Etikettarkiv: film

Can’t sleep, the clowns will eat me

Publicerat av

Zombie 18 år

När jag var runt nio år gammal så sov jag över hos min mommo en kväll. I fråga om vad vi skulle se på TV den kvällen så deklamerade jag glatt för mommo att vi skulle se en ny TV-serie som började den kvällen – en filmatisering av Stephen Kings IT. Mommo såg tvivlande på mig efter att ha kollat upp detta i tidningen och frågade mig om det verkligen var något jag borde se, och jag ljög och sade att det var OK för mamma att jag såg detta. (jag ljuger fruktansvärt sällan, i det här fallet så var det ett sådant där ”en del straffar gud med detsamma”-tillfälle vilket jag strax kommer att komma till).

Snabb intermission här: När jag var ännu yngre, kanske fem-sex så var det ett par olika tillfällen då min storasyster visade mig ett par olika skräckfilmer på TV. En gång såg vi filmen ”Djävulens dotter” och jag tyckte att det var jätteläskigt. Det tillfälle jag minns bäst är den kvällen mamma och pappa hade främmandes och Anna lurade ner mig i gillestugan i källaren och berättade att hon hade något att visa mig om jag lovade dyrt och heligt att inte berätta för mamma och pappa (jag var ju känd som skvallerbyttan i familjen). Jag lovade storögt och satte mig tillrätta i soffan, och sedan kom det. Gremlins. ALLA DE LÄSKIGA SCENERNA. Gremlins som går runt med stora köksknivar, Gremlins som blir instoppade i micron där de exploderar, Gremlins som sjunger julsånger för en stackars gammal tant som inte kan fly när hon får syn på monstren eftersom hon är rullstolsbunden och sitter fast i trapphissen. Jag skojar inte. Min kära syster snabbspolade fram till alla de här scenerna, och jag var livrädd. Jag hade problem att sova i flera år efteråt, jag kunde se silhuetter av gremlins komma gående i hallen.

Den kvällen låg jag sedan där i min säng och såg monstren komma. Jag sov alltid med dörren öppen för jag tyckte det kändes tryggast. I storrummet klirrade glasen och mamma och pappa hade trevligt med sina gäster; i min säng låg jag och skakade och visste inte var jag skulle ta vägen för varje gång jag stängde ögonen så såg jag dem komma, morrandes, med knivar dragna och alla huggtänderna blottade. Det dröjde inte särskilt länge innan jag sprang in i storrummet och grät och berättade vad som hänt. (sade ju det, skvallerbyttan ;))
Men ja. Ett par år senare slutade jag se Gremlins på väggen utanför mitt rum.

Anyhooo. Man skulle ju kunna tro att denna upplevelse skulle ha givit mig ett visst sämre förtroende för Annas TV-tips, men icke. Anna hade ju såklart tidigare på dagen berättat för mig om IT och att hon skulle se det, och jag såg ju upp till min balla syster och ville ju också se den här coola serien.

Ni vet den där scenen precis i början, när Pennywise sitter i kloakerna och försöker locka ner Georgie att komma ner och hämta sin båt och en ballong (”We all float down here”), och han tvärvänder från ”charmig” clown till monsterclown med röda ögon och käften full av huggtänder på en millisekund? Det är precis då som jag bestämde mig för att det tryggaste stället för mig att sitta var på golvet bakom mommos fåtölj. Där satt jag tills det var slut, och tittade ibland ut på TV:n för att se ifall monstren var borta.

Jag tvingade mig själv att se sista avsnittet också. Det var ju fyra avsnitt allt som allt. Jag var TVUNGEN att se att det blev ett happy ending så att jag kunde sluta tro att jag skulle bli uppäten av en clown. (jag var även livrädd för varulvar och vampyrer – så till den grad att jag hade vitlök bredvid sängen ett tag).

