Det här är allt för vanligt när det kommer till character creation i i stort sett vilket modernt spel som helst:
Det är klart att jag som tjej kan välja att spela en manlig karaktär, det står ju var och en fritt att välja vad de vill – men varför skall det vara den enda lösningen till att jag skall kunna spela ett spel och slippa vara halvnaken? Får jag som kvinna inte lov att ställa krav på rätten att få spela en dignifierad karaktär med rejäla kläder?
Antalet gånger jag har svurit åt vad den stackars kvinnliga avataren tvingas ha på sig är omöjliga att räkna. Ta Crimecraft som exempel. Startgear för en kvinnlig karaktär är bland annat ett par högklackade skor. Jag suckade och fortsatte ha skorna på mig, i förhoppning om att jag skulle kunna köpa ett par sneakers eller dylikt senare i spelet. När jag kom till butiken så fanns det massor av lågskor – som bara kunde användas av manliga karaktärer. För mig fanns bara flertalet andra sorters högklackade skor att välja mellan. Inte för att det gör någon skillnad rent spelmässigt vilka skor hon har på sig, hon kan springa lika bra trots sina 12 centimeters-klackar, utan för att det är IDIOTISKT. Ingen kvinna skulle på fullt allvar ta på sig ett par skyhöga klackskor om hon skall ut i strid om hon har valet att ta ett par rejäla kängor som ger både stöd och skydd. Jag vill kunna spela en stark kvinna som kan sparka röv även fast hon är fullt påklädd – till motsats från de oftast små, tighta och supersexiga kläder som idag är allt för vanliga på kvinnliga protagonister.
Men det är ju så kvinnor alltid vill klä sig. I jättekorta shorts och supersmå bikinitoppar och hiheels. Tihi. /facepalm
Nämen! Har Lara Croft mindre bröst?? Nej, då kan vi inte spela det längre. Soz.
Det känns väldigt trist att kvinnor i dagens spel FORTFARANDE är främst en accessoar. Om man googlar runt för att ta reda på varför män ofta väljer att spela kvinnliga karaktärer så är ett ofta förekommande svar att ”skall man stirra på en röv hela dagarna så får den gärna vara snygg”. För den delen är många män faktiskt obekväma med hur deras manliga karaktärer framställs i spel.
He found that if the gender of the character didn’t affect the story too much, then female characters were usually easier for him to relate to than their hyper-macho, gravelly-voiced counterparts. The typical portrayal of men in games was so far removed from his own identity that he often found it easier to play a woman.
Vare sig män eller kvinnor är alltså 100% bekväma med hur endera könet framställs i spelvärlden. Så varför görs ingen ändring?
Have you ever started putting together your character for a game, flipped through the possible choices, landed on the (most likely lone) female and gone, “WHY ISN’T SHE WEARING ANY CLOTHES?!?”
Jag ser fram emot att få färdigt resultat efter denna Kickstarter, som fokuserar på att visa upp 12 olika stereotypa kvinnliga spelkaraktärer (första delen kan man se här). ”Intressant” är ju också den VÅG av hat som kvinnan bakom Kickstartern har fått ta emot från arga spelindustrifans som inte alls uppskattar att någon vill gräva i och reda upp den djupa sexism som är genomgående i många spel.
Det ovanstående video tar upp är det faktum att i två av världens största och viktigaste spelserier; Mario och Zelda-spelen, så är kvinnan med enbart som en ursäkt till varför den manlige protagonisten skall orka bry sig om att ta sig genom spelet. Hon är belöningen, något en annan man roffar åt sig för att provocera protagonisten och något som protagonisten kan känna sig bestulen på. Som en ägodel. En vacker ägodel, none the less.
Enbart i ett enda av dessa spel är prinsessan en spelbar karaktär, och det är bara en udda detalj som gjorde detta möjligt.
Däremot så har småbarnspappan Mike Mika hackat Donkey Kong så att hans dotter får spela prinsessan som protagonist – där prinsessan får rädda Mario, istället för tvärt om! Tänk vilken boost för henne, att hon som flicka får vara hjälten. Bra där, Mike! ♥
En artikel från November 2012 förklarar lite om varför det är så få kvinnor som orkar ge sig in i spelindustrin:
Much of the focus has been on sharing pain and frustration – and battling the inevitable, eventual slew of dissent. There were familiar themes here too. People explaining that despite the evidence to the contrary there is no problem. Folks telling women who work in games that women just don’t want to work in games, without noticing the apparent contradiction. People suggesting to women who make games that they should go and make their own games elsewhere instead of trying to work in the existing industry. And, of course, idiots tweeting things like, ”because there’s no Xbox in the kitchen”. We’ve been here before, in almost every comments section of almost every article in both the mainstream and niche games press: the backlash is vicious and sometimes vile but not at all surprising.
Jag gillar att spela. Både datorspel, rollspel, tv-spel och kortspel. Men som jag skrev igår så undviker jag helst att nämna att jag är tjej. Vi har helt enkelt inte samma värde i spel som männen har, vare sig ur männens eller speltillverkarnas ögon sett. Jag vet att det finns mängder av undantag, att jag har många manliga spelvänner som aldrig sett ner på mig som spelare pga kön, och det är jag glad för. Glad för att jag har fått samma chans som dem att spela ett spel utan att dömas på förhand.
Men: Det går framåt. Det är ett problem som är uppmärksammat och förhoppningsvis kan vi om ett par år faktiskt se en märkbar skillnad. AFAIK så är det ganska länge sedan ett spel som verkligen särskiljde könen släpptes? (där kvinnliga karaktärer t.ex. hade högre charisma men lägre strength och tvärtom)
Vi hoppas på det.