Ibland gör jag annat också

Ja, jag har försummat er lite idag, kära läsare. (typ ni tio som faktiskt kommer hit för att läsa ;))

Men liksom sådär va att jag när jag kom hem från jobbet så byggde jag först lite mat och sedan fick jag för mig att greja en blogg åt min kollega, så det är vad jag har gjort. Nu funderar jag på om jag skall ta mig ut på en promenad, men jag vet inte helt och hållet för enligt rapporter så är vårt hus belägrat av en sur uteliggare beväpnad med en skruvmejsel, och jag är inte sådär jättebra på att få vassa tillhyggen stuckna i kroppen, typ.

Men vi får se. Jag känner mig pigg på att promenera och jag gick ju aldrig ut igår, liksom. Så ja. Jag försöker nog trotsa den eventuella faran. Ni kan ju hålla tummarna för mig :)

Jag > alla andra

Foto: Monica Hansson

Sådär ja. Inte för att skryta (eller jo, faktiskt, BARA för att skryta) så kom jag just hem från min fjärde powerwalk i rad (en per kväll i fyra kvällar alltså, inte sådär att jag just varit ute och gått fyra gånger) och jag kan glatt konstatera att djävlar vad bra jag är!

Såhär va. Fyra kvällar i rad har jag gått i en timme, en ganska lång sträcka, i takt till diverse EBM-låtar (ni vet, tung, snabbt takt och sådär, svårt att stå stilla till, måste röra ig snabbt till, dansa dansa dansa) och jag är inte andfådd. Igen: Jag. Är. Inte. Andfådd.

True story bro, men för ett par månader sedan kunde jag inte ens gå upp för den första backen i NORMAL TAKT utan att bli andfådd. Nu går jag en ganska rejäl sträcka dagligen och det enda jag märker av är att jag blir svettig mot slutet. Jag är inte trött, mina muskler skriker inte, jag kan andas i helt normal takt och jag känner mig så djäkla bra. Pepp som fan!

Insåg också på hemvägen att jag har missat att konstatera att jag klarar av att vara med på hela uppvärmningen på dansen utan att ramla ihop eller stå och flåsa en längre stund efteråt. Det kanske inte låter så illa, men alltså, vi står i  tre minuter och hoppar på ett ben – mer eller mindre. Haltsteg, det är skitdrygt för vader och lår och resten av kroppen med för den delen.

Vet ni vad. Jag är faktiskt på väg att bli något annat än en knubbig, sur, stickad säl (jag tror inte ens att Leo fattar denna referens trots att det var han som kom på den). Jag är på väg att bli en zombie som mår myyycket bättre, är piggare, snyggare och har bättre hållning. Uthålligare, snabbare, bättre och ja. Allt sådant där. Superlativ!

Så länge jag får behålla boobs och rumpa så är detta helt enkelt djävligt bra ♥

 

Ingen gråskala idag

Foto: Mia Schlyter
”Gör något konstruktivt med dina händer!”

Jag är trött. Frusterard. Irriterad. Aggressiv. Förmodligen inte lika upprörd som jag inbillar mig just nu :P
Men ja. Ibland blir det bara lite för mycket på en gång, liksom. Man sitter redan med arbete upp över öronen, tar på sig ännu lite mer att göra och helt plötsligt så hamnar det i skit i fläkten och en lagom invecklad randomuppgift slår omkull en med sin plötslighet. Meeh! Uppgiften i sig var lagom luddig, och de tillvägagångssätt jag hade att stå mellan underlättade ju heller inte för mig. Till slut blev det färdigt. Men då var jag redan så ur balans att jag började reta upp mig på småsaker. Så just nu sitter jag här och är uppjagad över något jag egentligen inte ens är tillräckligt sur över. Men ni vet hur det är, ibland vill man bara ställa sig upp och skrika rakt ut.

Typ så.

Men om en timme skall jag få dansa lite, och det kommer nog att få mig i balans igen! Känner just nu att jag egentligen är liiite mer sugen på att ta en promenad, men det löser sig. Dans är ju faktiskt roligare egentligen, och det är sjukt bra träning för min midja och rygg ^^

Så ja. När jag kommer hem ikväll och skriver härnäst är jag förmodligen på ett mycket bättre humör och inte alls lika inbilskt aggressiv ;)

Kramar mottages dock tacksamt, oavsett.

