Tankar | Zombielicious

Publicerat 16 september, 2015 av Zombie

Okej, men alltså.

Man kan få en länk av någon; på mail eller chatten eller någon som postar till en att ”KOLLA DETTA”. Man klickar. Youtube, kanske. Eller en blogg. Och alla kommentarer går i stil med ”HERREGUD VAD JAG SKRATTADE” ”Jag gråter av skratt! Jag ramlade av stolen för att jag skrattar så hårt!” ”Det här är det roligaste jag NÅGONSIN sett!!!!one1” och själv sitter man där, helt djävla oberörd. Sure, det kanske var lite smålustigt den där grejen de sade. Man hade en kort stund ett lätt flin över läpparna. Men alltså… så djävla kul var det ju inte.

Är jag så djävla konstig alltså? ”Försök att se det här UTAN att bryta ihop av skratt!” yeah alltså jag vet inte jag, jag gäspade och hoppades att det snart skulle vara slut så att jag kunde skicka ett trevligt ”haha” tillbaka. För jag vill inte säga ”Du, det där var banne mig skittråkigt, vad skrattar du åt??” för det är ju liksom otrevligt.

Det här är samma tankegång som alltid skrämmer mig lite när folk rekommenderar sina favoritböcker/filmer/serier och så vidare. ”Lyssna på den här låten, den är så vacker att jag får gåshud!” ”Jag har aldrig läst något så välskrivet som detta, karaktär X är så djävla djup och sympatisk!” ”Den här filmen borde ha ALLA pris” – och jag står där och vågar ju inte riktigt klicka på er länk, för tänk om det liksom är precis lika illa som den där skittråkiga youtubefilmen RandomNisse skickade till mig för en vecka sedan, omhuldad av lika många superlativ och ”OMG!!!”

Det oroar mig faktiskt en hel del.

Listan över filmer, böcker, serier och musik jag har fått tips om är jättelång, och jag slår vad om att säkert 95% av den är hur djävla bra som helst, men jag vill inte vara den där som skickar tillbaka det artiga och intetsägande ”haha” för liksom, tänk om youtubefilmen ÄR skittråkig?

Fattar ni mig här?

I övrigt: Det är regn i luften, jag tänker äta chips till kvällsmat, jag är dödsförkyld men det känns i alla fall inte längre som att jag har halsen full av grus, jag fick visa leg när jag köpte nässpray och ipren (artonårsgräns???) och nu tänker jag gå hem för dagen. Kram på er!

Publicerat 26 augusti, 2015 av Zombie

ge mig denna jacka ktxhbai

Nytt försök på att komma upp i tid och springa innan jobbet idag. Lade mig i god tid, somnade tidigt, vaknade strax före klockan ringde (dvs runt 05:05) och låg sedan i tio minuter och dividerade med mig själv om huruvida jag skulle skita i att springa eller inte. Det regnade uppenbarligen inte. Jag var utvilad. Att somna om skulle innebära TRÖTTARE när klockan ringde en timme senare, inte piggare. Om jag inte springer idag fuckar jag upp hela träningsschemat för veckan. Jag kommer att må så bra efteråt. Jag vill inte låta ett dåligt pass (söndags) låta mig komma undan med kassa ursäkter till varför jag skall strunta i att springa idag. Jag har en tävling om 1,5 vecka jag vill vara redo för. Okej. Upp, på med kläderna, åt en Lion eftersom jag var hungrig och stack sedan ut. Sprang min ”nya” runda (hamnen – parken – drottninggatan – hem) och det kändes bra. Bra runda. Bra tider. Bra siffror. Så djävla nöjd att jag lyckades få tummen ur och inte låta mig själv komma undan med dåliga ursäkter.

Precis som jag skrev igår: Ibland är det okej att vila, ibland måste man sluta komma med dåliga ursäkter och bara GÖRA.

Jag kan om jag vill.

Viss tröttma i benen nu, men det känns bra.

