Jag krymper i samma takt som problemen växer

Efter SEXTON DAGAR har vi äntligen internet hemma igen. Jag kan inte påstå annat än att jag är sjukt missnöjd med Tele2, och jag kommer att undvika samröre med dem i fortsättningen (när jag flyttat isär från exet och så vidare). Tack, men nej tack. Ni har varit långsamma, dryga och försökt göra er lustiga på vår bekostnad, och den väldigt konstiga räkning vi fick hem idag gör oss INTE mer vänligt inställda till Tele2. Nu sätter jag dock punkt för detta. Jag orkar inte bry mig mer. Men jag kan inte rekommendera Tele2 till NÅGON. Hejdå.

Annars då?
Tja… uppochner, åt helvete och djävligt dåligt. Har sedan i lördags lunch ätit en halv Grandiosapizza, typ 10 salta balkar, en minimal salladsportion och fyra Bullens pilsnerkorvar. Har gått ner ett kilo i ren förtvivlan och spenderade större delen av söndagen med att ligga i sängen och önska att jag var någon annanstans. Depressionen är ett faktum, och jag vet inte vad jag skall göra för att ta mig ur. Jag vill inte ha piller, jag vill inte gå till någon terapeut, jag vill bara må bra och fungera som vanligt igen. Jag har ju alltid sett på mig själv som en glad och positiv människa, men cynikern i mig tar över och jag hittar inte längre något att vara glad över. Allt känns så sjukt hopplöst, och jag har satt så stora käppar i hjulet för mig själv att jag inte vet vad jag skall ta vägen. Jag är förtvivlad och börjar gråta för ingenting, trots mina desperata försök att bete mig som en vuxen människa. Jag vet bara inte hur jag skall laga detta, och det gör mig så ledsen. Jag har förstört så in i helvete för mig själv här. Ett tafatt försök till att be om ursäkt har gjorts, men ja. Nej. Det är för sent och det är förstört.

Känner att jag vill och behöver fly hem till min ö. Tittade på flygbiljetter och båtbiljetter idag men jag har inga pengar och jag ville bara gråta över hur omständligt det skall vara att ta sig hem. Jag behöver Eric och jag behöver Leo och jag behöver få gömma mig under en filt på Erics soffa med en kopp te och en bebis att klappa på. Jag slits i stycken här och jag klarar inte av att tänka klart. Jag vill bara spola tillbaka tiden en månad och göra precis tvärtom vad som gjordes.

Jag vet att jag inte är särskilt tydlig med vad jag talar om här ovan, men jag vill inte skriva det i ren skrift för det var ju så problem började. De senaste, i alla fall. Jag behöver hålla detta inom mig istället, även om jag är rädd att jag skall gå sönder. Men det löser sig. På ett eller annat sätt löser det sig väl alltid?

Men ja. Hur gör jag med depressionen då? De enda utvägar jag ser är att åka till mamma eller att åka till Visby, och jag behöver Visby så det sliter i mig. Satt och grät en timme i telefon med Eric i lördags natt. Fina underbara vän som finns där när ensam och ledsen Zombie behöver få prata ♥

Jag vill snabbspola framåt. Eller bakåt. Eller jag vet inte. Jag vill bara inte vara HÄR och NU. Jag vill prata med en specifik person om detta men det går inte det heller. Och jag vill ha min syster hos mig. Jag vill få prata med henne och lyssna på henne och höra vad hon tycker, och låta henne veta att hon inte är ensam. Jag saknar henne så djävla mycket, och det gör mig ju heller inte gladare. Varför försvann du, Anna? :(

Jag klarar bara inte av att hantera det här själv. Jag behöver någon som kan tänka åt mig och förklara och trösta och få mig att slippa behöva bära detta själv. Jag orkar inte.

