Stickdöden

Mina små mantelspännen har ju kommit! I förrgår, eller något. Det blev så himla bra med dem på manteln, väldigt nöjd! Nu skall vi se hur många gånger jag kommer att lyckas sticka mig själv på dem, bara :P Jag har ju en viss talang för att skada mig själv på ohemult fåniga sätt hela tiden så Death By Mantelspännen är väl något som ligger ganska högt på trolighetsskalan.

Igår kväll blev det ”dricka öl, lyssna på musik och sy fast knappar”-kväll och det var väldigt bra. Kom jättelångt med knapparna, nu har jag slut på alla mina i god tid förberedda knappar så nu blir det till att hitta något att titta på medan jag gör cirka 30 knappar till. Räknar med att det kommer att bli cirka 50 knappar framtill på klänningen, och ~10 per ärm. Öh. Jag kommer VERKLIGEN att spåra på allvar när det är dags för ~70 knapphål. Herregud.

Klänning utanpå mantel är ju ett annorlunda grepp, to say the least. Hade jag haft fler än en provdocka hade jag kunnat ha ett litet galleri av upphängda plagg, men nu får allt samlas på samma docka. Just nu är det bara förvaring, så ni behöver inte tro att jag inbillar mig att jag skall kunna måttanpassa min klänning med en hel djävla mantel inknödd under, SÅ blond är jag inte! :P

Idag skall jag promenera hem från jobbet (i solen!) och ikväll är det tvättid, men jag skall även sy massor av knappar och försöka rätta till längden på klänningen. Håller jag igång med denna och tråden inte tar slut (skall försöka komma ihåg att köpa en ny på hemvägen) så bör jag kunna bli klar med denna nu i helgen. Nästkommande projekt blir antingen den korta röda capen eller den svarta underklänningen, vi får se vad jag känner för. Skall även fortsätta brodera nattlinnet + någongång i framtiden vara såpass modig att jag kommer igång med broderiet på den orangea klänningen.

HADE även velat hinna åka till Hisingen i helgen pga Eva skickade förra veckan en bild från en secondhand-butik som hade tokfint utbud på vinglas och annat som jag fick lite habegär till. Får se ifall de har öppet, man kan ju ta bussen dit. Vill inte köra själv och vill heller inte att Martin skall ut och fladdra så om jag bara får lite koll på var det ligger och hur man tar sig dit så kan jag dricka vin med elegans sedan :)

Jag har legat vaken i stort sett uteslutande sedan klockan 02:00 i nättras så jag är lite seg idag. Förståeligt! Jag hoppas att det inte skall påverka min promenadork senare, eller göra så att jag får för mig att skippa att tvätta. Jag tror dock att det skall lösa sig, om inte annat så finns det glass hemma så jag får väl boosta peppen med lite socker :P

Det har varit en märklig vecka. Jag är fortfarande väldigt fram- och tillbaka i humöret, det pendlar snabbt mellan ”allt är ändå helt okej” och ”VI KOMMER ATT DÖ” så jag vetefan. Det är en väldigt konstig tid att leva i, det tror jag att vi alla kan konstatera. Mängden människor som blivit arbetslösa denna vecka? Företag som måste stänga… Det kommer att ha väldigt långtgående konsekvenser. Jag hoppas att vi tar oss ur detta med huvudet över ytan, faktiskt. Jag vill inte tänka för mycket på det för jag tycker att det är väldigt obehagligt, men någongång måste man ju tänka på det. Vi får se.

Ni får ha en fin dag! Just nu siktar jag på en liten tur till Vättlefjäll imorgon + att faktiskt blogga på en lördag (woo) så förhoppningsvis så postas ju något här imorgon, kanske till och med lite BILDER. Vilken grej!

Hejdå!

Throwback

Jag började sy fast knappar på min klänning igår och jag tog lite kort på det som jag tänkte dela här men sedan kände jag bara att NAJ jag vill hellre dela en bild från en glad och varm sommar och medeltidsvecka, när jag var glad och allt var bra. Bättre så! Knappar kan vi titta på vilken annan dag som helst.

Jag är helt okej idag också. Veckan pendlar upp och ner, men solen skiner idag, jag har gått en mil (ÄNTLIGEN, tå-djävel!) och vi skall äta tårta på lunchen för att tacka av vårt trogna släp efter lång och god tjänst. Släpet är alltså verkligen ett släp, det är inte en omskrivning för en person av något slag :D Ikväll skall jag sy vidare, så jag har saker att sysselsätta mig med. Jag bara önskar att jag slapp vara orolig hela tiden, men just nu hanterar jag det ganska bra ändå.

