Fyra dagar i ett inlägg

God morgon! 555096_581600335191517_1739322561_n

Måndag morgon, ute är luften mild och inte alls obehaglig, och trots att himlen fortfarande är grå och antyder tung himmel idag så är det en ytterst förnöjsam morgon! Jag har haft en alldeles ypperlig helg tillsammans med Martin, som jag för den delen firade åtta månader tillsammans med i fredags :) I slutet av denna månad är det ett år sedan vi träffades – går inte tiden snabbt?!

Nåväl. Jag for då upp till Stockholm i torsdags. Tågresan var lugn och trevlig fram till Alvesta då en grupp på cirkus 8 män steg på, med en viss odör av alkoholintag om sig. De satt i sätena framför mig och skrattade och väsnades, och det var ju inga större problem med det bortsett från att de var lite smått irriterande. Men jag hade lurar på mig och halvsov och stirrade ut genom fönstret, så det är ju inget som spelade roll i det långa loppet. Fram tills jag mot sista stationen står ensam i kö utanför toaletten som för tillfället var upptagen av min sätesgranne, och en av gubbarna tycker att hon tar för lång tid på sig så han springer fram från sin plats, hamrar hetsigt på dörren med sin näve och sedan återgår till sin plats – så att jag fick stå kvar ensam utanför dörren och skämmas över att flickstackaren trodde att JAG var den som hade idiotknackat på dörren. Orka!

Nåväl. Väl framme i Stockholm fick jag krama på Caroline för första gången på typ tusen år, och så tog vi en liten runda kring Centralen i väntan på att intervjun skulle starta. Köpte en Stormtrooper-mönstrad hoodie till Martin på Blue Fox och fingrade girigt på ett par ytterst söta nurse-klänningar i lack som de sålde där (men som inte finns på deras hemsida, vadfalls?!) och sedan åt vi varsin sallad innan vi drog iväg till Kulturhuset och Studion. Vi kom in först av alla så vi tog sittplatser längst fram, och sedan drack vi vin och lyssnade på Metallica fram tills Damien gick på scenen.

Efter att tidigare ha varit övertygad om hans oskuld men sedan fått ta del av lite ytterligare fakta i frågan så är jag numera skeptisk och vet inte vad jag tror på. Jag vet inte ifall han har gjort det eller ej. I ärlighetens namn vet nog ingen det, förutom Damien, Jessie och Jason själva (och offren, såklart). Intervjun med Strage var dock intressant, på flertalet sätt. Lyckades även hitta Stina/Blasfeministen och fick hälsa på henne, yay! \o/

Efteråt åkte vi hem till Caroline där jag snabbt somnade. Stegräknaren visade på 23k steg, vilket kändes i benen to say the least.

På fredagen lämnade Caroline av mig vid Centralen, och sedan blev det fyra ytterst sega och trista timmar hem igen på tåget. Jag hade enorm tur och fick sitta rättvänd i båda riktningarna, vilket var väldigt skönt.

När jag kom hem till Malmö så hade Martin redan hunnit åka ner, så vi tog oss för att införskaffa lite mat och sedan bestämde vi med ett par kollegor att vi skulle möta dem ute. Vi begav oss ut till TGIF’s, där jag fick lite för mycket uppmärksamhet när jag tog av mig jackan vilket jag tyckte var lite obehagligt. Jag är inte alls förtjust i att folk stirrar på mig, och jag tycker att jag måste få ha på mig vad jag vill (se bild) utan att folk skall känna sig rättfärdigade i att stirra på mig som att jag vore en cirkusclown. Nåväl. De verkade ju stirra av ”positiva” skäl och inte pga jag var fewl, så det får väl gå an än. Dock står jag fast vid att jag tycker att det är oartigt när folk sitter och vänder sig om och stirrar på en hela tiden ;(

Sedan kom gsson och lToro dit och vid det laget hade jag redan hunnit få i mig två drinkar men hade plats för en tredje också innan jag och Martin promenerade hemåt. På lördagen blev det lite sovmorgon och sedan gick vi ut på stan en runda där jag bland annat fick prova ut ett par schyssta löparskor (som jag sedan köpte till halva butikspriset genom att söka rätt på dem på Amazon) innan vi gick hem och chillade på soffan på kvällen.

Igår fick jag övningsköra för tredje gången, vilket gick bra. Det är fortfarande väldigt läskigt med mötande bilar, men jag fick träna lite på att växla och att svänga i korsningar. Får se vad det blir för lektion kommande helg :)

När Martin åkte hem tog jag en tvåtimmars tur ut i Malmö, där jag först joggade lite och sedan powerwalkade tills jag fyllt min stegkvot. Det känns (i vanlig ordning ;)) i benen idag.

