Ja, jag älskar. Och sann kärlek dör aldrig*

Jag läste färdigt Full Dark, No Stars igår. Eller ja, först var jag ute på en promenad med Ilir (Olgert) och sedan hamnade jag ju framför datorn en liten stund när jag kom hem. Var i säng runt elva och sedan läste jag i en timme. Det kändes *helt rätt* just då, men idag så önskar jag att jag hade försökt somna tidigare istället. OHGODS jag är så trött! Sitter och gäspar så att jag tror att jag skall svälja huvudet, och ögonen värker och är matta så att jag vill ta en penna och köra in i dem. En sådan dag, alltså. Det värker i kroppen också – jag tror att jag får se till att komma igång med mina dagliga promenader igen faktiskt…

Anyhow, Full Dark, No Stars. Fyra noveller; 1922, Big Driver, Fair Extension och A Good Marriage. 1922 har jag avhandlat tidigare. Big Driver kändes på vissa sätt som en nod till Rose Madder, en annan av Kings böcker jag är förtjust i och har läst om ett antal gånger (har även lyckats lura mommo till att läsa den, woo!) Fair Extension påminner mycket om Needful Things, det är en del likheter men samtidigt inte, och A Good Marriage har jag glömt bort om jag kände refererade till något annat eller ej – och då var det ändå den jag läste nu sist :D
När jag säger att de minner om varandra så är det på intet sätt kritik för att säga att King har tappa sin innovativitetsförmåga eller att det är för mycket same/same. Det har främst med skrivsättet att göra; karaktärerna. Och det finns bara *så* många karaktärer att hämta innan man måste börja upprepa sig i viss mån.

King skriver målande och bra, och jag tycker att han har väldigt bra insikt i människor. Enligt efterordet så var hans intention med boken att försöka beskriva reaktionerna om man tar fyra helt normala människor och slänger in dem i olika situationer, och jag tycker att han lyckas. Det känns realistiskt.

Men nu börjar det låta lite för mycket bokrecension från högstadiet här, så jag tänker släppa datorn och gå och hitta kläder istället. Det är ytterligare en varm och solig dag, jag verkar ha lyckats undvika soleld (trots en kvart spenderad i direkt solljus i lä igår) och idag efter jobb skall jag städa, städa och städa mer. INGET DIABLO 3 IDAG. Jag som bara har hunnit till level 18, buhu.

*

Fem saker du inte visste om mig

  1. När jag gick i åttan eller nian så kom det irländska pojkbandet Westlife. Huvudsångaren liknade en av våra klasskamrater väldigt mycket (på ett negativt sätt, vi hade lite problem med honom vilket projicerades på sångaren) och det var ganska ocoolt att lyssna på dem alls. Jag, err, köpte skivan. Och lyssnar på den än idag. Bonusinfo: När jag var ihop med en black metal-gitarrist i gymnasiet så höll jag skivan gömd bakom en massa bös i min bokhylla, så att bara mina *coola* skivor fanns framme för beskådan och för att han aldrig skulle kunna hitta den babyblåa pojkbandsskivan i min annars monokront svarta skivsamling. Gothfail ;)
  2. Jag har tidigare nämnt att jag trots mitt namn och mina personliga preferenser för det mesta föredrar en bra komedi framför en lökig skräckfilm. Det finns ett undantag till detta, och det är lökiga high school-filmer. Dock verkar det här intresset främst hålla sig till filmer som kom mellan 1980 och typ 2000. Jag gillar INTE det här High school musical-tramset. Vi snackar alltså typ Jawbreaker och She’s all that, den sortens filmer. Tummen upp!
  3. Speaking of skräckfilm och pojkband: Musikvideon till Everybody (Backstreet’s back) av Backstreet Boys är en av mina favoritvideos genom tiderna. Låten är inte jättebra men lagom catchy, men videon är awesome. De är ju utklädda till monster! Och Kevin (JA JAG KAN NAMNET PÅ DEM, VEM FAN KAN INTE DET!?) är faktiskt väldigt snygg som Jekyll&Hyde :3
  4. När jag var liten, typ sådär 7-8, så var jag kär i Turtles. Fast inte Rafael, han var så grinig. Har aldrig gillat de där sura karaktärerna; jag är lika avigt inställd till t.ex. Butter (Snövit och de sju dvärgarna) och Gramse (Bumbibjörnarna). Bonusinfo: Jag gillade dock grymlingarna och hertig Torulf. Det är nog bara griniga good-guys jag inte gillar.
  5. Sista gången jag aktivt höll mig i solen med intentionerna att få *färg* var jag 14. Det är 14 år sedan. Nu undviker jag istället solen för kung och fosterland av följande anledningar:
    • Jag får ont i huvudet av för mycket solsken, och då i synnerhet solsken som ligger direkt på min lilla huvudknopp.
    • Jag bränner mig väldigt lätt och får soleld bara jag tänker på att gå ut, känns det som ibland.
    • Jag tycker att det är så mycket snyggare att vara blek. Bonusinfo: Jag gillar väldigt bleka killar, men de skall helst inte vara blekare än mig för då känner jag mig för brun. …jag har väl aldrig påstått att jag är normal?!

