Lajvdagbok, del 3

27-30/7

Inlajv! Jag orkar inte riktigt försöka skilja på vad som hände dag för dag, såvida det inte är något som behöver poängteras att det skedde vid ett visst tillfälle.

Vi vaknade inlajv, det är enklast så. Man kan börja på given signal mitt under dagen om man vill, men det känns så konstlat och stelt, så jag föredrar när det börjar i samma sekund man slår på ögonen på morgonen.

Vi fick en hel del gäster i mässen första dagen, vilket bådade gott tyckte vi. Passade även på att smita iväg till en sjö och nakenbada lite, och på köpet skrämma livet ur någon stackars karl som dragit sig dit och kanske hoppats på lite ensamhet. Istället fick han tre fnittrande, nakna flickor som stod i vattnet och skrek eftersom vattnet var kallt, brunt och fullt av sniglar och fiskar. Ew. Man blev för övrigt inte ren av vattnet, istället såg man ut att vara hårigare än NÅGONSIN eftersom alla små hårstrån som i vanliga fall inte syns helt plötsligt var mörkbruna. Dubbel-ew.

Kände första dagen att jag inte riktigt gick fullt ut, vilket jag försökte åtgärda andra dagen. Jag höll mig själv tillbaka på grund av mitt kontrollbehov, helt enkelt. Försökte därmed släppa kontrollen lite när jag vaknade dag två, och lyckades väl någorlunda i alla fall. Dag två fick vi springa ut med vatten till utposterna, vilket var skönt. Hade ingen lust att sitta fast i lägret hela lajvet, det var ju inte precis något som hände där. Första natten gick jag ut med paj och cider till de som spenderat hela eftermiddag åt att bygga ett torn på mittenutposten, det var kul.

Jag har ju som plan att NÅGONGÅNG på lajv bli kidnappad/bortrövad/whatever, men det går inte så bra med det. Trots all tid jag spenderade ensam och obeväpnad på öde skogsvägar så var jag tydligen lika trygg som om jag sovit i ett vapenförråd med låsta dörrar. Pah!

Mina fötter var väl inte sådär jätteglada över att springa runt till alla utposter med vatten, men vad fan. Det slog att sitta i ett övergivet mässtält och halvsova :P

Fick även hjälpa till med att släpa tillbaka de skadade till lägret, och försöka hålla deras humör uppe när livet såg ut att rinna bort.

Sista heldagen (fredagen) spenderades också åt att bära ut vatten, även fast jag i ärlighetens namn mest låg och sov, haha. På kvällen drog Odelia i sig en hel flaska sprit och var därmed ett alltför lätt byte när kanonjärerna/artilleriet kom dragande med sitt kontrakt och lockade ut henne på dåligheter. Därmed står numera Odelia Brunner med på kontraktet för Der Zorn Rudigers, och det var väl mer eller mindre min dödsdom jag skrev under på ;) Hamnar man på det kontraktet har man mindre än två år kvar i livet, oops.

Så. Dagen därpå hann jag knappt äta frukost (drog mig i sängen liiiite för länge på morgonen, hepp!) för plötsligt var det uppställning. Eftersom Odelia nu var kanonjär så fick jag ju självklart vara med och ställa upp, tillsammans med den enda andra kanonjären som orkat sig upp. Han manade på mig att stå i främsta ledet så att han stod bakom mig. Under uppställningen uppmärksammade profossen resten av armén på att de som jobbade för Rudiger hade slagit ihjäl en av de sina och att de skulle hängas för detta. Eh, liten klump jag fick i magen där? Jag kom ju in i besättningen långt efter de andra dödat honom, men jag räknades ju ändå som besättning nu.

Vi skulle i alla fall dra i strid mot cordoverna nu, så rättegång gällande mordet skulle hållas efter. Okej. Jag kommer alltså antingen bli hängd för ett mord jag inte är inblandad i, guilty by association, eller så kommer jag att dö i striden.

Jag fick lite snabblektion i hur kanonen fungerade, vilket mest gick ut på att ”dör du inte av det ena så dör du av det andra”, mer eller mindre. Charmigt. På med kläderna sedan, jag stod ju fortfarande i pyjamas, och så ut i strid. Kände mig mest i vägen men gjorde så gott jag kunde för att underlätta för de andra kanonjärerna, vilket tydligen föll i god jord då de ansåg att jag hade gjort ett bra arbete och även berättade detta för mig off :)

Gillet vann så klart slutstriden, och sedan drog vi tillbaka kanonen till vårt läger när vi vägrade ställa upp och arkebusera krigsfångar med kanonsalva. Sedan var lajvet slut.

The end.

 

Eller ja. Sedan var det efterlajvsfest på lördagen, jag blev av med min skjuts in till Linköping eftersom Leo och Alex var tvugna att åka ett dygn tidigare då Alex hade ont i ryggen och inte kunde ligga illa längre, och vi som stannade kvar på området festade till hårdrock och annan trevlig musik. Natten var skitkall eftersom jag fick skicka tillbaka hälften av mina filtar med Leo, så sov knappt något innan solen gick upp och värmde på. Fyfan.

