Så. Vi kan ju konstatera att magvärken mest troligt är magkatarr. Vad roligt…

Sist jag hade magkatarr var för typ fem år sedan? Jag jobbade på Stream. Läget var skit. Jag mådde dåligt. Jag hade panikångest på helger för att det snart skulle bli måndag och ny arbetsvecka igen. Jag sov inte. Jag åt inte. Kroppen stängde ner. Jag gick upp i vikt och jag grät hela kvällarna. Jag klarade inte av något alls. Jag började ha vattenfast smink på jobbet för jag visste att jag skulle börja gråta förr eller senare under dagen. Vid ett tillfälle tog jag mig till akuten med en snäll kollega i släptåg eftersom min ena arm hade domnat bort och allt kändes väldigt konstigt. Hjärtat som slog som en djävla hammare. Gjorde en fullständig kontroll av kropp med blodprov och EKG och blodtryck och fan vet vad. Fick höra att jag var frisk som en nötkärna, blev rekommenderad att prata med psykolog. Fick en terapeut jag gick till en gång i veckan, väldigt bra människa. Blev till sist skickad till psykolog för medicinering och eventuell sjukskrivning, hon kallade mig ”en svag människa” men gav mig medicin. Två veckor in på medicinen löste sig arbetssituationen för mig. Jag slutade ta piller. Jag slutade gråta mig till uttröttad sömns om nätterna. Jag blev av med det mesta. Jag behöll magkatarren ett tag och låg tolerans mot stress en lång stund. Fortfarande.

Jag har varit stressad länge. Nu börjar min kropp säga ifrån. Jag säger till den att stå ut i tre veckor till, sedan har jag fyra veckors semester. Jag hoppas att den lyssnar på mig. Procera är INTE Stream, men jag är jag. Förstår ni hur jag menar? Den här gången är det inte företaget som gör fel. Det är jag som börjat må dåligt och sedan fallit in i ett destruktivt mönster. Jag har bättre förutsättningar att ta mig ur detta den här gången. Det kommer att lösa sig. Just nu har jag dock en mage som gör ont. Jag har haft svårt att äta den här veckan. Det kommer att vara svårt ett tag. Kanske inte alla måltider, men många. Det kommer att vara svårt att avgöra när magen gör ont för att den gör ont och när den gör ont för att den vill bli matad. Jag kommer antingen att gå upp i vikt eller ner i vikt eller ligga stabilt tills detta är över. Jag vet inte.

Jag har bättre support den här gången. Jag har Martin, först och främst. Och jag har en arbetsplats som bryr sig om mig. Det hade jag inte förra gången.

Men ja. Det är väldigt jobbigt, ändå. Det är frustrerande och dumt när ens kropp börjar motarbeta en. Jag vet ju att det är en varningssignal. Men står jag ut i tre veckor till så har jag min semester sedan. Då blir det solstolar och swimmingpooler och drinkar och fruktshakes och färsk mango och bacon till frukost och tuppfan i grannhuset och klappa hundar och shoppa och krama pappa och julmat och allt vad jag kan drömma om i tre veckor innan jag far hem till en veckas ledighet i Sverige. Andas i fyrkant. Försök hålla stressen borta. Motverka stresstriggers. Städa hemma. Ingen press på att träna. Försök äta tre mål mat om dagen. Försök att bara snacksa när det behövs. Det kommer att gå bra.