Nu skall jag sparka igång arbetsdagen. Ikväll kommer mamma och stannar tills torsdag! :)

Golvet är fullt av inslagna paket men de är inte till mig

träningNyss hemkommen från innebandyträningen. Vi var lika bra idag som vi var förra veckan – vad kul det är när man börjar få grepp om spelet på riktigt! Plötsligt kan man ta emot passningar, passa själv, göra mål – och känna att man faktiskt BIDRAR med något till laget! Fick utnämningen ”Veckans Perka” eftersom Perka förra veckan var det stora stjärnskottet, så det var ju bra :) Klart nöjd med min insats idag!

Nu skall jag sätta mig på soffan och vila lite, samt pilla färdigt med den sista presenten jag har på gång till Martin. Det är en del arbete som behöver utföras och jag är klart osäker på huruvida jag kommer att lyckas, så ni får vara rara och hålla tummarna för mig!

Jag och Caroline har köpt biljetter för att se Damien Echols när han är i Stockholm, vilket skall bli väldigt spännande. Ser även väldigt mycket fram emot att få träffa Caroline igen, det är alldeles för länge sedan sist. Bäste-Caroline ♥ Det blir ju dock bara en väldigt snabb visit till den Kungliga Hufvudstaden – åker upp på torsdag förmiddag och hem igen ett dygn senare. Men det skall bli kul! Får gräva rätt på någon vettig bok som kan underhålla mig på de evighetslånga tågresorna t/r Stockholm dock :P 9 timmars tåg all in all…

Nåväl. Dags att komma igång med vad jag behöver få gjort idag! Imorgon jobbar vi halvdag pga Skärtorsdag så då tänker jag nog ta lite sovmorgon – det lär ju behövas om jag skall bli klar med Martins present idag ;)

Alltid kul att fira sin födelsedag med att fixa presenter åt den man älskar ♥♥♥

För övrigt blev kladdkakan oerhört populär på kontoret idag. Det fick helt enkelt vara värt ett brännsår, antar jag :)

Damien Echols till Sverige!!

Foto: Hans Wessman (2012)

Foto: Hans Wessman (2012)

Men hör ni! DAMIEN ECHOLS kommer till Sverige! Wat! Vet inte ifall det rör sig om mer ett besök i den svenska TV-soffan, men om det är någon form av möjlighet att få träffa honom involverad i detta så MÅSTE jag åka och se honom.

Mer läsning här, här och här. (re: Echols/WM3)

Allmänt fangirl just nu alltså.

För övrigt så kan jag varmt rekommendera hashtaggen #safetytipsforladies på Twitter. Här är ett urval med de *bästa* tipsen.

Screen Shot 2013-03-27 at 10.12.38 AM

ERMAGEHRDERRN!*

585_3909935546240_233249286_nFoto: Monica Hansson (2012)

Det är helt tokigt hur mycket jag skakar av att ta Bricanyl alltså :D Det är en av de vanligaste biverkningarna och doktorn varnade mig för att det skulle kunna hända, men jag brukar inte vara den som drabbas av biverkningar i vanliga fall så det är ändå lite lustigt när jag skakar så illa att jag knappt kan stava rätt :D

Men jag är tillbaka på kontoret idag! På min plats låg ett stort, tungt paket – en julklapp från företaget. Det ni, ni som är kvar på Stream! Fick ni ens lussekatter i år..? (jag hånar inte, jag önskar att ni alla fick komma loss från det där stället…)

Jo, och så var det ju det här med ”jordens undergång” idag då. Damien Echols är en väldigt retorisk man och förklarar det såhär fint:

Screen Shot 2012-12-21 at 7.13.26 AM

Screen Shot 2012-12-21 at 7.13.17 AM

 

Så sluta vara rädda, om ni nu är det. Själv sitter jag ju här och skakar, men inte direkt av skräck då ;)

Och under samma tema så kan jag även intyga att ni inte behöver oroa er för Ragnarök i år. Nog för att det snöade lite i början av månaden men vi är inte ens i NÄRHETEN av Fimbulvinter än. Hepp!

DÄREMOT så lär det ju vara Armageddon på stan idag och i helgen – lönehelg OCH precis innan julafton! Så, eh, ta med er en hjälmkrossare och ett rejält mått tålamod om ni skall ut och hetsa julklappar i helgen. Aight?

 

*”Armageddon”

 

Damien Echols på Reddit #wm3

Jag har tidigare postat om det och det är inget nytt att jag är supporter av #wm3. Tidigare inlägg taggade wm3 kan ni se här.

Damien Echols svarade inatt (svensk tid) på en IAmA på Reddit, som kan läsas här. Jag har läst igenom hela (eller ja, jag har läst allt han har svarat på) och sitter med en klump i halsen.

