Bara ord

Jag hade först sådan ångest över att jag inte packat en djävla pinal den här veckan, men nu är jag snarare nöjd med mina prioriteringar. Jag har jobbat, gått hem, ätit middag, tagit en promenad, lagt mig. Det är bra så. Jag har fått mina 15k steg om dagen = frisk luft och glada ben, och det räcker den här veckan. Från och med måndag (eller tisdag!) så drar vi igång på höga växlar och GET SHIT DONE! Det blir skitbra.

Torsdag. Jag hade planerat en liten sovmorgon imorse men till skillnad från alla andra morgnar denna vecka vaknade jag en halvtimme före utsatt larm och kunde inte somna om. Så, öh, ingen sovmorgon I guess :D Jag tar lite sovmorgon imorgon istället. Det behövs, jag är så sjukt trött. Jag vet inte om det är stressen eller höstdeppen som slår till, men det är väl kanske en kombination av de båda?

Det är så länge sedan jag gjorde en STOR flytt sist, dvs när jag flyttade från Gotland till Skåne för liksom snart 12 år sedan (herregud), och jag hade ärligt talat glömt av hur upprivande det ändå är att lämna något man ser som sitt hem och lämna. Jag är från Visby. Jag tillhör Visby. Visby tillhör mig. Men de senaste fem åren har Malmö varit min hemstad, och det är Malmö som kommer att saknas – inte Visby. Jag har ju nämnt det tidigare; kluvenheten i min identitet när jag inte längre riktigt är en gotlänning pga bor inte där, men inte heller är skåning eller vafan. Jag vet inte. Jag är ett skogsrå, en zombie, en tråkmåns och Carina. Det är en start.

Jag är ledsen att bloggen är så deppig och seg på sistone – inte ens några bilder att titta på! Det blir bara mindre bilder tagna när mobilen är trasig (herreGUD CARINA FIXA DHL FÖR FAN) och när vädret ute är ”gråbrunt slask”. Man är inte så taggad på att ta kort då, är jag rädd.

…jag har dock hittat mitt ansikte igen! Jag sade ju det häromdagen, att jag inte känner igen mig själv i spegeln längre. Igår och idag har det dock varit rätt Carina som plirat tillbaka när jag tittat i spegeln, och det är bra. Vet inte om det är en markör för bättre mående eller om det är något annat som varit snett de senaste dagarna. Nu är jag här, i alla fall. Yay!

OKEJ! Ha en bra dag! Jag skall ta med mig en drös papper hem idag och sedan blir det i sedavanlig ordning en promenad innan jag skall sova. Skall försöka uppdatera kylen också; jag vet inte om det är smöret jag steker i eller kycklingen jag steker, men något i min mat smakar konstigt och jag vill inte ha det mer. Det är bara en portion kvar av kycklingen så den hivar jag. Låter nog bli det märket en stund, det har varit konstig konsistens. Den luktar dock okej och den ser inte missfärgad ut, så det är väl kanske något mer som bara sitter i huvudet, men det känns inte bra ändå.

Hepp!

Raaaah

Man är väl inte dummare än man gör sig, men jag var tydligen dum nog att inte inse hur högt ångestpåslag man får de sista dagarna på jobbet innan man blir arbetslös. Jag gör listor, bockar av, försöker hålla ångesten och stressen i styr, men samtidigt känns det så konstigt att veta att jag snart för sista gången går genom korridorerna på kontoret. Att jag snart inte TILLHÖR. Det är nog där det skaver som mest, att sluta tillhöra. Att hamna utanför. Att kanske få en sista kram av kollegorna och så fort dörren stängs har de glömt bort en, liksom.

Jag fick ordning på det mesta av diskkaoset igår. Tar det sista ikväll. Ångestdämpande, ändå. I min kalender har jag en lista över folk jag måste ringa, och jag vill inte. Jag SKALL, och jag vet ju att det känns bättre så fort jag ringt, men… jag vill ju alltså inte. Jag hatar att prata i telefon. Men jag skall göra det. Lajva vuxen, få det gjort.

