Jag slutar aldrig återuppleva den dagen

Fick nyss höra att en kollega från Stream gick bort i cancer i förrgår. Sitter helt slagen, det var totalt oväntat. Jag kände honom knappt, det var väl inte mer än att vi jobbade på samma ställe (och under en viss tid i samma team) men det hindrar inte att jag sörjer.

Och jag har inget skydd mot döden. Inget alls. Det går rakt in i hjärtat. Jag dras direkt tillbaka till nittonde juli 2005. Direkt. ”Det har hänt något hemskt” säger pappa och jag faller mot golvet men han fångar mig. Kommer jag någonsin att klara av att höra de orden?

Så… jag känner mig lite ledsen just nu. Jag är fruktansvärt ledsen för honom och hans familj. Han var ung, FÖR ung. 24 år gammal. Ingen skall dö då. Anna var 25, nästan 26. Alldeles för ung. Och jag drömde om Anna natten till igår och det får mig alltid lite ur balans.

Helvete också.

Vila i frid, T.

Innan jag förlorar mig på vägen till Blåkulla

häxa3pentagramFör den händelse att jag inte får ur mig så mycket mer vettigt under påsken så får jag väl passa på redan nu att önska er Glad Påsk, så är det gjort. Påsk är ju en av zombiehögtiderna, när man firar Zombie Jesus och hans rackartyg. Alternativt kan man fira wicca-högtiden Ostara, där man firar fruktbarhetsgudinnan Ēostre som återuppväcker världen efter vinterdvalan. 

Så. Käka lite rabbis (kanin), ägg och godis och fira i enlighet med vilken religion, avsaknad av religion eller världsåskådning som helst. Det är en extra lång helg oavsett vad man vill tro på ;) Sovmorgonnnn!

I musikväg jag kan förresten rekommendera Inkubus Sukkubus (igen <3) eller Loreena McKennit. Väldigt bra musik med stark anknytning till wicca-kulturen och dylikt.

Jag är ju som sagt atheist, men tragglade med wicca när jag gick i gymnasiet och är fortfarande lite förtrollad av deras syn på omvärlden ♥

Blessed be! ★

Effektiv Zombie är effektiv

20130108-211759.jpg

Jag vet inte hur ni har påbörjat dagen, men jag gick upp halv sex och städade. Nu ser det till och med trevligt ut här hemma, woop! Tänkte påbörja promenaden mot jobb om typ en timme, så jag skall fnula lite till innan det är dags för avgång, tänkte jag.

» Jag skulle vilja be er att gå in på Avaaz.org och skriva under på den petition som ligger i länken. Ni kan läsa mer om det hela här och här. Det är så vidrigt så jag finner inte ens ord för det. För helvete! Jag kan ibland nästan ångra att jag skrev upp mig på Avaaz’s maillista, för det är så mycket vidrigheter som sker i världen att jag inte ens vet var jag skall ta vägen. Det är en förbannat mörk plats vi lever på. Eller, rättare sagt; Vi gör den till en förbannat mörk plats. Världen i sig är oskyldig, men vi krälande idioter som bebor den tvingar den om och om igen till förskräckligheter. Jag blir så… trött. Nåväl. Det MINSTA man kan göra är att skriva under på listor, och även om det inte kommer att lösa några problem rakt av så HAR det blivit förändring i en del fall där Avaaz är inblandade. Faktiskt. Så ja. Skriv under. Det tar tre sekunder, liksom.

Nå, fokusera på något gladare kanske. Det är fredag! Det är eventuell utgång efter jobb ikväll, annars blir det bara soffmys med Martin ♥ Båda alternativen är fullgott trevliga, så. Imorgon skall jag bygga tårta, putsa hyllor, göra mig vacker och sedan har vi fest. Martin får försöka fixa header-problemet jag har på bloggen och sedan får han spela lite TV-spel eller annat medan jag fixar och pular här hemma, så att han inte blir uttråkad :)

Nu skall jag städa färdigt och sedan göra mig klar för en ny arbetsdag. Tjipp!

