Crucifixion

Det sista som hände i drömmen precis när klockan ringde var att jag halvt roat, halvt frustrerat utbrast ”Jag är inte ens troende, vad skall jag med 15 kors till!?” eftersom företaget hade träslöjd och de två nya började hetsa och överdriva. Meningen var att vi skulle bygga varsitt träkors (typ en halvmeter högt) och sedan vara klara, men den ena av de nya (helt fiktiva personer, för övrigt, har inget med egentliga nyanställda att göra) ville bygga fem kors och den andra tänkte bygga femton. När träslöjdsläraren frågade om vi ville/kunde tänka oss att göra fler än ett kors så föreslog den värsta av dem att vi alla skulle bygga femton kors, och den andra var helt ”ahah jag trodde att jag var värst men nej då!” och jag blev bara sur. För i ärlighetens namn, vad skall JAG med femton kors till!?

Och det är nog bara Zombie som kan kolla på klockan, se att den snart är halv sju och tänka ”redan halv sju, oj vad jag är sent ute idag!”. Jag som inte har fasta arbetstider utan sätter dem själv. Jag vill ju egentligen börja sex, men idag skall jag med bussen halv fem så då sticker jag från kontoret halv fyra och då kan jag börja halv sju istället för sex, men ja. Sent ute. Var helt bisarrt att bli omkörd av ett par cyklar, det brukar ju vara folktomt ute när jag går till jobbet ;)

Idag överlistade jag för övrigt duschen! Jag satte igång vattnet på högsta värme typ tio minuter i förväg, så var vattnet faktiskt *varmt* när jag klev in i duschen. Wohoo! Som sagt, vår varmvattenberedare är inte vaken så dags på morgonen så om man går in direkt och förväntar sig varmvatten blir man besviken. Nu vet jag hur jag får göra i fortsättningen om jag vill duscha innan jobb och slippa kallduschen.

Dagens half-assed försök till modebloggande:
bild-16

Kofta – köptes på rea på barnavdelningen på Lindex för typ ett år sedan.
Teeshirt – fick jag av älskling. Notera att motivet är detsamma som mitt twitterhandle – Skullbunny! Det var fint, tyckte jag :)
Kjol – H&M Divided, köptes när jag fortfarande bodde på Gotland så det är väl iaf 7 år sedan
Skor – Random department store på Filippinerna

Typ så. :P

Nog för att jag gillar kött, men i vissa situationer är kött bara fel

Foto: Monica Hansson (2012) > länk <
Redigering: Monica Hansson + Carina Hellberg
(funderade på att byta header och gjorde denna i rent inspirationsrus men håller nog fast vid den design jag har – den fungerar ju väldigt bra :))

Jag hade glömt att koppla i mobilladdaren igår. Jag hade även glömt att stänga av Spotify innan jag somnade, och att släcka lampan. Jag glömde nog det mesta, jag bara somnade. Sedan vaknade jag och visste inte vad klockan var, alls. Försökte få igång skärmen på min telefon så att jag kunde se, eftersom den tillsammans med datorn är de enda klockorna jag har hemma (som fungerar), men skärmen var död. Fick efter en stunds frenetiskt tryckande upp symbolen för HEJ JAG HAR INGET BATTERI OCH ÄR DÖD, så knödde i laddaren och fick gå ut i vardagsrummet för att kolla klockan – jag hade ju ingen aning huruvida klockan var två eller nio. Den var dock fyra. Hepp, två timmar till. Somnade om så fort jag hade kunnat ställa larmet och sett att mobilen börjat laddas. Snoozadee en eller två gånger till sedan, var så trött när klockan väl ringde.

Och jag drömde så konstiga saker. Jag drömde att jag jobbade i bowlinghallen i Visby igen, tillsammans med Pablo och mamma. Jag skulle baka pizza men all degen var av kött och det var så dåliga köttbitar att jag inte kunde få till en vettig deg av det, så Pablo fick trött visa mig hur jag skulle göra. Telefonen ringde och det lät som att det var min syster, så jag blev både livrädd och överlycklig och tänkte ”Jag visste väl att hon inte var död!” innan jag hörde att det var mommo. Jag blev så översköljd av besvikelse för att det inte var Anna att det gjorde ont. Jag pratade klart med mommo och berättade sedan för mamma att ”ibland låter mommo som Anna när hon ringer” och mamma verkade hålla med men var annars ganska obrydd i frågan. Själv ville jag bara stänga in mig i kylrummet och gråta mig sönder och samman.

