Jag vet inte om jag sov hela natten..? Jag tror det. Jag är dock SJUKT TRÖTT just nu, på det där nästan lustiga sättet. Känns som att jag håller på att drunkna eller något.

Eller ja, nej. Jag vet inte. En gång räddade jag min lillebror från att drunkna. Det var när jag precis hade lärt mig simma (vid typ nio års ålder, men jag är dålig människa så mobba inte) och vi råkade hamna i en random djup grop ute i vattnet. Det var jämngrunt överallt där vi var förutom på just det här taskiga ställe då, där det plötsligt var jättedjupt mitt i allt. Sega fick panik och kravlade upp på min rygg och höll sig fast, och jag fick panik för att han nästan drog mig ned under ytan så att jag inte kunna komma upp. Men det gick bra till slut :)

Blev nästan dränkt när vi var i Turkiet dock. Inte den gången jag fick kramp i benen och låg med hela djävla benet uppsträckt på poolkanten och försökte hålla mig fast för att jag inte skulle sjunka, utan den gången då en av de andra familjernas typ åttaåring bestämde sig för att med våld trycka ner mig under vattnet. Detta var ju mitt i min period då jag knappt åt någonting så jag hade verkligen inte kraft nog att trycka bort ungfan och ta mig upp. Var så sjukt panikslagen när jag väl lyckades få bort ungen från huvudet. Djävla skitunge. Trött jag blir.

Skulle ju åka vattenskidor en gång i typ maj. S:t Olofs Holm. Hoppade i vattnet. Kroppen fick en chock av att helt plötsligt omringas av typ tolvgradigt vatten. Mamma satt på båtskanten och talade lugnande med mig, fick mig att börja andas i normal ordning, och efter det var jag ändå för upptagen med att hålla mig upprätt för att jag skulle komma ihåg att ha andningssvårigheter. Jag är för övrigt väldigt bra på vattenskidor :)

Annars är jag ju faktiskt rädd för mörkt vatten. Ni vet. När det är djupt och grumligt och man inte kan se mer än en decimeter ner i det? Å andra sidan är jag osäker på om jag skulle våga hoppa i om det hade varit tre meter djupt och helt klart vatten istället. Stora massor med vatten gör mig rädd.

Jag är även rädd för maneter och fiskmåsar och fiskar och släke. Eller ja, släke var jag bara rädd för när jag var liten förvisso. Vi snackar typ fyra-fem här. Jag vägrade gå i vattnet om det var släke där för jag trodde att det fanns krokodiler i släken :D Mommo fick bära mig så att vi kom ut utanför släkområdena ♥

Klart jag fortfarande inte är jätteförtjust i släke. Tvångstankar sitter gärna kvar, antar jag. Men å andra sidan är det typ tre år sedan jag badade i havet sist, och vid det tillfället var det säkert sex år sedan gången jag innan badade i havet.

Vilket ändå är konstigt. På somrarna när vi åkte ut på Strandpensionatet så låg ju jag och Sega under vatten mer än uppe på stranden. Vi var så sjukt vattenfula, men vi hade djävligt kul. Ibland hade vi cyklop och sådant, men för det mesta tränade vi på att se under vattnet utan hjälpmedel. Det är väldigt sött saltvatten utanför Gotland, så :)

Så en gång i tiden var jag kanske en sjöjungfru in the making. Nu är jag bara en konstig zombie som undviker havsvatten (fast jag älskar att vara vid havet, känna lukten av saltvatten och höra fiskmåsarna skria). Så kan det gå!

Nu skall jag klä på mig och så vidare. Hejdå. :)