Skall snart ta datorn på ryggen och sticka hemåt. Kommer att jobba hemifrån i eftermiddag pga körlektion mitt i allt, så jag håller på att förbereda lite jobb att roa mig med när jag är avcuttad från typ allt.

IKEA-besöket igår gick bra. Började bygga ihop min nya hyllösning för badrummet när jag kom hem, men sedan blev jag lite putt på det och lät det vara. Tänker pilla färdigt på det ikväll, eftersom jag har tvättid så kan jag lika gärna passa på att få ordning på badrummet mellan turerna ner till tvättstugan. Vill dock gärna ha reda på ifall Martin kommer att dyka upp denna helg eller ej, för om han inte kommer behöver jag inte stressa sönder över sovrummet och om han kommer vill jag hinna få ordning så att det inte ser ut som ett bombnedslag längre. Det vill jag ju såklart göra ÄNDÅ, men ja. Morot osv.

Kommer inte Martin i helgen så funderar jag på att cykla fram och tillbaka till Torup eller annat trevligt område på lördag. Ta med matsäck. Cykla tills benen brinner, gå när det behövs, röra på sig och träna upp benmusklerna. Först tänkte jag ”Cykla fram och tillbaka + gå/springa en mil därute!” men eh, det är inte rimligt. Det kommer jag inte att klara. Cykla fram och tillbaka kommer att ge tillräckligt med träning thankyouverymuch. Sedan blir det ESO och lite vin skulle jag tro, och bara chilla och ta hand om kroppen. Ett långt varmt bad med levande ljus och badbomb. Ansiktsmask. Hudkrämer. Alla sådana där små lyxgrejer, ni vet?

Okej, svamlar igen. Det är svårt med röda trådar just nu. Allt är så skuttigt och jag vill mest bara gå ut på långa djävla promenader i höstskogar och lyssna på Dimmu Borgir och Opeth och annan höstmusik. Jag skall fixa färdigt här nu dock och sedan sticka hemåt. Dagens lunch blir nog fläskfilé i currygryta + ris. Gott ju :)

Kram på er :)

ps: Lyckades få på mig både glasögon OCH hörlurar igår, men tack för era tips på Facebook ♥

Publicerat 17 augusti, 2015 av Zombie

Screen Shot 2015-08-17 at 06.56.08

Dagens lilla potpurri: Stress, ångest, depression, apati och utanförskap. Det finns bra saker också, men just nu överskuggas det mesta av ett mindra bra mående. Jag förstår inte varför det blev såhär. Helgen har varit BRA, jag och Martin har haft ett bra treårsfirande och jag har verkligen inget att klaga på. Han tyckte om sina presenter, och restaurangbesöket var good enough, så varför avslutas helgen med ett dyk ner på den mörka sidan av poolen igen? Det är så knäppt. Jag fattar ju att sådana här saker inte kan styras, men någon måtta får det ju vara. Jag antar att en stor del av måendet kan bero på att jag har körlektion idag och att jag är väldigt mycket nerver inför det. Det börjar dra ihop sig. Jag har snart slut (igen) på förbetalda lektioner och då kommer vi plötsligt till det där superviktiga beslutet som skall tas (uppkörning!!) och jag vet inte alls om jag klarar detta. Det kanske jag gör. Det borde jag göra. Jag bara känner mig så djävla osäker på ifall jag faktiskt är ofarlig i trafiken på egen hand. Jag vet att jag inte BORDE vara osäker på det, men jag vet ju också att jag inte borde vara deprimerad så vad spelar det för roll.

Jag är bara trött på att ha mig själv som ett djävla monster i mitt eget huvud hela tiden.

