Vilken enorm skillnad det är på mig när jag har smink och fixat hår, gentemot när jag inte har det. Osminkad ser jag ut att vara en ful mamma åt den sminkade mig – är det så för alla? Jag använder inte ens mycket smink. Jag har aldrig förstått mig på tjejer som klagar på att de måste gå upp så satans tidigt om morgnarna för att ha tid att sminka sig, för mig har det alltid tagit max fem minuter. På med mascara, på med ögonskugga, på med eye-liner och ibland på med kajal. Kanske kanske lite rouge på kinderna, et voila! Färdig. Ingen massa kladdkräm, inte fylla porerna med puder, inte böja ögonfransarna eller måla ögonbrynen eller wtf det nu är som de andra tjejerna sysslar med.
Nu när mitt hår är så kort tar det liiite längre tid för mig att fixa det, iochmed att jag måste ha i mitt gel och alla hårspännen för att inte se ut som en undead hela tiden. Annars var det bara att sätta i ett hårband, lite snoddar eller dra håret bakom öronen med hjälp av hårspännen så var det klart. Var jag tvungen att blöta håret tog det ändå bara fem minuter för det. Och så kläder; fem minuter. Alltså tar det mig en kvart att bli klar på morgnarna, och ändå stiger jag alltid upp nästan två timmar innan mitt tåg går, för att alltid ha stenkoll på läget -något kan ju gå snett!

Säger någon att jag skall vara klar klockan 20.00 är jag med all säkerhet klar redan 19.30, senast. Och för mig har det alltid varit så – man är klar i god tid, för det handlar om respekt för alla andra som blir utsatta för ens delaying. Därför känns det ibland konstig med mina vänner, eftersom en del av dem inte riktigt är som jag. Snarare …tvärtom. Jag tycker inte mindre om dem för det, men i ärlighetens namn blir jag ofta irriterad när de gång efter annan skjuter upp tidpunkter – antingen genom att meddela mig om det, eller genom att helt sonika dyka upp fyrtiofem minuter efter utsatt tid. ”Vi kör från Thorgo nu, du kan gå ut på gatan!”, en sträcka som tar max fem minuter i stort sett. Fyrtiofem minuter, nästan femtio minuter, senare kom de. Nu har jag dock vant mig. Säger vi en tidpunkt menar vi oftast snarare en halvtimme senare.

Nu skall jag klä på mig och sminka mig lite och sedan gå upp till bowlinghallen och tigga till mig en calzone av min bror.

Puss på er.

Jag drömde om kurskamrater igen. Ett stort höloft, en massa balkonger, tentor och konstiga toaletter. Kan dock nog inte sätta ihop en läsbar redovisning av det.

Skall slänga på mig lite kläder, äta pizza i bowlinghallen och sedan glida hem till mommen. Behöver försöka ta mig in på stan idag så att jag kan köpa julklappen åt pappa – det börjar ju dra ihop sig tidsmässigt nu. Tre dagar till julafton… Vojne vojne.

Har insett att jag har packat med mig lite för lite tröjor, men jag klarar mig. Jag får helt enkelt se till att vara bra på att tvätta dem mellan varven, och upplysa folk om att ”Nej, jag har bara tre tröjor med mig, så jag tvättar dem och är alltså INTE ohygienisk” eftersom det ser lite trashy ut att ständigt gå i samma paltor. Jag packade ju lite stressigt kvällen innan vi skulle åka, och då blir det som det blir… Fast jag tror att jag har lite mer kläder liggande nere i tvättstugan, jag drog med mig lite av mina tvättkläder…

Får fortfarande en massa späm-kommentarer. Går det att blocka dem på något sätt? Stör mig evinnerligen.

Nu borde der Papst dyka upp inom en kvart, eller något liknande. Skall då krama lite på honom, och sedan glida ner under svala lakan, läsa lite mer i ”Ett UFO gör entré” (för typ femte gången…) och sedan sova och hoppas på drömgodis. …vilket jag beskrev lite mer utförligt i förra inlägget.

Har ägnat kvällen åt att ta mig igenom hela Brudens Blogg och avundas storligen hennes sjukt sköna skriftspråk! Önskar att även jag kunde uttrycka mig på samma rättframma och samtidigt subtila sätt som hon, men det kan jag inte så ni får nöja er med vad jag har att bjuda på.

Min blogg är som sagt var mest tjat om vad jag läser, äter, lyssnar på, drömmer om och gör i skolan, men det verkar ju i alla fall roa er tillräckligt för att jag skall ligga på en läsarskara om 30-40 personer om dagen. Vilket är en rar ökning från de 14-20 jag hade för inte allt för lång tid sedan – ni är välkomna! (och vill ni får ni gärna tillkännage er med länkar och whatnot! jag är alltid nyfiken på vilka som håller koll på mig)

Lockar Viktor att gå på krogen med mig när jag återkommer till Zombietown. Jag behöver träna på att ragga!

