Denna tröja – var hittar man den??
Tumblr <3
Gamersssss
SEEMS LEGIT *klickar länk dirrmode*
Jomen såatteh…
månadsarkiv: juni 2013
Tidig morgon. Varför vet jag egentligen inte, jag hade någon smart idé igår kväll om att jag skulle gå upp lite tidigare och sedan gjorde jag det fast jag egentligen hade velat sova vidare. Insåg väl också att även om jag somnar om nu så kommer jag ändå inte att vara särskilt utvilad om en timme, så screw it jag går upp.
På med kläder, hittade var jag gömt alla koftor, utför dörren och ny promenadsträcka till jobb. Tusen steg längre, lite annan omgivning. Plötsligt kommer en man puttrandes på en moppe, stannar in lite när han passerar mig och visar glatt på sin pakethållare/baktill på sittkudden att jag kan få sitta där om jag vill. Jag skakar förvirrat och med ett ansträngt leende på huvudet, han nickar bekräftande och kör iväg i lite högre hastighet. Väldigt bisarrt. Gick sedan och oroade mig över att han skulle vända längre fram eller helt sonika stå någonstans och vänta. Kanske ett äventyr för andra – sätta sig baktill på moppen utan att veta VAR man hamnar, men för mig tar självbevarelsedriften överhanden och jag blir bara orolig och paranoid. Konstige man.
Det blev ju som ni ser inget postat angående semestern igår. Jag har en särskild förmåga att först skjuta upp sådana poster i evigheter och sedan glömma bort dem. Som det här med att jag FORTFARANDE inte skrivit något om Filippinerna-resan i vintras? Yeah, exakt. Men jag skall försöka få upp något här, jag lovar att åtminstone FÖRSÖKA. Ok? Ok.
Nåväl.
Körde ju då alltså W5R2 idag, återigen i Bulltoftaparken eftersom det är väldigt fint att springa där. Men egads, det är ju bara backar allting! Och av någon anledning känns det som att jag hela tiden lyckas hamna i uppförsbackar..? Nåväl.
Körde igenom hela passet fram till 2 * 10 min Free Form Run. Första Free Form sprang jag väl typ sju minuter innan jag gav upp och gick över till powerwalk. Inte jättenöjd. Fem minuters stretch som jag faktiskt utnyttjade just till stretching. Körde två tiosekunders-plankor (och påbörjade därmed på nytt plankutmaningen som jag fick överge pga stukad fot) och körde lite smidighetsträning innan det var dags för nästa Free Form. Och vet ni? Jag lyckades springa ungefär 13 minuter idag! Det blev ett litet stopp på cirkus tio sekunder efter en av backarna pga jag kände mig så djävla kissnödig (sorry för TMI haha) men där sade jag till mig själv att jag måste lägga till MINST de tio sekunderna efter att speakern announcat att Free Form run var klar. Och nog fan gjorde jag det, alltid, med tre minuters extra språng. Nöjd! :)
Jag VISSTE väl det, att jag skulle göra bättre ifrån mig idag än i lördags – och trots att jag visste det så var jag ändå besviken i lördags. Men jag blir BÄTTRE! Just watch me!
(och squeee, djävlar vilken rumpa jag börjar få! :D Awesomessss!)
W5R3 har jag inte bestämt en tid för än. Jag KANSKE tar den på morgonen på torsdag, men skall med bussen till Göteborg vid 12 så det beror på hur jag ligger till med arbetsbördan. Är sedan i Göteborg fram tills söndag kväll, och då blir det bara promenader under den tiden. Jag tar dock med träningskläder så KANSKE jag testar att köra ett av de ”riktiga” passen i Zombies, Run! (dvs inte deras 5k-träning). Vi får se hur det blir. I *värsta* fall tar jag W5R3 på måndag, men helst inte.
Allmänt TRÖTT på saker idag men det finns inget jag kan göra åt saken mer än att rycka på axlarna och gå vidare med livet. Först så tyckte jag att det var extremt roande på så många nivåer, men sedan sjönk det in lite mer och jag känner mig mest bara djävligt frustrerad och TRÖTT över det hela. Det är dock överdjävligt tydligt att jag tagit rätt beslut, så.
Jo, detta är sjukt kryptiskt och jag lär väl inte ens själv minnas vad det handlar om när jag läser det i framtiden, men …äh. Jag var bara tvungen att få gnälla av mig lite. Det lättar. Om jag slipper ha allt uppe i skallen så har jag lättare att gå vidare från det. Jag ÄR en bättre människa, och jag HAR rätt.
Har ni frågor på detta får ni väl fråga. Räkna med att få en Wall of Text i return, dock :P
Jo, hej. Jag är ju alltså hemma igen nu. Kom hem i fredags och har inte riktigt fått tummen ur att skriva något här bara :P Ni som hänger med mig på Facebook eller läser min träningsblogg har ju dock redan fått nys om min hemkomst, och jag vet inte hur många av er läsare jag har som är utöver den skaran. Men hej, som sagt. God morgon, kan man också säga. I vanlig ordning har jag sovit typ tre timmar inatt och JAG HATAR SÖNDAGAR FÖR JAG FÅR ALDRIG SOVA argh.
Jag har en kamera full med bilder från resan, och skall försöka få till ett fint inlägg här sedan där jag kan dela med mig av vad vi gjort, var vi åkt och vad vi sett :)
Idag skall jag, lToro och Perka bli fotograferade på jobb iochmed att vårt lag vann stegtävlingen förra månaden. Detta glömde jag dock bort när jag imorse sprang runt naken därhemma och försökte hitta något att ha på mig, så därför känner jag mig just nu missnöjd över att jag inte fick till en bättre outfit när nu hela företaget skall få ta del av min DagEnS OuTfiT typ. Argh! Jaja tur att man är snygg i alla fall (haha).
