Grönt och blått är ju snyggt tillsammans i *en del* sammanhang

Började ta magnesiumtillskott på Stefans inrådan, och jag inbillar mig att jag faktiskt har fått sova bättre de senaste två nätterna. Började ta dem i lördags så antar att det är för tidigt för en märkbar effekt, men jag uppskattar i alla fall placeboeffekten :)

Idag är det en torsdag som är en måndag som är en torsdag. Förhoppningsvis kommer lite paket jag väntar på på Posten (böcker+klänningar+KANSKE skor?) och då hade jag blivit en ytterst nöjd liten zombie.

Vill ni veta något som gör mig väldigt glad? Detta: Om en månad får jag träffa min far! ♥ Har inte sett honom sedan vi var där på besök i höstas, och det är alldeles för länge sedan. Så jag byter jobb om tre veckor och får träffa pappa om fyra. Livet är fan ganska fint ändå, inte sant? \o/

Igår var det 12 år sedan jag fick mens för första gången; 9 år sedan jag tog studenten och 6 år sedan jag gav min bäste vän Eric en fläskläpp med mitt bröst. Det ni! Jag antar att det börjar bli dags för mig att betrakta mig själv som ”vuxen” snart, men vad fan. Min mentala ålder är fortfarande runt 12 år, jag tycker det är ganska lagom att vara där. Ibland blir jag fem. Ni vet, hela den här ”KAN SJÄLV!!”-biten av mig. Lilla femåringszombien. Måste man alltid vara så himla vuxen då? Jag betalar mina räkningar och sköter mitt jobb. Då får jag väl ändå lov att vara barn när jag kommer hem från jobb? Jag bestämmer att det är så. SÅ DET SÅ. Säger du emot får du inte komma på mitt kalas!! ;)

Another day, another wardrobe malfunction. Borde fan göra som Göthberg gjorde för sin förra karaktär i CoC (den italienske mafioson med öga för mode) och göra en t20-tabell att slå fram dagens klädval från. ”Let’s see… Rosa tröja, blå kjol och grön kofta..? LET’S DO THIS!” (OBS! Det blir inte det idag. Eller någonsin. Det var ett exempel på hur dåligt det skulle kunna bli. Slut på OBS.)

JAMENDÅSÅ. In i garderoben, antingen hittar jag kläder eller så rymmer jag med en faun. Eller ja. De är djävligt håriga. Så vi får se. …kläderna alltså. Bazzinga. I kid, I kid.

…jag är nog ganska trött trots allt…

Zombie goes huldra, men huldran är galen (fortitude save!!)

Foto: Monica Hansson
Redigering: Carina Hellberg

Det här med att börja morgonen med en dusch är liiite skönare när det inte är typ minus hundrafemtio grader utanför fönstret som har stått öppet hela natten. Stämningen i datorrummet är lite ”kylig” idag, så att säga. Som att jag och datorn hade haft på oss samma outfit – lila morgonrock, samt svart handduk i håret. Oops. KONSTIG STÄMNING.

Men ja. Här sitter jag ändå och ignorerar hur awkward saker och ting blev och funderar istället på hur jag skall rädda läget genom att få på mig lite kläder istället. Dagens outfit har dokumenterats på Facebook i ett par månader nu, och jag känner mig som en *riktig* fashionista-bloggare. Ja, bortsett från att jag faktiskt inte bloggar om det då. Eh. Lite felkalkylering där kanske…

Funderar på att for the lulz göra en lista över mina preferenser i män för att visa er hur djävla galen och selektiv jag är. Å andra sidan skulle det väl bara skrämma bort potentiella ragg som skulle kunna få för sig att läsa min blogg, så blir väl nog inget med det faktiskt. Men ni får gärna fråga, jag kan säkert spotta ur mig något som liknar en kontaktannons om någon faktiskt skulle vara intresserad :P JAG ÄR ZOMBIE JAG BOR MED MITT EX LOL. Går skitbra det där. Hepp!

Såatteh… Annars då? Läget kompis bra? (fan vad jag saknar bowlinghallen ibland, och ni förstår inte ens min skumma internhumor som är baserad på en arbetsplats jag hade för 6 år sedan vafan)

Eh ja. Vi sätter punkt där och låtsas som att denna lilla galenskap aldrig tog sig upp till ytan och gjorde sig uppmärksammad, istället går vi upp till bilden däruppe igen och så tycker jag att vi skall vara lite nöjda över hur snygg den där peruken är. SKITBRA. Puss på er :3

PS: Rollspel ikväll. Baronessan skall roama lite på hemmaplan nu, vi anlände ju precis till hamnen i England när vi sist slutade spela. Glorious! Ho ho ho!

Svartvit och stelfrusen, och så en länk till dumheter

Foto: Martin Idar

Jag har drabbats av en viss stelhet i vissa av mina fingrar. Till exempel långfingret på högerhanden, och det känns även som att det skulle vara något knepigt med tummen på högerhanden. Sluta med det! Tack.

