En instagram-bild från Hovs Hallar i lördags. Havet. Hur vackert? :3

Känner mig ändå ganska sömnig just nu. Det småvärker lite här och där i kroppen mellan varven, men annars är det bra. Jag hade dock kunnat döda för att få kräla ner i min sköna säng och sova bort ett par timmar, men ja. Det finns ju annat kul att göra också: jobba, till exempel :)

Igen slits jag i min vilja att vara på Gotland en stund. Hösthav. Höstlöv. Höstkyla. Höstfärger. Klart det är vackert här i Skåne också men jag behöver min ö. Den tid jag har kunnat spendera där i år har varit alldeles för lite. Det skapar merbehov istället för att tysta den lilla skrikiga gotländskan i magen som bara VILL HEM, ni vet. Men det löser sig. Så fort hösten slår ut i full prakt här i Skåne så är det lugnt igen. Förhoppningsvis ;)

Annars sitter jag och drömmer mig bort till Filippinerna. Så fort vi har fått handpenningen på lägenheten så skall det beställas biljetter, för jag vill träffa min pappa. Saknar honom så, det är så djävla långt bort när han är på andra sidan världen och i en helt annan tidzon. Men skall ringa honom i helgen och prata lite. Inte pratat med honom på typ tusen år nu, så det börjar bli dags.

Så mycket jag VILL. Kroppen orkar inte med, jag har så många känslor i olika riktningar och jag är kär och glad och frustrerad och lycklig och nöjd och förvirrad och längtansfull och ni vet. ALLT PÅ EN GÅNG. Som vanligt, alltså :)

Havet avslöjar väl min personlighet lite. Jag är sådan jag med. Stormig.