Jul för 100:-

Det här är INTE sista posten jag kommer att skriva om det här, men det handlar om välgörenhet så ni får faktiskt stå ut med att det kommer att dyka upp 1-2 poster till om detta före jul :P 

Det här är en bild på min far och 75 av de 80 aktiva fadderbarn HAPFF – Help a Poor Filipino Family – just nu stöder. Det här är 75 barn som tack vare det bidrag på 200:- de får från sin faddrar varje månad har råd att gå i skolan. En utbildning ökar deras chanser att få ett bra jobb när de väl tar sin examen; ett jobb som ger en stadig inkomst och ökad trygghet, istället för att för växelslantar hjälpa folk bära matkassar eller vinka var man kan parkera sin bil. HAPFF har redan minst ETT barn (well, han är ju äldre nu) som tagit sin examen och numera jobbar i stadshuset.

Ni kan följa HAPFF på Facebook om ni vill veta mer om vad de gör – pappa och Prescilla är 100% transparenta med varenda öre som kommer in och vad pengarna går till. Det går att stödja HAPFF ekonomiskt även utan att vara månadsfadder, och det här inlägget kommer att fokusera på ett av dem sätten – nämligen Jul för 100:-

Det här är världens enklaste grej: För 100:- får EN familj en kasse med mat och ett par leksaker till barnen. Om ni har en hundralapp till övers; swisha den till HAPFF! Den gör mer nytta där än som tre chipspåsar, jag lovar ;) Har ni inte en hundralapp till övers: HELT OKEJ. Om ni vill hjälpa till ändå; Gilla HAPFF på Facebook, och gilla/dela deras poster. Hjälp till att få ut information om vad de gör. Det gör skillnad det med! :)

Pappa önskade sig i 60-årspresent att HAPFF skall kunna hjälpa 1000 familjer med mat i år; i skrivande stund är de uppe i 797 familjer. Jag vet ju vad jag skall lägga en hundring på och ge bort i årets julklappsspel…

Julen 2015 var jag och Martin hos pappa och Prescilla och hjälpte till med utdelningen av mat och julklappar. Det är något väldigt ödmjukt i att få vara närvarande och ta del av barn som vid fem års ålder för första gången i sitt liv får öppna en julklapp. Det går inte att beskriva den känslan, om jag skall vara ärlig.

Har ni frågor om hur detta fungerar eller vill veta mer? Kör på i kommentarerna, eller peta på mig eller HAPFF på Facebook så snackar vi :) Både jag, pappa och Prescilla pratar gärna om HAPFF, så var inte blyga!

Allt som är viktigt.

Vecka femtio gick till sitt slut. Halv nio spelades den sista låten i Musikhjälpen 2016 och sedan släpptes programledarna ut till ett hurrande hav av människor. Upp på scenen föstes de, och snart rullades en banderoll med det totala insamlade beloppet ut: 49 miljoner kronor. Det är en så enormt stor summa? Musikhjälpen slår nya rekord varje år och förra året samlades väl runt en miljon mer än föregående år in, 31 miljoner. Att gå från 31 miljoner till FYRTIONIO? Herregud. Jag är inte ens religiös men HERREGUD, rent ut sagt.

Man blir tagen. Rörd, fylld av glädje, fylld av sorg. Årets vackraste vecka är slut och vi gjorde det, hörni. Vi spräckte rekord och förväntningar och någonstans växte vi som folk. Idag är vi vackrare än vi var för en vecka sedan. Är det inte fint så säg? Jag ser fram emot Musikhjälpen 2017. Jag vill engagera mig mer, hjälpa till mer. Jag älskar den här veckan.

Veckan inleddes ju alltså med att jag blev uppringd och fick prata i radio med Howlin’ Pelle vid halv två natten mellan måndag och tisdag. En kortfattad konversation där jag snabbt kunde summera vad HAPFF (Help a Poor Filipino Family) gör och står för, eftersom det är relevant i frågan. HAPFF jobbar ju nämligen också för att barn skall få gå i skolan. Jag hade pappa på Facebook som matade mig med siffror för den händelse att jag skulle få en chans att nämna dem (och det fick jag!) och även här har rekord slagits: Förra året fick 420 familjer mat – i år är vi uppe i 600 familjer som skall få mat och julklappar!