Idag är IT min absoluta favoritbok. Jag fick den i födelsedagspresent av Annie när jag fyllde 11 och min hardcover är nu så sönderläst att inte ens tejp hjälper. Köpte den engelska pocketutgåvan nyligen och kommer att ta tag i att läsa den på originalspråk nu. Underbara vackra berättelse. (på nationella provet i Svenska i trean skulle vi skriva en uppsats på ämnet Kärlek; jag valde att skriva om DET.) Jag vet inte hur många gånger jag har läst den. Jag vill citera en rad ur ”Nona” (Stephen King; ”Den förskräckliga apan”) här: ”Älskar du?” ”Ja, och sann kärlek dör aldrig”. (”Den förskräckliga apan” är även den galet sönderläst).

Jag skulle kunna fortsätta skriva på det här inlägget länge till, men jag tror vi stoppar där och återkommer till detta senare. Jag har massor av saker jag vill berätta om Stephen King, min syster, min kärlek till skräck och min uppväxt i böckernas värld. Men här sätter vi punkt för dagen•

Bathory vs. The Countess

Publicerat av

IMDB: Bathory | The Countess

Jag är fascinerad av legenten om Erzsébet Bathory. Det är jag inte ensam om; Bram Stoker använde henne som förebild till sin bok om Dracula, Cradle of Filth har gjort ett helt album om henne och hon är inspirationen bakom den onda drottningen i The Brothers Grimm.

Jag kommer att ge mina tankar på båda filmer här nedan, och det kan förekomma spoilers.

Jag fick tag på Bathory efter att ha läst om filmen någonstans, minns dessvärre inte var. Jag satte mig i ondags och såg igenom den och kände mig besviken efteråt. Filmen är fruktansvärt vackert filmad, men det är för mycket konstigheter. Bathory skulle som film enligt utsago sticka hål i myten om att Erzsébet dödade 300 jungfrur och badade i deras blod, genom att istället visa upp att det handlade om mäktiga män som plottade hennes downfall. Filmen känns väldigt osammanhängande, det är flera scener som slutar helt abrupt och snabbt byte till nästa. Ett bra exempel här är efter Erzsébet får sin hand spådd av kungens siare i Wien och medvetslös förs till ett kar där män sedan jagar ner oskyldiga ungdomar för att fylla – scenen tar slut abrupt och plötsligt är hon tillbaka hemma i sitt slott i Ungern.

Enligt denna version så handlar det om att hon var förälskad i en bisexuell, italiensk målare som hennes make tog hem som krigsbyte. Det röda bad hon återkommande tar är inte i blod, utan i vatten fyllt av örter som färgar det rött – något som påminner henne om tiden hon hade tillsammans med sin italienska älskare. Vi får också reda på att hon hade en häxa som höll henne ung med hjälp av magi. Och så har vi ju de där två bisarra munkarna som av någon anledning sysslar med helt galna tekniska saker (rullskridskor med en inbyggd motor?!) och bara är där för comic relief, något som känns totalt malplacerat i filmen.

Bathory i sin helhet är väldigt vacker, och jag tycker att man kan se den för det estetiska. Däremot känns storyn inte särskilt hållbar, och med kombinationen konstiga klipp + bisarra munkar som av någon konstig anledning skall försöka liva upp stämningen så blir det lite platt fall på det hela.

Ikväll satte jag mig och såg The Countess, efter att ha läst om den i en tråd på imdb gällande Bathory. Redan från början så känns storyn mer allvarlig och seriös än i Bathory. Vi får här följa en desperat kvinna som efter att hennes make dör förälskar sig i Istvan, sonen till en man som friat till Erzsébet och som hon nekat då han till skillnad från henne (adel via blod) bara har sin titel via ingifte. Efter att Erzsébet och Istvan inlett en passionerad affär så får detta ett plötsligt slut då Istvans far sätter stopp för det hela genom att tvinga Istvan till Danmark där hans trolovade bor, samt skicka ett brev till Erzsébet i Istvans namn där han förklarar att detta beror på att hon är gammal och ful. Härefter följer Erzsébets förtvivlade försök att få tillbaka sin ungdoms skönhet, och även här har hon hjälp av en häxa som även är hennes älskarinna. Det är inte förrän hon i ett vredesutbrott slår till en tjänarinna så att blodvite uppstår som hon inser att jungfrublod får henne att se yngre ut. Och sedan börjar slakten.