Att lyssna på Guns ’n’ Roses hjälper ju också

Jag mår bättre idag, faktiskt. Förmodligen för att jag fick för mycket sömn i nättras så att jag är lite lagom avtrubbad och bortdomnad i skallen, men ja. Man får vara glad för det lilla! Lite uppehåll i det svarta om så bara för en dag är välkommet.

Försöker planlägga hur jag skall gå vidare. Kärlek och dylika känslor är ju något som i högsta grad fuckar upp mitt kontrollbehov å det grövsta, så jag måste försöka få kontroll över situationen igen. Fråga mig inte hur, för det har jag inte räknat ut än. Jag har mest räknat ut att jag behöver räkna ut detta, more or less.

Ikväll blir det rollspel i alla fall. Vi skall rolla karaktärer och lära känna varandra lite. Call of Cthuhlu <3 Tror det blir bra underhållning i det, det känns som att vi har en djävligt stabil grupp på g och jag ser fram emot att se vad för djävelskap vi kan bli indragna i här :)

Fortfarande inget internet hemma. Känner mig som en gammal klocka som står och upprepar same old same old. Inget nytt på den fronten, och jag börjar bli så sjukt trött på Tele2. Nu kan de inte ens ge oss en ETA, efter 11 dagars internetstrul. Vi ringer dem dagligen nu, så får vi se ifall vi tröttnar innan dem.

Jag vill spela WoW… Behöver få döda och farma och grinda och questa och socialisera. Ni vet. Sådär man gör. Pew pew.

Överger snart Sverige i nästan en vecka

Lagom död just nu. Kom just ur duschen så försöker låta bli att tänka på hur frusen jag är. Skall ändå klä på mig alldeles strax.

Så, idag är det alltså måndag-men-tisdag? Jag blir så sned i hjärnan av alla dessa röda dagar. Samma vid påsk! Bara irriterande med korta veckor och random lediga dagar mitt i allt, ugh. Klart att det är trevligt att vara ledigt, men ja. Det stör mig i mitt workflow och blir mitt workflow stört så störs mitt kontrollbehov av det också.

Ja, som sagt var. Idag efter jobb reser jag till Aalborg. Förhoppningsvis har jag åtgång till 3:s danska nät när jag är där, och då kommer jag att försöka mobilblogga lite, men annars får jag se om jag kommer åt en dator jag kan skriva på eller ej. Jag inbillar mig att det är fel tecken på dem, men det märker vi. I så fall får ni väl stå ut med lite æ och ø och så vidare.

Känner att jag hoppar på alla tåg lite för sent här. Jag kom inte in på Facebook förrän tre år efter alla andra; jag kom inte igång med Twitter förrän typ två år efter alla andra och samma gäller för instagr.am. Haha :D Jag är så dålig :D Bloggen har jag dock haft sedan 2007 och det var väl däromkring den stora bloggboomen var? (som bekant bloggade jag på annan adress tidigare men har flyttat över hela arkivet hit)

Nej, nu skall jag klä på mig innan jag börjar frysa på allvar. Jag uppdaterar säkert bloggen eller twitter ikväll när jag sitter på Kastrup och blänger. Kram på er!

Och så har ju Kim Jong Il dött också, vad fan

Orkade inte skriva något igår. Var inte direkt på humör. Är väl inte det idag heller egentligen, men jag vill inte tappa bloggen och slutar jag blogga i ett par dagar så finns ju risken att det drar ut på tiden och råkar bli ett par månader istället. Det har hänt förr.

Jahaja. Så det är julafton på lördag. I ärlighetens namn så känner jag att jag inte bryr mig. Vi kommer att göra någon form av julmat, men för min del skulle vi lika gärna kunna käka en god köttbit eller något. Jag kommer inte att hetsa för att se på något direkt på TV, jag hade nog velat titta på någon form av film men det kan jag göra inne vid min dator ifall de andra vill se på Kalle Anka eller whatever. Jag brukar verkligen gilla att fira jul, men i år är jag trött, likgiltig och frustrerad, och då känns inte jul sådär översig lockande.