Om lite mer än en timme kommer pappa hem. Det är trevligt! Sedan skall jag sova, för jag är trött redan nu, känner jag. Och så reunion med mommo imorgon, massor av kramar på kort tid. Mrrr. Jag vill sova, drömma explicita saker och vakna med ett trött och avlägset leende på läpparna (ett sådant där förvirrat och lite vagt ni vet). Jag är dock glad att jag ändå lyckades snubbla över tankegångar som förde mig till minneslunden över nattens dröm. Efter att ha fått nedteckna mina drömmar är jag en nöjd zombie, som sig bör. Och vem vill inte ha en nöjd zombie att tampas med? Vi är inte lika hot for brains (braaaains!) som de missnöjda och bittra zombiesarna, så välj väl vilken zombie du tar dig an!

Av någon bisarr anledning jag inte har kunskap nog att namnge så vill kattan väldigt gärna lägga sig PÅ tagentbordet. Och när jag så hindrar henne från det så ställer hon sig med ryggen mot min mage och ansiktet mellan mina bröst och stirrar som besatt på skärmen – mamma sade att lillan såg helt galen ut while at it.

En tanke som slår mig sådär till och från, och då främst när jag har spenderat en kysk natt i någons säng: Vad perfekt de mänskliga kropparna passar samman! Hittills har jag inte sovit hos någon där jag inte känt mig som den perfekta pusselbiten, oavsett om jag ligger främst eller bakerst i skeden. Jag älskar att ha starka armar om mig – jag älskar nästan lika mycket att få forma min kropp efter någon annan och lägga en ömhetssökande arm kring hans mage för att ge av min värme och stjäla av hans. Tro mig, jag kan vara den perfekta sovpartnern. (och varje gång jag funderar över det här slår det mig gång efter annan att jag faktiskt inte alls var särskilt bra på det här när jag sov med Grodprinsen, och att jag till och med vaknade och kände mig missnöjd med läget. Märkligt.)

Enligt Thorgo slåss jag i sömnen, efter att jag tydligen landat en smocka i plytet på honom en regnig natt i ett vikingatält på KiR-området. Enligt i stort sett alla andra som har uttalat sig i frågan är jag enbart kattungekelig, ligger nära inpå och söker ständig kontakt. Jag vet själv att jag ibland kan vakna till och känna trygghet i att ligga bredvid någon som inte skjuter bort mig, utan snarare söker mig med sina armar. Tack, säger jag bara. Jag vet inte om ni mår bra av att få sova bredvid en kelsjuk zombie, men Zombie mår i alla fall alltid bättre av att få sova bredvid er. Vi har Godzilla, med världshistoriens charmigaste mage. Vi har The Brain that wouldn’t Die, som alltid slår mig med förvåning över hur bra han och jag passar in intill varandra. Vi har Monstret, som jag alltid känner mig väl till mods med, och som ibland drar mig tätare intill sig för att få lite närhet av en sovande Zombie. (det finns säkert flera, men ni är de som comes to mind just nu.) (och vill ni veta om ni är någon av de nämnda får ni väl fråga?)

Oj, längre rant än jag planerat. Nåväl. Fyra dagar kvar till jul, tiden springer snabbare än någon som har Liemannen själv efter sig.

Så, var finns de nu då? De där männen man skulle kunna sälja sin själ till djävulen för att ens få en blick ifrån? Kanske måste man hänga på tre olika barer varje helg, stå ensam i baren i en hårt åtsnörd korsett, en förbannat kort kjol och en urringning som heter duga, där man stillsamt sippar drinkar och ser sig om med mörka ögon under sänkta ögonfransar? Eller kanske måste man börja ta en lång joggingtur varje morgon, springa med en sport-bh som inte helt och hållet håller en fast utan lite mer uppmuntrar till allehanda skump-dump-dump? Eller behövs det att man då och då råkar krocka med folk i mataffären, eller landa i någons knä när tåget plötsligt gör en oväntad rörelse, eller att man tappar en famn med skolböcker framför någon väl utvald karl i skolbiblioteket?
Jag vet inte vad man skall göra. Jag har inte provat något av ovanstående; snarare kan man nog säga att jag inte provat något alls. Frågar man runt i den manliga bekantskapskretsen så verkar den korta kjolen och urringade tröjan vara det vinnande kortet, men är det verkligen sådana signaler man vill sända ut?

Det finns en bok, skriven av Neil Strauss – The Game – som handlar om hur män skall göra för att ragga upp kvinnor. Men …hur skall kvinnor ragga upp män? Sure, det finns mängder av sätt att ragga upp en manom man vill ha snabb reaktion och ett trevligt sällskap över natten. Men hur gör man för att faktiskt fånga någon for lifetime?
Jag var intresserad av en stilig zombiekarl nu förra året, och frågade runt bland mina vänner hur jag skulle göra för att lyckas fånga honom i mitt spindelnät. Jag fick tre förslag, som alla byggde på exakt samma princip: ”Sätt dig i hans knä och väs i hans öra att du vill ha honom.” Samma förslag, uttryckta med olika grova ord. Nu gick jag aldrig till sådana ytterligheter, men uppenbarligen är det vad man bör göra för att få sig en karl.

