- Jag har varit på sjukhus av följande anledningar:
• 11 års ålder: Hjärnskakning efter att jag for över styret och krossade cykelhjälmen.
• 15 års ålder: Misstänkt bruten arm efter att jag föll av en stol och slog min arm i ett skåp.
• 21 års ålder: Högg mig i fingret med en fogsvans. Kördes till sjukhuset mitt i natten för att sy tre stygn. Har fortfarande ett stort ärr på vänstra pekfingret.
• 27 års ålder: Enkelsidig lunginflammation. Blev sjukskriven 2,5 vecka och kunde knappt äta. Är något av det värsta jag har upplevt vad gäller sjukdom. - Utöver detta så har jag haft en del jobbiga sjukdomsupplevelser, plus satte en gång en stor lakritsnapp i halsen och var fasligt nära att kvävas. Överlevde pga kvickttänkt pensionär som utövade Heimlichgrepp på mig.
- Jag vill tvunget ha saker VÄLDIGT planerade innan jag är bekväm med att iscensätta dem. Undantaget är mitt hår, på gott och ont. När det gäller mitt hår kan jag på en handvändning bestämma mig för att färga om det helt och hållet, eller till och med snagga av det. Jag har dock lyckats hålla mig i skinnet ganska bra där på sistone, bortsett från när jag randomfärgade det svart i våras :P
- Trots att jag (tyvärr) har haft släktingar som gått bort vid ett par tillfällen har jag bara varit på en enda begravning, min systers. Moffa dog när jag var nio så vi behövde inte gå med, när farfar begravdes var jag sjuk och stannade därför ensam hemma (och jag minns så väl att jag tittade på ”Jag vet vad du gjorde förra sommaren” och det var så mörkt utomhus och så RINGDE TELEFONEN och jag var helt ”det kommer att vara en mördare precis som i Scream!!” och vågade knappt svara och sedan kom jag på att det kunde stå FOLK UTANFÖR FÖNSTRET i mörkret så sedan vågade jag inte titta ut genom rutorna heller och när familjen kom hem hade jag nog tänt alla lampor i hela huset för att vara lite mer safe) Annas begravning är utan tvekan en av de jobbigaste dagarna i mitt liv. Det enda som var värre var väl dagen då vi fick dödsbudet.
- Jag har alldeles för god fantasi och kan utan problem få för mig att det finns monster i min lägenhet, att jag är förföljd, att någon kommer att skjuta mig i ryggen, att det kommer att komma folk och bryta sig in och bränna mig med strykjärn och att ugnen kommer att explodera när jag bakar. Detta har en del negativ inverkan på mitt liv eftersom jag kan ha svårt att somna när jag får för mig att det finns monster i hallen osv.
- *BONUS* Jag inbillar mig att folk är intresserade av sådana här poster :D
Etikettarkiv: fem saker om mig
- Jag ÄLSKAR att sjunga. Är det karaoke så får folk slåss för att ta micken ifrån mig, och jag äger alla på Singstar. Jag hade två timmar kör i veckan när jag gick på högstadiet, vilket var teh shit. Jag sjöng första sopran, för alla mina vänner var första-sopraner, andra sopran hade för tråkig stämma och alt var för låg. Jag BORDE väl rent realistiskt ha varit andra sopran, men lyckades ju fejka första sopran tillräckligt bra mwahahha :D
- Jag hatar när folk tipsar mig om böcker, musik eller film jag borde kolla upp. Varför? För jag får prestationsångest och känner att jag MÅSTE gilla det, och då blir jag bara ledsen och stressad ifall jag INTE gillar det. Däremot ÄLSKAR jag att försöka tvinga på folk alla böcker, musik och filmer jag själv älskar, haha. Djävligt konsekvent där ja… Så vill någon ha tips på bra musik osv så säg till ;)
- Många av mina referensramar kommer från filmer/tv. Jag hade väl inte världens mest sociala liv som barn + tonåring så jag baserar min sociala kunskap på saker jag har sett i filmer. Det går inte alltid så bra, eftersom folk sällan är i verkligheten som de är på film ;)
- En gång vann jag en novelltävling i skolan och hamnade i tidningen. Det pris jag valde från prisborde var en bok av Terry Pratchett, och det var så jag började läsa fantasy. Jag var 14 år gammal. Jag ångrar att jag slutade skriva, jag hade en hel del bra saker på gång. En gång började jag skriva en bok, som jag i retrospekt inser var en väldigt dålig Eddings-kopia, men skitsamma för det var ändå JAG som skrev den. Hela manuset försvann dock i en datorkrasch :(
- Jag var onykter när jag skrev detta. SO WHAT det är torsdag och jag är ledig imorgon, jag skall vara vaken fram till halv tolv (så sent!) och jag hade en flaska vitt i kylen och var nyfiken och jag har druckit två glas trots att det inte var särskilt gott.
- När jag var yngre var jag övertygad om att jag ville/skulle bli författare. Jag gick (som yngsta medlem, nästa i ålder var 20 år äldre än mig) i en skrivarcirkel under ett års tid, där jag fick träna på att skriva inom olika genrer. Jag saknar mina skrivarcirkeltanter. Vi hade det trevligt :) Jag försökte även skriva en bok när jag var typ 16, men i stort sett ALLT försvann när vår dator kraschade vid ett tillfälle, pga vår datortekniker inte gjorde den backup han lovat. Paniken när jag insåg att sisådär 30 kapitel blivit uppätna och inte gick att få tillbaka… Det var ingen särskilt bra bok, men den var MIN och JAG var ändå stolt över det jag skrivit. Det var nog dock inte pga den förlusten som jag släppte mina planer på författande.