Damien har släppt en bok nu i dagarna, Life After Death. Jag kommer att införskaffa denna så fort jag har möjlighet. Det kommer även att komma en dokumentär i vinter som jag måste se. Jag har dock fortfarande inte orkat med att se Paradise Lost 3, även fast jag nu vet att det kommer ett ”lyckligt” slut på historien. Men, som Damien själv sade på Reddit i nättras:

”Justice has not been served for me. I still have three counts of murders that I did not commit on my criminal record. This still affects every aspect of my life in every way. I will not have justice until those three children also have justice. In the end, none of will have justice until the person responsible for their murders is in prison.”

Damien, Jessie och Jason kommer aldrig att få leva som normala människor.

Question”I was going to ask something similar here; it seems as if you’ve done a decent job of keeping up with the world, at least based on my uneducated ideas of what sorts of media one is allowed in prison.

Could you possibly elaborate about some of the ”new” things?”

Damien: ”One thing is just how to navigate in the outside world. I had been in a box for almost twenty years, so moving from point A to point B was something that became very difficult for me once I was released. I also had to learn how to walk again, because for the past 18 years every time I went anywhere I had chains on my feet. So when I got out, I was constantly tripping over my own feet, and tripping down stairs. I had to relearn how to walk without chains.”

Det går inte att läsa detta utan att bli tårögd.

(hoppas att du är okej med att bli upplagd på bloggen Caz ♥)

Följ @damienechols på Twitter.
Gruppen Disturbed har gjort en låt om wm3 som kan höras här (om ni har Spotify – leta annars rätt på ”3”)

Avslutar med en bild som inte lämnar mig orörd; Damien Echols på ett hustak i soluppgången, första natten i frihet och i goda vänners sällskap.

Squeee! <(^-^)>

 ♥

Fangirl-biten av mig slog ett par volter i pure squeee imorse när jag startade Instagram och såg att DAMIEN ECHOLS har gillat två av mina bilder. AWESOME. :3 \o/ (han släpper för övrigt en bok nu i dagarna och jag vill ha den. Jag vill ha båda böckerna Fredrik Backman just släppte också. Gief pengar! …eller böcker!!)

I övrigt:
Fördel med cykel: Även när man åker vilse (och lite åt fel håll) så kommer man ÄNDÅ till jobbet jättetidigt, trots att man kom iväg hemifrån ”för sent”.
Nackdel med cykel: Aj aj min rumpa.

Köpte lite färg igår och lade i håret. Ja, ”riktig” hårfärg, inte henna den här gången. Misslyckades med att färga rötterna sist jag hade i henna så kände mig väldigt skabbig med den blonda utväxten, så nu är håret lite ljusare och mer åt det orangea hållet. Helt okej för mig. Passade på att färga ögonbrynen också :) Skall ju på klubb imorgon och då vill man ju se bra ut. Liksom.

Kom på att jag nyss hade mitt sexårsjubileum för bloggande. Denna dag kom och gick utan att jag reflekterade över det. Så kan det gå. Inte för att det var så mycket speciellt man skulle kunna säga om det, men man hade ju kunnat dra en liten sådär ”vad har jag gjort de senaste sex åren egentligen?”

Vad kan vi säga där? Jag kom till Skåne och var i stort sett ensam eftersom personen jag flyttade hit för att umgås med hade slutat prata med mig strax innan (det är dock överstökat nu). Jag hade initiellt bara två ”vänner” att umgås med, men de hade inte särskilt mycket att erbjuda när det kom till vänskap utan tryckte bara ner mig. Sedan blev jag vän med Lotta (åh, måste påminna henne imorgon att vi känt varandra i ganska exakt sex år nu!) och sedan träffade jag Nath. Var tillsammans med Nath i 3,5 år och sedan gick vi skilda vägar, men inte riktigt eftersom vi var tvungna att fortsätta bo ihop iochmed lägenheten. Efter ett lajv jag var på i höstas blev jag vän med Thomas som på Valborg introducerade mig för sin kusin, Martin – som numera är min pojkvän. Whee ^^ Så. Skåne. Jag gick från 0 bekantskapskrets och en ganska onödigt utbildning (beror på hur man ser det, jag tittar hellre på konsekvenserna av det hela än på det faktiska i vad utbildningen gick ut på) till två jobb och två pojkvänner och väldigt mycket underbara människor jag stolt kallar vänner. Inte illa pinkat hörni! :)

Bild från inför första Vogon jag gick på :) Fult redigerad, soz. Kort hår ne? :D

Eh. Detta händelseförlopp har ju dock typ INGENTING med just bloggandet att göra, men skit i det. Bloggen har ju ändå legat där i bakgrunden och tittat på hela tiden ;)