gick som det skulle. Såhär såg det ut utanför fönstret:

Visby ovanifrån. Så dumt att denna bild inte visar hur det FAKTISKT såg ut. Sjukt vacker skymning.

IMG_20151115_155047 Fast finare, såklart. Skarpare. Min kamera ville gärna få med det skitiga fönstret, så.

På bussen hem var vi kanske fem personer, så det var gott om plats. Jag lyssnade på julmusik. Jag hoppade av utanför Hansa och gick hem. Hämtade en pizza, såg en dokumentär om mail order brides (tänk Torsk på Talinn fast på riktigt, och med amerikaner) och hade sjuk huvudvärk. Gick till sängs vid åtta, läste till tio, somnade relativt snabbt för att vara söndag. Trött idag. Svullen runt ögonen. Saknar mommo, men skall ringa henne senare.

Helgen har varit bra och det har varit jättehäftigt att ha bil. Vilken frihet! Nästa gång skall jag ta med henne ut på landet. Vi kan åka till Fårö eller Hoburgen eller varhelst hon vill. Plötsligt kan man ju GÖRA saker! :)

Idag är det grått. Grått och kallt. Och jag fick slänga mina skor på Gotland för de är trasiga, hela sulan har brustit så de släpper in ALL fukt och kyla. Behöver alltså köpa nya skor. Igen. Suck.

Nåväl.

Publicerat 13 november, 2015 av Zombie

Packat och klart! För er som knappt kunna sova för att ni undrat så hårt så blev det den gröna väskan, det vill säga den lilla. Den är nu fylld till hälften med kläder, och har gott om utrymme kvar för alla burkar och flaskor jag vill ha med mig hem. Nu är det bara att hoppas att de inte lyckas krossa allt ifall de slänger omkring med min väska på hemvägen på söndag ;)

Ringde mommo igår, hon är taggad att jag kommer idag. Inget ifrågasättande när jag pratade om att jag har en hyrbil, så hon kommer (igen) ihåg att jag har tagit körkort. Jag pratade med Martin om det på kvällen, och han sade att det är så det är. Minnena kommer och går. Ibland glömmer de något och sedan kommer de ihåg det igen, men kanske har glömt något annat istället. Jag föreställer mig det som ett rum med ett fönster fullt av blommor och växter och när solen ligger på så faller skuggorna på olika platser i rummet, och de skuggiga platserna är vad hon inte minns just nu. Sedan flyttar sig solen och då rör sig ju skuggorna. Det är så jag visualiserar det, i alla fall.

Jag är dock nervös. Jag mailade hyrbilsföretaget innan jag gjorde min bokning för 10 dagar sedan och de sade att det enda som krävs är giltigt körkort och att jag är över 18 (de andra hyrbilsföretagen krävde att man hade haft körkort i minst 12 månader) men jag har ändå ett litet ångestmonster i magen och är jätterädd att det skall bli problem när jag skall hämta bilen. Tänk om de inte tycker att mitt VISA-kort duger att betala med? Det är ju ett kredit/debit-kort och det står som godkänt hos de andra företagen, men tänk om just detta företag kräver någon form av rent kreditkort?! Jag hoppas att det kommer att gå bra, för just nu är det så sjukt mycket som hänger på att jag kommer att ha bil, men det löser sig nog. Ni får hålla tummarna för mig! <3

Så ja. Relativt kort dag idag – bussen till flyget går 13:30. Ute är det grått och i Visby i helgen skall det vara grått men inte regnigt. Planen för helgen är att lösa ett par snabba ärenden på stan på väg till mommo idag + hämta pizza, och imorgon skall vi fika på S:t Hans café, handla på Kränku och köra till kyrkogården. Jag tror dock att jag skrev detta igår (det känns bekant i fingrarna :P) så öh… ja. Ni vet ju redan.

Vi hörs när jag är hemma igen, och har vi tur så har jag en massa fina bilder att visa! :) Kram och ha en trevlig helg :D

Publicerat 12 november, 2015 av Zombie

7 timmars tvättande igår och nu har jag i princip inga otvättade kläder kvar. Självklart det jag hade på mig igår + denna morgons träningskläder osv, men det är en stor skillnad på ”fyra korgar tvätt” och ”ett par plagg”. Det känns så djäkla bra! Lyckades även ta en timme och få bort en hel del skit från köket. Disk, gamla kartonger, pantkassar. Sådana saker. Fick lite feeling och skrubbade rent ett par ytor också, och satte dit ljus som jag tände. Vilket skillnad :) Vad mycket gladare allt kändes sedan.