Slut shaming, synd om förövarna & she had it coming

Slut shaming (also hyphenated, as slut-shaming) is defined as the act of making a woman feel guilty or inferior for engaging in certain sexual behaviors that violate traditional gender expectations.[1][2]

It is also used as a form of victim blaming for rape and sexual assault, such as claiming the crime was caused (either in part or in full) due the woman wearing revealing clothing or previously acting in a forward, sexual manner prior to not consenting to sex.

 

Wikipedia

Det är äckligt. Ni har väl hört talas om våldtäkten i Steubenville..?

En sextonårig flicka som hade druckit för mycket blev alltså våldtagen av två jämnåriga pojkar. Hur reagerar världen på detta, tror ni?

Såhär:

482209_438175849603457_626458920_n

 

Såhär:

Skall jag fortsätta..?

Det är rent vidrigt att en flicka först blir utsatt för det som hände henne i det här fallet, och sedan får utstå världens hån och hat. Folk som ilsket tycker att hon får skylla sig själv. Att det är synd om gärningsmännen som tog tillfället i akt, ”boys will be boys” liksom. Äckligt.

tumblr_mjv79dvpZI1qboxmvo1_500

Vet ni vad? Vet ni varför JAG inte vill skriva om de händelser jag varit med om?
Jo: I rädsla att folk skall skuldbelägga MIG. ”Varför var du där?” ”Hade du druckit?” ”Vad hade du på dig?” ”Hade du flörtat med honom?”

Jag klarade inte av att se färdigt Skamgrepp, som jag sade. Rollerna är ombytta där, men situationen densamma. Slutshaming. ”Ni hade ju haft ett förhållande tidigare, där ni var väldigt sexuellt explicita”. De hånfulla blickarna. Folk som vägrar tro på att du säger sanningen. Äcklet, ångesten, oviljan i maggropen.

Det ÄR inte ditt fel. Det är ALDRIG ditt fel när du blir utsatt för övergrepp. Det ligger ALLTID hos förövaren, oavsett kön.

Screen Shot 2013-03-21 at 10.38.30 AM

Screen Shot 2013-03-21 at 10.38.46 AM

 

Den andra sidan av slut shaming är den som behandlar antalet sexpartners hos en kvinna.

Män som ligger med många kvinnor – inga problem.
Kvinnor som ligger med många män – slampa!

Ni vet:

1340195941228_791595

Medeltida resonemang..?

 

ANTALET trådar som finns i detta ämne på t.ex. Flashback, exempel här och här. Notera dock även att det finns folk som genast säger emot och tycker att folk är löjliga som nojar över antalet sexpartners, som i exemplet här nedan ↓

Screen Shot 2013-03-21 at 12.09.43 PM

 

Låt folk vara folk. Låt folk ligga med så många de vill så länge det är villiga partners och alla mår bra.

Eller är jag helt ute och cyklar här? :P

 

Mer läsning → här ← (re: våldtäkt)

Att vara tjej i datorspelsvärlden, del 2

Det här är allt för vanligt när det kommer till character creation i i stort sett vilket modernt spel som helst:
62145_482901305098459_1123267732_n

Det är klart att jag som tjej kan välja att spela en manlig karaktär, det står ju var och en fritt att välja vad de vill – men varför skall det vara den enda lösningen till att jag skall kunna spela ett spel och slippa vara halvnaken? Får jag som kvinna inte lov att ställa krav på rätten att få spela en dignifierad karaktär med rejäla kläder?

Antalet gånger jag har svurit åt vad den stackars kvinnliga avataren tvingas ha på sig är omöjliga att räkna. Ta Crimecraft som exempel. Startgear för en kvinnlig karaktär är bland annat ett par högklackade skor. Jag suckade och fortsatte ha skorna på mig, i förhoppning om att jag skulle kunna köpa ett par sneakers eller dylikt senare i spelet. När jag kom till butiken så fanns det massor av lågskor – som bara kunde användas av manliga karaktärer. För mig fanns bara flertalet andra sorters högklackade skor att välja mellan. Inte för att det gör någon skillnad rent spelmässigt vilka skor hon har på sig, hon kan springa lika bra trots sina 12 centimeters-klackar, utan för att det är IDIOTISKT. Ingen kvinna skulle på fullt allvar ta på sig ett par skyhöga klackskor om hon skall ut i strid om hon har valet att ta ett par rejäla kängor som ger både stöd och skydd. Jag vill kunna spela en stark kvinna som kan sparka röv även fast hon är fullt påklädd – till motsats från de oftast små, tighta och supersexiga kläder som idag är allt för vanliga på kvinnliga protagonister.

