Hej du, Daniel!
Nu vet jag väl kanske inte riktigt varför jag skall svara för alla feminister i Sverige, men jag får väl ge det ett försök eftersom detta ålades mig :)
Del ett så läser jag inte ”Sveriges största tidning” eller dess löpsedlar, och då jag personligen oerhört sällan faktiskt kommenterar nyhetssverige så är det ju inte riktigt ett medvetet val att jag inte har skrivit något om detta. Eller jo, det är genom ett annat medvetet val som jag inte har snubblat över denna nyhet, men ja. Det är väl irrelevant antar jag.
”Ett visst kön” säger du, och jag förstår inte riktigt varför du inte rakt ut skriver att det handlar om kvinnors våld mot män? Det känns lite skumt att sticka under stol med det, men om det känns bra för dig att skriva så så är det självfallet inget du skall ändra på för min skull.
Som tidigare nämnt kan jag inte svara för Sveriges alla feminister, dock läste jag senast idag ett blogginlägg i ämnet så jag tror nog faktiskt inte att det är så hush-hush med det som du får det att låta. Jag läser dock inte alla feministbloggar/tidskrifter/sidor, så det är ju ganska omöjligt för mig att veta vilka som har haft en åsikt i frågan eller ej.
Vad JAG tycker om saken är som följer:
Ingen människa har rätt att slå någon annan. Någonsin. Oavsett kön, storlek, åsikt, religion och så vidare. (måhända överflödig disclaimer, men självfallet får folk som ger varandra sitt okej slå på varandra när det gäller t.ex. BDSM-relationer och liknande)
Vi hade på gymnasiet en manlig städare i skolan och vi fick höra ryktesvägen att hans ex-hustru hade misshandlat honom ganska grovt (ganska här används främst som placeholder pga har inte all information om misshandeln och kan därmed inte uttala mig om hurpass grov den var). Och i en kultur där kvinnor får lära sig att vara nätta, tysta och söta och män får lära sig att vara högljudda, burdusa och macho så blir det en konstig sak att ställas inför. Det är så annorlunda, rent utsagt, i ett samhälle där allt relationsvåld vi får höra/läsa om är mäns våld mot kvinnor. Och vi tyckte synd om honom, på samma sätt som vi hade tyckt synd om henne ifall det varit tvärtom.
Och det ÄR ett problem, oavsett vem som slår eller vem som blir slagen. Det är ett problem som BEHÖVER belysas. Vi måste inse att folk beter sig djävligt illa mot varandra. Och det är knappast en fråga som enbart feminister skall engagera sig i. ALLA borde uppmärksamma att vi har ett stort djävla problem där folk misshandlar varandra, håller du inte med?
Vettigare än såhär kommer jag nog inte att kunna formulera mig. Förhoppningsvis är detta ett svar på din fråga. Och behöver du mer utförligt svar vad gäller resterande feministsverige så får du nog faktiskt fråga dem.
Jag ser dock gärna att ni som läser här delar med er av era tankar och åsikter i frågan i kommentarsfältet, så kan vi se ifall vi tillsammans kan komma fram till något :)
För det första tycker jag att det är bra att kvinnors våld mot män belyses. Dagens mansroll gör ju att många män känner skam över att ha blivit misshandlade av en kvinna eftersom mannen enligt rådande normer ska vara det starkare könet medan uttryck som ”hit like a girl” är vanliga. Dock stör jag mig på hur vissa män (antifeminister) använder den här undersökningen som bevis på att de egentligen är det förtryckta könet och menar att kvinnors våld mot män är ett större problem än mäns våld mot kvinnor. Kvinnors våld mot än är ett problem, ja, men mäns våld mot kvinnor är fortfarande ett större problem. Kvinnor är fortfarande de som oftare utsätts för grovt våld, systematiskt våld och de som löper högre risk att bli mördade av en partner. Undersökningen visade ju även att kvinnor oftare misshandlar i självförsvar och att 64% av männen som misshandlats av sin partner även misshandlat sin partner.
