månadsarkiv: oktober 2013

inb4 öl & pingis

Publicerat av

IMAG0288_1

Gå upp ur sängen när varm pojkvän ligger kvar och man själv är dödstrött: Ytterst otrevlig happening. Gnörghl. Nåväl. Det var skönt att duscha och jag vaknade ju TYP till liv när jag promenerade till jobb, kan vi ju låtsas i alla fall…

Igår var jag ju som sagt på möte i Varberg! Woop woop. Alltid lika trevligt att träffa kollegorna däruppe, i synnerhet med tanke på att det sker typ 6 (?) gånger om året. Malmökontoret sveper in, dricker upp deras kaffe, snor allt deras fika och invänder högljutt när de inte håller med. Bästekontoret! Men Varbergskontoret är ju också trevligt så. Ja.

Martin hämtade mig efteråt, men jag hann äta middag med kollegorna. Vi fick helstekt hjort mm mm och vin till det. Hur bra <3 Till lunch fick vi kyckling och lyckligtvis hann jag tillräckligt snabbt till lunchkön för att faktiskt få mat – de sista stackarna i kön hade tydligen blivit utan mat. Oops.

När vi kom hem spelade vi lite MWO tillsammans (nördparsgrejor <3) och sedan gick vi till sängs där jag ganska snabbt däckade. Ikväll blir det mest troligt mer MWO (jag skall köpa ny mech wooo!) och mys på soffan. Blir så glad av att ha knipsis hos mig :)

Apropå verkligen ingenting så vill jag bara säga att jag varje gång jag går mot Sigdev-rummet (där jag sitter) på jobb och passerar den stora spegelväggen och sneglar i den så känner jag mig väldigt snygg. Plötsligt har jag en kropp jag trivs i? Crazytalk! /o/ Men bra. Mycket bra. :)

Ohwell. Jobba! :)

(varför ville min dator rättstava pingis –> ”Dingis” är det ens ett ord?)

Undviker en story, begraver mig i en annan

Publicerat av

SAMSUNG

På spisen står muffins och kallnar (fika tänkt att inmundigas under morgondagens tågresa till Varbergskontoret) och jag skall strax gå till sängs eftersom det blir en relativt tidig morgon imorgon bitti. Jag känner dock att jag nog inte kommer att läsa ikväll, jag har fortfarande ångest sedan gårdagens sista kapitel och jag vill nog hellre skriva lite själv, faktiskt. Jag har en idé över storyn jag vill skriva, och jag skriver ner allt jag kommer på även om det just nu mest hamnar huller om buller. Och, öh, jag tror att jag mitt i allt ändrade på min narrative, haha, men skulle det någonsin bli något av det jag skriver så får jag väl rätta till allt sådant då, helt enkelt ;)

Men ja. Trots att jag inte är lika uppriven som jag var igår kväll + imorse från gårdagens läsande så kan nog en liten paus vara bra. Jag låter bli boken ikväll, och imorgon till och med lördag natt har jag Martin hos mig och då blir det inget läsande vare sig jag vill eller inte. Söndag kväll, då kan jag kanske vara mogen att läsa vidare. Fram tills dess tar jag det lugnt.

Nåväl. Sängkrälardags! Imorgon skall jag gå upp tidigt och göra topping till mina cupcakes (för det är ju tvivelsutan en enormt intelligent sak att göra när man är nyvaken, inte sant? :P) så nu skall jag försöka få mig lite shut-eye. Sweet dreams osv!

Finlitterärt skall det vara!

Publicerat av

edgarallan ♠ ♠ ♠

969452_478593812226820_433997358_n
(in case det inte är tydligt nog; det är två bilder med lite spader som avdelare emellan, så allt ovanför spader är relaterat till varandra; allt nedanför spader är relaterat till varandra, aight?)

Ganbatte ne!

Publicerat av

IMAG0268_1

Ohayou! Här står jag och posar i min japanska sommaruniform. Ingen aning varför mina fötter är så suddiga, de kanske drack igår eller något. Bakfyllesudd. Vem vet.

Igår tog jag för övrigt en ytterst liten tur på stan för att ta en kik ifall det dykt upp något kul i butikerna. Insåg lite förskräckt på H&M att det finns barnkläder som är för stora för mig?? Ja, jag kollar kläder på barnavdelningen. De har ofta mycket ballare motiv + kostar mindre :) Men jo, what, barn alltså. Sluta vara så stora. Tack. Eller ja, finns det storlekar större än mig så innebär det ju att jag har större chans att få plats i större delen av sortimentet, men det var ett lite awkward moment där när jag hittade barnkläder som var för stora. JAG ÄR INTE SÅ LITEN.

