Foto: Monica Hansson (2012) > länk <
Redigering: Monica Hansson + Carina Hellberg
(funderade på att byta header och gjorde denna i rent inspirationsrus men håller nog fast vid den design jag har – den fungerar ju väldigt bra :))

Jag hade glömt att koppla i mobilladdaren igår. Jag hade även glömt att stänga av Spotify innan jag somnade, och att släcka lampan. Jag glömde nog det mesta, jag bara somnade. Sedan vaknade jag och visste inte vad klockan var, alls. Försökte få igång skärmen på min telefon så att jag kunde se, eftersom den tillsammans med datorn är de enda klockorna jag har hemma (som fungerar), men skärmen var död. Fick efter en stunds frenetiskt tryckande upp symbolen för HEJ JAG HAR INGET BATTERI OCH ÄR DÖD, så knödde i laddaren och fick gå ut i vardagsrummet för att kolla klockan – jag hade ju ingen aning huruvida klockan var två eller nio. Den var dock fyra. Hepp, två timmar till. Somnade om så fort jag hade kunnat ställa larmet och sett att mobilen börjat laddas. Snoozadee en eller två gånger till sedan, var så trött när klockan väl ringde.

Och jag drömde så konstiga saker. Jag drömde att jag jobbade i bowlinghallen i Visby igen, tillsammans med Pablo och mamma. Jag skulle baka pizza men all degen var av kött och det var så dåliga köttbitar att jag inte kunde få till en vettig deg av det, så Pablo fick trött visa mig hur jag skulle göra. Telefonen ringde och det lät som att det var min syster, så jag blev både livrädd och överlycklig och tänkte ”Jag visste väl att hon inte var död!” innan jag hörde att det var mommo. Jag blev så översköljd av besvikelse för att det inte var Anna att det gjorde ont. Jag pratade klart med mommo och berättade sedan för mamma att ”ibland låter mommo som Anna när hon ringer” och mamma verkade hålla med men var annars ganska obrydd i frågan. Själv ville jag bara stänga in mig i kylrummet och gråta mig sönder och samman.

Bortsett från köttbitarna istället för pizzadeg så var det alltså inga större konstigheter i drömmen (ja, vi måste bortse från mammas reaktion också, hon hade aldrig reagerat i verkligheten som hon gjorde i min dröm förstås) och den kändes väldigt verklig. Jag minns att jag funderade på detta när jag vaknade – LÅTER verkligen mommo som Anna?? …såklart inte.

Idag skall jag ta bussen till Göteborg och hälsa på Martin, woop woop! Försöker komma fram till om jag hinner med ett snabbt ärende på väg till bussen och mest troligt så har jag gott om tid på en timme att hinna båda, men jag vill inte chansa så jag vet inte riktigt hur jag skall göra. Funderar på mitt alternativ B i frågan, som måste innebära att tid finns men då får jag förmodligen stå och vänta i kylan i en halvtimme också. Vi får se hur jag gör. Hrm.

Upptäckte till min stora glädje att antalet prenumeranter jag har via Bloglovin’ hade gått upp från 6 till 9! Ja ja, kanske småpotatis för de flesta andra, men jag blev så glad att folk verkligen vill läsa mitt svammel :) Tack ♥