Jag, som så många andra här i världen, är en sådan som uppskattar att bli uppraggad. Vilken flicka vill inte det? I vilket fall som så skall jag försöka finslipa en bra raggmetod. Träna lite, leka runt lite, vad som helst. Försöka gå ut någon kväll och se ifall man kan få kanske en drink, kanske ett telefonnummer, kanske en puss?

…förresten raggar tjejer på mig. De raggade på mig när jag hade långt hår, och nog fan raggar de på mig nu när jag har kort hår. När jag var på Vogon med Simon och Viktor fick jag komplimanger, flickor nöp mig i baken och det kom allmänt uppskattande ögonkast överallt ifrån. Och man börjar ju undra: jag tycker inte att jag ser lesbisk ut, men andra kanske gör det? Eller beter sig alla tjejer så ändå? I så fall förstår jag män som klagar på att de inte förstår vad tjejer vill. Jag förstår visserligen ALDRIG vad pojkar vill: De kramar på en, håller om en, skrattar åt ens kassa skämt och ger en beundrande blickar – men skulle man vilja försöka få ut något av det blir det kalla handen inom en nanosekund.

Vad vill killar ha? Jag är en vanlig tjej som gillar tv-spel, snygga kläder och skor, att laga mat, att kela, att brottas och att dricka alkohol med polare. Jag gillar att leka krig, jag tycker att det är askul att bowla och spela laserdome och jag har lätt för att komma överens med folks vänner. Och varför är det aldrig gott nog?
Jag vet att jag inte ser så illa ut som jag ibland tror, men utseendet verkar inte duga. (vad annars kan förklara att folk säger ”Du som är så söt, du måste ju ha mängder av killar efter dig!” …’cause I don’t.)

Ni som läser: Berätta. Vad är män ute efter i en flicka för att vilja ha ett förhållande med henne? Vad är bra, vad är dåligt? Hur är era drömtöser? Jag är nyfiken!

Zombie funderar:
Folk verkar så upphängda på att saker och ting MÅSTE vara på ett visst sätt. ”Vad är en jul utan snö?”, t.ex. Varför måste allt följa ett visst mönster? Vad händer om man plötsligt tar ett steg ifrån allt, och börjar köra i ett helt eget spår? Om man inte tvingar som omvärld att följa vissa prejudikat utan helt enkelt låter saker och ting gå som de går.
Jag kommer att, för andra året i rad, fira jul utan min syster. När man ser det från min och min familjs synvinkel spelar vare sig snö, jultomtar eller julklappar någon större roll. Egentligen behöver vi inte ge varandra saker, äta vissa bestämda rätter eller ens ha en gran – för oss handlar det mer om en tid när vi tar oss tid att vara tillsammans och värma varandra. Jag är glad åt att vi kommer att ge varandra saker och allt det ändå, men det är inte det som är min poäng. Vi hade varit lika glada åt varandras sällskap även utan julklapparna.

Jag drömde för övrigt en massa mystiska saker i nättras. Om mina kurskamrater… Om tåg, om katter, om regn och om en rygg täckt av myror. (Hon (jag?) hade långt mörkbrunt hår, glasögon och byxor och stövlar. När hon blev misstänkt för något och ville svära sig fri öppnade hon tröjan och blottade ryggen fri för att bevisa sin oskuld, och kring henne föll stora sjok av myror. Hon skämdes för myrorna, och bad honom att inte berätta för alla om dem. Var det en sjukdom?)
Jag gick längs luftpromenaden på perrongen i Lund, och såg på människor, julgranar och kläder som hängde på skyltdockor. Sist i ledet stod M i min klass, precis vid rulltrappan, och han vände sig mot mig, plutade med läpparna och sade ”Och så ville hon ge honom en puss” varpå jag roat svarade ”nej, det ville hon inte” och gick vidare, med en jagande tanke av att jag sårat honom, men ändå med hedern i behåll. Man kan inte göra allt vad alla andra vill.
Och sedan var jag fånge i en säng, där jag sov oroligt och visste att det var fel persons säng, att jag inte ville vara där. Jag tror att jag lyckades fly på ett tåg, ett av de där tågen man far med från parkeringen till Disney World. Han som ägde sängen var samma som fick henne (mig?) att visa ryggen och tappa alla myror kring sig. Även han en kurskamrat.

Drömmar förvirrar mig.

Mår bättre nu. Har ätit fem mackor och druckit lite O’boy, och den andra Ipren jag fick i mig verkar ha hjälpt.

Skall ringa mommo efter att Juan har ringt mamma, så får vi se ifall hon har lust att bjuda på lunch imorgon. Annars kanske jag kan ta en fika med henne eller något, det ordnar sig. Imorgon skall jag på bio med Ricard och se den där ”Eragon”, även fast den verkar riktigt dålig, haha. Men han vill se den, så… Egentligen hade det varit bättre att gå och se den efter jul, får se ifall jag kan övertala Ricard. Jag känner mig helt …låst vid hemmet, kinda. Jag har haft två dagar på mig att gå ut och göra saker, och ändå sitter jag bara inne och glor. Håhå, jaja.

Skall nog hämta min stickning och se ifall jag kan komma någonvart med den, hade varit skönt att få klar min halsduk…