Tidig morgon. Varför vet jag egentligen inte, jag hade någon smart idé igår kväll om att jag skulle gå upp lite tidigare och sedan gjorde jag det fast jag egentligen hade velat sova vidare. Insåg väl också att även om jag somnar om nu så kommer jag ändå inte att vara särskilt utvilad om en timme, så screw it jag går upp.

På med kläder, hittade var jag gömt alla koftor, utför dörren och ny promenadsträcka till jobb. Tusen steg längre, lite annan omgivning. Plötsligt kommer en man puttrandes på en moppe, stannar in lite när han passerar mig och visar glatt på sin pakethållare/baktill på sittkudden att jag kan få sitta där om jag vill. Jag skakar förvirrat och med ett ansträngt leende på huvudet, han nickar bekräftande och kör iväg i lite högre hastighet. Väldigt bisarrt. Gick sedan och oroade mig över att han skulle vända längre fram eller helt sonika stå någonstans och vänta. Kanske ett äventyr för andra – sätta sig baktill på moppen utan att veta VAR man hamnar, men för mig tar självbevarelsedriften överhanden och jag blir bara orolig och paranoid. Konstige man.

Det blev ju som ni ser inget postat angående semestern igår. Jag har en särskild förmåga att först skjuta upp sådana poster i evigheter och sedan glömma bort dem. Som det här med att jag FORTFARANDE inte skrivit något om Filippinerna-resan i vintras? Yeah, exakt. Men jag skall försöka få upp något här, jag lovar att åtminstone FÖRSÖKA. Ok? Ok.

Nåväl.