Jag loggade in på Facebook en sväng och bläddrade runt lite och det känns mest bara konstigt. Det känns inte som att jag kan relatera till någon av personerna som skriver, även fast de är mina vänner. Det är där tidigare nämnda utanförskap kommer in; jag sitter mest och undrar vad det tjänar något till. Jag vet ju att om jag skriver till dem så kommer de att bli glada och prata med mig, men jag saknar ork och motivation. Någonstans är det kanske lättare att bara låta det vara och fortsätta gömma mig offline.

Och jag är så förbannat djävla trött på att behöva säga hejdå till Martin en gång i veckan för att sedan få sova ensam. Jag kan inte ge honom stöd och han kan inte ge mig stöd. Istället sitter vi som två idioter på varsitt håll och försöker klara oss utan den där viktigaste delen av ens hejaklack. Är det inte dumt? Ibland önskar jag verkligen att jag aldrig fick det här jobbet, så att jag bara kunde up and move och flytta ihop med honom. Och missförstå mig för guds skull inte här nu; problemet är alltså ATT jag trivs för bra på jobbet för att vilja sluta. Jag vill inte. Jag vill ha kakan kvar. Jag vill inte säga upp mig bara sådär, så det är inte riktigt ett alternativ. Hade jag varit kvar där jag jobbade tidigare så hade jag sagt upp mig i samma sekund som jag och Martin konstaterade att vi var kära och ville vara ihop. Det finns inget alls som skulle hålla mig kvar på det stället, vilda hästar kunde inte få mig att stanna. Det är värre här. Och med värre så menar jag bättre men ni fattar ju vad jag vill ha sagt. Jag är bara så djävla kluven. Martin ÄR viktigare än allt, men jag vill inte behöva byta jobb. Suck. Drömmen är ju att kunna flytta ihop med honom och få behålla jobbet här och så lever vi lyckliga i alla våra dagar.

Men ja. Det löser sig. På något sätt löser sig allt i slutändan – jag har tagit mig ur värre situationer förut, som att jag pga ekonomiska skäl tvingades bo ihop med mitt ex i en halv livstid innan jag äntligen kunde komma därifrån. DÄR kan vi snacka depression och ångest, hepp!

Djävla solskenshistoria detta inlägg blev då. Positiva saker:

Martin är bäst i världen ♥
Det börjar bli höst! Detta firades igår med min höstplaylist som matchade vindarna som ven utanför fönstret
Min bror kommer och hälsar på ett par dagar i september wooo
Grillfest på onsdag! :)
Det börjar närma sig jul ♥
Jag har hittat en jättefin höst/vinterrock jag vill ha. Den kostar dock 3k, såatteh.
LIVET BLIR BÄTTRE.

Publicerat 7 juli, 2015 av Zombie

Screen Shot 2013-07-11 at 8.48.50 AM

Men i nättras fick jag ju faktiskt sova! Jag vaknade till och med två minuter innan klockan ringde och lyckades vuxet nog ta beslutet att det INTE var värt att somna om igen ;)

Det är tisdag, men eftersom jag jobbade hemifrån igår så är min veckorytm redan fucked up. Det kommer nog igång som det skall igen, men just idag är det väldigt mycket måndag-eller-onsdag i mitt huvudet vilket känns lagom märkligt.

Idag känner jag är en sådan där dag där jag riskerar att irritera mig på en massa småsaker. Det känns i hela kroppen. Jag har redan hunnit bli irriterad på fem saker och då är klockan inte ens åtta än. Bra grejer alltså :P Det kommer ju dock att släppa och bli bortglömt när jag minst anar det, som vanligt. Det är ju inget permanent. Vissa dagar är bara mindre solsken än andra.