Jag läser ju, som ni förmodligen vet by now, A song of Ice and Fire-serien (den som Game of Thrones är baserad på osv) och jag har ju inte kunnat undgå alla spoilers så jag hade ju ändå NÅGORLUNDA koll på vad som skulle komma att hända under det som var ”the red wedding”, men jag kommer att färga all text som berör ämnet med vitt så om ni vill läsa något som KOMMER att innehålla spoilers så får ni markera texten och vill ni det inte så är det ju bara att låta bli. Ok? Ok.

Here goes (here be spoilers!):

Jag visste att Robb skulle dö. Jag hade råkat komma över informationen någonstans, och även om jag försökte att inte tänka på det så låg det ju ändå i bakhuvudet hela tiden. Jag visste att det skulle komma två uppseendeväckande bröllop; bröllopet mellan Sansa och Tyrion var ju redan avklarat och det var inte så illa som jag befarat (jaja, bortsett från att Sansa blev bortgift mot sin vilja och allt sådant där), men jag hade alltså the red wedding kvar. Jag hade väl misstankar om att det var Edmures bröllop med Roslin som skulle komma att bli the red wedding (eftersom jag visste att Robb skulle dö) och det var det ju också. Men… men… jag hade ju inte riktigt räknat med att Catelyn skulle dö OCKSÅ, eller att Arya skulle stå precis utanför när det hände. Det var nog det värsta, faktiskt, att det var så nära att Arya skulle få komma tillbaka till sin mor och bror efter allt hon uthärdat. Fan också. 

Det är bara en bok, och jag vet ju att George RR Martin dödar typ ALLA sina karaktärer, men… agh. Jag var inte mentalt redo än! Jag fäster mig för mycket vid de jag lära känna via böcker, de blir ju mer än bara ord på papper för mig ni vet? Nåväl. Får se hur det går vidare härifrån nu…

Spoiler över. Om ni markerade den där texten utan att ha läst klokt ovan och tycker att jag nu spoilat allt för er – skyll er själva, jag varnade faktiskt.

Jag tror att frukostmannen just kallade mig snygg lolita? Jag vet inte riktigt. Jag sade ”va” och då pekade han på kartongerna som ligger staplade i hallen och sade ”…ni har handlat” och det lät ju inte alls likadant som det första han sade så vem vet vad som egentligen hände där. Crazy!

Ohwell. Jobba jobba.

Ett svar på en kommentar

Publicerat av

feministdaniel

Hej du, Daniel!

Nu vet jag väl kanske inte riktigt varför jag skall svara för alla feminister i Sverige, men jag får väl ge det ett försök eftersom detta ålades mig :)

Del ett så läser jag inte ”Sveriges största tidning” eller dess löpsedlar, och då jag personligen oerhört sällan faktiskt kommenterar nyhetssverige så är det ju inte riktigt ett medvetet val att jag inte har skrivit något om detta. Eller jo, det är genom ett annat medvetet val som jag inte har snubblat över denna nyhet, men ja. Det är väl irrelevant antar jag.

”Ett visst kön” säger du, och jag förstår inte riktigt varför du inte rakt ut skriver att det handlar om kvinnors våld mot män? Det känns lite skumt att sticka under stol med det, men om det känns bra för dig att skriva så så är det självfallet inget du skall ändra på för min skull.

Som tidigare nämnt kan jag inte svara för Sveriges alla feminister, dock läste jag senast idag ett blogginlägg i ämnet så jag tror nog faktiskt inte att det är så hush-hush med det som du får det att låta. Jag läser dock inte alla feministbloggar/tidskrifter/sidor, så det är ju ganska omöjligt för mig att veta vilka som har haft en åsikt i frågan eller ej.

Vad JAG tycker om saken är som följer:
Ingen människa har rätt att slå någon annan. Någonsin. Oavsett kön, storlek, åsikt, religion och så vidare. (måhända överflödig disclaimer, men självfallet får folk som ger varandra sitt okej slå på varandra när det gäller t.ex. BDSM-relationer och liknande)

Vi hade på gymnasiet en manlig städare i skolan och vi fick höra ryktesvägen att hans ex-hustru hade misshandlat honom ganska grovt (ganska här används främst som placeholder pga har inte all information om misshandeln och kan därmed inte uttala mig om hurpass grov den var). Och i en kultur där kvinnor får lära sig att vara nätta, tysta och söta och män får lära sig att vara högljudda, burdusa och macho så blir det en konstig sak att ställas inför. Det är så annorlunda, rent utsagt, i ett samhälle där allt relationsvåld vi får höra/läsa om är mäns våld mot kvinnor. Och vi tyckte synd om honom, på samma sätt som vi hade tyckt synd om henne ifall det varit tvärtom.

Och det ÄR ett problem, oavsett vem som slår eller vem som blir slagen. Det är ett problem som BEHÖVER belysas. Vi måste inse att folk beter sig djävligt illa mot varandra. Och det är knappast en fråga som enbart feminister skall engagera sig i. ALLA borde uppmärksamma att vi har ett stort djävla problem där folk misshandlar varandra, håller du inte med?

