Ja men nej

DSC_0374

Såatteh… Planen var ju att jag skulle morgongymma idag igen. Awesome, right! Hålla igång nu när jag kommit igång! Midjan var en centimeter mindre idag än för två dagar sedan, så det gör ju skillnad! (ok man skall ju inte kolla från dag till dag utan vecka till vecka, men jag mäter ändå, for the lulz. man får inte ta det på för stort allvar bara :))

Men eh… Alltså. Klockan ringde fem. Jag pillade på mobilen i ett par minuter medan jag vaknade till liv. Gick upp ur sängen. HALTADE till toaletten. Hela vänstra låret har flippat, gör asont och vill inte alls vara med idag. Hepp. Ok. Lade mig i sängen igen, tänkte somna om. Efter fem minuter insåg jag att jag var för vaken för att kunna somna, så jag klädde på mig och stack till jobb. Tog bussen, mitt ben är ju knäppt. Får se ifall jag klarar av att gå hem sedan, annars blir det buss hem också. -_-

Tänkte i alla fall dra fram mina vikter när jag kommer hem sedan och träna armar + axlar + nacke + rygg hemma. LITE kan man ju ändå göra, trots att jag inte kan köra cardio idag. Vi hade tänkt spela innebandy idag pga onsdag, men jag har klivit av och får stå över tills jag kan gå normalt igen. ARGH.

Ohwell. Det är onsdag, så idag blir det syjunta! Jag tänkte ju fixa klart förberedelserna på mina skjorta igår men råkade fastna vid datorn istället. Hoppsan. Får fixa det ikväll, och då har jag ändå sällskap :)

Nu skall jag jobba vidare. Tjipp och hej! o/

Morgonstund har vikter i mund

Screen Shot 2013-01-10 at 11.59.44 AM

Gick upp klockan fem idag också, och sedan gick jag ner på gymmet för 15 minuter cardio och 15 minuter styrka. Inte världens längsta pass, men det känns i armarna nu och jag lovar, 30 minuters träning är bättre än 0 ;) Jag tänkte att jag skall komma igång med att ta kort på kroppen en gång i veckan igen – inte nödvändigtvis för att lägga på bloggen, får se hur jag gör där, men det är en bra motivation när man faktiskt kan se små förändringar vecka till vecka. Nu när jag tänkte sätta mer fokus på styrketräning så hade det varit skitkul att se ifall det faktiskt kommer någon synlig progress, och efter hur lång tid jag börjar märka skillnad :)

Jag gick till sängs strax efter nio igår, läste i en halvtimme och somnade sedan gott. Jag sov nästan hela natten igenom, förutom att jag vaknade till någongång efter tre eller fyra och fick för mig att larmet hade gått, men kom sedan fram till att det var för mörkt ute och att jag kunde våga somna om utan att dubbelkolla klockan. Smart drag, larmet hade ju inte ringt ;)

Idag skall jag sy lite igen – jag har kommit till stadiet ”rita en miljard prickar runt fyra meter krage och sätt sedan stygn genom alla” vilket är det klart tråkigaste och jobbigaste stadiet. Det finns inget sätt att göra det på utan att ha ryggen i konstiga vinklar, så jag klarar av att jobba med det i max tio minuter innan jag behöver sätta mig ner och ta en paus och räta ut ryggen igen. Det tar alltså sin lilla tid, men jag skall se ifall jag inte kan bli klar med det idag så att jag kan gå vidare till nästa bit – ”Dra ihop kragen”. Det var efter det stadiet jag satte skjortan på min provdocka och lät den hänga sist, så jag tänkte pusha för att faktiskt få färdigt den här skjortan typ nu, och sedan få klart den andra också. Hepp!