Erzsébet är klart och tydligt galen. Hon är olycklig och kan inte släppa sin kärlek till Istvan. Hennes tjänare ljuger för henne och säger att blodet gör stor skillnad för hennes hy. Hon konstruerar en bur som påminner om en järnjungfru och kastar ut jungfruliken i skogarna omkring sitt slott.

Även The Countess är en väldigt vacker film, och känns mer som en trolig återgivning av hur det kan ha gått till. Jag är osäker på varför Bathory slängde in comic relief, för det förstör väldigt mycket av helhetsintrycket.

Jag skulle rekommendera att man ser The Countess, om man bara tänker se en av filmerna. Båda filmerna lämnar en med en viss sympati för Erzsébet – i alla fall Bathory som är en film där hon faktiskt inte mördar en enda mer än en. I The Countess är hon fortfarande helt kall inför alla de mord hon begått – hon för till och med journal över dem! – men man vill ändå känna vemod inför hennes brustna hjärta.

 

Ja. Jag är inte så bra på recensioner :D Men ja. Tack och hej.

Att hitta outfits är lika kul varje dag! Oh, wait.

Publicerat av

”Dark Shadows” överträffade mina förväntningar! Se, ibland är det ju bara bra att vara cyniker och gå in i det mesta med en negativ förväntan på saker och ting! ;) Skämten var dock till stor del lökiga, men inte helt förutsägbara (jfr. ”Avengers”) vilket kändes lite uppfriskande. Kul gästspel av Alice Cooper som sig själv också, ”Ugliest woman I’ve ever seen”.
Det är ju kanske inte det bästa jag har sett på bio, men helt klart sevärt och jag lär väl skaffa den på dvd sedan när den släpps – jag gillar att samla på filmer :3

Innan bio igår var vi på Papadam och åt indiskt, och jag trodde att min mage skulle explodera. Ohgods vilken matkoma! Lyckligtvis hade vi ätit färdigt två timmar innan vi var tvungna att vara på SF, så vi hann återfå lite kontakt med magen innan det var dags att dra vidare. Naan och lassi fyller magen mer än man tror, för det var inte min chicken curry som tog upp mest utrymme därinne ;)

Det får dessvärre hållas till ett kort inlägg här nu, jag insåg att klockan är tio i sju och jag vill kunna gå hemifrån om ~20 minuter (jag flexar ju mitt schema lite, och i synnerhet nu när jag har besök vill jag komma från jobb i tid så att jag hinner umgås med min mor ^^) så jag behöver i stort sett posta detta, sminka mig och hitta någon form av kläder att ha på mig. Same old same old, jag har fortfarande garderobiära problem :P Har dock ett hum om vad det får bli, så ja. Inte hela världen :)

Kalla kårar, en aning missnöje och en mage som lär växa

Publicerat av

Alla som hittills valt att ge sin input på frågan jag ställde i mitt förra inlägg har antingen röstat för svenska, eller varit obrydda över vilket språk jag skriver på. Eftersom ingen hittills protesterat och uppmärksammat mig på att engelska krävs för att de skall förstå vad jag säger så kommer jag nog att gå över till svenska nu. Jag kan dock komma att skriva på engelska i de fall där jag vill kunna dela med mig till internationella läsare, men det blir nog inte så många poster i den frågan.

Läste igår ut novellen ”1922” av Stephen King (ur ”Full dark, no stars”) och kände mig väldigt tillfreds. Stephen King är ju som bekant en av mina favoritförfattare, vars verk jag började läsa när jag var 10 år gammal. Därmed inte sagt att jag anser att ALLT han skrivit håller en jämn nivå, men det mesta som kommer ur hans penna är helt klart värt kärlek från mitt håll. ”1922” kändes väldigt oldschool Stephen King, och jag gillade hela upplägget på den. Den påminde mig mycket om ”Den typ som överlever” från novellsamlingen ”Den förskräckliga Apan”, en annan novell som jag gillar att återkomma till och läsa igenom med jämna mellanrum. Jag har tidigare utlovat lite mer ingående tankar vad gäller Stephen King och då främst filmatiseringarna av hans verk – jag skall försöka plocka upp (den teoretiska) pennan och få något ur mig på detta område snart.