Sedan fick jag skjuts in till Linköping sådär på väldigt kort varsel så hann inte ens säga hejdå till folk innan jag for in. Vi åt lunch på IKEA och jag har nog aldrig ätit så goda köttbullar tidigare ;)

Och sedan kom jag hem. Till en nystädad lägenhet och en kramgo Nathaniel som saknat mig.

 

The end, 2.

Lajvdagbok, del 2

Ja, självklart drog jag ut på del två såpass att jag knappt minns något längre. Old lady is old and forgetful!

25/7

Frukost på McDonald’s, sedan for vi sex pers i en bil. Jag satt som någon form av mänsklig airbag bakom Peter som förmodligen hade det ganska bekvämt mot min relativt mjuka framsida, hrm. Kom ut på området, fick bygga saker! Byggde en brygga som sedan gick sönder för att vi gick på alternativ 3 i hur man för en brygga över en ganska bred å. Så det blev till att försöka laga den, tjohej. Åkte dock in till stan en svängom till och åt lunch-ish på Burger King innan jag storhandlade mat och dricka!
Kom tillbaka till området, upplyste folk typ femton gånger att mina sovsaker fortfarande låg i det andra lägret och att jag behövde bil eller bärhjälp för att få över allt till rätt läger. Sedan bar jag en miljon saker så att hela kroppen värkte, men kände samtidigt hur jag svettades bort allt onödigt fett min kropp hamstrat på sista tiden. Kände mig effektiv, men kände också av hur de där lite väl obekväma skorna jag i sista sekund hemmavid bestämde mig för skulle vara bäst för ändamålet började skava och svida på mina stackars tår. När jag samlat mod nog att titta efter tog jag av skorna och upptäckte att tårna hade fått lite ståtliga blåsor, vilka jag sedan fick ombundna av snäll sjukvårdare (tack!).

Det blev kvällning, det blev natt. Jag grillade korv och huttrade vid en döende eldstad i väntan på mina sovsaker, som nu åtminstone verkade vara på väg över. Tolv dök de upp, och så fick jag tältplats i det tält där de andra i mässen skulle sova. Wohoo! Somnade snabbt, kroppen var trött och matt och jag likaså :)

 

26/7

Dagen före lajvet. Gjorde allt som gick att göra med mina ömmande fötter, fick en blåsa på fingret efter allt hamrande och en blåsa i handen efter allt sågande, surade lite över detta. Bar mer saker, försökte hinna träffa min grupp lite och sedan kom ju Leo och Alex dit så då blev det kramkalas. Yay, Leo! Det var typ två år sedan jag träffade honom senast, så jag var glad som sjutton <3

Sedan packades alla offsaker bort och inkläderna åkte på, så spatserade jag runt och försökte få lite ordning i livet och lajvet. Dagen var inte direkt händelserik bortsett från det, tbh. Eller jo, vi grillade ju de traditionsenliga korvarna och mashiesarna, samt roades av Leos skrevkamera med Crotch Vision(tm).

Sedan blev det sovdags igen.

 

Sista delen, lajvdagarna, tar jag i nästa inlägg som jag skall försöka få upp senare ikväll eller imorgon! :)

Funkislår:
Bilden är tagen med mobilkamera samma kväll jag kom hem, men det är såhär och mörkare det har sett ut sedan i måndags förra veckan ;)

Lajvdagbok, del 1

Lite lajvdagbok vore väl på sin plats. Jag hugger nog upp det i mindre stycken, jag är alldeles för rastlös för att skriva längre inlägg just nu ;)

23/7
Eftersom jag inte lyckades hitta någon som kunde skjutsa mig från Linköpings station tilllajvområdet på lördagen så sköt jag upp min resa med en dag. Jag gick över till Åhléns och köpte lite material och stuff och lyckades på köpet skaffa mig ett rejält skoskav på vänsterfoten eftersom jag försökte vara lite sommarmysig och gå barfota i mina gympapjuck. Skitskor. Det värsta är ju att jag kände av att det började skava när jag gått bara några steg från ytterdörren, men var dum nog att rycka på axlarna och tro att det inte skulle vara någon fara ändå. Pucko.

Så. En extra dag att arbeta med saker före lajvet. Normala och rationella människor hade förmodligen ägnat den dagen åt att plugga bakgrund till lajvet, sy klart de sista sakerna eller helt enkelt bara slappa lite. Jag sydde en ny hatt istället. ;P
Satt uppe till typ halv ett på natten, chillade, läste på forumet för Krigshjärta och lyssande på Volund och regnet som smattrade mot balkongtaket, det var ju väldigt trevligt.

Både en och flera gånger gick tanken genom huvudet att min avsaknad av skjuts var ett tecken på att jag borde stanna hemma. Jag kände väldigt starkt att det hade varit skönt att vara hemma, hålla kontrollen och kanske bara vila lite i en vecka, men jag tvingade mig själv att hålla mig i skinnet. Det är bra att man eftersträvar och uppnår sina mål, och nu i retrospekt så kan jag ju faktiskt inte annat än tacka mig själv för att jag inte ställde in allt i sista sekunden :)
24/7
Ilir kom över och följde mig till Knutpunkten, där vi käkade lite frukost på Subway och letade rätt på min buss. Biljettförsäljaren frågade mig om jag skulle åka som ungdom, men efter mitt förra lilla missöde när jag trollade att jag var yngre än jag är så är jag ju en laglydig och ärlig människa så jag upplyste honom att det var en biljett för vuxen jag skulle ha.