Arbetsdagen inleddes med att jag fick bära ner en massa bös från vinden, och sedan få feedback från min chef om HUR man bör uttala bös för tydligen är mitt gotländska ö inte godkänt. ”Du visste vad du gav dig in på när du anställde en gotländska!” sade jag och sedan gick jag och köpte tårta. Dagen kommer dock att gå väldigt långsamt, men jag har med mig så att jag kan göra 35 knappar till så öh. Det löser sig. Det är i alla fall ljust ute, det gör så stor skillnad.

Insåg igår att lajvet kommer att avslutas den 19 juli. 19 juli 2020 är det 15 år sedan min syster dog. Detta blir …spännande. Med tanke på hur trasig jag brukar vara kring de dagarna varje år såååå känns det ju jättekul att jag skall behöva utsätta intet ont anande lajvarkompisar för mitt mest bräckliga lilla jag. Host. MEN jag och Frans skall ha en plan B ifall det verkligen krackelerar helt och det finns ju människor jag kan få en kram av om det behövs. Vem vet, kanske lajv på Annas dödsdag är precis vad jag faktiskt behöver för att inte bryta ihop fullständigt? Det märker vi! Allt blir bra kompis!

Men ja. Torsdag. Världens långsammaste vecka. Humöret pendlar upp och ner. Jag ser fram emot helg fast jag inte direkt har något att göra. Sova, antar jag. Ta en promenad. Kanske göra någon form av matsäck och gå upp till Vättlefjäll och chilla där ett par timmar? Vi får se.

Ha en fin dag!

Nästan där…

Gårdagens fixande av klänningen; syr fast linnekanter vid öppningen på framsidan, så att yllet inte brister när jag sätter knappar och knapphål sedan :) Det blir bra! Jag myste lite över hur bra jag är på att sy ibland, haha. Betänk nu dock att jag inte RIKTIGT har kommit in i ”ARGH JAG HATAR ALLT”-fasen än, för då lär jag ju hata allt jag gjort hittills osv.

Mitt i sömmandet hörde Camilla av sig och ville ses på Hyttan så jag knödde ner klänningen och alla små sybehör i en påse och gick dit. Det blev två glas vin, bra progress med klänningen och en massa bra snack = SÅ BRA GREJ. Behövde detta!

Idag är jag trött men annars vid gott humör. Fick en väldigt lätt panikattack imorse när jag var med Martin hos läkaren och satt i väntrummet på Bohuspraktiken för sist jag var där låg Martin och svävade mellan liv och död och jag försökte förtvivlat bli sjukskriven. Det var konstigt. Martin höll mig i handen och klappade mig på huvudet och förstod att jag hade en liten jobbig period just då, och efter mötet med läkaren så kändes det klart bättre. Vi vet nu att så länge Folkhälsomyndigheten (eller vad de heter) säger att anhöriga till riskpersoner skall hållas i karantän så är det ingen fara att jag är ute och jobbar, så länge jag fortsätter att tvätta händerna + inte vidröra människor. Det kan också vara en bra grej att fixa cykeln så att jag kan undvika kollektivtrafiken, men jag har också 25 dagar kvar på åkkortet så inte jättepepp på att låta det rinna ut i sanden. Jag vet inteeee vi får se.

Idag skall jag bara sy och chilla. Planen är att börja sätta knappar i klänningen för innan knäppningen är klar kan jag inte justera ryggen och då står allt still, så ja. Imorgon lär jag ju vara i den tidigare nämnda ”ARGH JAG HATAR ALLT”-fasen så ni kan ju vara beredda på att det eventuellt kommer att drypa av fucking AVSKY här :P

Handledarkurs om en timme, hemgång om två timmar, sedan sy och chilla. Det blir bra. Allt löser sig. Jag intalar mig detta hela tiden: Allt kommer att lösa sig. Jag kan inte leva ifall jag tror att det inte blir så.

Vi får se.

ha en fin dag!

Oro

Den här ständigt växande oron äter verkligen upp mig inifrån just nu. Martin har en läkartid imorgon bitti så jag tänkte hänga med honom så att vi kan ställa lite frågor till läkaren hur vi skall förhålla oss till detta, vad vi skall göra för att minimera risken att han blir sjuk. Skall vi isolera honom, mig? Skall den ena av oss flytta hemifrån? Skall vi fortsätta som vi gör idag och bara hoppas på det bästa?

Jag trodde när helvetet från jul var över att det skulle dröja fram till i höst till nästa stora influensaperiod, att han skulle få åtminstone ett halvår på sig att återhämta sig innan det var dags att börja oroa sig över att han kunde bli sjuk igen. Istället händer detta. En influensa som för de flesta är helt ofarlig, men som för riskpersoner är väldigt farlig.