Min mor kommer på besök ett par dagar nu. Vi kommer att gå på bio ikväll och se ”Dark Shadows”, och jag måste erkänna att jag inte ser helt fram emot detta. Tim Burton har länge varit en favoritregissör hos mig, men jag kan inte riktigt tycka att något av det han producerat på senare tid har varit särskilt bra. Jag tror att det senaste han producerade som jag faktiskt var väldigt förtjust i var ”Big Fish”, och den är ganska gammal vid det här laget. Men ja. Jag lär ge er en headsup på mina åsikter om ”Dark Shadows” imorgon, jag försöker hålla hoppet vid liv att den skall vara sevärd. Om inte annat så är det ju i alla fall lite quality time med min mor!

Vi skall testa en pub imorgon, var det tänkt. Relativt nyöppnad, ligger precis uppför gatan från Knutpunkten mot Buttericks till. Vi hade tänkt äta där sist hon var på besök, men det är 23-årsgräns och Zzucken är ju inte ens 22 år fyllda (argh! vad skall jag ge honom i födelsedagspresent?!) så vi gick vidare och åt på Harry’s istället. Konstigt nog så blir jag alltid lite knubbigare av att ha umgåtts med mamma ett par dagar ;)

Nåväl. Tillbaka på svenska alltså. Hej.

Snarling bunny is not amused

Publicerat av

A lot of things are stressing me out right now. Most of them are easy to solve and will be taken care of today/tomorrow/during the weekend, but until they’re fixed I will be all wired up. Ohwell.

The living room is almost finished! It looks really good with white walls, so I hope that this will help us get this apartment sold. So far we’ve fixed two rooms (kitchen+living room) and we are going to paint the fugly bed chamber too, but yeah. I think that’ll have to wait a little while. Or I’ll just go bananas and start painting it this weekend… Probably not, though. The furniture in there is too heavy for a tiny zombie like me to move, so I’ll just leave that to Nath since he is the one who was going to paint in there.

I was at the movies the other night and saw Avengers. All in all a pretty good movie, but it is really overrated and I can’t really see how ALL OF MY FRIENDS thinks that this is the best movie evarrrrr and so forth. Too many cheesy jokes and logic flaws for my taste. And then I started to think: Am I too cynical? I don’t laugh at that much nowadays. I watch Big Bang Theory and it hardly makes me smile, and at the same time everyone else are rolling on the floor laughing. There ARE things that make me giggle like a school girl or laugh like a madman, but I just don’t stumble upon them very often, so perhaps I am just really numb when it comes to excessive feelings? Bah. Instead of laughing with the rest of the audience at all the very obvious jokes (the ones you see coming from a mile away…) I merely got annoyed that they would go for slapstick and such boring jokes. Agh!

So, um. I guess I am just really boring. Or hard to please, could go either way.

Tomorrow Nath is going to host a Magic the Gathering party here, so we will have 6 other nerds in the kitchen. Me and Nath counted in; 8 of us. I will perhaps be going out for a beer after the first couple of games, but that is yet to see. Rumor has it we will have cake and beer while playing, so I might just as well just stay in to spend the evening with the Magic dorks ;)

Happy Zombie fun time!

Publicerat av

Why hello there, boils and ghouls. I have returned from my days of absence. Did you miss me?

