Sjukt tråkigt inlägg om typ vatten

Jag vet inte om jag sov hela natten..? Jag tror det. Jag är dock SJUKT TRÖTT just nu, på det där nästan lustiga sättet. Känns som att jag håller på att drunkna eller något.

Eller ja, nej. Jag vet inte. En gång räddade jag min lillebror från att drunkna. Det var när jag precis hade lärt mig simma (vid typ nio års ålder, men jag är dålig människa så mobba inte) och vi råkade hamna i en random djup grop ute i vattnet. Det var jämngrunt överallt där vi var förutom på just det här taskiga ställe då, där det plötsligt var jättedjupt mitt i allt. Sega fick panik och kravlade upp på min rygg och höll sig fast, och jag fick panik för att han nästan drog mig ned under ytan så att jag inte kunna komma upp. Men det gick bra till slut :)

Blev nästan dränkt när vi var i Turkiet dock. Inte den gången jag fick kramp i benen och låg med hela djävla benet uppsträckt på poolkanten och försökte hålla mig fast för att jag inte skulle sjunka, utan den gången då en av de andra familjernas typ åttaåring bestämde sig för att med våld trycka ner mig under vattnet. Detta var ju mitt i min period då jag knappt åt någonting så jag hade verkligen inte kraft nog att trycka bort ungfan och ta mig upp. Var så sjukt panikslagen när jag väl lyckades få bort ungen från huvudet. Djävla skitunge. Trött jag blir.

Skulle ju åka vattenskidor en gång i typ maj. S:t Olofs Holm. Hoppade i vattnet. Kroppen fick en chock av att helt plötsligt omringas av typ tolvgradigt vatten. Mamma satt på båtskanten och talade lugnande med mig, fick mig att börja andas i normal ordning, och efter det var jag ändå för upptagen med att hålla mig upprätt för att jag skulle komma ihåg att ha andningssvårigheter. Jag är för övrigt väldigt bra på vattenskidor :)

Annars är jag ju faktiskt rädd för mörkt vatten. Ni vet. När det är djupt och grumligt och man inte kan se mer än en decimeter ner i det? Å andra sidan är jag osäker på om jag skulle våga hoppa i om det hade varit tre meter djupt och helt klart vatten istället. Stora massor med vatten gör mig rädd.

Jag är även rädd för maneter och fiskmåsar och fiskar och släke. Eller ja, släke var jag bara rädd för när jag var liten förvisso. Vi snackar typ fyra-fem här. Jag vägrade gå i vattnet om det var släke där för jag trodde att det fanns krokodiler i släken :D Mommo fick bära mig så att vi kom ut utanför släkområdena ♥

Klart jag fortfarande inte är jätteförtjust i släke. Tvångstankar sitter gärna kvar, antar jag. Men å andra sidan är det typ tre år sedan jag badade i havet sist, och vid det tillfället var det säkert sex år sedan gången jag innan badade i havet.

Vilket ändå är konstigt. På somrarna när vi åkte ut på Strandpensionatet så låg ju jag och Sega under vatten mer än uppe på stranden. Vi var så sjukt vattenfula, men vi hade djävligt kul. Ibland hade vi cyklop och sådant, men för det mesta tränade vi på att se under vattnet utan hjälpmedel. Det är väldigt sött saltvatten utanför Gotland, så :)

Så en gång i tiden var jag kanske en sjöjungfru in the making. Nu är jag bara en konstig zombie som undviker havsvatten (fast jag älskar att vara vid havet, känna lukten av saltvatten och höra fiskmåsarna skria). Så kan det gå!

Nu skall jag klä på mig och så vidare. Hejdå. :)

Att göra slut med en gammal vän

Jag läste David Eddings’ böcker om Belgarion första gången när jag var 14, har jag för mig. Jag kan ha varit 15 också. Det var hur som haver när jag gick i högstadiet. Den första fantasybok jag ägde var ”I lagens namn” av Terry Pratchett, en bok jag vann i en novelltävling jag ställde upp i (första placering <3). Denna var dock inte den första fantasybok jag läste, utan jag började med Sagan om Belgarion.

Flera gånger har jag läst om serien (Belgariaden + Malloreaden) och tyckt att det är sådär nostalgiskt mysigt att läsa om böcker jag ”växte upp” med och som jag alltid uppskattat. Läste nyligen ut den sista boken i Malloreaden och insåg förvirrat att jag faktiskt nu tycker att de är skit. De är inte bra skrivna, Eddings upprepar sig flertalet gånger och språket är inte särskilt bra. Bortsett från det …så irriterar jag ihjäl mig på könsstereotyperna.