Det låter så futtigt, här i Sverige där vi har så mycket. Man kan (alldeles) för lätt rycka på axlarna åt det och säga ”So what?”, men har man stått där nere i en för varm kyrka till brädden fylld av människor som hoppas på att få något att äta och kanske, kanske en liten leksak till sina barn så är det svårt att låtsas som att det inte är något som berör. I synnerhet när scenen fylls av barn som med darrande stämmor och svårt återhållen glädje och nervositet sjunger julsånger för oss, som tack. Det finaste tacket! ♥

Jag tänker inte säga att vi inte har problem här i Sverige. Jag tänker inte säga att ångesten man har sista veckan innan lön när man inte vet riktigt hur maten skall gå ihop tills man får pengar igen är en struntsak – det ÄR det inte. Men jag tänker säga att när man står där i kyrkan med en kamera i högsta hugg för att hjälpa pappa fotodokumentera vad de gör och folk tittar på en med tindrande ögon, tar en i handen och säger ”Thank you” så skäms man lite över hur bra man faktiskt har det i jämförelse. JAG skämdes, i alla fall. Jag har inte gjort något för att förtjäna detta, egentligen. Det enda jag gjort är att flika in ett par hundralappar på HAPFFs konto – ett par hundralappar jag annars förmodligen köpt chips eller ett par öl för.

Det blev ett par hundralappar från mitt håll till Musikhjälpen också. Man kan inte göra allt, men alla kan göra något och så vidare. Och jag vet att ett par hundralappar är bättre än inga hundralappar, om man kan. Alla kan inte ge pengar, alla har inte den möjligheten. Som jag sade; sista veckan innan lön, sista veckan innan jul. Ibland är det tight på kontot som det är, och den här tiden på året är det gärna lite EXTRA tomt, bara för att. När man inte kan bidra ekonomiskt så kan det räcka med ett ord. Berätta för någon att det finns! Berätta vad Musikhjälpen gör, berätta vad HAPFF gör, berätta vad Rädda Barnen gör, Läkare utan Gränser, Amnesty, WWF… Det finns så många som kämpar därute i världen, på sina olika håll och med olika tillvägagångssätt.

Så ja. Jag vet inte. Vad jag vill säga är väl att det ändå känns fint att hjälpa när man kan, och att jag ändå inte tycker att jag har rätt till ett tack för att jag ger något jag faktiskt klarar mig utan. Jag behöver inte ett tack. Jag behöver bara få veta att det gör skillnad, och att det någonstans sitter ett par familjer som i år får äta sig mätta på julafton på grund av att jag hade lite extra grus i plånboken den här månaden.

Det är det som är viktigt.

…om ni inte misstycker, skulle ni kanske kunna vara så snälla att gå in och ge HAPFF en like på Facebook? Ni måste inte ge dem pengar! Ni får JÄTTEGÄRNA ge dem pengar, men en like kommer en bra bit ändå! Se vad de gör, dela vad de gör, ta del av vad som händer. Filippinerna är ett enormt fattigt land och det går inte att föreställa sig hur oerhört fattigt de lever. Jag har sett det, men jag kan ändå inte riktigt greppa hur det är. HAPFF kan inte hjälpa alla, men de som de kan hjälpa får så väldigt mycket bättre liv. En like är gratis, inte sant?

Tack ♥

Hello

Okej okej okej! (eller ”Allright allright allright!” vilket låter bättre förvisso)

FREDAG!

Jag vaknade typ en halvtimme innan larmet och låg mest under mitt varma täcke och myste. Det kändes inte så värt att försöka somna om eftersom jag visste att klockan var så sent – detta utan att ens kolla mobilen för att se vad klockan faktiskt VAR. Jag låg och hade Adeles ”Hello” i huvudet, vilket i sig var en väldigt märklig upplevelse.