Sov i nättras som jag gjort hela veckan; ryckigt med hetsiga drömmar. Två nätter till, sedan får jag börja idka sovmorgon. Mitt schema från och med nästa vecka: Vakna, ät frukost, ta en promenad, packa/sortera/släng, ta en promenad, sova. Jag har gott om tid. Jag är bara så stressad ändå. Och alla frågar mig hela tiden! ”Är du färdigpackad snart?” alltså nej? Jag flyttar om mer än två veckor, och jag måste ha kläder, tallrikar, böcker och min dator fram tills dess. Jag börjar packa på måndag. Eller tisdag, jag skall eventuellt till kontoret på måndag.

Kollegor som börjat beklaga att jag slutar. Kluvet; jag är glad att de är ledsna att jag försvinner (eh, ni fattar) men det gör mig också stressad, för jag vill ju inte. Samtidigt VILL jag, ni får absolut inte missta min ångest och stress för att jag inte skulle vilja flytta till Martin: det är ALLT jag vill. Men det är ändå jobbigt att behöva hantera andra människor i detta. Kluvet, som sagt.

Så eh… det var dagens ångestblogg! Är ni inte glada att ni klickade er in här? Eh he he. Eh. Hrm. Hej. Kram?

Ansiktslös

De stressade drömmarna fortsätter. Jag vaknar till flera gånger under natten och försöker lägga mig till rätta. Vaknar inte utvilad, vaknar …orolig. Det blir bättre. Jag gör listor och försöker få rätsida på saker. Idag skulle jag behöva städa. Lägenheten visar tecken på depression – allt bara …står där. Disken, främst. Det är disken jag måste få ordning på. Den gör mig ledsen. Jag orkar bara inte. Men idag, IDAG! Idag gör jag det. Strunta i allt annat, ta en timme i köket, sedan mår jag bättre igen. Sedan är jag nöjd för dagen.

Igår fick jag äntligen hämta ut mitt smink från Melt Cosmetics. Osminkad på jobbet men igår kväll slängde jag på ögonskugga och förundrades över hur krämig i konsistensen den är (såååå lätt att påföra!) och vilken intensiv och snygg pigmentering. Idag kombinerade jag Melt och Kat von D och kände mig nöjd. Jag har glömt min eyeliner hos Martin så köpte en ny på H&M och den var alltså SKITSVÅR att måla med, wtf? Stenhård spets! Vad jag hade tänkt mig skulle vara ett par subtila vingar är nu punk rock muthafucka, men det får fungera.

Jag …har tappat mitt ansikte? Jag är inte bekväm. Smink eller utan smink, jag ser mig i spegeln men ser inte MIG. Har jag ändrats? Varför ser jag så fel ut? Jag förstår inte. Det är nog bara en period. Det är nog bara all stress och oro och det deprimerade som spelar in. Jag är ju bra, egentligen. Jag bara önskar att jag hade mer kontroll över den nuvarande situationen, men det kommer att bli bra. Jag har ett par veckor på mig. Det löser sig. Ikväll skall jag diska.

Varför ritade man alltid en pil genom hjärtana när man var barn?
Varför tyckte man att ”hej hopp gummisnopp” var en rimlig hälsningsfras när man var 16?

Ha en fin dag, hörni <3

det här med NAMN och att vara lite dum i huvudet

OKEJ MEN EN GREJ JAG INSÅG TYP I FÖRRGÅR:

Jag hade en gång en kompis vid namn Mikael Hallgren* och brukade snacka med denne på MSN. En dag satt vi och chattade som vanligt men hans svar förvirrade mig allt mer, i synnerhet när han berättade att han var singel och nöjd med det trots att jag visste att han och hans tjej liksom JUST köpt hus ihop, what?? Efter typ en timmes chattande föll polletten ner och jag insåg att snubben jag snackade med hette Mikael HallBERG och inte HallGREN, awk. Jag blev så förskräckt över min chatt med denna uppenbara FRÄMLING att jag gjorde det enda rimliga och blockade honom, trots att vi liksom haft ett himla trevligt samtal ändå.