Min far är utan ström fram tills åtminstone onsdag. Dessvärre har han väldigt dåligt med batteri på telefonen så jag hoppas verkligen att det inte händer något med honom nu när han inte kan kontakta mig. Kommer att vara lagom nervös fram tills jag hör av honom igen. Varför måste han vara så långt borta? :( Jag gillar inte alls att han bor på en av grannöarna till den mest drabbade ön (Mindanau); och 50 pers är tydligen döda/försvunna på Negros (pappas ö). Läs mer här. Så ja. Pappa mitt uppe i ett katastrofdrabbat område gör mig ju inte heller sådär jättesugen på att fira jul här på andra sidan världen.

Men det kanske ändras. Jag kanske sitter där på fredagkväll och studsar i ren pur iver över att det är julafton och squeee. Eller inte. Vi får se. Men just nu så kunde det lika gärna vara vilken vecka som helst på året faktiskt. Meh.

Nä, jag är inte så kul just nu. Det finns en anledning till varför jag aldrig gick in här igår och förpestade bloggen :P

Inatt har jag vaknat av följande orsaker:

  • Exet hade en mardröm
  • Exet hade glömt att stänga av ljudet på sin telefon och fick ett sms
  • Exet snarkade och pratade i sömnen samtidigt

Wohoo.

Aja. Jag skall försöka vara lite roligare när jag kommer från jobbet sedan. Jag skall tänka ut något intressant och/eller skoj att skriva här istället för att sitta och gnälla :)

P.S. Kim Jong Il – mannen, myten, legenden! Han är kul :)

Lilla Rödluvan

Broschen jag har på mig är världens bästa. Den är köpt på Glitter, för typ 60 spänn. Köpte en som jag använde till ALLT, och så gick den sönder. Ve och fasa, rent utav. Blev jätteledsen, och surade en del över det. Så när jag och mamma var i Göteborg och shoppade häromveckan så gick vi in på Glitter, och döm om min glädje när vi såg att de fortfarande hade den i sitt sortiment! Köpte två i rena glädjeruset, så nu har jag en som reserv ifall den andra går sönder :) Awesomenice ^^

Försöker lite smått få bort saker på listan över saker som jag vet gör mig extra stressad. Har just avslutat den mest akuta, så skall jag strax gå på punkt nummer två. När de två är helt borta så kanske det innebär att jag får sova lite mer? Tror nämligen att stress är något som påverkar min sömn, så ja. Det är värt ett försök :)

Planerar en sådan där nytta/nöjesresa i slutet av månaden. Tror att det kan bli bra. Vidga mina vyer lite, no?

Hade tänkt ta en promenad idag, men just nu spöregnar det. Jag är inte den som är rädd för regn, men en timmes promenad i dyblöta kläder är ju inte helt sexigt faktiskt. Vill inte förkyla mig, jag har lyckats undvika att bli sjuk på väldigt länge nu (Filippinerna räknas inte!) så jag tänkte fortsätta på den vägen faktiskt. Får se ifall jag vågar mig ut ändå, kanske fungerar om man har på sig en jacka som är lite mer vattenresistent? :)

Morgonstund har ångest i mund

Mitt hår är numera rött i botten och går ut mot en ljusare orange där det är för slitet, men det ser helt OK ut och ser mycket bättre ut än den rosa motsvarigheten! Rosa var ju en kul färg att (av misstag) testa, men jag tror nog att röd är en bättre färg för mig ;)

Har sovit med handledsstöd på, känns just nu ganska OK men jag vet inte om jag vågar ta av stödet. Jag orkar inte få så ont jag hade igår igen, det fungerar inte att jobba klokt då. Jag har sjukt svårt att göra saker med vänsterarmen också, det blir obalans i min kropp och jag blir fan dålig av det. Jag har ju mina små ticks. Jag måste ta på mig t.ex. skor/strumpor i en viss ordning (ena foten före den andra) för annars känns det direkt fel. Att då tvingas bära saker med vänsterarmen som jag egentligen brukar göra med högern..? Känns direkt fel. Försöker dock motstå känslan av hur illa jag mår av det, eftersom jag just nu stör mig mer på smärtan än att mina tvångstankar får flytta sig lite.