Stora måsten innan jag kommer hem idag:

  • Fylla på JoJokortet inför morgondagens t/r till Danmark
  • Köpa sista julklappen till mamma – det är redan bestämt vad det skall vara så det är bara att gå och fixa :)
  • Köpa 2 små julstjärnor (blommor) till mina korgar
  • KLART SLUT

Jojo-kortet fixar jag på lunchen tänkte jag, bara att tralla iväg till Triangeln och pilla så är det klart sedan. Jo och jag skall ju även hämta ut mina två paket också, för det ena av de paketen är en annan julklapp mamma skall ha. Vi kör ju vårt julklappsutbyte med mamma på söndag (och jag måste komma ihåg att ta med hennes senap!) så det är därför det just nu är mycket hets angående mammas julklappar :)

Idag sticker jag ju då som bekant hemåt vid 13. Jag räknar med att vara hemma runt 14, och sedan kommer ju mina gäster någongång mellan 15:30-16:30 enligt preliminärberäkningar. Då har jag typ en timme på mig att få undan allt det sista + skura och dammsuga och skura kan jag ju göra precis innan jag hoppar i duschen så torkar golvet medan jag duschar = BRA KREJER

Hörni. Får jag komma med ett tips? Vill ni göra en fin grej i jul? Swisha en hundring till min pappas välgörenhetsorganisation för fattiga filippinska familjer. En hundring räcker alltså till julmat och julklappar till de som inget alls har. Vi snackar människor som bor i kartonger, trasiga hyddor och som har det riktigt fördjävligt. Vi har ju en situation nu i Sverige också, så vill ni hellre sätta era pengar lokalt så är det också jättefint, och ingen skall läsa detta och känna sig dum för att de inte har möjlighet att ge. Det är HELT OKEJ att inte ge om man inte kan eller vill, det är ingen skam i det. Men om ni vill och kan ge och har lust att göra en djävligt fin insats så kolla in detta:

Screen Shot 2015-12-04 at 07.27.13

Läs mer om HAPFF här :) Ge dem gärna en sidlike också – även om ni inte kan stödja dem ekonomiskt så är mer exponering i folks flöden en jättebra grej! Pretty please? <3

Ok ok! Vi får se ifall jag hinner ha in fler inlägg här innan helgen, annars skriver jag säkert på söndag efter att alla har åkt hem :) Ni får ha en riktigt fin fredag, kram på er!

Julklappstips

julpepp6Screen Shot 2014-10-27 at 08.34.12

Här är något väldigt fint ni kan göra för eventuella hundralappar ni kan avstå från.

Jag LOVAR att era pengar kommer att komma till den bästa av nytta och att ni kommer att göra julen till en oerhört uppskattad upplevelse för någon som annars lever på vadhelst de lyckas få tag i. Att få en välfylld matkasse med tillräckligt att äta för hela familjen är en storslagen lyx för de här familjerna – det kan till och med göra skillnad på liv och död för vissa av dem.

Om ni vill veta mer om HAPFF, stödja dem och kanske till och med sponsra ett fadderbarn genom skolgången – spana in deras Facebooksida här och ge dem en like :)

HAPFF: Fadderbarn

unnamed

På Filippinerna finns en nio år gammal flicka som drömmer om att bli doktor. Hon tillhör en fattig familj som dessvärre inte har råd att låta henne fortsätta skolan – en situation som upprepas för flickor och pojkar över hela landet. Istället plockas de ur skolan för att försöka jobba ihop pengar åt familjen, för att hjälpa sina syskon och föräldrar. För 200:- i månaden kan man hjälpa de här barnen.

Flickan som drömmer om att bli doktor, Jeanette, är numera mitt fadderbarn, och för priset av ett fredagsmys i månaden kan jag hjälpa henne att få stanna kvar i skolan och utbilda sig till sina drömmars yrke. Det är faktiskt SÅ enkelt att hjälpa de här barnen och familjerna.

Min far och hans hustru står bakom organisationen HAPFF – Help a Poor Filipino Family. Jag har skrivit om dem tidigare. Kan du avvara 200:- i månaden för att hjälpa en fattig flicka eller pojke att få en utbildning? Kontakta min far via deras facebooksida och lär dig hur DU kan hjälpa till, du också!