Anyhoo. Fast forward 10+ år, till i somras. Jag springer på Mikael HallBERG på Medeltidsveckan och ba ”haha är det du som är han” och liksom fylleaddade honom på Facebook pga liksom himla trevlig kille ju. Jag BERÄTTADE till och med för honom om hur jag för 10+ år sedan misstagit honom för min kompis med TYP samma namn och han ba ”haha ok”.

Nu, typ ett halvår senare (med Hallberg som kompis på fejjan) så kommer jag ju på att killen jag alltså lade till på Facebook i somras, på Medeltidsveckan, inte alls var Hallberg. Han heter ju för fan KARLSSON!

VEM ÄR ALLA DESSA MÄNNISKOR jag fattar ingenting
Sjukt trevlig kille dock. Jag undrar vem Hallberg faktiskt var. Har jag någonsin faktiskt träffat den personen?

 

ps. är inte kompis med Hallgren längre, det rann ut i sanden pga han var lite knepig och jag orkade inte ha fler knepiga bekanta tbh.

*ALLA namn i det här inlägget är fingerade. Alla har dock samma förnamn, två av dem snarlika efternamn och den tredje ett efternamn som öht inte låter som de andra tvås. såatteh.

Snedfokus

Första dagen på sista veckan inledd! Kan man säga så? Det är så det är, i alla fall. Solen skiner på mig, jag lyssnar på peppig popmusik och filosoferar över livet, typ. Jag …vet inte vad jag skall göra. Jobbmässigt, dvs. Jag har inga verktyg, och jag verkar ha slussats ut från en del av våra system redan. Skall jag bara rulla tummarna? Det känns så dumt! Jag skall peta på ett par kollegor och se vad vi kan hitta på åt mig att göra, så känns det bättre. Jag kommer att ha nog med ledig tid efter denna vecka, om man säger så…

Jag är stressad. Jag drömmer stressigt. Och jag drömmer om min mamma? Igår natt var jag sur på henne för att hon sagt att jag fått en bil som det sedan visade sig att jag inte alls fått av henne, och i nättras försökte jag lära henne hur man skulle ta hand om hundar i enlighet med vad Martin berättat (vilket för övrigt är korrekt, men varför skulle jag lära henne detta? lol) och jag är mest bara stressad när jag vaknar.

Det är mycket att stå i just nu. Jag vet fortfarande inte riktigt var eller hur jag skall börja. Jag borde göra listor, i lugn och ro. Vilka rum behöver ha vad kvar tills jag flyttar? Jag behöver ju uppenbarligen det mesta i köket, men skulle med gott samvete kunna göra mig av med köksbord + stolar. I sovrummet kan jag eventuellt redan nu göra mig av med min byrå, och hörnskåpet har jag velat bli av med sedan typ ett år tillbaka. Jag behöver också rensa igenom alla mina kläder och se vad som skall vara kvar – vissa saker har fått stanna kvar av nostalgiska skäl, andra för att jag inbillar att jag kommer att ha dem på mig och sedan blir det bara liggande. Jag har garderobsutrymme hos Martin men inte alls lika mycket som jag har just nu. I dagsläget: En garderob med ytterkläder, en med latex, en med underkläder och träningskläder, en med klänningar; en byrå med tröjor och byxor. Sortera, var det ja… :D

Min blogg går i perioder och jag med den. Eller den med mig, snarare. Min period just nu är ”INFÖR FLYTT” vilket innebär att 90% av allt jag postar kommer att vara hets inför flytt. Förra perioden var ”INFÖR JUL” och innan dess var det ”INFÖR FILIPPINERNA”, så jag tror att ni som stannat kvar och fortfarande läser har börjat lära er hur bloggandet fungerar i sådana här lägen ;) Är det tråkigt att läsa om min förestående flytt rekommenderar jag att ni avvaktar med att läsa tills jag är färdigflyttad – då kan ni istället få följa mig i jobbsökandet :P Yay!