Okej, klockan 08:01 och jag är irriterad på sex saker. Shite. Idag blir det till att stänga in sig i hörlurarna och hålla sig där. Just nu spelar jag Lana del Rey och försöker komma på vad annat jag kan lyssna på för att hålla nerverna i styr. Jag har ju min all-time bästa räddning att tillgå också; JULMUSIK. Ni tror att jag skojar, men jag älskar julmusik till den grad att jag kan ta mig ur ganska jobbiga perioder bara genom att poppa lite julmusik och dansa lite och sjunga lite och drömma om julen. Jag har redan börjat fundera på vad jag önskar mig i julklapp, eftersom folk alltid brukar tjata på mig om det. Hittills vet jag att jag önskar mig en sminkspegel från sminkspegel.se och en xbox One eftersom de nu skall bli bakåtkompatibla. Bra grejer. Vi fokuserar på det istället för på alla irritationsmoment omkring mig. Merry Christmas.

Jag släpper det här inlägget här. Jag har inget vettigt att säga just nu och jag behöver försöka skrämma bort det här åskmolnet som börjar dra ihop sig över huvudet på mig. Solen skiner och det är inte skitvarmt, det är en bra grej. Jag har en söt outfit idag. Ni får inte se en bild because reasons. Jag har semester om tre dagar. Jag har saker att roa mig med på jobb idag. Jag tänker gå till gymmet imorgon. Jag har världens finaste pojkvän. Jag får klappa bebis på söndag OCH krama på min älskade pappa som jag inte har träffat på ett år. Och på lördag får jag klappa och krama på mommo. Det är så mycket bra saker nu så jag försöker att strunta i allt som irriterar mig och bara inse att det kommer att släppa om jag inte ilsket håller fast i det.

Kanske man skall fundera lite på vad man skall ge familjen i julklapp i år.

Publicerat 25 juni, 2015 av Zombie

det här med att mitt hår alltså är för långt för att kunna ha i vanlig hästsvans när jag spelar innebandy nu alltså

Torsdag morgon och jag är dödstrött. Eller? Jag vet inte. Jag är trött och seg och har träningsvärk efter gårdagens innebandy, men trots detta vaknade jag innan klockan ringde imorse och kunde inte riktigt klara av att somna om. Känner mig lite lätt förrådd av kroppen som borde ha tagit tillfället i akt och vilat lite mer, möh. Så ja. Ge mig en timme så kommer jag att börja gäspa stort och ha ögonen fulla av sand och fantisera om min säng :P

AW igår, på Tröls. Jag och Lotta var på Tröls för något år sedan och efter att ha väntat i över 1,5 timme på mat så tackade vi för oss och gick. Gårdagen flöt på väldigt mycket smidigare – kanske för att vi hade förbeställt vad vi skulle äta, och kanske för att det bara var en oturlig kväll jag och Lotta var där. Jag har inget emot att ge ställen en andra chans, så det finns ju en risk att jag och Martin hamnar där vid tillfälle ;) Jag menar… de hade två A4 med IPA på sin ölmeny? Känns som att jag måste ta med mig min IPA-nörd dit då ;)

Videobloggaren jag följer på Youtube delade igår med sig av en video där hon pratar om hur dåligt hon mår som just flyttat ifrån sitt ex, efter att han gjort slut med henne osv. Jag drar en del paralleller till när jag själv flyttade ifrån mitt ex och hur det var precis tvärtom för mig. Lättnad, frihet, glädje. Äntligen få bo själv, slippa ha en expojkvän i sitt hem och slippa allt djävla drama det innebär att bo tillsammans med någon man inte längre har ett amoröst förhållande med. Tiden går så sjukt snabbt nu – i september är det alltså tre år sedan jag flyttade ifrån N och fick bygga upp ett eget liv, fyllt med nya vänner, trygghet, självständighet och världens bästa Krabbmeister. Jag och N har haft en hel del bra i våra dagar, men det tog ju slut. Det bra. Och förhållandet. Och även fast det kändes riktigt djävla jobbigt i början så visste jag ju innerst inne att det var bäst så – av flera anledningar. En gång i tiden var min framtidsdröm att få barn ihop med honom, idag kan jag inte ens sätta ord på hur lättad jag är över hans avighet mot att skaffa barn. Jag hade inte orkat med det liv det inneburit att ha delad vårdnad för en liten människa skapad av mig och honom. Nejtack.