I have been to Gothenburg this weekend. Friday workday ended with us giving our old boss a warm goodbye and wishing him luck with his new job assignment, and then I sported off to the bus station to take the bus to Gothenburg. Met up with Christer and we grabbed a bite at O’Learys and reminisced about fun roleplaying moments. Then we skipped away to Berg211 where I changed into Marie Antoinette: wig, dress, the works. Didn’t really get around at the club though, we spent the evening talking about past events and childhood and so forth, and drinking wine. Om nom red wine, my nemesis. ♪ Hello red wine my old friend, I’ve come to drink you up again ♫

Thomas picked me up after we were tired of the party and then we spent all night talking, which was very nice ^^ On saturday my mom came to pick me up, and I spent 7 hours at her place – got to watch a full game of hockey and couldn’t understand a goddamn thing about it :D But I suppose I was more educated afterwards, when my mom had carefully explained some of the rules for me. I was more interested in watching the drama on the couch when the team my mother is cheering for met the team her boyfriend is cheering for. So yeah, mom vs. Nicklas beat Brynäs vs. SAIK, lol ^^

Mom drove me back to Thomas’ place after the hockey and we watched this reaaaaaally lousy horror movie. Almost fell asleep. It was horrible in the wrong way, if you catch my drift. When the movie experience was over we took a walk, very pretty woods up there :) And again spent the night talking. So since friday I have slept a full seven hours until today, haha. Me, tired? Nooo, not at all.

Today I spent 2 hours at my brother’s place, eating scones with orange juice and talking about our trips to the Phillippines. Such a lovely time, I haven’t seen Fredrik since june so I loved every second of it! Also, Fredrik and his fiancee Frida have some work they want me to do! GRAPHIC DESIGNING! Yay ^_^ I was very happy to be asked, and I of course agreed to help them out. This is going to be fun! Total omgwtfsqueee-moment :)

That was all.
Thanks for reading ^_^

By the pricking of my thumbs: something wicked this way comes

Publicerat av

I have started to go back to my roots again, in a way. Embracing the tiny lvl 18 Zombie that I once was. Taking some fashion advice from her from time to time. It is actually quite fun to dress the way I did ten years ago :)

I used to try to be a wiccan. This was back when I was 17-18. I bought a book on a sale at Åhléns and I thought it was very interesting. I guess I was more of an agnostic than an atheist at this point, and the heathen ways of the wiccan belief fit me very well. I liked the fact that the women had greater status in the wiccan belief than in f.x. christian belief. I was 17 years old and I wanted power. Not that I believed in actual witch craft, not that kind of power. But hey, show me a 17 year old girl who does NOT want to take over the world? I still have this lingering plan on how to accomplish world domination. ;)

I let go of the wiccan aspirations pretty fast. Still got some of my old books left though. But yeah, religions aren’t my thing. I am too much of an atheist to be able to belive in that.But I still like it. Lots of danging necklaces, rituals, cults, long black dresses and dramatic make-up. So, perhaps a bit more often now: lvl 18 Zombie is back. Hi! ^_^

But. Don’t be fooled: I am still the witch. I am still the huldra. I am still one with myself. And I still listen to the same kind of music to keep me empowered. Blessed be and if you fuck with me I’ll give you hell three times over. Or at least I will do my very best. And this is not religion, this is a state of mind. Either you get what I am stabbing at, or you don’t. It’s for me to know and you to find out. But yeah. It’s a self confidence thing, nothing else. And it has to do with the soil of my birth place. Neverrrrrrrrmind.

I am very interested in the OLD mythologies. Greece, Egyptian and Norse mythology. Especially Norse mythology. I don’t know how many books I’ve read on the subject, and I keep craving more knowledge. I am not going to say ”It’s so cool!” but well, in a way, it is. ;) I guess it’s the viking in me that is trying to get through aswell. Or, I suppose, the valkyrie.

Anyway. Happy Easter, Ostara or saturday to you! ;)

”Something is standing in between me and my sanity – the say my witch is just a dream, morbid fantasy”

Movie tips:

  • Hocus Pocus (imdb)
  • I’ve been waiting for you (imdb)
  • The Craft (imdb)
  • Elvira – Mistress of the Dark (imdb)

Pictures from yesterday, me dressed up as my 17 year old self and playing with candles and a fake raven. lol ^^