Jag tog en promenad på 9 km igår kväll. I spöregnet, kan tilläggas. Jag var dyngsur hela vägen men det var väldigt skönt att komma hem och hoppa ur de blöta kläderna och sedan ner i en varm och torr säng. Lyckades få mina 15 000 steg, woop! Idag har jag redan 10k, eftersom jag inledde dagen med att springa. Det går framåt! Jag blir bättre. Jag gillar det. Jag hoppas att jag kan fortsätta att hålla igång med detta tills det är dags för Filippinerna. Ju mer jag springer innan vi åker desto lättare kommer det att vara att plocka upp det igen när jag kommer hem. Visst, rent teoretiskt SKULLE jag kunna springa på Filippinerna, men det är hundra grader varmt och jag vet inte om jag bör springa ensam ute bara sådär. Kommer ju heller inte att ha något internet på telefonen så kan inte ens tracka vad jag gör, vilket är lite drygt. Jag gillar att tracka det. Få siffror. Statistik. Grafer. Ordning och reda :)

Måste komma ihåg att ringa mommo idag. Jag vill kolla så att allt är bra inför morgondagen, samt informera henne att jag fixar mat när jag kommer eftersom jag tänkte ta med pizza åt oss. Hon avslöjade för mig och Martin när vi var nere hos henne i somras att hon gillar pizza, så vi bjöd henne på pizza en kväll och jag skaffade pizza åt oss när jag var där under Medeltidsveckan. Det är bra trend :) Vi kör pizza imorgon och på lördag tar jag henne med mig in till stan och fikar på S:t Hans café och handlar på Kränku. Jag funderar på var man skall parkera, bara. Hon har ont av att gå för mycket, så det behöver vara någonstans nära S:t Hans typ. Antingen ifall man kan stå på Södertorg (dock dumt iochmed backar) eller vid typ Kruttornet? Jag tänker att Kruttornet kan vara nice, så kan jag passa på att ta kort över Almedalen. Jag skall höra med mamma vad hon har för tips, hon har ju liiiiite mer erfarenhet av att köra och parkera i Visby än vad jag har, om vi säger så ;) (jag har dock faktiskt övningskört i Visby – förra året, när jag och Martin var där :)) (eller är det två år sedan?) (minns inte ens längre…) (#gamletanten)

Idag verkar vi få solsken. Bra :)

Publicerat 11 november, 2015 av Zombie

Skärmklipp

Första maskinerna tvätt är igång och jag skall strax gå ner och köra igång nästa omgång. Jag gillar inte att arbeta hemifrån egentligen, men ibland är det nödvändigt. När det innebär att få rena kläder så är det bra grej :) Jag HAR ju alltså kläder i garderoben, jag har inte allt jag äger i en hög tvätt på golvet, men det handlar mycket om vad jag är bekväm i att ha på mig och så vidare. Jag pendlar när det kommer till det, vissa dagar kan det kännas helt okej med kjol och en söt topp men för tillfället lever jag i jeans och oversized sweaters och det känns rätt. Ibland har det med kroppsbild att göra, ibland är det bara rädsla att jag skall frysa ifall jag inte är täckt från huvud till tå.

Onsdag. Mitt i veckan. Tre arbetsdagar (om vi räknar idag, men det gör vi eftersom dagen just har börjat :)) tills jag är på Gotland och kör hyrbil. Jag är såklart lite nervös över att det skall vara strul med bilen, t.ex. att de plötsligt inte skulle godkänna mitt kort osv, men jag hoppas att det skall gå bra. Just nu hänger ju det mesta på att vi kommer att ha en bil tillgänglig, annars måste jag börja göra planer för taxi och bussar och whatnot. DET LÖSER SIG. Jag skall se till att kamerabatteriet laddas och att minneskortet har plats, och sedan lägga fram av rentvätten vad jag skall ha med mig så att allt är färdigt när det är dags att gå till kontoret på fredag. Jag är fortfarande inte klar över vilken väska jag skall ha – jag kommer ju som sagt att köpa med mig lite stuff hem men oroar mig över att den röda resväskan skall vara för stor så att saker bara skramlar runt i den? Å andra sidan så är den gröna väskan för liten, så ja. Jag vet inte. Det blir nog den stora, och så får jag lägga allt i ”det mindre facket” i den och hoppas att det fungerar. DET LÖSER SIG.

Så, ingen promenad än idag. Jag gick upp, drog på mig ett par paltor och sedan började jag tvätta. Tvättiden är slut 13:00 och arbetsdagen 16:00, så det blir en promenad därefter. Kanske skall gå ut till Bulltofta tänker jag? Jag vill ju ha mina 15k steg för dagen :)

Det börjar snart ljusna ute. Det är mindre svart än för en timme sedan. Dagarna är så slöa. Man har inte alls samma energikick som när solen lyser på en på sommarmorgnarna när man går till jobb, men det är ju inte oväntat. Solen är en enda stor laddningscentral, och utan solsken så har batterierna inte samma kraft.