Sov självklart knappt något i natt igen. Vid tre tittade jag på klockan. Hur länge jag legat vaken innan och sedan låg vaken efter har jag ingen aning om. Jag har försökt med ett par olika kuddar för att kolla ifall det är något sådant som stör in, men det gör ingen vidare skillnad. Börjar, som ni förstått vid det här laget, bli extremt trött på att vara rent illamående varje morgon för att jag inte fått tillräckligt med sömn. Sedan sitter man och stoppar i sig socker på jobbet för att försöka få upp piggheten i kroppen, vilket självklart är kontraproduktivt så det förslår men samtidigt den enda lösningen jag har tid med just nu. Fan fan fan.

Sitter och fryser just nu. Känner mig ytterst omotiverad till att leta rätt på kläder och gå till jobb, jag börjar bara bli för trött för detta nu. Det blir bra om en liten stund när jag glömmer bort att vara trött och grinig, men just nu vill jag mest bara krypa ner under det varma täcket igen och ligga där tills jag är utvilad.

Att göra slut med en gammal vän

Jag läste David Eddings’ böcker om Belgarion första gången när jag var 14, har jag för mig. Jag kan ha varit 15 också. Det var hur som haver när jag gick i högstadiet. Den första fantasybok jag ägde var ”I lagens namn” av Terry Pratchett, en bok jag vann i en novelltävling jag ställde upp i (första placering <3). Denna var dock inte den första fantasybok jag läste, utan jag började med Sagan om Belgarion.

Flera gånger har jag läst om serien (Belgariaden + Malloreaden) och tyckt att det är sådär nostalgiskt mysigt att läsa om böcker jag ”växte upp” med och som jag alltid uppskattat. Läste nyligen ut den sista boken i Malloreaden och insåg förvirrat att jag faktiskt nu tycker att de är skit. De är inte bra skrivna, Eddings upprepar sig flertalet gånger och språket är inte särskilt bra. Bortsett från det …så irriterar jag ihjäl mig på könsstereotyperna.

Alla kvinnlig karaktärer är egentligen en och samma. De är grälsjuka, giftnadslystna, fjantigt romantiska (alla börjar gråta så fort de tycker att något är fint), tycker om att handarbeta, vill bara umgås med andra kvinnor för ”kvinnor behöver andra kvinnor att få prata med om små saker”, tycker att bada är det bästa som finns, hänger gärna upp gardiner, försöker vara överlägsna…

Ugh. De manliga karaktärerna är också lika varandra, det är som sagt var inte särskilt välskrivna böcker, men de har ändå saker som skiljer dem åt och som ger dem karaktär. En sak som de genomgående har gemensamt är dock att de ständigt gör narr av kvinnor. De himlar sig, säger nedlåtande saker och verkar all in all ha djäligt kass respekt för kvinnor. På samma sätt som kvinnorna har djävligt kass respekt för dem.

Nej, allvarligt talat. Jag har uppskattat att läsa Belgarionböckerna tidigare, men det här var sista gången. Jag blir bara arg på det.

Det finns så mycket bättre fantasy. Jag läser så mycket hellre Weiss/Hickman, Hobb, Williams eller Pratchett. Deras karaktärer har karaktär, och de är inte i närheten av lika förstenade i sina könsroller. Deras hjältar och hjältinnor är personligheter med både brister och goda sidor, och man förstår vad som driver dem.

Tack för allt, David Eddings, men det är slut mellan oss nu. Det är inte jag, det är du och din förstenade världsbild och dåliga litteratur. Ring inte mig, jag ringer inte dig. Hejdå.