Jag är så trött. Jag är så urbota trött. Det snurrar i skallen på mig. Jag känner inte helt att jag klarar av att tänka normalt, fungera som jag borde. Ni får känna att min oro är överdriven, men ni vet ju inte hur illa det var i julas. Ni vet inte. De flesta av er vet — lyckligtvis! — inte hur det är att sitta i möte med en läkare som säger ”vi kan inte garantera att han överlever” när det enda i världen du vill höra är att allt skall bli bra. Att sitta hemma i två veckor och bli erbjuden tröst och stöd och kärlek av ALLA utom just den personen man verkligen behöver det från. Jag vill inte att vi skall behöva gå igenom detta igen, jag har inte orken. Vi löser det ju såklart OM det blir så illa, men jag är rädd.

Vi har möjligheten till karantän, men hur skall vi överleva då? Vi behöver min lilla inkomst. Jag har på banken så att vi skulle kunna klara en månad till om vi verkligen snålar satan, men sedan är pengarna slut. Har jag ens ett jobb kvar ifall jag går härifrån?

Jag önskar att jag kunde slippa känna stressen, den här ständiga stressen. Den lilla bollen av skräck som ligger och rullar i min mage. Oron som hela tiden strålar genom hela kroppen. Herregud, jag tar ju död på mig själv bara genom att vara såhär rädd, men jag kan inte få stopp på det. Han FÅR inte bli sjuk.

Men jag syr. Jag försöker distrahera mig så jag syr och pillar och justerar och tittar på Netflix och låter bli att dricka vin för det är vardag och jag får inte självmedicinera min ångest med vin. Jag FÅR däremot självmedicinera med hantverkande, så jag kör på det.

Spelningen jag skulle på på måndag flyttas fram. Inte oväntat. Förmodligen också det bästa, för jag tror att jag inte hade vågat gå. Men ändå. Allt försvinner.

Jag vet inte.

Ha en bra dag <3

Knapphelvete

Det går framåt med den gröna. Fick sådan sjuk ångest igår men lyckades reglera någorlunda genom att sy, lyssna på bra musik och öh dricka vin. Ja, nej, jag vet — man skall inte självmedicinera med alkohol när man mår dåligt, men det hjälpte i alla fall. Det kändes som det viktigaste i sammanhanget. Idag har jag också ångest, men slut på vin. Tog med mig mitt lilla sykit för att jag tänkte att jag kan passa på att göra knappar nu under arbetstid eftersom det verkligen är helt dött på jobbet mellan elevbytena, men först tog det fem minuter att ens lyckas trä nålen och sedan gick tråden av så jag blev sur och packade ner allt igen. Det finns fortfarande tid att sy. Jag tror dock att jag för min egen skull skall införskaffa en ny nål eftersom den jag använder nu är helt sönderböjd.

Det är svår att inte ha ångest just nu. Allt kommer att bli bra, men för tillfället känns det svårt som fan. Jag är så väldigt orolig över ifall Martin smittas. Det är svårt att hantera, emellanåt. Jag har som sagt var inte så mycket ork kvar efter julen, så det är bara lite mycket just nu. Skall sy ikväll (ingen löpning iochmed tån) så jag hoppas att det skall lugna nerverna lite. Ta fokus från allt som är jobbigt.

Inledde arbetsdagen med att börja gråta på jobbet så allt går bra kompis :))))))))

Annars är det bra. Jag har hälsan. Tån gör ont. Mamma är sjuk. Det har jag inte sagt? Mamma är sjuk. Feber och hosta. Hon är 60 så hon är inte i riskzonen, men det gör mig ändå väldigt stressad. Det är liksom ytterligare en grej som suger energi just nu. Jag vet inte hur länge jag orkar ha det så här innan det blir för mycket.

Mer alkohol, kanske.

Det är ju tydligen en grej nu.

Jag fyller år om 11 dagar och det spelar verkligen ingen roll alls för världen är på väg att gå under och jag vet inte ens vad ålder är längre. En siffra som avgör huruvida det är hög risk att man dör av corona eller ej. Så himla onödig information?

Jag bara önskar att jag hade ångesten under kontroll, att jag slapp sitta och skaka mellan varven och ha denna ständigt växande lilla klump av glöd och skräck i magen. Det är inte hållbart. Någongång förr eller senare kommer det att rasera min lilla kropp. Den orkar ju bara så mycket.

Vi får se.

Ha en fin dag.

Innan mitt episka hat inleds

 

Jaha, här sitter jag en regnig söndag och syr på min gröna klänning och lyssnar på Sorkar & Strängar. Som man kan göra :) Martin stekte ägg och bacon åt oss till frukost så det var faktiskt en bra start på dagen <3

Försöker hitta något vettigt att titta på men Netflix vägrar fungera i endera av mina webbläsare och Viasat har liksom inget som verkligen lockar och jag hittar cirka nada kul på Youtube så just nu en viss frustration över hur jag har tusen saker att välja mellan men lust till ingen av dem. Dagens ilandsproblem, antar jag! När jag var ung (LÄNGE sedan lol) så hyrde man två filmer över helgen och man var ju fast med de filmerna så man stod ju i en timme och browsade videobutiken för att lyckas hitta två filmer som verkade tillräckligt bra. Oftast blev det någon av de där man sett förut och därmed visste var bra. Willow, Razorblade Smile (ahahah skoja) och så vidare. Nu finns allt på Netflix och fungerar inte det ena klickar man bara vidare och det finns så många fördelar i det men också nackdelar, på sitt sätt.

