Hejdå, Catherine – Hej, Nefertari!

Baronessan Catherine Guildford of Kendal, Westmoreland is no more. Efter fler ”klarade” sanity checks (dvs blev bara av med typ 2 sanity i taget!) än vad jag trott att det skulle gå att genomföra så hamnade hon till slut på -3, försökte äta upp sin make (hon var hungrig, han såg smaskig ut!) och när det misslyckades försökte hon bussa sin zombie (fråga inte…) på honom. Oklart är om det är kannibalepisoden eller zombieattacken som fick honom att surna till och spärra in henne på ett dårhus. Hm. Ohwell, nya karaktären är rollad och klar och ligger snällt i högen och väntar på att få hoppa in i spelet.

Så. Hur såg det ut i Catherines hjärna den sista spelningen?

  • Efter en besvärjelse där hon bland annat offrade en treåring så var hon fysiskt och psykiskt fjorton år yngre. Det vill säga, hon gick från 35 till 21.
  • Hon var nymfoman. Hennes man klagade INTE. 
  • Hon var nyctofil – mörkret gjorde henne väldigt, VÄLDIGT glad.
  • Hon hörde hetsiga djungeltrummor som ökade i intensitet varje gång hon blev stressad.
  • Hon var övertygad om att hon var tvungen att äta ett skålpund människokött om dygnet för att inte dö. 
  • Hon hade ett starkt tvång av att få händerna badade i blod varje dag. Eftersom hennes make, baronen/doktorn/vampyren tyckte att detta var upphetsande var det inget problem alls.
  • Eh, hon försökte äta upp ovan nämnde make. Han blev sur och spärrade in henne på ett dårhus. Fan också.
Call of Cthulhu, gott folk!
Nu kommer istället Nefertari el-Masim att ta över – egyptisk magdansös som har ett helt gäng användbara skills. Utöver det vanliga har hon också SJUKT höga poäng i Arabic Cooking (spelledarens idé…) och i den djävligt viktiga skillen ”Looking hot”. Vi får se hur det där går :)
För övrigt älskar jag min spelgrupp ♥
Jag, Ola och Patrik är fan oslagbara tillsammans :D

Rosa Oktober

Foto: Lotta Amundson

En av mina drag queens från RuPaul’s Drag Race har tydligen gått bort under natten som gick. Sahara Davenport. Läste detta på Nina Flowers’ wall på Facebook och det har inte dementerats av Manila Luzon. Sahara var 27 år gammal, skulle fylla 28 i December. Lika gammal som mig, alltså. Han var fit och verkade inte leva ett väldigt risktagande liv, så jag undrar vad det var som hände. Det har inte uppdaterats något på wikipedia än. Idag tänker jag lite extra på Manila och hoppas att han kan ta sig igenom detta.

Oktober är rosa månaden, då man uppmärksammar och samlar in pengar för bröstcancer. Som sagt var, bröstcancer går i min familj, min mormor är bröstcancer-survivor. Det finns en överhängande risk att jag kommer att åka på fanskapet också. Och kom ihåg Peggy – en kvinna med bröstcancer som tar emot varenda öre ni kan tänka er att skänka henne. Hon är döende och har kronofogden tätt intill. Hon har hittills fått bidrag från vänliga själar så att hon klarar hyran en extra månad, något som ger henne möjlighet att släppa den ekonomiska ångesten lite och istället kunna slappna av och fokusera på att överleva.

Jag jobbar fortfarande på att få upp lite saker jag tänkte sälja. Ifall någon undrade, alltså. Eh.

Lite bilder bara

Här var vi ute och gick i söndags.

Hittade lite flugsvamp…

…svamp som gått sönder…

…och svampar som skedar.

Väldigt mysigt :) Får se om vi åker ut på äventyr den här helgen också. Just nu har jag svampbilder så att det räcker och blir över dock, haha! :D

(klicka på bilderna, de blev lite grumliga för att jag drog ner storleken på dem när jag laddade upp dem. lovar att de är finare om ni klickar :))

Om två månader sitter jag här igen:

Då var vinterns resa till Filippinerna bokad då! Vi åker från Sveriges höstrusk den 30:e November och återkommer till ett förhoppningsvis vintervackert Sverige den 11:e December :)

Ser så mycket fram emot att få umgås med pappa i ett par dagar att jag redan nu har fjärilar i magen :D Vad mysigt jag och Martin kommer att ha det när vi är där :D Julshopping, bada, klappa hundar och krama på pappa ♥♥♥

Jag har din låt i huvudet, var det kanske därför jag inte kunde somna om?

Foto: Lotta Amundson

Så eftersom jag var så satans trött när väckarklockan ringde så kom jag fram till att äh, what the heck – jag tar en halvtimme extra sömn idag och sagt och gjort så kröp jag tillbaka ner under det varma täcket och försökte somna om. DET var dock inte alls så lätt som jag hade förutspått/hoppats på, och efter en kvart ungefär så gav jag upp och gick upp igen. Jag var tydligen tillräckligt pigg för att gå upp även fast skallen snurrade och jag mest bara ville bygga ett litet fort av handdukar och kura ihop mig i. Typ så.

Helt galet vacker gryningstimme ute, himlen går i sockervaddsrosa och femtiotalsturkos och jag ville mest ta kort på hela kalaset men det känns så knäppt att langa upp mobilen och börja fotografera när trottoaren framför en är full av främlingar som förmodligen inte alls förstår sig på att uppskatta morgonhimlen. Snap.

Jag minns inte vad jag drömde mer än att jag drömde att pengarna var slut. Det var inte så jättesexigt. Får hoppas på snyggare drömmar inatt sedan, jag gillar inte att vakna upp och tro att jag har typ sjuhundra kvar att leva på för resten av månaden när det är första oktober. Nahajdu, Valdemar!

Min mor fyller för övrigt år om två dagar. Måste komma ihåg att fixa något där ja… Eek.

Idag efter jobb skall jag hämta ett av följande alternativ på posten: Röd sammetsmantel / ögonskugga + glitter / en pyjamas som ser ut som en giraff. Jag hoppas på sistnämnda tbh.