Men ja. Nu ringer larmet för tvätten vilken sekund som helst så jag avslutar här. Jag kanske skriver mer sedan, eller så gör jag det inte. Det är djävligt fifty-fifty det där. :P

Publicerat 10 november, 2015 av Zombie

Jag lyssnar på Elvis och jag har ätit kex. Idag kom jag hem, lade mig under en filt på soffan och huttrade och tittade på en Netflixdokumentär om porr, sedan åt jag kex och nu lyssnar jag på Elvis. Imorgon jobbar jag hemifrån och jag har en tvättid som börjar klockan 06:00 så det blir upp relativt tidigt och släpa ner cirka allt jag äger i tvättstugan, men jag tänker att hur tråkigt det än är att tvätta så kommer det att vara värt allt guld i världen efteråt när jag har rena lakan och en garderob full av kläder att bygga outfits av, istället för att varje morgon vrida och vända på det fåtal tröjor som ligger ratade sedan tidigare samtidigt som jag slåss med argument för varför den ena skulle vara bättre än den andra och därmed något jag faktiskt kan ha på mig.

Det är en mörk tisdagkväll i november, klockan är strax efter åtta och jag pratade med Martin i telefon tidigare. När jag har postat det här egentligen helt meningslösa inlägget tänker jag kräla i säng, tända lite ljus, dra igång en bra playlist och läsa Stephen King-noveller tills jag somnar. Vi har alla våra sätt att ta oss igenom mörka tisdagskvällar i november, amirite?

Någonstans någongång hade jag en tanke att jag skulle mer åt recensera saker jag läser och tittar på, och jag tror att jag lite halvhjärtat gick in för det men sedan tappade jag den tråden och nu namedroppar jag bara i förbigående trots att jag egentligen personligen skulle roas av att läsa mina tankar och åsikter om saker om ett par år när jag bläddrar igenom gamla inlägg och kanske helt har ändrat uppfattning om något.

Jag har typ fyra eller fem olika novellsamlingar skrivna av Stephen King. En av dem åker med till Gotland till helgen, det är lagom läsning för korta kvällar. Jag kommer ju primärt att hänga med mommo och jag har mobilen att pilla på, men jag gillar att kunna läsa något ibland också. Jag läste någonstans häromdagen att det är en form av hypnos, de här små ritualerna man har innan man lägger sig – oavsett ifall det är att läsa eller be en bön eller ta en kopp té. Man förbereder kroppen, liksom. Jag gillar ju ritualer rent principmässigt, men ni skall heller inte ta mig helt på orden där. Jag gillar nog mest mina egna tolkningar av saker, så kom inte och tro att jag plötsligt blivit religiös nu ;)

Men ja. Jag har ju inget att säga, jag bara svamlar, men ibland är det skönt det också. Jag saknar att skriva. Jag saknar att fylla A4 efter A4 med äventyr och skräck och spänning och romantik och whatnot. Jag behöll ju för fasen min gamla delllaptop just för att den var så bra att skriva på, så varför har den stått orörd i vad som känns som en evighet? Kanske borde jag ta fram den under mörka tisdagskvällar i november och skriva mina egna noveller. Ingen behöver ju ens läsa dem, det räcker bara att få spilla ord på papper.

När jag gick i skrivarcirkel som yngre så var det ju ett tips vi fick. Eller så fick jag det i skolan, jag minns inte ens (gamla tanten), men tipset var hursomhaver att för att komma igång med sitt kreativa skrivande och inte vara rädd för det vita pappret så skulle man bara börja skriva vad som händer runt omkring och vad man ser och vad man tänker. Sedan skulle svamlet börja bilda mer läsbara mönster och plötsligt satt man där med en djävligt välskriven inledning på vad som skulle kunna vara ens livs genombrott. THE book, liksom.

Jag gjorde det flera gånger. Det ÄR ett bra tips, oavsett om det kom från skrivarcirkeln eller skolan. Alla som någonsin gjort något kreativt vet hur skrämmande en ren kanvas eller ett tomt papper eller ett helt vitt ark i Photoshop är. VAR SKALL JAG BÖRJA. Well, med svammel. Svammel och goja och skit och plötsligt är du igång och snart har du de där orden du letat efter så länge.

Vi får se ifall delldatorn åker fram eller ej. Jag känner att det är väldigt få tisdagskvällar i november kvar, och även om jag vill vara kreativ under andra vardagskvällar också så kanske det inte skulle vara rätt grej. Jag har ju bloggen, liksom. Hej.

Nu skall jag lägga mig och klappa på min bok, och se hur många ord min hjärna hinner sluka innan ögonlocken blir för tunga och jag börjar sväva bort och spinna egna världar osv. Ni får ha en trevlig kväll, tycker jag minsann. Ni typ tre (?) som läser här. Det är kul att ni är här, faktiskt :)

Zombielicious

Devouring brains since 1984

månadsarkiv: november 2015