Jag vaknar till hela tiden. Det gjorde jag under natten till igår också. I nättras vaknade jag till säkert fyra gånger och tittade på klockan, och jag känner mig utvilad varje gång jag vaknar. Tio minuter innan klockan skulle ha ringt så gav jag upp och gick upp och duschade istället. Kändes ovärt att försöka sova tio minuter till, även fast jag förmodligen hade kunnat somna.
Varje gång jag vaknat till så har jag hört regnet smattra mot fönsterblecket. Någongång runt fyra i morse började det snöa istället. Detta baserar jag på att vid klockan fyra kunde jag inte höra det smattrande regnet längre, och när jag gick upp vid fem så var det vitt på marken. Min intuition säger att dessa två faktum KAN vara relaterade. :P
Pysslade för fullt med mitt projekt igår efter jobb. Tyckte att jag var supereffektiv! …tills jag insåg att jag hade spenderat hela kvällen och knappt kommit någonstans. Fan. Jag hade hoppats vara klar till helgen, men det finns inte tid nog till att slutföra innan Martin kommer. Får sikta på helgen därefter istället, helt enkelt. Ibland får man inse sina begränsningar och förstå att man trots oavbrutet arbete under fem timmar om dagen inte kommer att hinna slutföra projekt under den tid man initiellt räknat med.
Det blir bra, dock :) So far, so good!
Ohwell. På återseende!