Fick sova *lite* bättre i nättras (gotländska: föregående natt) så just nu är jag sådär jättetrött som man är när man först sovit knappt något och sedan fått sova ändå för lite. Ni hajar? Jag hoppas att ni själva inte har first hand experience av detta, för det är inte jättekul.
Drömmarna var… oroväckande, men bortglömda. Kollegor, någon mördare, stora fält, en kamp mot klockan. En massa blåkrita som jag gjorde en snygg sminkning på en vägg(??) med. Eh, ja. Bortglömt. Osammanhängande.

Tror att jag skall peta lite på Martin på jobb idag och se ifall vi inte kan hitta på någon kul photoshoot snart. Ta med Ehsan också kanske, och så åka ut till något övergivet hus och spexa. Det kan nog bli bra det där :) Har dock inga direkta uppslag på *vad* jag vill göra, men det kan vi nog komma på något kul utifrån den graderob jag har. Jag köpte ju till exempel en jättesöt sailorklänning i lördags :3

Men ja. Kläder, jobb, helg, nöjen, dö, måndag. Såhär va.

Har ni väldigt tråkigt idag så tycker jag att ni skall gå och läsa om My Immortal, och om ni sedan vågar så skall ni läsa My Immortal. Dare you, dare you, double dare you!
Jag har faktiskt vid ett tillfälle läst igenom hela My Immortal. Som jag berättade för Nath häromdagen; Jag gick runt i en liten psykos ett par dagar efter det och såg världen genom väldigt konstiga ögon. Man blir helt förstörd i hjärnan av att läsa hela, men ja. Jag är Zombie så min hjärna är ganska förstörd som det är. Om nom nom.

Dock har jag lärt mig att fredagar vanligtvis inte tråkar ut folk; Det är ju på fredagar alla springer runt och dansar och sjunger på jobb. True story.

___________________________________________________________________

Edit:
Efter önskemål så kommer här en varningsskylt ifall ni trycker på My Immortal-länkarna!

That awkward moment…

…när man skall få kontakt med kollegan som står i köket och man ropar hela TRE fel namn innan man äntligen får det rätt: ”Magnus… Marcus… Patrik… BJÖRN!!” Fråga inte. Det var bara djävligt förvirrande. Fun fact: Alla fyra är/har varit min chef.

…när dansken på jobbet pratar med en i trapphuset, man förvirrat svarar på vad man tror att han säger och får se upplyst för sig av en annan kollega att han egentligen sade något helt annat:
Vad jag hörde: ”Du har inte kjol på dig så ofta längre?” ”Nej, det är så kallt”
Vad han egentligen sade: ”Du bakar inte chokladkaka så ofta längre?” ”Nej det är så kallt”

Goddag yxskaft much?

Är för övrigt galet frustrerad på att jag får en massa Error 37/73/3006 varje gång jag försöker logga in i D3. Ja, jag vet. Alla får dem. Men kom igen Blizzard, det är lite smått pinsamt att ni släpper ett spel och sedan inte har kapacitet för era spelare att få logga in..? Jobbigt läge är också när man faktiskt BLIR inloggad och mitt i allt blir utkastad igen. Kom igen. Skärp er.

När magen är ett litet stormigt hav


Den här bilden är alltså sedan innan jag fick svans och ryggen täcktes av bark och mossa. Först var jag pinup, sedan blev jag huldra. I den ordningen var det.

Behöver ha fatt i en fotograf som vill leka, behöver lite nya bilder tycker jag. Ingen som är på humör? Det börjar ju faktiskt bli lite varmt ute nu! :3

Idag kommer Nath hem från Leipzig. Det skall bli trevligt att ha honom hemma igen antar jag, men jag längtar verkligen efter att få tag på eget boendet. Det har varit så skönt att gå en vecka och inte behöva visa hänsyn till någon utan bara kunna göra precis vad man känner för hela tiden. Och jag har så djäkla bra planer för hur mitt hem skall se ut sedan, jag har hittat så mycket fina saker jag vill sätta upp på väggarna till exempel! :D Måste köpa ny säng också, min gamla (älskade!) säng gavs bort till Nathaniels systerson i samband med att vi flyttade till mindre lägenhet och inte längre hade gästrum. Det är inga konstigheter att den gavs bort, men jag ångrar ju det ändå nu när vi gjort slut för nu hade jag velat ha den sängen ;) Men det blir till att gå på IKEA eller liknande och köpa en ny säng, jag kommer ha pengar till att köpa en riktigt bra säng, så ja. Det skall bli väldigt kul att shoppa saker till *mitt eget* hem. Skall bara fixa ett först. Hem, alltså. Och få sålt på den här lägenheten…

Mår inte jättebra. Depressionen är på väg att ta över lite mer igen. Sömnen är åt helvete, jag har tröttnat på att äta klokt igen (men jag äter två gånger om dagen i vanlig ordning, så inget att oroa sig för) och jag känner fortfarande en del hopplöshet. Lösningen på alla mina problem (ha!) vore att få sålt på lägenheten så att jag kan komma loss. Jag känner mig fruktansvärt och hopplöst fast här, och det är inget jag vill. Det är inte direkt konstruktivt att bo tillsammans med sitt ex, i synnerhet inte när man gärna vill träffa en ny partner. Det blir ju lite lagom awkward när man måste upplysa folk om att ”Jo förresten, jag har ju varit singel i ett och ett halvt år men jag bor fortfarande tillsammans med mitt ex lol”. Men vi har målat nu, vi skall bara lägga om mattan på balkongen och sedan SKALL DEN HÄR LÄGENHETEN SÄLJAS. Jag orkar inte. Jag försöker bara hålla kraft kvar för den här sista sträckan. Mållinjen är ju förhoppningsvis i sikte; jobb är redan fixat, det är bara hela boendesituationen som måste lösas.