Alla kvinnlig karaktärer är egentligen en och samma. De är grälsjuka, giftnadslystna, fjantigt romantiska (alla börjar gråta så fort de tycker att något är fint), tycker om att handarbeta, vill bara umgås med andra kvinnor för ”kvinnor behöver andra kvinnor att få prata med om små saker”, tycker att bada är det bästa som finns, hänger gärna upp gardiner, försöker vara överlägsna…

Ugh. De manliga karaktärerna är också lika varandra, det är som sagt var inte särskilt välskrivna böcker, men de har ändå saker som skiljer dem åt och som ger dem karaktär. En sak som de genomgående har gemensamt är dock att de ständigt gör narr av kvinnor. De himlar sig, säger nedlåtande saker och verkar all in all ha djäligt kass respekt för kvinnor. På samma sätt som kvinnorna har djävligt kass respekt för dem.

Nej, allvarligt talat. Jag har uppskattat att läsa Belgarionböckerna tidigare, men det här var sista gången. Jag blir bara arg på det.

Det finns så mycket bättre fantasy. Jag läser så mycket hellre Weiss/Hickman, Hobb, Williams eller Pratchett. Deras karaktärer har karaktär, och de är inte i närheten av lika förstenade i sina könsroller. Deras hjältar och hjältinnor är personligheter med både brister och goda sidor, och man förstår vad som driver dem.

Tack för allt, David Eddings, men det är slut mellan oss nu. Det är inte jag, det är du och din förstenade världsbild och dåliga litteratur. Ring inte mig, jag ringer inte dig. Hejdå.

Hårresande

(White Flour, står det under mjölgubben på min tröja)

Ja alltså. Ibland får jag ju frispel och färgar – mot bättre vetande – håret blont. Eller ja, bleker det blont. Jag vet inte varför. Trots att jag ursprungligen är blond så är det ingen färg jag faktiskt passar i. Ändå känns det som att jag tagit varvet om blont ett par gånger för mycket :P

Jag började färga håret när jag var …hm… 13 eller 14, tror jag. Sedan dess har jag med ett par djävligt smala undantag haft färgat hår. Bilden ovan är från ett av dessa undantagstillfällen; detta är min egen hårfärg.

Skittråkig, jag vet. Istället har jag satsat på att färga håret i regnbågens alla färger (nåja) och har bland annat haft följande färger:

  • Svart
  • Rödsvart
  • Rött
  • Blåsvart
  • Blått
  • Lilasvart
  • Lila
  • Grönt
  • Brunt
  • Orange
  • Superblekt blont
  • Lite mer ”äkta” rött
  • Rosa

Jag har även haft tvåfärgat hår ett par gånger, t.ex. svart och grönt eller blont och blått :)
Sistnämnda kombination hade jag när jag var 14 år gammal. Jag var jättekär i en kille jag hade musikkunskap med och ville ju se lite tuffare ut än jag var. Rådande mode på den tiden var för övrigt motsägelsefullt; man skulle antingen klä sig i jazzbyxor och jättetighta kläder, med Buffalo’s till, eller så skulle man ha baggybyxor och sneakers. Jag försökte mig på både och men var väl inte riktigt bekväm i något. Så jag hade gröna armébyxor som var för stora (vid något tillfälle då och då hade jag även ett par av pappas gamla byxor på sig, jag skojar inte :D) och kamomönstrad tröja från JC och så stora blå slingor i mitt fulblonda hår. Det finns en anledning till att jag inte har några bilder från den här tiden alltså, det var min tid som den fula ankungen. Numera är jag ju tydligen snygg, sägs det från ett par olika håll. Jag håller väl med :)

Men ja. Nu är håret rosa och jag ser ut som en sjuttonåring (eller tolvåring, om man skall lyssna på vakterna på Mejeriet i Lund…) och jag vet inte jag. Jag känner mig på många sätt som sexton igen, fast med mer självvärde och stabilitet än jag faktiskt hade på den tiden :P

Men nu djävlar skall jag sluta skriva om mitt hår och istället leta rätt på kläder, för jag har ingen lust att gå naken på jobbet och osminkad är inte heller någon höjdare :P

Lägesrapport, 3 år senare

Foto: Mia Schlyter

Imorgon är det min treårsdag på jobbet. As in, det är tre år sedan jag började där. Oj, vad tiden flyger. Vad mycket äldre jag är nu, på så många sätt. Det har funnits stunder då jag aldrig hade trott att jag skulle vara där i tre år, men just nu är jag väldigt glad att jag är kvar. Det finns självklart en massa negativa saker man kan rabbla, men det finns det om allt. Det jag gillar är ju det positiva, och det människovärde jag känner att jag just nu har. Det spelar ingen roll vad andra tycker, för om jag själv tycker att detta är OK så är det det. Så det så ;)

Kollegor och team genom åren. Så mycket jag saknar, så mycket jag nästan lite granna hade velat ha tillbaka.

