Det har varit tyst här. Det har ni såklart märkt, men jag tänkte ändå uppmärksamma det. Jag har varit sjuk, så då blir det ju som det blir. I tisdags vaknade jag tidigt och hade enorma kramper i magen. Jag låg en stund och försökte slappna av och hela den biten, men kramperna ville inte ge med sig. Jag sjukanmälde mig till slut för jag insåg att om jag inte ligger som en makaron så kan jag knappt andas pga ALLT GÖR ONT, så fram till 11:30 typ låg jag i sängen i makaronställning och andades i fyrkant och försökte sova lite till. Jag var hemma onsdag och torsdag också. Torsdag mådde jag avsevärt bättre. Imorse tog jag bussen till jobbet pga tung göteborgsväska och jag fick springa typ 10 meter för att hinna med bussen och sedan hade jag sådan hjärtklappning att jag trodde att jag skulle svimma. Sjukdom, bra för kroppen yo! (Nej, inte alls. Suck.)

Jag har gjort inget annat än att ligga på soffan, må dåligt och kolla på typ alla skräck/thriller-filmer som finns på Netflix. Detta resulterade dock i att jag i mitt uttråkade sjukdomsläge började browsa kategorier lite slentrianmässigt och lägga till saker i ”Min lista” och plötsligt hittar jag guldkornet. Long story short, och poängen är ju redan gjord, men såhär: För typ femton år sedan gick det en film på TV som jag spelade in och tyckte var bra. Den hette Tangled. Anna lånade bandet av mig och det blev hennes favoritfilm, more or less. Sedan försvann Anna och sedan försvann kassetten och sedan hittade jag aldrig filmen på internet, för det enda jag får upp är antingen Disneyfilmen vid samma namn, eller rätt film men på holländska. Jag har letat och letat och letat för det är ju Annas film numera och jag vill se den igen because Anna. Och den här filmen hittar jag alltså helt plötsligt på Netflix. *lyckan*! Tittade på den igår. Den var som jag mindes. Inte världens bästa film, men ändå lite grann av världens viktigaste. Because Anna. ♥

I måndags var jag i alla fall hos Linnea. Vi åt pizza och drack vin och tittade på drag queens och diskuterade preventivmedel och pojkvänner och skvallrade och allt sådant där man gör när man umgås med Linnea, ni vet. Bra kväll. Jag önskar att jag hade vaknat i tisdags och varit pigg nog att ha en normal vecka. Sjukdagar gör mig dum i huvudet. Jag klarar ju inte av något. Man ligger bara och glor. Igår ville kroppen inte ens somna. Jag var trött, men också lite stressad eftersom Martin i sista sekund kom på att vi borde gå på releaseparty för Katana ikväll och jag fick mitt i allt rusa upp ur sängen och jaga rätt på en outfit att ha på mig, men jag borde ändå ha kunnat somna. Jag låg i över en timme innan jag till slut slocknade. Sov dåligt, vaknade flera gånger under natten. Drömde konstiga saker om en stor swimming pool och min pappa och min körskollärare och ett par vänner och en låda med gamla POGs och en tub med nya, ovala POGs och jag vet inte. (satan i gatan vad mycket POGs man hade en gång i tiden. jag har dem kvar *någonstans* tror jag, har för mig att jag gjorde mig lustig över dem sist jag flyttade..?)

Jag är så trött. Hjärnan går på halvfart efter ett par dagar framför dumburken, och kroppen surar för att jag knappt har sovit något. Sjukdomdssömn ger inget, och gårdagens oplanerade söndagssömn gjorde INTE saken bättre.

Men ja. Jag lever och har hälsan och solen skiner nästan och idag får jag krama på Martin så det är ju inte all bad. Jag har värsta carepackaget till honom, med öl och kaffi och baasch och ett ljus och mer öl och beef jerkey. Man gör ju vad man kan för att vara en bra flickvän :)

Nåväl. Ni får ha en bra dag! :) Jag skall försöka hålla mig vaken och efter fem sitter jag på ett tåg och gäspar :P