Och gärna en pojkvän också. Typ så.

Men ja. Nu skall jag tvätta håret och klä på mig. Hejdå så länge.

Det genomstrålar hela kroppen

Det är så många saker som stressar mig just nu. Jag har inte sovit en hel natt igenom utan avbrott på jag vet inte ens hur länge. Jag minns inte. Det är månader sedan jag fick sova ut. Spenderar dagarna i en trött dimma och försöker mest ta mig fram mot kvällen utan problem. Måste börja göra något åt stressfaktorerna. Vet ni vad, jag har fortfarande inte deklarerat. Först fick jag fel på datumet och sedan glömde jag bort det, så nu har jag typ tre dagar på mig att skicka in om jag inte vill fördubbla tusenlappen jag redan är skyldig skatteverket i förseningsböter. Så bra koll har jag, och ni kan ju gissa vad det gör för min nattsömn..?

Måste även skriva ett brev till mommo. Det borde gå snabbt, men jag glömmer bort det hela tiden. Det är så konstigt det där, jag vet att jag har en familj men de försvinner ur mitt huvud ibland och då glömmer jag bort dem. Det kan ju inte vara normalt, det där..? Det är mest mommo som försvinner. Jag vet inte varför. Det skrämmer mig lite, faktiskt.

Så, idag skall jag deklarera och försöka skriva ett långt, fint brev till mommo. Jag har sådan ångest över brevskrivandet att jag inte ens läser breven hon skriver till mig just nu. Jag får så dåligt samvete över att jag är så dålig på att skriva tillbaka, och jag vet hur ensam och ledsen hon är. Så ja. Note to self: Skriv ett brev till mommo. Både jag och hon mår bättre av att jag skriver. Jag skickade i alla fall en blomma till henne i helgen, för Mors dag.

24 arbetsdagar kvar på jobb, sedan byter jag. Det känns bra. Jag får hålla mig efter sådant istället för att stirra mig blind på det här som stressar mig. Jag måste lyckas ta mig upp ur det här djäkla träsket nu, jag har stått här med dy upp till knäskålarna och kalla fötter en väldigt lång stund nu.

Gnäll gnäll gnäll, nu skall jag fixa det här och sedan blir jag glad och rolig igen. Eller öh, glad i alla fall. Det där med humorn är ju djävligt subjektivt :P

Försvinn du som lyser!

Jag är kluven. Å ena sidan så är det jättemysigt att gå ute och få benen smekta av ljumma vindar. Solskenet gör en ju onekligen mer tillfreds med omgivningen, och det doftar så ljuvt av blommor och solvarm hud när man är ute. Å andra sidan så får jag ont i huvudet av direkt solljus, bränner mig lätt, värmen gör mig alldeles galen – jag hatar att vara alldeles för varm! Och svettig, ugh!

Så ja. Zombie är osäker på huruvida man skall glädjas åt att sommaren har kommit för att stanna, eller om jag skall fortsätta sitta inomhus och bittert blänga på alla upphetsade människor som gör sitt allra yttersta för att ta tillvara på varenda liten solstråle.

Bah! Humbug!

Eller jag vet inte. Jag är fortfarande inställd på att någon period där mellan typ september och november är det bästa på hela året. Löven som går i rött och gult, fortfarande ljumt ute så att man inte behöver gå klädd som en eskimo, regn, regn och mer regn och sådär vackert dystra gråa skyar. Nygrillat kött i skymningen i all ära, men jag föredrar nog ändå att sitta i en bekväm fåtölj med förtrollande musik i högtalarna och en älskad bok i näven. Typ så.

Men samtidigt så vill jag ju egentligen också vara sådär pipglad och sommaridiotisk som alla andra. Tror jag. Jag är som sagt kluven. Lyckligtvis är sommaren ändå ganska kort i jämförelse med resten av året, och det är få saker som luktar så fint som sommarregn. Blöt asfalt och blommor, meow ^_^

Så ja. Med solskyddsfaktor 100+ (köpt på Filippinerna ^^) och en keps på skallen så kan man våga sig ut, men tro inte att jag kommer att trivas någon annanstans än i de mörkaste skuggorna. (lite lustigt att jag hade samma tankegångar för ganska exakt ett år sedan)

…för övrigt så har jag beställt och köpt en djävla massa supersnygga kläder. Sådant där som rent realistiskt skulle kunna räknas som sommarklänningar eftersom de är ganska korta och sådär. Men ja. Samtidigt är de svarta och fina och squeee. Visar sedan när de har dykt upp :3