 

Dessa bilder är helt orelaterade till innehållet.

Men jag postar dem ändå. Klagar ni verkligen? oO

Can’t sleep, the clowns will eat me

Zombie 18 år

När jag var runt nio år gammal så sov jag över hos min mommo en kväll. I fråga om vad vi skulle se på TV den kvällen så deklamerade jag glatt för mommo att vi skulle se en ny TV-serie som började den kvällen – en filmatisering av Stephen Kings IT. Mommo såg tvivlande på mig efter att ha kollat upp detta i tidningen och frågade mig om det verkligen var något jag borde se, och jag ljög och sade att det var OK för mamma att jag såg detta. (jag ljuger fruktansvärt sällan, i det här fallet så var det ett sådant där ”en del straffar gud med detsamma”-tillfälle vilket jag strax kommer att komma till).

Snabb intermission här: När jag var ännu yngre, kanske fem-sex så var det ett par olika tillfällen då min storasyster visade mig ett par olika skräckfilmer på TV. En gång såg vi filmen ”Djävulens dotter” och jag tyckte att det var jätteläskigt. Det tillfälle jag minns bäst är den kvällen mamma och pappa hade främmandes och Anna lurade ner mig i gillestugan i källaren och berättade att hon hade något att visa mig om jag lovade dyrt och heligt att inte berätta för mamma och pappa (jag var ju känd som skvallerbyttan i familjen). Jag lovade storögt och satte mig tillrätta i soffan, och sedan kom det. Gremlins. ALLA DE LÄSKIGA SCENERNA. Gremlins som går runt med stora köksknivar, Gremlins som blir instoppade i micron där de exploderar, Gremlins som sjunger julsånger för en stackars gammal tant som inte kan fly när hon får syn på monstren eftersom hon är rullstolsbunden och sitter fast i trapphissen. Jag skojar inte. Min kära syster snabbspolade fram till alla de här scenerna, och jag var livrädd. Jag hade problem att sova i flera år efteråt, jag kunde se silhuetter av gremlins komma gående i hallen.

Den kvällen låg jag sedan där i min säng och såg monstren komma. Jag sov alltid med dörren öppen för jag tyckte det kändes tryggast. I storrummet klirrade glasen och mamma och pappa hade trevligt med sina gäster; i min säng låg jag och skakade och visste inte var jag skulle ta vägen för varje gång jag stängde ögonen så såg jag dem komma, morrandes, med knivar dragna och alla huggtänderna blottade. Det dröjde inte särskilt länge innan jag sprang in i storrummet och grät och berättade vad som hänt. (sade ju det, skvallerbyttan ;))
Men ja. Ett par år senare slutade jag se Gremlins på väggen utanför mitt rum.

Anyhooo. Man skulle ju kunna tro att denna upplevelse skulle ha givit mig ett visst sämre förtroende för Annas TV-tips, men icke. Anna hade ju såklart tidigare på dagen berättat för mig om IT och att hon skulle se det, och jag såg ju upp till min balla syster och ville ju också se den här coola serien.

Ni vet den där scenen precis i början, när Pennywise sitter i kloakerna och försöker locka ner Georgie att komma ner och hämta sin båt och en ballong (”We all float down here”), och han tvärvänder från ”charmig” clown till monsterclown med röda ögon och käften full av huggtänder på en millisekund? Det är precis då som jag bestämde mig för att det tryggaste stället för mig att sitta var på golvet bakom mommos fåtölj. Där satt jag tills det var slut, och tittade ibland ut på TV:n för att se ifall monstren var borta.