(det här skrivs inte för att guilta någon – om man inte känner att man vill eller kan avvara 200:- i månaden oavsett anledning så skall man inte känna sig dum för det. jag vill bara uppmärksamma på HAPFF och deras arbete och kanske förmedla NÅGON som vill och kan hjälpa till :)) 

HAPFF

boot

Det är inte utan att jag blir lite tårögd och känner hjärtat bulta av stolthet när jag läser vad min far och hans hustru gör för de som har de sämre ställt på Filippinerna.

hapff

Med hjälp av oerhört vänliga och givmilda människor får de in pengar som de sedan handlar mat och förnödenheter till de fattiga för.

hapff2

Har du inte pengar får du helt enkelt inte hjälp på sjukhuset. När jag var på besök hos pappa första gången körde vi in grannpojken till stan, eftersom hans mor efter en besvärlig förlossning hade förlorat väldigt mycket blod. Pappa ville släppa av pojken vid sjukhuset, men det berättades att det inte var någon idé – han skulle inte få hjälp där. Istället skulle han försöka vid marknaden, för chansen var större att det skulle lösa sig så. Det är helt befängt!

Sjukvård kostar i Sverige också, men skulle någon utan pengar bli skadad eller sjuk kommer de ändå att få hjälp. Alla dessa stackare som sover på parkbänkar – om de kommer blödande till sjukan KOMMER någon att ta hand om dem och ge dem den hjälp de behöver. Det här är långt ifrån en självklarhet på Filippinerna.

Läget på Filippinerna har fått en hel del uppmärksamhet i efterdyningarna efter tyfonen, och det är bra. Många organisationer har försökt få in pengar till de som drabbats av ovädret, och det är underbart. Vartenda litet öre gör skillnad, jag lovar.

Vet ni fortfarande inte vad ni skall ge folk i julklapp så är en donation till HAPFF en fin sak. Minst 100% av pengarna går till de behövande!
”Vad då minst 100%?” undrar ni såklart, och såhär ligger det till: Om summan ni skänker inte räcker hela vägen fram till vad som behövs just nu så skjuter pappa och Prescilla personligen till de sista pengarna ♥

HAPFF (Help a Poor Filipino Family) kan ni hitta → HÄR ←

Stormvarning & HAPFF

IMAG0598_1

Svart-vit Zombie idag.

Jag har ont i smalbenet där jag igår blev slagen med en innebandyklubba. Det var inte särskilt oväntat, men det gör det ju inte skönare :P Utöver det är jag trött, och har spenderat ytterligare en natt åt drömmar som är för livliga, för verkliga, för förvirrande. I nättras var jag och min bror (bland annat) och tittade på när mamma skulle spela bowling. Det hände så mycket annat, med så många andra inblandade, att jag när jag vaknade återigen inte direkt förstod att det var dags att gå upp. Det var inte lika förvirrat och övertygat fel dag som igår morse, men det kändes fel att vakna. Nåväl.

Det är på väg ytterligare en storm mot Filippinerna och jag önskar att jag hade mycket mer pengar på kontot så att jag kunde kasta över en dröse på pappa och hans hjälporganisation. Till skillnad från många andra organisationer så går pengarna pappa får in oavkortat till de fattiga, inget hamnar i egen ficka eller går till administrativa avgifter. Ge deras sida en like och dela gärna ordet. Utöver att försöka stödja fattiga och de som nu blivit offer för stormen så har de planer på att försöka sponsra ungdomar genom skolan så att fler kan få en fullständig utbildning:

HAPFF har nu funnits i c:a 5 månader och totalt har vi fått in 10688 kronor av givmilda vänner och deras bekanta i Sverige.
Av dessa pengar har vi hittills använt 9538 kronor till att hjälpa några av de allra fattigaste familjerna i ett avvärldens fattigaste länder.
HAPFF har med era pengar hjälpt till med att dela ut c:a 80 matkassar och rissäckar.
HAPFF har reparerat ett fallfärdigt hus för en familj där fadern dog för inte så länge sedan.
HAPFF har köpt nytt tak till 5 hus där det regnade in dagligen under regnperioden.
HAPFF har betalat doktor och medicin för en ettårig flicka som blev akut sjuk.
HAPFF har gett 1000 kronor till ett par som ger mat varje lördag till defattigaste barnen i området där vi bor.
HAPFF har gett 1352 kronor till ett barnhemsprojekt som heter COS. De drabbades hårt av jordbävningen den 15 oktober i år och pengarna gick direkt till hjälp för de mest utsatta på ön Bohol.
HAPFF har gett 500 kronor till en familj som fick sitt hus raserat av jordbävningen.
Pengarna kommer från de givmilda vännerna i Sverige och det är dom som ska ha all kredit för att vi har kunnat genomföra detta. Tack så jättemycket allihopa.

Vi har funderat lite grann på hur vi ska gå vidare med HAPFF, det vi gör idag fortsätter vi gärna med så länge det finns goa människor som vill bidra, men vi vill gärna hitta det sätt som vi kan göra mest nytta på för de fattiga människorna här.
Kenneth & Wilma Bergstedt har hittat sitt upplägg med att bygga ett stort fint barnhem på ön Bohol. Barnhemmet ska ta hand om några av de mest utsatta barnen här, såna barn som annars skulle sova på en kartongbit på gatan.
Marifel & Paul Rush har startat en matstation här i Zamboanguita och de delar ut mat varje lördag till de fattigaste barnen i området. Varje lördag kommer c:a 40-50 barn och får ett vitaminrikt mål mat och lite frukt.
Det är många som ställer upp och bidrar på många sätt för de fattiga här på Filippinerna.

Det är massor av barn här som slutar skolan redan efter ett eller två år för att de tvingas hjälpa till att dra in pengar till hushållet. Gissningvis är det kanske så mycket som 30-50% som slutar innan grundskolan, (6:e klass). Utan utbildning är deras framtid nästan säkert utstakad, de kommer att fortsätta att leva ett fattigt liv.
Om någon kunde hjälpa barnen eller deras familjer med ett litet bidrag varje månad så skulle de kunna fullfölja sin utbildning och få ett bättre jobb och hjälpa sin familj i framtiden.
Jag och Prescilla har en ide om att hjälpa en del av dessa barn genom sin utbildning och genom HAPFF hitta bidragsgivare till några av dessa stackars barn.
Vi tänkte att HAPFF kan försöka hitta någon som kan hjälpa ett barn genom skoltiden från sjätte klass till sista terminen på high school, totalt 6 år, med ett bidrag på c:a 100-200 kronor/månad.
Om någon vill hjälpa till så står jag och Prescilla för all administration. Pengarna inbetalas via autogiro till HAPFF:s konto vazrje månad och vi vidareförmedlar samma belopp växlat till pesos till barnets familj. Kanske vill du skicka någon liten present och då skickar du det till oss och vi vidareförmedlar gåvan. Vi kommer alltid att skicka alla gåvor och pengar vidare till de behövande, vi kommer aldrig att ta ett enda öre till oss själva.
Eleven som får bidragen handplockas av oss så att det verkligen går till en behövande familj.
Vi intervjuar eleven och familjen om deras situation och informerar dem om vikten av att de studerar hårt och familjen måste ställa upp på eleven.
Eleven måste också lova att skriva brev till givaren och berätta om hur skolan går och om livet i allmänhet.
Vi informerar också eleven om att om de inte satsar på skolan till 100% så avbryter vi donationerna och om någon givare slutar att skicka pengar så står vi som garant för beloppet så att inte eleven blir utsatt.

Är du intresserad? Vill du veta mera? Hör av dig till oss på Facebook eller via mejl: snygglan@hotmail.com
Om du anmäler ditt intresse till oss så mejlar jag dig privat och berättar om en elev som jag intervjuat för ändamålet och om hur vi går vidare.
Du får en vän för livet, en brevkompis och en familj som kommer att nämna dig varje dag i sina böner.

Anders & Prescilla
HAPPF

En fin julklapp, om man inte vet vad man skall ge någon.

Nåväl. Nu skall jag jobba vidare och försöka att inte oroa mig för mycket för läget på Filippinerna eller för min far och hans fru. Tack, för övrigt, alla ni som frågat hur det är med min far och hans fru. Det gör mig så glad att ni bryr er ♥ Ni är fina människor :)