Men det är ju så kvinnor alltid vill klä sig. I jättekorta shorts och supersmå bikinitoppar och hiheels. Tihi. /facepalm

Screen Shot 2013-03-12 at 2.24.25 PM

Nämen! Har Lara Croft mindre bröst?? Nej, då kan vi inte spela det längre. Soz.

Det känns väldigt trist att kvinnor i dagens spel FORTFARANDE är främst en accessoar. Om man googlar runt för att ta reda på varför män ofta väljer att spela kvinnliga karaktärer så är ett ofta förekommande svar att ”skall man stirra på en röv hela dagarna så får den gärna vara snygg”. För den delen är många män faktiskt obekväma med hur deras manliga karaktärer framställs i spel.

He found that if the gender of the character didn’t affect the story too much, then female characters were usually easier for him to relate to than their hyper-macho, gravelly-voiced counterparts. The typical portrayal of men in games was so far removed from his own identity that he often found it easier to play a woman.

Vare sig män eller kvinnor är alltså 100% bekväma med hur endera könet framställs i spelvärlden. Så varför görs ingen ändring?
SexistGame

Have you ever started putting together your character for a game, flipped through the possible choices, landed on the (most likely lone) female and gone, “WHY ISN’T SHE WEARING ANY CLOTHES?!?”

 

Källa

Jag ser fram emot att få färdigt resultat efter denna Kickstarter, som fokuserar på att visa upp 12 olika stereotypa kvinnliga spelkaraktärer (första delen kan man se här). ”Intressant” är ju också den VÅG av hat som kvinnan bakom Kickstartern har fått ta emot från arga spelindustrifans som inte alls uppskattar att någon vill gräva i och reda upp den djupa sexism som är genomgående i många spel.

Det ovanstående video tar upp är det faktum att i två av världens största och viktigaste spelserier; Mario och Zelda-spelen, så är kvinnan med enbart som en ursäkt till varför den manlige protagonisten skall orka bry sig om att ta sig genom spelet. Hon är belöningen, något en annan man roffar åt sig för att provocera protagonisten och något som protagonisten kan känna sig bestulen på. Som en ägodel. En vacker ägodel, none the less.

Enbart i ett enda av dessa spel är prinsessan en spelbar karaktär, och det är bara en udda detalj som gjorde detta möjligt.

Däremot så har småbarnspappan Mike Mika hackat Donkey Kong så att hans dotter får spela prinsessan som protagonist – där prinsessan får rädda Mario, istället för tvärt om! Tänk vilken boost för henne, att hon som flicka får vara hjälten. Bra där, Mike! ♥

 

En artikel från November 2012 förklarar lite om varför det är så få kvinnor som orkar ge sig in i spelindustrin:

Much of the focus has been on sharing pain and frustration – and battling the inevitable, eventual slew of dissent. There were familiar themes here too. People explaining that despite the evidence to the contrary there is no problem. Folks telling women who work in games that women just don’t want to work in games, without noticing the apparent contradiction. People suggesting to women who make games that they should go and make their own games elsewhere instead of trying to work in the existing industry. And, of course, idiots tweeting things like, ”because there’s no Xbox in the kitchen”. We’ve been here before, in almost every comments section of almost every article in both the mainstream and niche games press: the backlash is vicious and sometimes vile but not at all surprising.