Nu skall jag jobba vidare. Idag jämför jag trafik som identifieras som fyra olika spel, vilket inte är korrekt. Det skall vara *ett* spel, så jag försöker hitta vad som sammanknyter dem med varandra. Hittills har jag fått fram att spelet det gäller och ett av spelen det är felidentifierat som körs på samma spelmotor. Ett steg i rätt riktning, med andra ord :)

Men snart är det äntligen höst igen

nekkid-mindre

Det blir ju inget medeltidsveckan för oss i år, och det känns dåligt. Jag har väl egentligen semesterdagar till det, men jag vill ju kunna ta med mig Krabbis och åka till pappa i höst och hälsa på, så man får ju helt enkelt prioritera och i valet mellan pappa och mtv så vinner pappa. Vi får sikta på mtv nästa år istället :)

Den här natten alltså -_-’
För det första har jag som vanligt på söndagar enormt svårt att somna. Jag låg säkert i en timme innan jag lyckades bli medvetslös igår, klart obra. Sedan vaknade jag till ett par gånger pga varmt och djävligt. Sedan vaknade jag vid tresnåret av att någon hade tagit ut en väldigt upprörd hund på gården??? tack för det granndjävel, det var säkert fler än jag som vaknade där -_- Jag kan ju inte stänga fönstret, jag kommer att förgås i värmen i så fall. Kan det inte bara snälla bli HÖST snart!? Vaknade till vid halv fyra och sedan sov jag fram till fem när klockan ringde. Tog en långpromenad till kontoret, hade gått 11k steg när jag låste upp dörren här förut.

Idag blir det en någorlunda lång promenad hem, sedan skall jag försöka köra lite viktträning och sedan skall jag fortsätta att sy lite och kolla på South Park.

Började spela Fallout 3 på boxen i helgen, lyckades fastna ett par timmar ;) Får se ifall jag fortsätter att spela idag. Jag vill helst spela när det är mörkt ute, men det mörknar ju inte förrän typ nio. NÅVÄL.

Jag är igång med min Fitbit igen. Företaget lyssnade på de saker jag föreslog att de skulle ha som priser att få för de poäng man införskaffar, så nu måste jag ju bidra lite så att jag kan få balla prylar ;) Det vore otacksamt annars.

Jag var på kyrkogården och satte ett ljus för Anna i minneslunden i lördags. Satt där en stund i lugn och ro och lyssnade på Ted Gärdestad och samlade mina tankar, saknade och sörjde. Det blir absolut lättare för varje år som går, men saknaden är lika stor som alltid.

Nu skall jag fortsätta jobba. Ni får ha en trevlig dag :)

Nio år senare

DSC_0502_1

Det har gått nio år sedan du försvann. Det är en lång tid. Det är i stort sett en tredjedel av mitt liv. En så tokig tanke, det där. En tredjedel av mitt liv har jag levt utan dig.

Jag fick nog sagt det mesta jag ville säga dig när jag satt vid din grav häromdagen. Du vet vad jag känner och tänker och tycker. Jag önskar att jag kunde lyfta luren och ringa dig och prata, gräla, skratta, sura och bara få höra din glada röst. Jag önskar att jag kunde få höra dina evinnerligt dåliga skämt där du aldrig lyckades komma till poängen för att du varje gång bröt ihop i skrattspasmer åt något som ingen annan ens tyckte var kul. Jag saknar alla skämt om hur mycket du älskade majonnäs. Minns du den julen du kom hem och pappa hade tagit hem en tioliters majonnäshink på skämt? Jag tror att det var samma jul du lyckades lura mig att du hade klippt av dig allt hår, när du egentligen bara gömt det i din mössa. Ditt djävla troll :D

Vet du om att jag fortfarande är rädd för att det skall finnas indianer på indianberget, i kalkstensugnen? Jag vågar inte titta upp där än idag, du har ju sagt att de kommer att skalpera mig om jag gör det. Och jag saknar att sitta i ditt rum på kvällarna och titta på Grease och Dirty Dancing. Jag saknar till och med att promenera med dig till affären för att du behövde köpa cigg.

Jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Du saknas mig. Jag är inte helt utan dig, trots att du numera bara är 2/3 av vad jag har upplevt.

Jag ville bara säga det.

 

Jag postar det här idag. Imorgon skall jag tända ett ljus för Anna och sedan tänkte jag ha en fin dag med min pojkvän.

Spolar tillbaka och börjar om

DSC_0523_1

I nytvättade lakan sov jag som ett barn natten igenom, men trots det var jag så oförskämt trött när klockan ringde att jag nästan somnade om. Väcktes dock av ett random illvrål utanför fönstret, osäker på vem som gjorde vad där, men lyckades i alla fall ta mig upp ur sängen, få på mig kläder och komma iväg till jobb.