Är jag kvar om ett år? Det återstår att se.

Funderar på om jag skall baka en kaka eller något. Bara sådär. Bjuda mina vänner och kollegor. Men ja. Får se om jag orkar, har sjukt ont i nacken eftersom jag sitter som en djävla gam när jag jobbar :P

I övrigt försöker jag få helgen under kontroll. Fredagens planer blev visst lite reviderade, får se vad det landar på :)

”Apan raggar på din paketdvärg, vad gör du?”

Idag gick jag upp supertidigt! Tydligen skall det, efter typ en månads uppehåll, bli rollspel ikväll. Yikes. Så jag tänkte att det är väl bäst om jag typ städar av lite i köket, så att vi har någonstans att sitta.
Tror dock inte att det blir så mycket mer rollspelande för mig efter detta. Min grupp kommer att läggas ner och jag har ingen lust att flytta över till endera av de andra grupperna. Jag har mina anledningar. Trist med bristen på rollspel, dock. Men det går väl att hitta nya grupper, I guess :) (så har någon nys på någon trevlig rollspelsgrupp i Helsingborg som skall starta upp så hojta till!)

Jag saknar verkligen mina gamla grupper som jag spelade tillsammans med i Visby. Vi hade alltid så konstiga upptåg på gång. Ja, jag saknar väl en del av mina gamla grupper här i Skåne också, men… Visbygrupperna var fan speciella :) ♥

Men ja. Kläder och så vidare. Rollspel ikväll. Så får vi se vad som händer sedan.

Pusipus!

Lajvpeppad!

Foto: Mia Schlyter

Jag är SJUKT pepp på att åka på fler lajv nu.
Jag gjort en snabb sammanställning tidigare över lajv jag varit på, är dock osäker på hur korrekta de tidigare årtalen är ;)

2003
Kampen i Ringen 3 – Vinga
Höstsånger i Siagård – Morgondåd
2004
Gränsvakt -Liv Skade
Kampen i Ringen 4 – Vinga
Irrläror i Huckleby 3 – Gwynne
2005
Kastaria 3 – Gwynne
2006
Kastaria 4 – Gwynne
2011
Krigshjärta 5 – Odelia
GråZonen – Mouse
Någon som var med som kan bekräfta? :)
Men ja. Har någon något kul lajv på gång så säg till för helsike, jag vill säkert med! <3

Ängel med dolda horn

…jag saknar de där skorna. Ja, för den delen saknar jag väl även de tapeterna och golvplattorna (även fast de var ett härke att hålla rena) också. Och Gotland. Men ja, det vet vi ju redan så det behöver jag inte tjata om igen ;)

Efter ännu en natt med tvivelaktig sömn så är jag mest bara slö i skallen känner jag. Men att skriva sätter i alla fall igång NÅGOT, även om det som sedan kommer ut av det inte alltid är helt logiskt. Jag har i efterhand korrläst ett par inlägg jag har postat vid tidig morgon och inte förstått *alls* vad det är jag försöker säga, haha ^^

När jag lämnade Helgon för hundra år sedan så exporterade jag hela min dagbok, eftersom jag hade lagt så sjukt mycket tid på att uppdatera den. Det var väl lite så jag kom in på bloggande, för mig är det lite sådär samma sak som min helgondagbok, fast med en möjlighet att kunna lägga in bilder och snygga länkar ;) Det här dokumentet sparades någonstans på ett bra ställe (såklart) men jag har inte sett det på ett par år vilket självklart får mig att inse att jag mest troligt har slängt det eller blivit av med det under någon av mina ominstallationer. Kan jag SLUTA TAPPA BORT saker jag vill ha kvar eller?! Först mina bilder på mig som tonåring och nu även typ allt jag skrev när jag var tonåring? (ja, bort sett från mina pappersdagböcker, de har jag kvar :)) Lagom missnöje och misär över detta.

…det är ju nästan så att man saknar det ;)

Där ser ni ju även ett par av alla awesome nick jag sportat :) Har även varit Satanisk_Pajbagare och Fulabrudenspojkvän, men folk är så dåliga på att förstå humorn i sådana namn. Det är mest bara jag och mina gotlänningar som fattar skämten ;)
Jag försökte byta namn till Vegetariskpotatisfasan en gång men fick bara plats med Vegetariskpotatisfas vilket inte var alls lika tufft.