Jag lyssnar på Elvis och jag har ätit kex. Idag kom jag hem, lade mig under en filt på soffan och huttrade och tittade på en Netflixdokumentär om porr, sedan åt jag kex och nu lyssnar jag på Elvis. Imorgon jobbar jag hemifrån och jag har en tvättid som börjar klockan 06:00 så det blir upp relativt tidigt och släpa ner cirka allt jag äger i tvättstugan, men jag tänker att hur tråkigt det än är att tvätta så kommer det att vara värt allt guld i världen efteråt när jag har rena lakan och en garderob full av kläder att bygga outfits av, istället för att varje morgon vrida och vända på det fåtal tröjor som ligger ratade sedan tidigare samtidigt som jag slåss med argument för varför den ena skulle vara bättre än den andra och därmed något jag faktiskt kan ha på mig.

Det är en mörk tisdagkväll i november, klockan är strax efter åtta och jag pratade med Martin i telefon tidigare. När jag har postat det här egentligen helt meningslösa inlägget tänker jag kräla i säng, tända lite ljus, dra igång en bra playlist och läsa Stephen King-noveller tills jag somnar. Vi har alla våra sätt att ta oss igenom mörka tisdagskvällar i november, amirite?

Någonstans någongång hade jag en tanke att jag skulle mer åt recensera saker jag läser och tittar på, och jag tror att jag lite halvhjärtat gick in för det men sedan tappade jag den tråden och nu namedroppar jag bara i förbigående trots att jag egentligen personligen skulle roas av att läsa mina tankar och åsikter om saker om ett par år när jag bläddrar igenom gamla inlägg och kanske helt har ändrat uppfattning om något.

Jag har typ fyra eller fem olika novellsamlingar skrivna av Stephen King. En av dem åker med till Gotland till helgen, det är lagom läsning för korta kvällar. Jag kommer ju primärt att hänga med mommo och jag har mobilen att pilla på, men jag gillar att kunna läsa något ibland också. Jag läste någonstans häromdagen att det är en form av hypnos, de här små ritualerna man har innan man lägger sig – oavsett ifall det är att läsa eller be en bön eller ta en kopp té. Man förbereder kroppen, liksom. Jag gillar ju ritualer rent principmässigt, men ni skall heller inte ta mig helt på orden där. Jag gillar nog mest mina egna tolkningar av saker, så kom inte och tro att jag plötsligt blivit religiös nu ;)

Men ja. Jag har ju inget att säga, jag bara svamlar, men ibland är det skönt det också. Jag saknar att skriva. Jag saknar att fylla A4 efter A4 med äventyr och skräck och spänning och romantik och whatnot. Jag behöll ju för fasen min gamla delllaptop just för att den var så bra att skriva på, så varför har den stått orörd i vad som känns som en evighet? Kanske borde jag ta fram den under mörka tisdagskvällar i november och skriva mina egna noveller. Ingen behöver ju ens läsa dem, det räcker bara att få spilla ord på papper.

När jag gick i skrivarcirkel som yngre så var det ju ett tips vi fick. Eller så fick jag det i skolan, jag minns inte ens (gamla tanten), men tipset var hursomhaver att för att komma igång med sitt kreativa skrivande och inte vara rädd för det vita pappret så skulle man bara börja skriva vad som händer runt omkring och vad man ser och vad man tänker. Sedan skulle svamlet börja bilda mer läsbara mönster och plötsligt satt man där med en djävligt välskriven inledning på vad som skulle kunna vara ens livs genombrott. THE book, liksom.

Jag gjorde det flera gånger. Det ÄR ett bra tips, oavsett om det kom från skrivarcirkeln eller skolan. Alla som någonsin gjort något kreativt vet hur skrämmande en ren kanvas eller ett tomt papper eller ett helt vitt ark i Photoshop är. VAR SKALL JAG BÖRJA. Well, med svammel. Svammel och goja och skit och plötsligt är du igång och snart har du de där orden du letat efter så länge.

Vi får se ifall delldatorn åker fram eller ej. Jag känner att det är väldigt få tisdagskvällar i november kvar, och även om jag vill vara kreativ under andra vardagskvällar också så kanske det inte skulle vara rätt grej. Jag har ju bloggen, liksom. Hej.

Nu skall jag lägga mig och klappa på min bok, och se hur många ord min hjärna hinner sluka innan ögonlocken blir för tunga och jag börjar sväva bort och spinna egna världar osv. Ni får ha en trevlig kväll, tycker jag minsann. Ni typ tre (?) som läser här. Det är kul att ni är här, faktiskt :)