Så ja, jag ville mest ta upp att det kan vara väldigt olika känslor involverade när man lämnar ett ex och tar sig vidare. Dessvärre förflöt ju väldigt mycket tid mellan vårt uppbrott och vår isärflyttning, och det är väl grund både för mitt dåvarande fruktansvärt dåliga mående och även till varför det var en så oerhörd lättnad att flytta därifrån och kunna inse att livet inte är slut, jag har så många vägar kvar att kunna ta och det finns ett ljus i slutet av tunneln.

Idag skiner solen! Fast samtidigt som jag skriver det så ser jag molnen börja dra ihop sig över himlen utanför kontoret. Blir det dåligt väder trots allt? Det var så fint att gå till jobbet i morgonsolen och få lapa lite solsken en stund. Det är så svårt att tro att det är sommar nu. Jag ber om ursäkt för mina ständiga tjat om vädret, haha, men det är liksom lite aktuellt just nu om vi säger så?

Just nu sitter jag mest och räknar timmar tills jag är framme i Göteborg hos min Knipsis imorgon. Sakn. Jag har med mig sex flaskor öl och tre burkar energidryck och en Regnig Dag-present och jag hoppas att han blir glad för alla grejer men det tror jag att han blir. Det är kul att kunna ge honom så presenter och roliga ölflaskor för jag vet att han uppskattar det. I gengäld ger han mig dödsgod mat och frukost på sängen och liksom bara finns där och är min. Jag har inte mått så bra ihop med en annan person någonsin tidigare. Vi är bra ihop :) <3

Publicerat 1 juni, 2015 av Zombie

så djävla dramatisk bild

Okej, så nu har det gått en vecka sedan jag loggade ut från Facebook på telefonen (fortfarande inte loggat in en enda gång, yay!) och sedan jag beskar mitt användande av Facebook vid dator till någon minut om dagen för att kolla notifications och delta lite i min träningspeppsgrupp, och det känns fortfarande skitbra. Så oerhört mycket av den dagliga negativitet jag utsätts för (och bidrar till!) som direkt skars bort nästan till fullo, och så djävla mycket tid jag kan lägga på annat. Stressen minskar eftersom jag inte längre har ett behov av att hålla mig uppdaterad på vem som säger vad var och varför. Jag är fortfarande helt inne på att jag skall behålla mitt medlemsskap och att jag kommer att fortsätta logga in en kortis varje dag för att kolla läget, och förr eller senare är jag väl tillbaka ”på heltid” igen, men just nu känns det här som en djävligt givande detox för någon som varit alldeles för hetsig på att logga in och kolla läget hela tiden. Jag kan rekommendera att ta ett par dagars ledigt från Facebook, om man nu inte vill pausa helt och hållet en längre stund. Jag har inte ens känt mig sugen under helgen att logga in och kolla, woop! :)

I ärlighetens namn så är dessa sociala medie-sidor alldeles för tidskrävande och slukar både tid och själ av en. Klart jag saknar att ha lättillgänglig kontakt med mina vänner, men samtidigt så har de både telefonnummer och emailadress till mig, så jag går ju fortfarande att kontakta ifall man behöver ha tag i mig :P

Här får ni en selfie från imorse innan jag stack ut och sprang:

tumblr_np96crGcg01swv52fo1_1280

Bisarrt nog så ser min kropp plötsligt sjukt mycket bättre ut på bild än den gör i verkligheten, haha. Jag menar, nog för att träning + god mathållning har givit resultat, men kanske inte riktigt så att jag plötsligt är real-life Barbie..?

