Rubrik: Suffer in silence.
Daterat: 2006-02-19 00:48:00

00:41

Jag hade rätt: Inget annat än kaos väntade mig på jobbet. Trots all kaos har det dock gått bra, och jag har till och med fått beröm för mina pizzor. Dock spenderade jag de första två timmarna med att riva sönder min näsa, eftersom den kliade så infernaliskt. Tror fortfarande att det beror på mjölet, även fast läkarna säger nej… Nu är näsan öm och svidig, och det är fan jag också :P Hoppas verkligen att min näsa kan leka snällt imorgon, orkar inte ha så här förbenat ont i den imorgon igen precis.
Nu är jag i alla fall öm i hela kroppen, så jag skall posta det här och sedan krypa ner i min fina säng och läsa vidare i min bok. Kommer att läsa ut den, så jag får se till att vara smart att ta med nästa del också. Jag undrar om någon någonsin råkar se mig när jag knallar runt naken i min lägenhet på nätterna? Note to self: SKAFFA PYJAMAS FFS! :P

Det är kul att jobba med mamma och pappa. Det är riktigt bra, till och med, eftersom jag verkligen vet precis var jag har dem, och kan lita fullständigt på att de ställer upp så fort jag behöver hjälp. Visserligen vet jag ju att Pablo ALLTID ställer upp, och att de andra också är schyssta; men alla gör ju inte precis alltid det de skall göra, om man säger så. Mams och paps är alltid på rätt plats vid rätt tidpunkt.

För övrigt: klockan har tickat över till söndag. Kan ni tänka er att det har gått sju månader idag? Det kan inte jag… Även fast jag inte kan glömma vilket otroligt knytnävsslag det var, så känns det så avlägset, som en dröm. …och ibland glömmer jag, och det gör mig rädd. Jag vill inte glömma, jag vill alltid minnas. Kan ni förstå hur otroligt illa man mår när man inser att man nästan glömt sin systers existens? Hur ilsket förtvivlande det är att upptäcka att man levt vidare utan en tanke på henne? Jag vill inte sörja henne alltid, men jag vill inte glömma. Ibland skrämmer jag mig själv.

Älskade.

03:53

Kom på en sak jag ville tillägga. Eller, rättare sagt två saker:

1) Jag minns den skarpa smärtan och chocken när jag insåg att Patrick varit otrogen, och hela mitt uppbrott från honom. Det var en naiv smärta, en barnslig dröm som gick i kras. Jag grät så länge, så mycket, jag trodde att jag fick slut på tårar. Men …sedan minns jag den smärta jag upplevde när Anna dog, och det var en så otroligt annan upplevelse. Jag jämför verkligen inte händelserna med varandra, utan bara sättet jag faktiskt upplevde dem. Smärtan efter Patrick var knivskarp, sorgen efter Anna var trubbig, döv och tyst. Svårare att stå ut med, faktiskt.

2) Ibland kanske jag glömmer Anna och allt hon var. Ibland vet jag att jag romantiserar den relation vi hade, att jag får för mig att jag skulle ha kunnat prata med henne om saker jag faktiskt inte alls hade kunnat nämna för henne, och det kanske skall vara så. Det jag faktiskt minns bäst av det hela är sekunderna då pappa berättade för mig. Jag minns lukter, hur ljuset låg i köket, vilka som var omkring, allt. Det snurrar runt mig som i en mobil, det gör mig nästan yr, men just de sekunderna minns jag med sådan skärpa att det förvånar mig. Man skulle kunna tro att man stängde av alla sina sinnen i det ögonblicket, men på något vis skärptes de in extremo. Vad beror det på?

Sova nu, men jag är pigg. Fan.

Jag har äntligen fått tummen ur och fixat taklampan. Plötsligt är det ljust i min lägenhet, och jag kan SE saker som ligger på golvet. Stabilt. Lyckades inte få tillbaka locket på den, men det fungerar finfint som det är ändå. Jag behöver ju ha bra belysning i helgen när jag skall måla om här hemma.

Är igång med skolarbetet. Något säger mig att det inte var helt bra att missa föreläsningen vi hade i fredags: febern slog till vid en väldigt dålig tidpunkt. Som tur är har jag ju mina tusen asdyra kurslitterära böcker, men ändå. Jag tror att en föreläsning i attribut och hakindelade fraser hade hjälpt mig en aning. Jaja, jag skall göra så gott jag kan och resten får vara. Jag räknar ändå inte riktigt med att faktiskt klara den här kursen; det känns som att jag behöver klara Struktur I innan jag faktiskt greppar Struktur II.

Skall plugga vidare nu. Dricker té och håller på att brinna upp. Djävla feber. Skall duscha sedan, då svalkar jag av mig lite….

Drömmer om att ha råd att köpa kläder från Stop Staring!
Stop Staring! har klänningar som passar utmärkt på oss tjejer som har lite kurvor, de framhäver byst, visar upp midja och sitter snyggt över höfter. Det är något i modellerna; man ser inte annat än yummy ut i en sådan här klänning.

So far så har jag tre klänningar från Stop Staring! Bortsett från att jag råkat köpa en i fel storlek så sitter alla tre alldeles utmärkt, och man känner sig riktigt snygg while dressed in them.