Ha en fin dag <3

Frost!

En promenad i ett frustnupet Bulltofta. Och solsken! Kombinationen minus två och solsken är riktigt bra, faktiskt. Allt har varit glittrigt och vackert, och jag har haft bra musik i öronen. Och lite poddar!

Jag har snart tvättid. Jag kom just ur duschen. Ute är det fortfarande ljust, trots att klockan är snart halv fem. Äntligen går vi mot ljusare tider! Jag hoppas att solen skiner imorgon också :)))

Lägenheten är ett kaos. Jag har inte ens börjat sortera på allvar, men överallt ligger saker i små högar och stirrar dömande på mig. Jag ska, jag ska..! Jag lovar. Men inte idag. Idag skall jag tvätta och förmodligen läsa lite, eller kanske titta på lite Netflix. Jag är ju i alla fall färdig med skafferiet. Det är en start! Det står fint nedplitat på min whiteboard; Skafferiet: Sorterat. Icke på något sätt förvånansvärt var att cirka alla mina produkter i skafferiet hade gått ur datum. Det underlättar! Mindre som skall packas eller ges bort, liksom.

Jag behöver fotografera och lägga ut de möbler jag vill göra mig av med. Det kommer att ske i omgångar; vissa möbler SKALL bort men måste vara kvar in i det sista. Jag vill ju t.ex. kunna använda min dator – då kan jag inte göra mig av med mitt skrivbord. Än. Jag tror att möbler får bli nästa eller nästnästa vecka – inte veckan som börjar imorgon, det vill säga. Vill folk inte ha så blir det väl tippen, men med en ganska diger kostnad för lastbil, bränsle och flyttstäd finns ju ändå en liten dröm om att kanske kunna få in NÅGON hundralapp för möbler osv… Jag har en hel del böcker som skall bort också. Många i i sort sett orört skick! De jag har läst sönder är sådana jag inte ämnar göra mig av med ;)

Livet, alltså. När man plötsligt skall samla det i lådor krävs plötsligt en hel del balanserande fram och tillbaka för att avgöra vad som egentligen är värt något och inte. Jag kommer själv att utgå från de ramar jag satte inför Martin; Behåll det man vill behålla, gör sig av med resten. Inga krav på vad som motiverar att man villhöver ha något kvar – det är inget som skall betygsättas och slås igenom, liksom.

Ha en fin fortsatt söndag, hörni <3

Ett bad; ett konstverk

Igår badade jag i denna tavla. Mycket trevligt!

Det började med denna badbomb som jag fick i julklapp, faktiskt.

Cirka 100% SVÅRT att få bra bilder på badbomber som fizzar runt i badkaret, tbh. Men ni ser ju ändå att det var Starry Night jag badade i, eller hur?

En bild tagen före. Dessertvin (kolsyrat?? gott ändå!) och Jack of Fables, och så badbomben där i bakgrunden. Klart nöjd! Efteråt var jag oljig och luktade gott. Pyjamas på det och sedan åt jag chips och såg på Bram Stoker’s Dracula från …öh… 1992 eller något? Ni vet den med Gary Oldman och Winona Ryder?? Gött mos! :D

Idag har jag sovit och promenerat. Bland annat promenerade jag till Systembolaget med storslagna planer för inköp – bara för att upptäcka att det var fucking STÄNGT när jag kom fram!? wtf! Röd dag idag. Dang nabbit :( NÅVÄL. Jag överlever, såklart. Det finns inga måsten där :)

Hepp!

 

(ps: 6 dagar i rad med 15k steg om dagen. jag är bra!)