- Jag har jobbat som kassörska, pizzabagare, diskare, datorsupport och en djäkla massa annat. Vad jag faktiskt ser mig själv som utbildad till..? Grafisk design ;)
- Jag skrev för övrigt en hel del dikter när jag gick i gymnasiet. Om de finns kvar? Japp. På ett skrivarcommunity jag var/är medlem i. KANSKE delar med mig av det någon gång när jag känner mig wild and crazy. Jag tycker inte att de är jättebra och jag är väldigt känslig för kritik för något så utlämnande som poesi.
- Jag har haft följande hårfärger: Blond, brunt, svart, rött, lila, blått, grönt, rosa, blåsvart, lilasvart, rödsvart, orange. Jag TROR inte att jag glömt någon nu :P
- Jag har sett nästan alla avsnitt av Big Bang Theory och det händer att jag fnissar till lite då och då, men jag tycker inte att det är så fruktansvärt roligt som alla andra verkar anse. Det är fortfarande dåliga skämt, de blir inte roligare för att man byter ut skämtets alla beståndsdelar till nördreferenser. Mvh Tråkfia.
- Jag är väldigt kreativ och älskar att dra igång olika sorters små projekt – alla med den röda tråden att jag får skapa något. Det många andra kan tycka är trist och jobbigt gör jag med glädje – t.ex. fålla medeltidskläder för hand, bygga ringbrynja eller redigera små små detaljer på fotografier.
- Jag kan ibland ha svårt för att slutföra projekt. Det är väldigt lätt hänt att peppen riktas åt annat håll och då kan det happa sig som så att saker faller mellan golvbrädorna. Jag försöker dock alltid slutföra det som faktiskt räknas :)
- Jag är väldigt mycket känslomänniska och har väldigt stor empati för min omgivning. När jag träffar på personer jag inte står ut med så tar jag det som ett personligt nederlag och försöker verkligen att tycka om personen. Om det fortfarande inte går så kommer jag ändå att försöka behandla personen vettigt.
Jag kan bli väldigt ledsen av andra människors misär och levnadsöden, vilket ibland påverkar mig på så sätt att jag medvetet försöker hålla mig undan för att inte sjunka ner i ledsamhet.
Jag utstrålar oftast ganska tydligt vilket humör jag är på. Om jag är glad så märks det; likaså om jag är ledsen eller arg. Jag har svårt att tygla känslor och hålla dem inombords.
- Jag kan omöjligt sitta en längre stund sysslolös utan att bli fruktansvärt rastlös, frustrerad och sömnig. Den enda plats jag faktiskt kan sitta en hel dag utan att ha något aktivt att göra är vid havet på min ö. Får jag bara sitta där och nosa havsluft, titta på vågor och ha ringmuren i ryggen så kan jag vara nöjd.
- Jag är väldigt kluven över mitt utseende; Jag tycker att jag ser väldigt bra ut från vänster sida, men att min högra ansiktshalva är fruktansvärd. Detta baserar jag på fotografier ur de båda vinklarna samt vinkelspegeln i mitt badrum.
- När jag gick i lågstadiet kunde jag inte uttala bokstaven ”R”, utan fick istället ut någon form av ”J”-ljud. Jag fick gå till en talpedagog på skolan och är än idag livrädd varje gång jag skall presentera mig för någon att jag skall råka säga ”Cajina” istället för Carina. Det låter väl lulzigt, men jag tycker att det är väldigt jobbigt.
- Jag tillbringade väldigt mycket av min barndom i bibliotek eller med näsan i en bok. Ett av mina drömyrken är fortfarande Bibliotekarie, och jag sökte till ett bibliotekarieprogram till HT12. Jag avstyrde dock de planerna eftersom jag fick jobbet på Procera, och ångrar det inte en sekund!
- Jag spelar ju en hel del rollspel nuförtiden, men min första kontakt med rollspel var när jag gick på mellanstadiet. En regnig dag så hängde ett par av killarna i min årskurs i studierummet och spelade, och jag bad att få vara med. Jag fick en manlig karaktär, ”naken bortsett från ringbrynja” och jag bad att få spela flicka istället. Detta möttes med en hånfull blick och orden ”Du, jag vet faktiskt hur man våldtar!” – needless to say så tog det mig sisådär 8 år till innan jag började spela rollspel ;) (dock inte för att jag var för alltid avskräckt™, utan för att jag inte hade någon att spela med innan dess)
- Jag är djävligt skeptisk till att läsa/se på/lyssna på vad folk rekommenderar mig. Jag är så rädd att jag skall ogilla det hela, så jag låter hellre bli om jag kan. Det är trist, för jag tror att väldigt mycket går mig förbi. Jag tror att detta grundar sig i att när jag själv rekommenderar någon annan något (vilket jag dock väldigt gärna gör!) så är jag så orolig att de inte skulle gilla det.
- När jag var sisådär 9-10 år gick jag konstkurs på konstskolan på Gotland. Det var en kvällskurs en timme i veckan, jag tror att jag gick två terminer. Jag lärde mig inte så mycket, jag ritade mest en massa awesome hideouts till min skurkkaraktär; Herr Gurkansson. Som namnet antyder var Herr Gurkansson en gurka. Med hatt. Han hade coola grottgångar ner i bergen där han gömde sig från polisen, hade en massa skattgömmor och balla rum. De andra barnen brukade hänga runt mig för att se vilka äventyr Herr Gurkansson skulle vara med om den här veckan.