Om den elaka servern som min hemsida ligger på slutar bråka så att jag kan komma åt bilderna kanske jag kan slänga upp bilder på mina tre Stop Staring!-klänningar sedan.

Oh, jag vill ha värme och solsken och ljumma vindar så att jag kan börja ha klänningar på mig. Just nu skulle jag frysa ihjäl – OCH BLI SJUKARE – om jag vågade mig ut i en ärmlös klänning i pennmodell. Suck.

En kvart kvar av Top Model, sedan skall jag göra skolarbete. Ja, det vill jag ju. :S

Stämningsmusik… Fungerar det?

Ponera att du hänger med en het snubbe hem efter en trevlig kväll på krogen. Väl hemma tänder han lite ljus och sätter på musik, och ur högtalarna strömmar …Barry White. Det finns bara ett sätt att hantera en sådan situation: Med ett stort djävla skratt, för ingen kan väl seriöst tro att lite maskulin bassång får tjejerna att slänga trosor åt höger och vänster för att sedan ivrigt slita upp bältesspännet på karln i fråga?

Det finns musik som passar bättre, som är bättre avsedd för ändamålet. Vem vill inte sexxa lite till tonerna av Rein Raus av Rammstein? Råare toner, bättre takt och inte minst hetare stämma. I’d do Till Lindemann före Barry White anyday, baby!

Jag och exet brukade spela Dimmu Borgir, Cradle of Filth och Opeth när vi sexxade. En sak är säker: Ombyte förnöjer. Rutiner är dåligt och bör undvikas. I samma sekund man hör Thirteen autumns and a widow och exet började hånga häftigare (inte coolare, utan mer pang-på) så visste man att ”jahaja, nu kör vi igen”. Alltid samma sak, aldrig någon förändring. Men hey! Säger man inte ifrån får man skylla sig själv, right?

Jag har fortfarande feber. Det kryper i mig. Det känns som att jag har myror över hela kroppen och i hela kroppen och på huvudet och i tårna och ARGH! Jag fryser. Men jag är varm. Oh, jag vill duscha!

Två timmar kvar av Top Model. Sedan skall jag göra det där djävla skolarbetet så att jag kan stressa av, och sedan skall jag WoW:a, alternativt dö. Alternativet känns djävligt fresh, faktiskt. Vad skönt det vore att slippa ha smör i huvudet, myror i ryggen, varma tegelstenar runt njurarna och äckel i armarna. Mrrr… Sweet lovely death, I am waiting for your rest – come sweet death, one last caress.

Jag vill gå på klubb. Med zombiesminkning. Cat suit, lackkorsett, lackstövlar och zombiemejk. Blod runt hals, hårbotten, ögon och mun. Ruttnad över hela kinderna… Stort svart hål där näsan skulle ha varit. Lite Michale Graves, liksom. Det hade varit skitkul. Nästa gång jag skall ut får det banne mig vara ett av mina main alternatives for outfit. Det gäller bara att kunna sminka sig så. Whee, huvudet fullt av roliga idéer. (dock: kroppen full av mindre roliga sjukdomar)

Jag hatar reklam. But, then again; det skulle vara kul att jobba med det. Fotoreklam, typ. Helsidor i tidningar. Modeller, sminkning, produktplacering, text… Ja… Det skulle vara kul. Kanske något man borde satsa på. Läsa lite journalistik, sedan grafisk framställning eller något sådant.

Top Model får mig alltid att vilja bli modell, typ. Men jag är för kort: När de dissar tjejer som är typ 175 har ett Knubbdäck på 164 centimeter inte en rutten chans i helvetet. Fördelen med pinupbilder: Är man lite chubbydelic och kurvig så är det bara en fördel, det ger en mer att flaunta. Brrr, jag vill hitta min kamera igen. Jag har ju min fina svarta peruk, den är mycket bettyliciousness.

Fast angående framtidsyrke… Så länge jag får vara estetisk, impulsiv och hela tiden får utnyttja förändring och egna regler så är jag glad. Jag måste få skapa. Jag måste få göra som jag vill. Jag måste få lov att ändra omgivning, förändra mig själv och förändra. Det är viktigt för mig.

Nu börjar programmet igen.

Hittar en massa rara småsaker jag vill ha. Bilder, figuriner, ljus, pryttlar av olika slag. Drömlägenheten skulle vara fylld av saker jag själv hittat, köpt och ställt på plats. Massa saker som är JAG. Urgh, jag behöver mer pengar. Eller helt enkelt sluta köpa asdyra korsetter och skor som jag sällan använder, I guess.

Modebloggare. Hur har de råd att köpa så dyra saker? Och varför är det så få av dem som köper SNYGGA saker?

Jag vill ha smörgåstårta. Och en snäll näsa.

Försöka sova går inget vidare. Jag är pigg och vill hellre slöblogga och glo in i skärmen. Film på väg hem, dock. Kanske kan se lite på den…

Kanske glo på

TV3

15.20 Top Model Sverige 15.20-16.15 Svensk realityserie från 2006. Jakten på nästa toppmodell går vidare. Den här gången i Milano. