En färgstark outfit för en trevlig kväll med goda vänner och té.
Idag:
Foto: Mia Schlyter (2011)
Det gick inte så värst jättebra för mig på innebandyträningen igår. Jag for i golvet två gånger och skadade mig en del. Första gången krockade jag med en kollega och lyckades vrida upp min högerarm bakom ryggen och landa rakt på handflatan/handleden, samtidigt som jag slog i ländryggen och fick en smäll i ansiktet. Det svärrade i vänstra sidan av käken ett ganska bra tag, och jag fick ta på handledsskydden jag lyckligtvis hade i väskan för att klara av att greppa bandyklubban med högerhanden. Men jag är ju inte den som är den, så jag var strax ute på banan igen och röjde runt. Det dröjde väl inte mer än typ en halvtimme till innan jag gjorde vurpa nummer två och slog en volt över huvudet på en annan kollega och landade såpass illa på vänsterknät att jag fick något som kändes som en bula och knät svullnade upp till nästan dubbel storlek. Jag gick av planen och höll mig av tills det var färdigspelat, hade för ont för att kunna stödja klokt på knät. Ringde Martin för att informera honom att jag skulle bli lite sen hem iochmed att jag inte kunde cykla med knät i den situationen, och han erbjöd sig att komma med bilen och hämta mig. Gulle ♥
Lade ispåse på knäet och tog på Martins inrådan ett par anti-inflammatoriska tabletter när jag kom hem. Idag är knät i normal storlek och det gör inte alls lika ont som jag hade misstänkt. Jag haltar knappt när jag går, så det verkar som att Doktor Martin lyckades laga mitt knä där igår. Great success! Högra handen/handleden GÖR ont när jag aktiverar ”fel” muskler i den, men ja. Jag får ta det försiktigt idag och hoppas att det här inte känns alls på måndag när jag skall ut i skogen.
Sover ensam ikväll eftersom Martin just åkte hem, och imorgon efter jobb åker jag och Zzucken upp till Göteborg tillsammans. På lördag blir det familjemiddag! Alla tre syskon + mamma skall äta middag med våra respektive. Så mysigt \o/ Det är så länge sedan jag, Fredrik och Ricard träffades alla tre, så det ser jag verkligen fram emot! Tidigare på dagen skall jag och Martin hem till hans moster som fyller/har fyllt år och fira henne, vilket också skall bli väldigt trevligt :)
Idag skall jag packa samt spendera mina sista matpengar på ett par vantar jag behöver ha ute i skogen. Hejdå pengar, hejdå mat, hej och välkommen stressmagen. Hurra.
Hur söt? :3 Väldigt jag. Zombie + sailor i ett! \o/
Men det lutar åt denna för Halloween:
Fast den kommer att modifieras. Eller så köper jag en sjuksköterskeklänning och moddar från grund, har inte bestämt mig än. Jag tror att det kan bli riktigt ballt :)
Martin kommer att matcha mig (och jag honom, såklart!) men det säger jag inget mer om nu – ni får se när det blir dags :) Vi kommer dock att bli jätteballa ihop ♥
Foto: Ricard Hellberg (2012)
Jadå, rollspel igår i vanlig ordning! Nefertari har nu fått ersätta Catherine i gruppen och nu sitter hon fast på färjan mellan South Hampton och Kairo tillsammans med två män som hon inte är helt säker på att hon vill sitta fast med. De verkar ju faktiskt djävligt skumma/kufiska. MEN de ger henne nästan tre gånger hennes årsinkomst i lön för ett två veckors tolk-uppdrag och iochmed att hon fick sparken från nattklubben där hon dansade så har hon sannerligen inget bättre för sig.
Jag är lite svårare att flörta in i en grupp än vad killarna i The Gamers är;
Faktum är att jag nog gör det ganska svårt för folk att få med mig i gruppen, haha :D
Anyway. I vanlig ordning hamnade en del av dumheterna på Twitter, såhär såg det ut:
MYRSLOK.
Martin följde med och såg på när vi spelade. Han är kvar hos mig tills jag åker till jobbet imorgon bitti och det känns helt galet fint att jag bara behöver sova utan honom EN natt innan vi får sova tillsammans igen. Det innebär att från fredag förra veckan till söndag den här veckan så har vi fått sova tillsammans ÅTTA nätter. Hur fint ♥
Det ”allra första” ordet har kommit att spela en stor och viktig roll i många kulturer. I en spännande avhandling om språkbyte på Papua Nya Guinea beskriver Don Kulick (1990) hur viktiga barnens första ord är för själva språkbytesprocessen. Om barnen jollrar något som låter som ”oki”, tolkar föräldrarna det som ett yttrande med innebörden ”nu sticker jag härifrån”. Detta tas sedan som ett bevis för att deras gamla kultur och traditioner inte längre duger för moderna barn. Därför använder de vuxna inte sitt ursprungsspråk taiap när de talar med barnen, utan talar Tok Pisin, ett nytt kreolspråk. Eftersom barnen inte får lära sig taiap lär de sig naturligtvis inte det språket. Så uppstår en ond cirkel; barnen lär sig inte taiap eftersom de inte används av förldrarna, och föräldrarna i sin tur klagar över att taiap försvinner och ersätts av Tok Pisin
Ovanstående är tragikomiskt. Det är lätt att skratta åt men samtidigt är det sorgligt eftersom taiap försvinner ur världen på grund av något som inte går att kalla något annat än ett missförstånd.
Det är en trött och vemodig Zombie som skriver idag. Jag har två nätter med väldigt dålig sömn bakom mig och jag vill mest bara få krypa ner under täcket igen och gömma mig där tills jag orkar vara lite mänsklig igen. Gnäll gnäll gnäll.
Ikväll blir det rollspel och Martin stannar åtminstone en natt till och DET gör mig glad. Det var så fint att få ha en vardagkväll tillsammans med honom! Vi tog en fika efter jobb och pratade om Filippinerna, sedan myste vi på soffan och tittade på American Horror Story, och vi kollade på pynt och dräkter till Halloween. Sedan fick vi somna tillsammans och det var fint och jag behövde det. Det blir så hetsigt på något sätt när vi bara får fredag- och lördagkväll tillsammans, så jag uppskattar verkligen de här vardagarna jag får med honom nu. Så bra ♥
Men ikväll skall jag börja spela min nya karaktär i #CoC och så får vi se hur det går. Det kommer att bli lite konstigt och kantigt i början för Ola och Göthberg är såpass galna redan att det blir svårt att spela en karaktär som inte är det minsta tokig och få henne att acceptera att saker och ting inte fungerar normalt för de andra två utan att det blir metaspel eller att hon går därifrån. Martin kommer att vara med och hålla oss sällskap också :)