Jag gillar att spela. Både datorspel, rollspel, tv-spel och kortspel. Men som jag skrev igår så undviker jag helst att nämna att jag är tjej. Vi har helt enkelt inte samma värde i spel som männen har, vare sig ur männens eller speltillverkarnas ögon sett. Jag vet att det finns mängder av undantag, att jag har många manliga spelvänner som aldrig sett ner på mig som spelare pga kön, och det är jag glad för. Glad för att jag har fått samma chans som dem att spela ett spel utan att dömas på förhand.

Men: Det går framåt. Det är ett problem som är uppmärksammat och förhoppningsvis kan vi om ett par år faktiskt se en märkbar skillnad. AFAIK så är det ganska länge sedan ett spel som verkligen särskiljde könen släpptes? (där kvinnliga karaktärer t.ex. hade högre charisma men lägre strength och tvärtom)

Vi hoppas på det.

Det finns inga tjejer på internet

girlsingames

I samma sekund jag nämner att jag är tjej så påbörjas det. Beroende på var jag befinner mig så finns det olika möjligheter här; Är det t.ex. i ett spel så kommer allt jag gör att ifrågasättas, och någon SCHYSST SNUBBE tar det på sig att lära mig hur jag skall spela.

>> Okej, snabbt sidospår som är helt relaterat men ändå inte riktigt relevant; Efter att ha spelat prästhealer i all tid så rollade jag en ny karaktär på en ny server och spelade med helt nya spelare, och lärde mig druidheala DJÄVLIGT BRA (as in: en av guildets allra bästa och mest uppskattade healers). Sedan kom en av mina gamla guildies från prästtiden över och började spela med oss, och vill helt plötsligt ha CRED från de andra för att han lärt mig spela druid så bra. LOLWUT? :D …det här med att jag halvt uttabbad från spelet vann över honom i healing hela tiden var tydligen inget bevis på något. Killen var inte för FEM ÖRE inblandad i att lära mig spela druidhealer, jag blev helt mållös av att han ens försökte få äran för det. För helvete! <<

Anyway. Om folk inte försöker lära mig hur jag skall spela så kommer sexinviterna. Ibland  både och. Jag är ju så söt, så vacker, så gullig. Så sexig. Och förvirrat undrar jag vad i helvete han menar, han har ju inte ens SETT EN BILD på mig??

Under mina få, tidigare försök att hänga på olika forum, chatter (t.ex. IRC) och så vidare så har jag lärt mig den hårda vägen att undvika att säga att jag är tjej, så att jag slipper all skit man får. All inkompetens man blir beskylld för, alla skumma raggförsök från kåta tolvåringar som tror att man kommer att slänga iväg en nakenbild bara för att de säger det, alla äckliga gubbar som försöker skicka bilder på erigerade kukar till en.

Jag har lärt mig den hårda vägen att när jag inte är omgiven av vänner så är jag könlös. Eller, åtmintone INTE tjej. Så länge det går att undvika så håller jag käften om det, för jag vet vad det kommer att resultera i.

Som sagt: ”Vi har hört att du är tjej. Vi har haft en massa problem tidigare när vi har spelat med tjejer” Ridå.

Relaterad läsning här och här.

Viktigt:

975a9019ccfa8351ee24a376af824022

 

När jag slutade läsa tjejtidningar (typ Cosmo och Veckorevyn) och slutade försöka passa in (jag var wannabe-fjortis på högstadiet. det var en fruktansvärd tid och jag har fortfarande stunder då jag kan må dåligt över hur det var) så växte jag som person. Jag kunde fokusera mer på vad JAG ville, inte vad samhället/omgivningen tyckte att jag skulle vara. Med älv-vingar och tiara och trollspö och tyllkjol (i svart, såklart ;)) och glitter och stjärnor i ansiktet spatserade jag runt i korridorerna på Säve (gymnasieskolan jag gick på) och även om jag i retrospekt inser att jag var mer spektakel än spektakulär så SPELAR DET INGEN ROLL. Jag försökte hitta mig själv och det kan man bara göra genom att testa sig fram.

 

il_fullxfull.427086178_jx8g

 

Ibland måste man våga. Ge det ett försök. Inte vara så låst i normer och rutiner. Var vad du vill vara och var dig själv!

tumblr_lk82yoTOaE1qe49qzo1_500Heja!