Bortsett från köttbitarna istället för pizzadeg så var det alltså inga större konstigheter i drömmen (ja, vi måste bortse från mammas reaktion också, hon hade aldrig reagerat i verkligheten som hon gjorde i min dröm förstås) och den kändes väldigt verklig. Jag minns att jag funderade på detta när jag vaknade – LÅTER verkligen mommo som Anna?? …såklart inte.

Idag skall jag ta bussen till Göteborg och hälsa på Martin, woop woop! Försöker komma fram till om jag hinner med ett snabbt ärende på väg till bussen och mest troligt så har jag gott om tid på en timme att hinna båda, men jag vill inte chansa så jag vet inte riktigt hur jag skall göra. Funderar på mitt alternativ B i frågan, som måste innebära att tid finns men då får jag förmodligen stå och vänta i kylan i en halvtimme också. Vi får se hur jag gör. Hrm.

Upptäckte till min stora glädje att antalet prenumeranter jag har via Bloglovin’ hade gått upp från 6 till 9! Ja ja, kanske småpotatis för de flesta andra, men jag blev så glad att folk verkligen vill läsa mitt svammel :) Tack ♥

Riden av maran

Jag drömde att min mamma berättade för mig att jag var född pojke. Mamma och pappa ville hellre ha en flicka så de hade klätt mig i flickkläder sedan jag var nyfödd, samt på något sätt lyckats förvandla min penis till en vagina och det var därför jag numera ser ut som jag gör. Det låter väl kanske inte så hemskt, men det var en fruktansvärd mardröm och jag sprang runt med panikångest och visste inte vad jag skulle göra. Hur skulle jag kunna berätta detta för Martin? Hur skulle jag INTE kunna berätta detta för Martin? Varför berättade hon, varför fortsatte hon inte att hålla det hemligt så att jag slapp veta, slapp tvingas stå i valet och kvalet mellan att berätta för min pojkvän eller ej?

Det kändes som en väldigt verklig dröm. Jag tog med mig Martin på en promenad genom konstiga landskap och skulle just till att spill the beans när klockan ringde. Både lättad men samtidigt inte. Jag behövde få berätta.

Nu sitter jag nyvaken med en klump av obehag i maggropen. Djävla dröm.

Kan vi få slippa rigor mortis idag, pretty please?

Jag vågar nästan vara hoppfull inför dagen, för hittills har jag inte känt av någon större träningsvärk. KANSKE jag slipper vara som en gammal tant i kroppen och få plågor varje gång jag ens snuddar vid att röra en muskel? Jag är ju lite stel, såklart. Men det är ju bara att vänta sig. Men slipper jag träningsvärken? Pretty please, say that I do.

Just nu känner jag också att jag kommer att kunna köra runda två imorgon, as scheduled. Hade inte det varit fint, så säg? :)

Jag drömde i nättras att jag var ute på Gotland (eller någon version av Gotland, at least) med Simon och åkte runt i båtar i något som var en kombination av Fårö, S:t Olofsholm och en massa konstiga stränder jag aldrig sett. Båtarna var grunda och havet var djupt, jag var rädd att ramla i för vi körde så fort (motorbåtar, fast de saknade motor..?) och vi åkte både med mamma och sedan med Fredrik. Det var läskigt, jag minns att jag var rädd för mer än att ramla i. Sedan vaknade jag men jag har fortfarande minnesbilden av de djupa, mörka vattnen och risken att ramla över den låga båtkanten inpräntad i skallen.

Onsdag. Veckan går ändå snabbt framåt. Tre dagar kvar och snart mindre än så. Ikväll är jag och Martin bjudna på grillfest med mexikanskt tema hos en amerikansk kollega som ser ut som Harry Potter. Det blir trevligt :)

(och när jag skriver detta så känner jag att vänstra knäet och låret börjar strama och ömma. fan. låt bli låt bli låt bli)