Det är fredag, i eftermiddag kommer Martin och jag vill just nu mest bara sova. Jag har en del att roa mig med på jobb dock, i vanlig ordning, så får se vad det blir av dagen.

Och NÄSTA VECKA tänker jag börja träna igen. Det har jag nu sagt x antal veckor i rad, men vafan. När Martin har åkt på söndag så går jag antingen ut på en långpromenad, ner på gymmet eller bort till simhallen. Endera av de tre är acceptabla – statusen på min kropp är det dessvärre inte. Egads, jag har nästan helt återgått till stadiet jag var i INNAN jag började träna förra året. Lata skrälle! Jag vet ju dock att om jag bara kommer igång med att träna igen så tar det ett par veckor och sedan är jag awesome igen. Förhoppningsvis kan jag hålla igång det bättre den här omgången, det är ju när jag slutar träna som det brakar åt helvete, som man säger.

Nåväl. Jobb jobb. Hepp!

(sorry för ett ytterst intetsägande inlägg, jag tryter bara lite i inspiration just nu)
(för övrigt behöver jag nya skor, jag har gått ut ytterligare ett par vafan)

Halsen är nöjd, hjärtat mindre så

Skärmklipp

Visby. Du stad bland städer. Du unika, vackra, undersköna djävla ställe. Det kniper i hjärtat när jag är där för det är för vackert för att jag skall orka med, och det saknas en bit av mig varje gång jag återvänder till mitt hem i Skåne.

Jag hatar att ta avsked av min mommo. Och när jag äntligen lyckats ta mig hemifrån henne så skulle jag utöver det ta avsked av min far eftersom han återvänder till sina Filippiner om en vecka och jag inte kommer att få träffa honom igen förrän tidigast senare i höst ifall det blir av att jag och Knispmeister kommer iväg för att hälsa på honom. Blink, blinka, bort med tårarna, stirra i taket, le tappert och säg hejdå och gå utför dörren och håll det stängt, inlåst, göm det tills du inte längre behöver vara tapper. Jag vill inte gråta när de ser, det hjälper ju varken dem eller mig.

Och jag är så djävla kluven varje gång jag är hemma för egentligen vill jag ju så gärna BO DÄR men samtidigt vill jag inte alls bo där, egentligen är det skitbra att bara komma dit ibland, få njuta av min ö i väldigt koncenterade doser och lite mer få uppskatta att vara där korta stunder istället för att sitta isolerad på en ö där inget händer och där all form av utresa kräver dagar av planering för att man ens skall lyckas ta sig till FASTLANDET ermagehrd. Jag älskar Gotland, jag är och förblir gotländska, men jag kommer nog inte att bli fast boende där igen. Jag har sagt det förut, det är inget nytt. Jag är en gotländska i Skåne och det fungerar bra. …men åh så fint det är att höra folk som pratar på riktigt när man är där <3

OCH HALLELUJA säger halsen för jag har suttit hos mommo sedan i måndags och SKRIKKONVERSERAT och jag kan säga att igår började jag få lite panik över hur djävla ont det gjorde att prata med henne. Det känns bättre nu, såklart. Sedan jag kom hem har jag sagt ett par ord till busschaufförer och kassabiträden och random grannar men jag har inte behövt hojta för att göra mig förstådd, rösten har fått vila.

Igår promenerad jag och Eric till kyrkogården (körrgårn) för att hälsa på Anna. Jag fick en stund för mig själv vid hennes grav medan Eric satte sig en bit ifrån och pillade med sin telefon, och jag fick äntligen chansen att få prata lite med henne. Jo, jag vet att hon är död och inte kan höra mig, och nej, jag tror inte att hon sitter i himlen och väntar. Jag ville bara få sätta mig ner en stund hos henne och få tömma hjärnan. Berätta hur saker är, hur jag mår, vad som händer, att jag saknar henne.

På lördag är det nio år sedan hon lämnade oss.

Jag är så överfylld av kärlek och saknad och känslor att jag inte riktigt vet var jag skall ta vägen, alltid.

Nu skall jag ge mig i kast med att sy en röd smockskjorta. Jag blev aldrig klar med den vita, men jag blev sugen på en röd så den fick förtur. Så kan det gå.