Jag trodde för övrigt att Midsommar var först nästa vecka, men TJI FICK JAG. Midsommar kommer att firas uppe hos Martin, så får vi se vilka fler det är som skall vara med. Ingen aning än, men jag har i alla fall börjat fantisera om grillat kött och jordgubbar så det är ju en bra start. Vad jag skall ha på mig är ju däremot en annan femma… Jag har förvisso en finfin sommarklänning, men Midsommar brukar ju vara typ snöstormar och regn och jag vet inte vad, så ja. Vi får se. Men på riktigt alltså, en Midsommar för sisådär hundra år sedan när jag var typ 11 och hade en JÄTTEFIN lila klänning med lila blommor på (varför sparar jag inte sådant för) så åkte vi ut till farfars stuga i Hide och då haglade det på oss. Sjukt osexigt.
Ok ok, slut på svammel. Jag återkommer senare under dagen! (kanske) :)
Här är en årsgammal bild på mig utan smink. Hej.
Här var jag och sprang idag. Bulltoftparken! De hade ett par olika motionsspår att välja mellan, jag virrade bort mig lite och avslutade på ett annat spår än jag påbörjade. Hrm.
Inte helt nöjd med dagens resultat. Klarade ”bara” av att springa 8 minuter i sträck på 2 * 10 minuters Free Form Run. Det är fortfarande BRA, för att vara mig, och om man har i åtanke att det är två veckor sedan jag sprang sist så är det ju inte alls illa, men… jag sätter återigen för stora krav på mig själv, och blir besviken när jag inte klarar av att prestera. Jag har fyra veckor kvar av c25k-träningen, och jag KOMMER att klara av det. Jag vill bara vara sådär bra NU. Jag har enorma mängder pepp och inte riktigt lika mycket tålamod, vilket ibland krisar sig lite. Som idag, när jag egentligen borde vara nöjd och glad över att jag kommit ut i spåret igen men ändå ältar att jag inte ens klarade 10 minuter i sträck när jag tidigare klarat hela 15 utan problem.
Nästa pass blir på måndag. Jag kan nästan slå vad om att jag kommer att klara minst 10 minuter då, så jag vet inte varför jag är besviken över mig själv idag. Nåväl.
Nu har jag i alla fall ETT ställe till jag kan springa på! Mycket bra. Jag har ett promenadstråk som tar ungefär två timmar (Värnhem > Centralen > Turning Torso > Slottsparken > Pildammsparken > Värnhem), jag har en sträcka att springa kring Pildammsparken och nu har jag då alltså även Bulltoftaparken. Nu skall jag bara hitta (åtminstone) ETT ställe till att motionera på så att jag kan alternera lite mer.
Helt galet vad långt jag har kommit hittills! Jag slutar inte förundras över hur mycket jag klarar av, hur stark jag börjar bli, responsen min kropp ger när jag tränar den.
Plöstligt kan jag börja jogga lite och hålla igång i en minut innan det ens börjar kännas en tillstymmelse till jobbigt! Jag skulle dock inte jogga ikväll så jag hade helt fel BH på mig när jag tog min tvåtimmars långpromenad nyss, det väntar jag med tills morgondagens träningspass. Men det lilla jag tillät mig själv att springa var bra. Mycket bra. Och jag inser att en veckas semester med allt vad det innebär i vila och skräpföda ÄR inte farligt för mig. Det är ju inget jag gör hela tiden, så vad gör det för skillnad egentligen? Klart man skall få lyxa till det ibland, och få vila. Kroppen uppskattade nog all den vila den har fått. Bra shit!
Och jag tittar på bilderna jag har tagit en gång i veckan i nu tio veckor och jag ser vilken djävla skillnad det är. Magen börjar bli plattare, kroppen ser fastare ut, armarna har blivit tunnare och det syns ju i ansiktet på mig också. Jag mår så mycket bättre. NÖJD!
Det är viktigt att respektera och acceptera sin kropp. Jag har haft så djävla många komplex över den, över saker som för mig är så plågsamt uppenbara men för andra inte ens syns. Jag hatar ägnat så många ÅR åt att avsky så många delar av mig själv. Inget som riktigt fått mig att må bättre, kan jag säga.
I samband med att jag börjat träna har jag börjat uppskatta min egen kropp på ett helt annat sätt. Jag ser den för vad den är: En stark maskin som klarar av så mycket mer än jag någonsin kunnat ana. En formbar klump med lera som blir fastare och smidigare ju mer jag rör på mig. Något jag faktiskt KAN påverka. Och belöningen blir dubbel: Samtidigt som jag mår bättre av motionen och endorfinerna så löser även träningen de issues jag har med min egen kropp, och jag slutar skämmas över saker som egentligen inte ens kanske var ett problem från början. Plötsligt kan jag till exempel gå runt i en tröja som visar hela midje-/magpartiet utan att känna att jag vill skyla mig under en bylsig hoodie.
Men det är en lång väg att gå. Det är inget som sker under en natt, och jag har väldigt mycket kvar att jobba på och med. På två månader har jag redan tagit mig till en punkt där jag kan titta på mig själv i speglarna här hemma och känna att ”dang, jag ser ju bra ut!”, och den känslan är guld värd.
Det handlar inte om vad ANDRA tycker om min kropp – det handlar om att övertyga MIG SJÄLV att jag är bra. Och jag ÄR bra! Jag är så bra så ni anar inte ens!
…är jag förresten den enda som klämmer på sig själv när man är ute och joggar/går? Mina ben och rumpa börjar bli så fasta, och jag tycker om att känna hur musklerna arbetar när jag rör på mig. Det ser nog ganska dumt ut för andra, men vafan :)