Fr.v: Pablo, Sega, Zombie
- I min familj är det fullständigt naturligt att SÄGA ”lol”. Vi har ägnat ett antal familjemiddagar åt att ropa lol, roflmao och dylika tillmälen åt varandra kring bordet. Detta är något som inleddes for the lulz och som sedan satte sig kvar. Nu säger jag ”lol” lite för ofta, haha. lol.
- Jag tycker att det är jätteäckligt med andra människors blod. I åttan när vi skulle ta blodprov på biologin så råkade Annie spilla en droppe blod i min biologibok och jag höll på att dö så hemskt var det.
- När jag var sex år gammal snubblade jag på lekplatsen på skolgården och slog ut båda mina övre framtänder mot ett stålrör. Detta tyckte de andra lekisbarnen var lite lustigt så de kallade mig för ”Vampyren” efter det. Det tog mig cirka sisådär 4 år innan tänderna växte ut. Det var en hemsk tid.
- Jag hör fruktansvärt dåligt mellan varven. När jag var typ 9-10 så hade jag en period då jag nästan inte kunde höra något alls. Det var väldigt, väldigt jobbigt och jag har fortfarande idag en del hörselproblem. Det finns två situationer som allt för ofta uppstår på grund av detta:
1. Folk säger något skämtsamt om mig, alla skrattar och när jag ber dem upprepa (eftersom jag inte hört vad de sade) så vill de inte säga pga tror att jag bråkar. Folk får väl skämta om mig bäst de vill, men det är väldigt jobbigt att se fem personer skratta åt mig och jag inte förstår VARFÖR.
2. Jag försöker förstå vad folk säger och om det inte går (eller jag har sagt ”Va?” för många gånger) så kör jag på Nicka och Le™. Detta resulterar ju dock väldigt mycket i att personen jag talar med inte alltid förstår mina lite luddiga responser. - Jag räddade en gång min äldste lillebror från att drunkna när vi plötsligt trampade ner i en djup grop när vi badade och ingen av oss kunde bottna. Detta trots att jag knappt själv kunde simma. Jag lärde mig simma klokt någongång när jag var 9-10 år.