Vettigare än såhär kommer jag nog inte att kunna formulera mig. Förhoppningsvis är detta ett svar på din fråga. Och behöver du mer utförligt svar vad gäller resterande feministsverige så får du nog faktiskt fråga dem. 

Jag ser dock gärna att ni som läser här delar med er av era tankar och åsikter i frågan i kommentarsfältet, så kan vi se ifall vi tillsammans kan komma fram till något :) 

 

Valet mellan blod och cupcakes känns inte så svårt

Publicerat av

Förresten så tycker jag att ni utöver att läsa min blogg borde följa mig på instagram. Jag kanske inte uppdaterar så ofta och visserligen hamnar de flesta bilderna på bloggen förr eller senare men… eh… äh. Nevermind :D voodoobunny heter jag där i alla fall, ifall någon av er faktiskt känner för att följa trots allt ;) Och så kan ni ju alltid likea min facebooksida nå nå nå!

Jag står i valet och kvalet mellan att ta en promenad och att ta ett bad. Tror att det lutar åt promenad dock, jag är lite rastlös och tror inte att ett hett bad (med allt vad det innebär av hjärtklappning osv) får mig på rätt köl. En kort promenad på typ en timme skulle nog göra större under för mig idag. Och man kan ju alltid ta en dusch när man kommit hem igen! :)

Just nu lyssnar jag dock på Sabaton, väntar på att mobilen skall bli färdigladdad och borde väl egentligen typ …klä på mig… men ja. Tisdag kväll, damer och herrar! På torsdag skall kontoret till Varberg för möte och därför tänkte jag baka lite muffins imorgon som vi kan mumsa på på tåget. LYXEN. Eller ja, lyxigt för dem att jobba med någon som mig amirite? Sugen på att testa den där smöriga cupcaketoppingen igen, den jag gjorde förra onsdagen när jag åkte till Mia och Robin. Kanske göra den lila och med smak av viol..? Om nom nom.

blod

Detta är blod, det har inte violsmak. MINDRE BRA BLOD ALLTSÅ.

okej hejdå.

Att sätta ord på pränt

Publicerat av

IMAG0236_1

Lite längre promenad till kontoret idag (pga Ingress) och en planerad långpromenad hem från kontoret i eftermiddag. På toaletten hemma ligger min skrivbok som jag plockade upp häromdagen och började skriva ord i. Fick någon konstig släng av inspiration och behövde skriva av mig. Det är underligt, men det känns bra. Det är så väldigt, väldigt länge sedan jag skrev, flera år. Så det känns i handlederna och det känns i hjärnan men främst känns det i HJÄRTAT.

När jag var barn drömde jag om att bli författare. Jag började skriva en bok när jag var 16-17 eller något, och hade väl skrivit sisådär 100-150 sidor när vi drabbades av datorproblem och mannen som lovade att fixa backup på allt fixade backup på allt – utom mina texter. Det var inte bara min bok som försvann där, det var en djävla massa andra saker och en massa omkringarbete jag skrivit för bokens räkning också – bakgrunder till alla karaktärer osv. Det gjorde mig fruktansvärt ledsen att upptäcka att allt var borta. Som sextonåring hade jag väl inte riktigt själv koll på vikten av att lägga över saker på disketter och CD-rom kontinuerligt, annars hade jag haft allt kvar. Men men. Man får väl lära sig av sina misstag. Nu VET jag ju att jag behöver ta backup på allt med jämna mellanrum! …jag bara skiter i det ändå… ;)

Men ja. En hel del av det jag skrivit finns ju samlat på ett skrivarcommunity jag gick med i när jag gick i gymnasiet. Inte allt, dock. Långt ifrån allt. Det mesta försvann vid ominstallationen. Åh, alla mina texter jag skrev när jag gick i skrivarcirkel -_-

Jag saknar min skrivarcirkel. Det var jag på 17 och ett gäng äldre damer och den näst yngsta i gruppen var typ 35 och de var så rara hela bunten. Jag älskade att man kunde läsa deras texter och inte ens behöva titta på signaturen för att veta vem som skrivit vad, för alla skrev så personligt och utmärkande att jag inte ens förstår varför vi mot slutet bekymrade oss om att skriva under på våra respektive texter. Och det var så givande! Vi skrev texter varje vecka på olika teman, läste igenom varandras texter tills nästa vecka och sedan diskuterade vi, kom med konstruktiv kritik och gav förslag och delade med oss av våra tankar och idéer. Det var bra tider. Sakn.

Men ja. Hemma ligger ett skrivhäfte, med 4 sidor skrivna. Det är inte mycket, kanske. Men samtidigt är det ALLT. :)