Jag tvingade mig själv att se sista avsnittet också. Det var ju fyra avsnitt allt som allt. Jag var TVUNGEN att se att det blev ett happy ending så att jag kunde sluta tro att jag skulle bli uppäten av en clown. (jag var även livrädd för varulvar och vampyrer – så till den grad att jag hade vitlök bredvid sängen ett tag).

Idag är IT min absoluta favoritbok. Jag fick den i födelsedagspresent av Annie när jag fyllde 11 och min hardcover är nu så sönderläst att inte ens tejp hjälper. Köpte den engelska pocketutgåvan nyligen och kommer att ta tag i att läsa den på originalspråk nu. Underbara vackra berättelse. (på nationella provet i Svenska i trean skulle vi skriva en uppsats på ämnet Kärlek; jag valde att skriva om DET.) Jag vet inte hur många gånger jag har läst den. Jag vill citera en rad ur ”Nona” (Stephen King; ”Den förskräckliga apan”) här: ”Älskar du?” ”Ja, och sann kärlek dör aldrig”. (”Den förskräckliga apan” är även den galet sönderläst).

Jag skulle kunna fortsätta skriva på det här inlägget länge till, men jag tror vi stoppar där och återkommer till detta senare. Jag har massor av saker jag vill berätta om Stephen King, min syster, min kärlek till skräck och min uppväxt i böckernas värld. Men här sätter vi punkt för dagen•

När vi ändå är inne på ämnet ”blond”…

Jag kunde inte somna igår. ALLS. Fatta irritationen och frustrationen; jag var trött men inte det minsta sömnig. Efter att ha legat och rullat runt i sängen ett bra tag och försökt att inte brinna upp under täcket så gav jag upp mina patetiska försök och började ladda hem lite saker till mobilen istället. Skitbra idé när man har 15% batteri kvar :P

Så jag fick tag i appen LINE Camera och började pilla runt lite. Den OERHÖRT vackra (hoho) bilden här ovan är resultatet av en stunds pillande och trixande. SKITSNYGGT. Denna bild är tagen för typ sju-åtta år sedan när jag bodde i min fina lägenhet i Visby (saknar!) och jag valde att posera som en idiot för det verkade kul. Sedan är det skrämmande hur lätt det var för mig att se helt intelligensbefriad ut… Hepp.

Dööööh.

Nu skall jag och min stackars värkande kropp fixa färdigt i sovrummet. Ägnade ju hela gårdagen åt att flytta ut möbler och måla om i sovrummet; det är två små väggar kvar som skall strykas 2-3 gånger och sedan är det dags att möblera in alla möbler igen. Kan jag SNÄLLA få sätta mig ner och spela lite Diablo III sedan? Inte hunnit leka med det mer än ett par timmar i fredags, och jag spenderade fan mina sista matpengar på att köpa det… Urrrgh. Så ja.

ALL WORK AND NO PLAY MAKES ZOMBIE A HUNGRY GHOUL. Så vet ni.

Hårklyverier

Mitt hår alltså. Ni vet, det där brunröda trolltrasslet som huserar på toppen av min skalle. Det mår ju helt klart *inte* bra. Jag skojar inte, varje gång jag tar en dusch så tänker jag ”nu blir jag flintskallig” när jag ser hur mycket hår som sköljs ner i avloppsbrunnen.

Rött är ju så djävla fint. Jag gillar rött! Knallrött, häxrött, eldrött, höstlöv. Men mja. Det går så snabbt ur håret och sedan har man bara en konstig brunaktig nyans kvar. Matt, död färg. Jag gillar inte det. Varje gång jag har färgat håret (och ögonbrynen!) rött så känner jag mig så djävla snygg. Ni anar inte. Jag går från grå mus till supermodell bara med hjälp av en förpackning färg! Men så går det en vecka eller tre och sedan är det matt och daskigt igen.

Så jag funderar. Jag funderar på att antingen färga det mörkbrunt (igen) eller kanske till och med svart. Det är färger som inte bleknar ur (inte särskilt mycket, i alla fall, i SYNNERHET inte i jämförelse med rött…) så det är enklare att hålla efter eftersom man mest behöver fokusera på hårbottnen och inte så mycket på topparna.

Pros och cons:
Svart är snyggt och gothglammigt och bra på alla sätt och vis – MEN utväxten syns snabbt som sjutton och ser bara skabbig ut (eftersom jag är mörkblond). Däremot så tror jag att om man kör på att ha en burk Directions hemma så borde man kanske kunna hålla efter det lite lättare..? Svart är också den jobbigaste färgen om man vill bleka ur det och färga det i en annan färg – t.ex. rött igen.

