Här är en bild på mig från när jag var 20 typ? Because varför inte. Hej! Fredag!
Jag sitter i Majorna och lyssnar på regnet mot rutorna. Det var jättekonstigt att bara vara en timme på Östra idag, men jag rengjorde kaffemaskinen, rapporterade gårdagens handledarkurs och tog ut soporna och sedan tog jag vagnen hit. Udda. Dock trevligt! Fint att vara här och träffa resten av mitt gäng <3
Sedan sticker jag till Varberg för planeringsmöte med mamma! Nu djävlar skall här planeras fyrtioårsfest (herregud) (när slutade jag vara 20-något??) Vet ni vad det sjuka är? Även om vi bortser från pauser osv så har jag ju alltså bloggat sedan jag var …hm… 21? Det är alltså 19 år av mitt liv som finns som pladdriga dagboksanteckningar här på bloggen. Allt mörker. Allt det ljusa. Allt det fina, allt det dåliga. Alla känslor utåt. Ibland väldigt tydliga känslor, ibland mellan raderna. Allt det finns här. Är det inte jättekonstigt, egentligen? Hela mitt liv på en hemsida. Hej, här är mitt hjärta, min hjärna, min själ.
Det blir inget långt inlägg idag, jag ville mest bara hålla igång skrivandet den här veckan också. Jag borde skriva mer ingående, längre, mer detaljerat, men livet är annorlunda nu mot när jag skrev för 10, 15, 20 år sedan. Jag har ett jobb där jag inte kan pladdra en massa detaljer och whatnot, för jag jobbar ju med människor. Jag kan absolut prata om vad jag gör på dagarna rent generellt, saker som stressar mig, grejer jag får ångest över och saker jag är stolt över, fint lagda scheman och sådana saker. Jag vill inte posta för mycket om min relation; det är en sådan där grej som bara fungerar så sjukt fint och bra och jag har inte samma behov av att hävda den grejen nu som när jag tidigare varit i skadade relationer där jag dels mest försökte övertala mig själv att allt var bra och dels VILLE posta om allt som hände på ett annat sätt. (men där finns också tusen saker som aldrig skrevs utan bara bodde i mitt huvud, på gott och ont. mest ont) Jag vill inte posta bilder på mina genomgulliga brorsbarn för de har sin integritet och har inte bett om att få vara med på min blogg, oavsett ifall det är 0 eller 99 personer som läser. Så det blir mer generella grejer, lite mindre personligt på något vis.
Vad meta detta blev :D
Jag tänker att jag ändå är ganska personlig? Att jag fortfarande delar känslor. Att man på ord och ton och skiljetecken kan se ifall jag är glad eller ledsen, om jag har sovit eller legat vaken i tre dagar, vad jag har ångest över och hur jag hanterar det och så vidare, och så vidare. Ni vet.
Men ja. Eh. Hej. Nu skall jag avsluta här och sedan jobba vidare lite till innan jag sticker till mamma och Janne och Varberg :) Ha en fin helg, hörni!