Jag hade sådana storslagna planer på att gå ner på gymmet idag men jag VILL INTE och jag ORKAR INTE och jag vill bara sitta här och gömma mig lite. Det är en dålig dag. Jag misstänker att det är lite PMS-relaterat att jag mår som jag mår, att jag är inne i en PMS-relaterad (tillfällig) depression igen och jag är tjock och ful och allt är ganska kasst, faktiskt.
Jag försöker räkna ut hur jag skall lyckas sy som jag vill ha det och jag försöker rita mönster att sy efter och trots att jag suttit hela dagen och bara LÄNGTAT HEM för att få komma igång med att sy och klippa och wheee~ så vill jag bara gå och lägga mig. Klockan är inte ens sju. Bra dag, verkligen.
Jag gjorde en skiss i Illustrator. Detta är vad jag vill göra. Det högra benet är tight och randigt i de två bruna nyanserna, det vänstra benets övre del är en hotpant som sedan mynnar ut i ett ”galler” över ett ”fluff” av blått siden och grejen är den att det kommer att bli så djäkla bra om jag bara lyckas lista ut HUR jag skall göra. Jag har ångest över detta just nu, jag vill så gärna få det bra och det känns som att det bara kommer att bli skit av det och det är ju ingen upplyftande tanke precis.
Grejen är såhär, och det här är skon klämmer: Det högra benet. Det finns två sätt att göra detta. I båda fall kommer jag att utgå från ett utklippt byxben i linne, som kommer att vara foder i benet. Det ena sättet är att klippa alla remsor i samma längd och sedan helt enkelt klippa av där de blir ”för långa”. Skitful skiss här, men såhär alltså:
Det är alltså ett byxben och sedan lägger man de här remsorna efter varandra, alla är likadana men i olika längd och så vidare. Det innebär att där man sedan syr ihop byxbenet så kommer det inte att vara mönsterpassat, utan se lite mischmasch ut, på gott och ont. Detta är det absolut enklaste sättet och kräver ingen tankeverkstad ALLS typ.
Det andra sättet är att klippa ut varje remsa för sig, måttanpassad efter både stuss-/höftmått OCH smalben, så att den sitter perfekt hela vägen ner och skapar ett randigt mönster som börjar bredare upptill och slutar smalare nedtill för att mötas kring fotleden. Det innebär en djävla massa matematik, exakta klipp och att ha tungan rätt i mun för att få varje remsa PRECIS på rätt plats för att benet skall passa däri sedan. Det här sättet är ju det som kommer att bli absolut snyggast, utan tvekan, MEN klarar jag av det? Här sitter jag just nu fast i funderingarna och vet inte ens var jag skall börja. Jag är så orolig att jag skall paja allt att jag inte ens klarar av att måtta ut ett mönster och få ordning på mitt utkast som jag skall sy av ett sunkigt gammalt lakan – där det alltså finns NOLL OCH INGENTING att förlora för jag skall bara lyckas få till ett byxben att sedan gå vidare ifrån. Argh!
Har någon någon erfarenhet av det här och har något värdefullt tips att dela med sig av? (och egentligen vill jag inte alls ha hjälp, jag vill lösa det här själv så att jag kan få spegla mig i min egen ypperlighets glans sedan)
Jag vill så gärna sy men just nu vill jag mest bara gråta faktiskt. DET BLIR BÄTTRE JAG LOVAR, jag trort att jag skall skippa det här för kvällen och lägga mig och se på film istället. Jag känner mig illamående och det är nog inte stressrelaterat.
Jag återkommer imorgon, förhoppningsvis är livet lite roligare då. Det är bara en klassisk måndag idag, ni behöver inte vara oroliga. Jag är bara lite töntynklig just nu. :P
Imorgon blir det bio (Maleficent) med Lotta och det är alltid en bra grej ♥