Allt jag gör kan jag göra bättre

Gårdagens promenad tog en timme. Dagens promenad, samma sträcka: 50 minuter. Jag känner mig sjukt awesome och väldigt pigg, trots att jag just har ägnat närapå en timme åt att powerwalka i takt med EBM :D

Jag känner att jag levlar både Stamina, Dexterity och Charisma på detta, förmodligen även Strength. Fyfan vad bra jag är ^^ Min uthållighet är myyyycket bättre nu än tidigare! Jag är även med flexibel och har bättre balans.

Vad fan hörni, varför har ingen bankat mig i huvudet angående detta tidigare för? Fattar ni hur djävla snygg jag hade kunnat vara idag om jag börjat med detta för typ ett år sedan? Skärpning hörni! ;)

Vi kör på en random zombiepinupbild bara för det!
Foto: Mia Schlyter

Okaraktäristisk ånger

Foto: Mia Schlyter

Bah! Det är väl helt enkelt inte meningen att jag skall få se Sisters of Mercy. Vann ju självklart inte biljetten igår, tror inte heller att jag kommer att vinna någon av de andra två som ligger ute för auktion. Jag får väl helt sonika börja försöka  vänja mig vid tanken på att jag får sitta hemma och blåsa Sisters i högtalarna istället för att stå med i folkhavet i min übercuta (DETÄRVISSTETTORD!!) outfit. …meeeh /wrists

Men ja. Jag kan ju helt klart säga att jag har lärt mig något här. Wohoo. För den här sortens lärdomar är ju sååå roliga att ta del av ;)
Äh. Det är mitt fel och så är det med det. Jag gillar inte att gräma mig över saker och det är väldigt sällan jag rakt ut ångrar beslut eller handlingar (skönt, vad?) men just i detta fall är jag ytterst missnöjd över det hela.

Natten till igår fick jag för första gången på veckor sova natten igenom utan avbrott. I nättras har Nathaniel gått upp typ femtio miljoner gånger och jag har vaknat till varje djäkla gång. Inte hans fel, men herregud. Jag är trött och missnöjd över läget, jag kände att det där med konsekvent nattsömn var något jag gillade. Nath har ju feber dock, så det spelar nog in en hel del i hans rastlösa nattsömn.

Inför kvällens eventuella promenad skall jag ladda en playlist! Kom igår fram till vad för slags musik jag vill promenera till, så får fixa en playlist på minst en timme med den sortens låtar så är allt peachy keen! Just nu känner jag inte av i kroppen heller att jag hade en timmes powerwalk igår, så kanske har vi där ytterligare ett tecken på att dansträningen faktiskt ger mig något? Awesome!

Men ja. Klockan är tjugo i sju och det är dags för the holy trifecta: Kläder, smink, jobb. Puss på er! (och råkar ni liksom snubbla över en Sisters of Mercy-biljett ni vill göra er av med så  vet ni ju vilken zombie som skulle kunna kräla över lik för en. Just saying.)

Ibland är jag helt enkelt så awesome

Jodåsåatte. En timmes promenad i rask takt, kom väldigt långt tycker jag. Var även imponerad av hur icke utmattad jag blev av det. Så ja. Tydligen har jag levlat min stamina ganska rejält iochmed dansträningen. Det finns hopp för mig än! Wooo! Får se ifall jag tangerar min promenad imorgon, det var så drattans trevligt att komma ut och röra på sig i den friska novemberkvällsluften <3

Hud vit som snö och hår rött som blod, var det väl?

Foto: Mia Schlyter

Jag tror att jag skall göra såpass att jag letar rätt på ett par varma byxor (var är alla mina byxor? Finns det ett byxätarmonster? Är detta en konpiration??) och sedan ta mig en längre kvällspromenad med lite awesome musik i lurarna.

Det har blivit så mycket datorsittande på sistone och det börjar kännas i ryggen. En kvällspromenad får mig alltid att reboota så bra, och jag får både rensa huvudet på tankar samt bygga upp en massa bra idéer. Plus att det är nyttigt och bra och jag kan inbilla mig att det är någon form av träning så att jag får känna mig lite duktig ;)

Vi säger så, tycker jag.