Igår: Rollspel! Bra grej! Vi dödade en demon och hade INTE matmässa för en massa folk :D Så himla kul att få spela igen, det gör mig glad. Så mycket fånigheter. Man behöver fånigheter! I synnerhet när man har ont i sin tå!

Är den bruten? Jag vet faktiskt inte. Efter att jag dragit i mig en näve värktabletter (2) igår så gav smärtan med sig, och nu kan jag leva som en relativt vanlig människa utan att hela tiden krampa i smärta MEN den gör också ont när jag går längre sträckor (t.ex. till tåget igår) så det är ju absolut något fel på den. Jag vetefan. Jag vill mest kunna få springa imorgon känner jag? :)

Den gröna klänningen kommer att bli bra men jag kommer också att få dåra på den cirka tusen gånger innan den är klar. Dels för att jag bestämt mig för att göra den jobbigaste sortens fällning av sömmarna, vilket jag får ont i händerna av eftersom jag tydligen är EN GAMMAL GUMMA och dels pga har ju fått för mig att jag skall göra 30-40 knappar till den. Och tror ni att jag hatar att göra knappar och snörhål så har ni hittills förskonats från hur mycket jag hatar att göra KNAPPHÅL. Så öh headsup, framtida uppdateringar kring mitt nuvarande syprojekt KAN innehålla en viss nivå av gnäll. Host.

Men ja. Helg! Öl, vin, rollspel och en bruten tå. Det får vara så :)

Nästa helg är hittills oplanerad? Får se vad jag skall hitta på. Jag har inga pengar och världen är sjuk så förmodligen blir det mer vin + sy. Kanske bli färdig med lite projekt, vem vet.

OKEJ ha en bra dag hejdå!

Det går så djävla bra för mitt lag just nu

Det är verkligen inte meningen att jag skall springa, jag börjar inse det nu. Varenda djävla gång det börjar gå bra för mig med löpningen så händer Något™. Sistgång fick jag störtinfluensa och sedan blev Martin sjuk. Den här omgången? JAG BRÖT EN TÅ IGÅR. Jag menar, wtf?

Hur bryter man en tå?
Olika sätt. Jag tappade en (lyckligtvis tom!) ölflaska på foten, och bam så hade jag en bruten tå.

Vilken tå är det? 
Den mittersta tån på vänster fot.

Skall du inte åka till akuten?
Nej, de bryr sig bara ifall det är stortån, resten får läka av sig själv.

Har du ont?
Så in i HELVETE. Bättre idag än igår, men det värker som fan mellan varven. Precis när det hänt fick jag stå dubbelvikt intill bänken i ett par minuter och djupandas. Har sovit illa i nättras för jag vaknar till emellanåt av att strålar hela vägen upp i benet från foten.

Det är första gången jag brutit något och detta är ju alltså fruktansvärt? Förstår inte hur folk som bryter armar och ben överlever faktiskt. Igår drack jag vin för att dämpa smärtan, idag tar jag värktabletter. Är nog därför det inte gör jätteont just nu, men jag märker ju direkt att det värker om jag ställer mig upp.

Ute skiner solen och det är varmt och fint och alltså PERFEKT väder för en promenad runt sjön, men jag bör vila foten just nu så här sitter jag i sängen och syr och surar och tittar på Frasier (alla säsonger på Viaplay wooo!) (jag ser verkligen fram emot mitt favoritavsnitt, det där jag gråtskrattar till :D) och ugh.

Tur att det är rollspel ikväll så att jag får NÅGOT roligt ut av den här helgen.

Klänningen blir ju bra, i alla fall. Det är dock mycket tyg att hålla i och eftersom jag kör en lite annorlunda teknik rörande fällandet av sömmarna på denna gentemot den orangea så känner jag mig snabbt trött i handen, så jag får sy i omgångar. Kanske skall ta itu med broderandet av nattlinnet en stund istället, ifall jag nu för en gångs skull kan bestämma mig för vad jag skall göra. Det HADE varit kul att göra bofinkar (eller vad fan nu tit är för fågel) eftersom broderiet skall vara över bysten mennnnn det blir nog alldeles för rörigt och de flesta skulle nog inte koppla den oerhört muppiga ordvitsen.

Suck.

Fick i alla fall färgat håret igår så jag är åtminstone ett snäpp snyggare i min misär. Woooo.

Ha en bra dag!