För att svara på din kommentar i andra bloggar där mina svar inte publiceras: Ja, jag läser och följer upp på alla de ställen där jag kritiserade igår, även om det mesta av det kommer ske ikväll då jag måste jobba.
Tack för att du faktiskt tog upp det här nu (även om det krävdes lite exta motivation), det här gör att din blogg är den andra av ca 20 skrivna av feminister som jag ser upp till faktiskt tar upp ämnet. Det var denna tystnad som irriterade mig. När ett av de största problemen kring kvinnors våld mot män är att det har blivit accepterat, att det inte förs en debatt om det utan bara tystas ner så blev jag förbannad helt enkelt.
Att se den kollektiva tystnaden efter att det belys i både Metro och DN från människor som annars kämpar för jämlikhet gjorde att det kändes som att feminist sverige bidrog till problemet genom att även de tysta ner och inte föra debatt om det.
Det är som du skriver, du hade inte råkat snubbla över det här – trots att du faktiskt snubblar över de flesta andra feministiska frågor som belyses i media. Det var det som gjorde mig förbannad. Fler borde ha skrivit om det. Du borde ha kunnat snubblat över det från dina vanliga källor. Men det hände aldrig.
Missförstå mig rätt nu, Det var inget personligt mot just dig, jag håller inte enbart just dig som ansvarig för hela feminist sverige – men du är en aktiv del av det, och du hade kunnat påverka – jag ser upp till dig, vilket får mig att tro att flera andra gör det också, och det får mig att tro att du hade kunnat starta/påverka debatten. Du ska ha en stor eloge över att du skrev det här inlägget, jag är djupt tacksam för det.
Medans jag ändåså förtydligar – Jag skrev inte ”kvinnors våld mot män”, av två anledningar:
1. Jag ville tydligare belysa att det här handlar om en orättvisa baserad på kön – något som jag vet att du är emot. Att det råkar vara en man som är orättvist behandlat tyckte jag var irrelevant egentligen.
2. Mansfrågor är ett känsligt ämne för många femionister. Det är väldigt lätt hänt att man blir stämplad som antifeminist i stället för någon som kämpar för jämlikhet. Får det den stämpeln så anses det att man kan bortse från det, oavsett hur pass orättvist och faktiskt befogat det är. Det är ju bara ännu en kränkt vit man.
Jag tror att ett stort steg mot ett jämlikare samhälle och kunna kämpa det här är att lyfta fram det här som en stor fråga. Om vi kan öka acceptancen om att prata om det här (och slutligen öka acceptancen för att anmäla) så tror jag att det kommer att leda till ett bättre samhälle för oss alla, män som kvinnor.
* Personer i rättsväsendet skulle få lättare att relatera till det om de själva skulle behandlas likadant i samma situation.
* Den stora klumpen som är våld åt båda håll (65%-75%) skulle helt plötsligt få en dubbelt så stor chans att avslutas om även den andra parten känner att han kan förlita sig på polisen, vilket minskar risken för allvarligare skador eller till och med dödsfall (detta skulle verkligen gynna kvinnor)
* Om män kände att de kunde prata öppet om inte bara fysiskt utan psykisk misshandel så skulle en stor del av allt våld mot kvinnor kunna förebyggas innan det går så långt att det övergår till fysiskt våld – kanske till och med som en reaktion på den som de upplever utsätter dem för det den psykiska misshandeln.
Vem vet, man kanske till och med skulle kunna vinna över några antifeminister om de inte kände sig särbehandlade i den här frågan.
Allt det här och mycket mer kan vi åstadkomma genom så lite som att bara prata om det, kan du förstå varför det då gjorde att jag kände mig maktlös och förbannad?
@Angelica: Den där studien bevisar ingenting nytt. Här har du en liten lista över liknande studier:
http://www.csulb.edu/~mfiebert/assault.htm
Att försöka hävda att det ena könets problem är större än det andras känns som fel sätt att gå tillväga. Det är subjektivt och i grund och botten upp till varje individ att bedömma vad som är värst. Då hamnar man i någon konstig penisförlängar tävling om vem som har det värst.
