Lockar längre ut i mossen med min galna rovdjursdans

Foto: Nathaniel Johansson

Ja, jag vet att bilden ovan har publicerats förr, men här sitter jag och lyssnar på Hedningarna – Räven och kände mig mer huldra så fuck you, det är min blogg och bilden är snygg! (ingen har sagt något, jag tänkte bara förekomma eventuella klagomål ^^) Förresten är det rumpa på bilden, fan service!

Vad är det egentligen med hösten som får mig att vilja springa runt naken i skogen? Jag har i mitt huvud minst två-tre photoshoot-idéer där jag egentligen inte skall ha särskilt mycket kläder på mig. LYCKLIGTVIS börjar ju löven falla från träden nu, vilket förtar hela meningen med höstbilder, så ja. Jag får nog behålla kläderna på tills i vår i alla fall :) Annars vet man ju aldrig vad man kommer att åka på, i form av lunginflammation, feber och pest.

Men ja. Hösten är så sjukt vacker. Jag skulle kunna gå ut och lägga mig på rygg mitt i skogen och bara stirra på alla färger och löv och gudvetvad. Hur kan naturen bli så galet vacker? Och varför blir jag så djäkla påverkad av den? Känner mig som en höstjunkie.

Allt jag gör kan jag göra bättre

Gårdagens promenad tog en timme. Dagens promenad, samma sträcka: 50 minuter. Jag känner mig sjukt awesome och väldigt pigg, trots att jag just har ägnat närapå en timme åt att powerwalka i takt med EBM :D

Jag känner att jag levlar både Stamina, Dexterity och Charisma på detta, förmodligen även Strength. Fyfan vad bra jag är ^^ Min uthållighet är myyyycket bättre nu än tidigare! Jag är även med flexibel och har bättre balans.

Vad fan hörni, varför har ingen bankat mig i huvudet angående detta tidigare för? Fattar ni hur djävla snygg jag hade kunnat vara idag om jag börjat med detta för typ ett år sedan? Skärpning hörni! ;)

Vi kör på en random zombiepinupbild bara för det!
Foto: Mia Schlyter

Lägesrapport, 3 år senare

Foto: Mia Schlyter

Imorgon är det min treårsdag på jobbet. As in, det är tre år sedan jag började där. Oj, vad tiden flyger. Vad mycket äldre jag är nu, på så många sätt. Det har funnits stunder då jag aldrig hade trott att jag skulle vara där i tre år, men just nu är jag väldigt glad att jag är kvar. Det finns självklart en massa negativa saker man kan rabbla, men det finns det om allt. Det jag gillar är ju det positiva, och det människovärde jag känner att jag just nu har. Det spelar ingen roll vad andra tycker, för om jag själv tycker att detta är OK så är det det. Så det så ;)

Kollegor och team genom åren. Så mycket jag saknar, så mycket jag nästan lite granna hade velat ha tillbaka.

Är jag kvar om ett år? Det återstår att se.

Funderar på om jag skall baka en kaka eller något. Bara sådär. Bjuda mina vänner och kollegor. Men ja. Får se om jag orkar, har sjukt ont i nacken eftersom jag sitter som en djävla gam när jag jobbar :P

I övrigt försöker jag få helgen under kontroll. Fredagens planer blev visst lite reviderade, får se vad det landar på :)

Hud vit som snö och hår rött som blod, var det väl?

Foto: Mia Schlyter

Jag tror att jag skall göra såpass att jag letar rätt på ett par varma byxor (var är alla mina byxor? Finns det ett byxätarmonster? Är detta en konpiration??) och sedan ta mig en längre kvällspromenad med lite awesome musik i lurarna.

Det har blivit så mycket datorsittande på sistone och det börjar kännas i ryggen. En kvällspromenad får mig alltid att reboota så bra, och jag får både rensa huvudet på tankar samt bygga upp en massa bra idéer. Plus att det är nyttigt och bra och jag kan inbilla mig att det är någon form av träning så att jag får känna mig lite duktig ;)

Vi säger så, tycker jag.

En klapp på min egen rygg

Foto: Mia Schlyter

Varje dag är en resa. På något sätt kommer jag hela tiden framåt, uppåt, till nya platser. För varje steg jag tar blir jag en bättre människa. Eller, rättare sagt: INSER jag mer och mer att jag ÄR en bra människa.

Jag tror att det stora fallet neråt började innan jag hamnade i min depression och panikångest. Seperationen från Nathaniel drog också ner mig. Men nu, ett år senare, så har jag klättrat som sjutton. Är på topp, mår bra, stormtrivs på jobbet och inser att jag faktiskt ser mycket bättre ut än jag tidigare givit mig själv cred för. Börjar väl förmodligen bli ganska dryg i hela min uppskattning av läget, men ja. Jag tror att jag kan stå ut med att folk uppfattar mig som uppblåst och självgod efter att jag har spenderat större delen av mitt liv med olika typer och nivåer av självförakt. Jag tycker nog faktiskt ärligt talat att jag förtjänar att få må bra och tycka om mig själv nu :)

Jag har fortfarande mina flaws. Det kommer jag nog aldrig ur. Så mycket saker jag skulle kunna hitta hos mig själv att förakta om jag bara letade tillräckligt noga. Kan redan nu, utan betänketid, genast komma på fem saker bara sådär. Vi struntar i dem nu. Vi fokuserar på det bra, det där jag mår bra av.

Jag gillar det. Det är faktiskt mycket roligare att må bra än man kan tro :)

Och som jag glatt basunerade ut på Facebook igår; Jag är återigen en nyfiken och pigg sextonåring, med självförtroendet bakom tjugosjuåringen. Ni får se upp, för det är nu jag är farlig :3

”Apan raggar på din paketdvärg, vad gör du?”

Idag gick jag upp supertidigt! Tydligen skall det, efter typ en månads uppehåll, bli rollspel ikväll. Yikes. Så jag tänkte att det är väl bäst om jag typ städar av lite i köket, så att vi har någonstans att sitta.
Tror dock inte att det blir så mycket mer rollspelande för mig efter detta. Min grupp kommer att läggas ner och jag har ingen lust att flytta över till endera av de andra grupperna. Jag har mina anledningar. Trist med bristen på rollspel, dock. Men det går väl att hitta nya grupper, I guess :) (så har någon nys på någon trevlig rollspelsgrupp i Helsingborg som skall starta upp så hojta till!)

Jag saknar verkligen mina gamla grupper som jag spelade tillsammans med i Visby. Vi hade alltid så konstiga upptåg på gång. Ja, jag saknar väl en del av mina gamla grupper här i Skåne också, men… Visbygrupperna var fan speciella :) ♥

Men ja. Kläder och så vidare. Rollspel ikväll. Så får vi se vad som händer sedan.

Pusipus!