Det går framåt med den gröna. Fick sådan sjuk ångest igår men lyckades reglera någorlunda genom att sy, lyssna på bra musik och öh dricka vin. Ja, nej, jag vet — man skall inte självmedicinera med alkohol när man mår dåligt, men det hjälpte i alla fall. Det kändes som det viktigaste i sammanhanget. Idag har jag också ångest, men slut på vin. Tog med mig mitt lilla sykit för att jag tänkte att jag kan passa på att göra knappar nu under arbetstid eftersom det verkligen är helt dött på jobbet mellan elevbytena, men först tog det fem minuter att ens lyckas trä nålen och sedan gick tråden av så jag blev sur och packade ner allt igen. Det finns fortfarande tid att sy. Jag tror dock att jag för min egen skull skall införskaffa en ny nål eftersom den jag använder nu är helt sönderböjd.

Det är svår att inte ha ångest just nu. Allt kommer att bli bra, men för tillfället känns det svårt som fan. Jag är så väldigt orolig över ifall Martin smittas. Det är svårt att hantera, emellanåt. Jag har som sagt var inte så mycket ork kvar efter julen, så det är bara lite mycket just nu. Skall sy ikväll (ingen löpning iochmed tån) så jag hoppas att det skall lugna nerverna lite. Ta fokus från allt som är jobbigt.

Inledde arbetsdagen med att börja gråta på jobbet så allt går bra kompis :))))))))

Annars är det bra. Jag har hälsan. Tån gör ont. Mamma är sjuk. Det har jag inte sagt? Mamma är sjuk. Feber och hosta. Hon är 60 så hon är inte i riskzonen, men det gör mig ändå väldigt stressad. Det är liksom ytterligare en grej som suger energi just nu. Jag vet inte hur länge jag orkar ha det så här innan det blir för mycket.

Mer alkohol, kanske.

Det är ju tydligen en grej nu.

Jag fyller år om 11 dagar och det spelar verkligen ingen roll alls för världen är på väg att gå under och jag vet inte ens vad ålder är längre. En siffra som avgör huruvida det är hög risk att man dör av corona eller ej. Så himla onödig information?

Jag bara önskar att jag hade ångesten under kontroll, att jag slapp sitta och skaka mellan varven och ha denna ständigt växande lilla klump av glöd och skräck i magen. Det är inte hållbart. Någongång förr eller senare kommer det att rasera min lilla kropp. Den orkar ju bara så mycket.

Vi får se.

Ha en fin dag.