* Kvinnor blir allvarligare skadade.
* Män misshandlas nästan dubbelt så ofta som kvinnor.
* Kvinnor är svagare och kan inte slå tillbaka/förhindra att de blir slagna.
* Män kan inte slå tillbaka eller hålla fast en kvinna så de inte blir slagna utan att få hela skulden för misshandeln.
* Kvinnojourer får svårare att söka bidrag
* Det finns fler kvinnojourer i Stockholm än det finns mansjourer i hela landet
Man kan vrida och vända på det där hur länge som helst och lägga till långt fler punkter, men i sista slutändan så spelar det ingen roll vilket kön som har det värst.
Att det förekommer är det som är värst. Det är det vi behöver stoppa. Det vinner vi alla på.
Hej igen Daniel!
Förhoppningsvis är det ju fler som tar till sig av vad jag skriver, och du har en poäng i att jag borde ha fått ta del av mer information i frågan från de feministbloggar jag läser. Det jag personligen upplever som ett problem (och detta skriver jag utan att försöka kritisera någon, för alla måste få ha sin egen ståndpunkt) är att så fort män yttrar sig i frågor där de känner sig orättvist behandlade så är det många som gärna tar sidan ”jo, men kvinnor har alltid haft det värre och därför vill vi inte lyssna på dig”, vilket är tråkigt. Jag ÄR feminist och jag VILL ha jämställdhet, och det innebär för mig att båda könen måste få komma fram lika mycket. Män liksom kvinnor MÅSTE lyssnas på när det kommer till frågor där folk far illa.
Vi har ju även ett problem i samhället där vi som sagt var fostras in i könsroller; där män måste vara hårda och kvinnor mjuka. Detta har ju också som konsekvens att män inte vågar anmäla lika många partnervåldsbrott och våldtäkter som kvinnor gör (och med tanke på det våldtäktssamhälle vi har där det ofta är offret som skuldbeläggs så är det ju allt färre som faktiskt vågar öppna munnen ö.h.t) eftersom de då kommer att misstros samt ses på som ”svaga” (för det är kvinnligt att vara mjuk och känslig och kvinnligt är ofta ett negativt uttryck – ”slå som en tjej”, ”rör på bena käringar” osv) vilket rent ut sagt suger. Jag tror att folk måste börja kunna se på män som inte alltid starkast och kvinnor som inte alltid svagast för att de skall inse att det kommer att bli ett problem när sådana här saker inträffar. Det handlar inte om att sudda ut kön – kvinnor får jättegärna vara superfeminina med allt vad det innebär, och män får jättegärna vara supermacho med allt vad det innbär – utan att ge båda könen fler chanser. Pojkar och män måste få gråta utan att det skall ses som en svaghet. Det oroar mig storligen att läsa rapporter att majoriteten av tonåringar som skär sig är POJKAR. Det signalerar i mina ögon en desperation från en samhällsgrupp som inte får lov att visa svaghet och gråta och därmed tar ut det på sig själva, privat hemma i sovrummet.
Jag är glad att du läste mitt svar på din kommentar och att det faktiskt gav något. Jag blev orolig när jag såg att du kommenterat hos flera att det bara handlade om spam utan större substans, så jag vill säga tack för att du återkom och svarade :) Jag ber om ursäkt ifall jag verkade avfärdande, det var inte min mening. Jag blev bara lite tagen på sängen.
Förhoppningsvis så kommer Aftonbladets artikel att väcka mer diskussion i frågan, även fast jag känner en viss oro över att det främst kommer att vara Flashback som kommer att höras om saken. De har ju en väldigt tråkig inställning till folk som faktiskt bara vill vara jämställda, och man buntas direkt ihop med folk som har mer radikal inställning till saken (för jo, det finns radikalfeminister och jag kan inte riktigt identifiera mig med dem)
Jag fick också de här kommentaren nyss efter att ha läst den här. Va tusan?