Ser fram emot onsdagens morgonrunda, får se ifall jag lyckas hålla igång och få en bra tid då eller ifall idag var lite av en one-off i den aspekten. Jag vet ju att jag är på väg framåt – ständiga rekordsbrott och bättre mående är väldigt bra indikatorer rörande det – så jag försöker mest hålla mig tålmodig och mantrachanta att det enda det handlar om är att ge det tid och att inte ge upp :)

För övrigt blir årets sommarfest på en vingård – med tillhörande vinprovning! Så djävla Hollywood. Det blir asnice :D Jag misstänker att sommarfesten med meny och dricka inte riktigt kommer att se lika fint ut på papper som på tallriken, haha. Men man får lov att ha dagar då man äter mer än man har som mål – så länge det inte är en daglig grej så spelar det ingen roll what so-fucking-ever :)

Läste för övrigt igenom Sandman förra veckan. Avslutade serien med en viss förvirrad besvikelse. Jag hade för mig att den var mycket bättre än så..? Nåväl. Skall införskaffa de sista albumen jag saknar i Lucifer-serien och läsa den sedan, den VET jag att den var riktigt bra, så :) (de filmar ju förresten Preacher nu! vi måste prata om det vid tillfälle!)

okej lunchen slut hejdå

Publicerat 16 april, 2015 av Zombie

Screen Shot 2015-04-16 at 08.16.06

Regnigt, kallt, blåsigt och djävligt var det utanför fönstren igår. Eller ja, fram tills det var dags att gå hemåt då det plötsligt var 23º och solsken. Därmed min enormt långa omväg hem – det var värt det, jag lovar. Det har börjat dofta blommor ute, och (peppar peppar) jag har knappt känt av pollenallergin alls hittills i år. Eller jo, ett par gånger, men inte på daglig basis liksom. Så skönt! :)

Jag har fortfarande en hel del frågetecken efter gårdagens RPDR, men jag har iaf fått prata av mig med Linnea nu så det känns lite bättre ;)

På lunchen tänkte jag ta en promenad till Mobilia för att köpa en bultsax, vilket innebär att kvällen kommer att ägnas åt att försöka bryta loss min cykel och kanske börja försöka laga den lite. Det finns ett helt gäng ställen där man kan lämna in sin cykel på drop-in för att få punktering fixad, och det hade ju varit en djävligt nice grej att få fixad under dagen imorgon så att jag kan göra slag i saken re: mina planer att cykla ut till Torup på lördag och promenera milsslingan. Får se hur det blir med det dock, det beror ju lite på väder också. Jag skall även hinna med att träna intervaller i helgen tänkte jag, så jag skall kolla väderleksrapporterna och sedan finurla lite över hur jag skall pussla ihop helgens alla timmar. Någonstans mitt i allt skall jag även hinna ha i henna i rötterna en stund så att jag kan sluta se ut som en soptipp i skallen. Känslan när man har nyfärgat hår och ser ut som en gudinna igen = ♥

Vad är era bästa tips för att bli bättre på hela self love-grejen? Det är något jag behöver sluta vara så dålig på, känner jag. Fram för mer positivitet och självkärlek och awesomeness!

…för övrigt behöver jag köpa ett par promenadskor. Just nu har jag mina gamla och trasiga löparskor på mig – utöver att de är fula och har relativt synliga hål vid tårna så är de också totalt utslitna och har därmed ingen stötdämpning för fötterna, vilket förmodligen har en ganska stor del i varför mina ben och fötter blir så djäkla trötta när jag har tagit långpromenader nu den senaste tiden. Löparskor beräknas hålla för ungefär 100 mil – jag har nog överskridit det en hel del nu på två år känner jag. Sportamore har ett par riktigt snygga löparskor men de är inte riktigt i ett färgschema jag skulle vara bekväm med att ha till vardags, liksom. De är lila/rosa/svarta och det är inte riiiiktigt mina färger om man säger så :D

Vi får se hur jag löser skofrågan. Jag har lite uppslag att gå på, så det är ju inte helt omöjligt att jag har ett par nya skor lagom i tid till löning nästa vecka :)

Ha en bra dag!

Zombielicious

Devouring brains since 1984

Kategoriarkiv: Tankar