Brunt är väldigt snällt mot håret, jag ser inte jätteful ut i det (även om jag känner mig tråkig med brunt hår) och utväxten var knappt märkbar sist jag körde brunt. Jag gick i kanske 5 veckor innan jag färgade om håret – i vanliga fall försöker jag färga det var 3:e vecka(~ish) för att få bort utväxten.

Jag har även alternativet bleka bort det rödbruna och färga om hela håret i min naturliga hårfärg och låta skiten vara ifred tills håret mår helt bra igen. Men nja. Jag känner mig så sjukt grå och tråkig med den färgen, och håret skulle inte må jättebra av en blekning i nuläget.

Om man bleker det jättemycket *kan* man se såhär delicious ut. Här var jag typ 19-20 år gammal och hade hår till midjan.

Lååångt brunrött hår på vitskinnad nymf. Skulle gissa på att jag är 20-21 här. Kanske till och med 22.

Detta är tidigare än ovan bilder. Här är jag nog 18-19, jag tror även att detta är innan eller precis efter studenten. Låååångt svart hår. Meow :3

Jag vet att jag tjatar om mitt hår – detta är inte första gången jag står i dilemma över vilken färg jag skall köra. Just nu vill jag mest bara lufta lite åsikter och idéer och se ifall ni håller med eller inte. Jag vill inte ha det här skumma håret – topparna är blekt brunblonda och väldigt matta och spröda och jag vill mest av allt bara ta en rakapparat och dra av allt. Eller färga det. Så ja. Alternativ två känns ju lite mindre radikalt ;)

Här sitter jag och ser glad ut

Fick väl då ÄNTLIGEN tummen ur och ominstallerade datorn, och slogs omedelbart vid uppstart av hur mycket snabbare allt går. Lagget, slötrippandet, allt det där jag har irriterat mig på under en väldigt lång period nu (sedan senaste gången jag ominstallerade, typ…) flyter nu på smidigt och stör inte det minsta. Yay!

Satt ju självklart med hjärtat i halsgropen och var livrädd att jag skulle ha missat något under ominstallationen och därmed råkat radera hela min 1TB backup, men det gick finfint och nu slår mitt hjärta i vanlig ordning. Wohoo!

Jag ville bara säga det. Eller kanske skryta lite om det, om man så vill. Stuff är bra! :3
Nu skall jag kräla i säng och fortsätta läsa (för tillfället ”Big driver” av King, ur samma novellsamling som tidigare är nämnd, ”Full Dark, no Stars”). So far, so good.

Kram och godnatt ^_^

Heliga kläder åt sommargothen

Vaknade upp och kände mig ytterst missnöjd över att jag inte får somna om. Låg och stirrade på mobildisplayen i tio minuter, men sedan kom jag på att det är ”fredag” idag eftersom jag har tagit ledigt på klämdagen. Nu följer alltså fyra morgnar när jag kan sova fram tills jag vaknar utan väckarklocka (om jag vill), och vips var det mycket enklare att motivera sig till att stå ut en morgon till! :)

Kikade på runt på Holy Clothing med mamma igår och jag kommer väl att beställa typ halva affären känns det som ;) Det är den sortens kläder jag är sugen på just nu – eller som en del av mig är sugen på, får man väl säga. Börjar jag kika för mycket på de andra sorters kläder jag gillar så kommer jag att tappa fokus och försöka springa i sjutton riktningar igen, så bäst att inte djukdyka för mycket i andra spännande kläder. Jag har förvisso tankar på en viss ljuuuuv gothbutik i huvudet atm, men jag tror att jag skall köra på de kläderna till hösten och de här lätta tunna kläderna till sommaren. Se! Jag kan till och med ta rationella beslut! :3

Annars då? Mamma åker hem idag. Jag har tusen saker att göra. Jag är trött som en gnu och vill mest springa ut i skogen och skrika lite. När jag var på toa för en timme sedan låg solen och glödde röd mot husen utanför föntret – nu hänger gråa moln där och lovar regn. Mrrr. Regn ^_^

Stör mig på att vissa funktioner försvunnit/förändrats/buggat ur så kanske sätter mig och felsöker bloggen också. Eller bygger om. Woop woop.