Jag vet inte. Jag känner bara att jag verkligen är konstig och annorlunda. Jag har inte så många att jämföra mig med, men de jag har verkar ju vara helt tvärtom. När jag pratar med folk om det så reagerar de ju som att så som jag fungerar och resonerar är jättekonstigt. Då är det väl inte så märkligt om man blir osäker och undrar vad det är för fel på en..?

Jag har alltid trott att jag är normal. Som alla andra, liksom. Klart man velat stå ut från mängden lite, annars hade man ju inte haft alla tokiga hårfärger eller skumma kläder (även fast huvudorsaken alltid varit och alltid kommer att vara att jag klär mig och ser ut som jag vill för att jag tycker att det är snyggt, och inte för att jag försöker vara *spEsHuL*). Men… jag vet inte. Jag tror att Anna hade förstått. Jag känner bara att jag går vilse på Wikipedia när jag försöker fastställa vad det är som felas mig. Neuros, depression, borderline..? Jag vill bara vara liten och glad igen. Förmodligen är det bara en fas av hypokondri för att jag mår så djävla ruttet just nu (och jag får som sagt skylla mig själv för det är jag som har gjort fel och ingen annan)

Jag vet ju att jag kan vara så mycket bättre än såhär. Jag vet ju att jag kan vara glad och positiv och rolig att umgås med och mysig och bra och fin och trevlig. Jag vet ju att jag inte egentligen är ett litet svart knytt som gör ont hela tiden, att jag egentligen inte går runt med panikångest och har ont i magen och inte kan sova eller äta normalt. Det är bara tillfälligt. Kanske en vinterdepression, och det är ju faktiskt normalt. Det bara hände en massa skit i slutet av December och jag hamnade emotionellt i ett läge jag inte borde hamnat i, och nu sitter jag fast och vet inte riktigt hur jag skall ta mig loss. Jag har pratat med folk om det men jag får inget som hjälper. De ger mig råd och åsikter och jag respekterar och lyssnar på dem, men det känns fel.

Men oroa er inte. Jag skall försöka att inte kräkas ner min blogg med all djävla fanskap jag har i skallen, för det får nog hålla sig i gömundan där.
Jag brukar leva efter principen No regrets för det tjänar ingenting till att ångra sig i efterhand, men den senaste tiden har jag verkligen ångrat sak på annan och det med rätta. Tro mig, om jag skrev ut i klartext allt skit som hänt och vad jag gjort och inte gjort så skulle ni förmodligen hålla med mig om att det är läge för ånger här.

Just saying.

Nu skall jag krypa i säng och se om jag klarar av att läsa lite. Mina knän gör skitont ikväll och jag har helt bisarr PMS trots att det är typ en vecka kvar till indianbesök. Mina bröst har varit svullna och gjort helt galet ont nu i 2-3 dagar och jag börjar tröttna på att ha ont både inuti och utanpå.

Måste komma på något som jag kan peppa lite för. Kanske trots allt orka fixa en Gotlandsresa..? Något att se fram emot. Något bra. Jag skall fila lite på detta. Kanske ni kan ge mig bra tips på vad jag kan vara glad och pipig över?

Dagens look. Japansk sommaruniform, för det passar ju sig så djävla bra i Januari. Well, i Skåne är det faktiskt sant. Ursäkta random urringning, jag gjorde om den för den var lite skum och nu är den lite urringad ur vissa vinklar :/