Bussresan var SKITTRÅKIG. Jag sov en timme eller två, resten av tiden spenderades åt att zappa runt mellan all möjlig musik i min iPod samt lite längtansfullt pilla på min iPhone. Eftersom jag inte visste om jag skulle ha möjlighet att ladda telefonen fick jag dock låta den ligga, jag ville ju inte riskera att ta slut på allt batteri innan jag ens kommit till Linköping.
Roades även av en tjej som satt snett framför mig som under hela resan satt och speglade sig i sin telefon och fixade håret. Dude, du är på en buss full av typ pensionärer och scouter, jag tror de skiter i ifall ditt hår ser ok ut eller inte?

Bussen tog mig från ett regnigt Helsingborg till ett soligt Linköping, där jag strax var av bussen med all min djäkla packning. Herregud, det är nog sista gången jag åker på lajv utan att ha plats i en bil :P

Satt och väntade en stund och stirrade misstänksamt på folk som stod där och väntade – jag hade ju ingen aning om vem som skulle hämta mig så jag ville se ifall det var någon som såg ut att vänta på mig. När jag stått i 25 minuter ringde jag Robin och frågade vem jag skulle hålla ögonen efter och fick reda på att de var lite sena på grund av att alla tåg kom in senare än beräknat pga blixtnedslag. Hepp. Inga problem, jag var tacksam bara någon kom dit så jag satt i solen och chillade en stund. Efter en del samtal fram och tillbaka mellan mig och Robin blev jag efter två timmar upplockad från stationen, wohoo!

Det regnade ute på lajvområdet och jag kände mig mest blyg och bortkommen (standard-mode för Zombie alltså), men lajvare är så djäkla sociala att jag inom kort hade någon att prata med :)

Åkte med arrangörerna in till Linköping på kvällen för att fira att Jesper fyllde år, och fick sedan sova i en säng :D Wohoo! Blev lite lagom onykter på först en flaska jordgubbsöl (Frühli) och sedan en halv flaska chokladöl jag blev bjuden på av Johanna :D Om nom, den smakade sådana där romerska bågar typ ^^

Sedan sov vi, wohoo.

 

Eh. Skriver ner resten sedan :D
Här får ni en bild på en larv jag hittade på Linköpings station:

Ett par snabba reflektioner såhär på morgonkvisten

Nyvaken. Vad konstigt det nästan känns att vakna och inse att man inte bara legat bekvämt, utan även till fullo undvikit alla mygg, spindlar, skalbaggar och ormar också. Hurra!

Man uppskattar inte riktigt sin vardagliga bekvämlighet förrän man varit utan den i en veckas tid. Att kunna äta tillagad mat sittandes på något bekvämare än hård och fuktig mark eller en tränplanka; att kunna tvätta sig ren i rinnande varmvatten; att få sova i en säng, utan stenar och hård mark som försöker äta sig in i kött och ben på en. Jag är glad att jag är hemma, och jag är väldigt glad att jag åkte :)

Som utlovat skall jag senare försöka posta en klok redovisning över hur det har gått för mig – just nu försöker jag mest väcka hjärnan och få den att inse att jag om en timme skall vara brukbar för arbete. Är det bra eller dåligt när man fått sms från kollegor som saknar en? :3

Jag vägde mig för övrigt precis innan jag for hemifrån, och jag vägde mig igen precis när jag kom hem. Så som jag har svettats och inte ätit klokt på en vecka var jag övertygad om att jag tappat minst fem kilo, men faktum är att min vikt inte är det minsta förändrad. Däremot inbillar jag mig att jag blivit av med överflödigt chubb som nu istället givit mig lite mer armmuskler än tidigare. Vi kan väl säga så, i alla fall?

Återvunden

Jag är hemma igen!

Skall försöka få ihop en liten redogörelse här ASAP, men just nu är jag trött, matt, nyduschad, täckt av ömsom blåmärken och ömsom myggbett, täckt av soleld och har fötterna svullna och fulla av blåsor, så jag tänkte nog gå och lägga mig istället :P

Skall se ifall jag inte kan posta lite bilder och stuff här imorgon, men hoppas att ni ursäktar mig för kvällen och låter mig få vila ut lite inför morgondagens arbete :)

Eldbilden här ovan är från en av förberedelsedagarna på området, tagen med makroobjektivet.

Puss och hej!

Namnet var Odelia, trevligt att råkas!

Hur går det med sömmandet, undrar ni?

Jotack, det går bra :)
Fjantdetaljer kvar. Kanske man skulle släppa kontrollen lite och strunta i att göra de där små sista sakerna ikväll, och bara …ta det lugnt?

Ja, vi får se hur det går med det.