- När jag gick i lågstadiet kunde jag inte uttala bokstaven ”R”, utan fick istället ut någon form av ”J”-ljud. Jag fick gå till en talpedagog på skolan och är än idag livrädd varje gång jag skall presentera mig för någon att jag skall råka säga ”Cajina” istället för Carina. Det låter väl lulzigt, men jag tycker att det är väldigt jobbigt.
- Jag tillbringade väldigt mycket av min barndom i bibliotek eller med näsan i en bok. Ett av mina drömyrken är fortfarande Bibliotekarie, och jag sökte till ett bibliotekarieprogram till HT12. Jag avstyrde dock de planerna eftersom jag fick jobbet på Procera, och ångrar det inte en sekund!
- Jag spelar ju en hel del rollspel nuförtiden, men min första kontakt med rollspel var när jag gick på mellanstadiet. En regnig dag så hängde ett par av killarna i min årskurs i studierummet och spelade, och jag bad att få vara med. Jag fick en manlig karaktär, ”naken bortsett från ringbrynja” och jag bad att få spela flicka istället. Detta möttes med en hånfull blick och orden ”Du, jag vet faktiskt hur man våldtar!” – needless to say så tog det mig sisådär 8 år till innan jag började spela rollspel ;) (dock inte för att jag var för alltid avskräckt™, utan för att jag inte hade någon att spela med innan dess)
- Jag är djävligt skeptisk till att läsa/se på/lyssna på vad folk rekommenderar mig. Jag är så rädd att jag skall ogilla det hela, så jag låter hellre bli om jag kan. Det är trist, för jag tror att väldigt mycket går mig förbi. Jag tror att detta grundar sig i att när jag själv rekommenderar någon annan något (vilket jag dock väldigt gärna gör!) så är jag så orolig att de inte skulle gilla det.
- När jag var sisådär 9-10 år gick jag konstkurs på konstskolan på Gotland. Det var en kvällskurs en timme i veckan, jag tror att jag gick två terminer. Jag lärde mig inte så mycket, jag ritade mest en massa awesome hideouts till min skurkkaraktär; Herr Gurkansson. Som namnet antyder var Herr Gurkansson en gurka. Med hatt. Han hade coola grottgångar ner i bergen där han gömde sig från polisen, hade en massa skattgömmor och balla rum. De andra barnen brukade hänga runt mig för att se vilka äventyr Herr Gurkansson skulle vara med om den här veckan.
Åh, jag vet hur det känns! Jag kunde inte heller säga R när jag var liten. Avskydde verkligen att gå till den förbenade talpedagogen då jag alltid kände mig värdelös när jag gick där ifrån. Slutade med att jag gav mig katten på att kunna uttala R när jag kom tillbaka från sommarlovet bara för att slippa gå dit något mer. Lyckades gjorde jag också, när hösten kom hade jag rena fina R och de sitter kvar än ;)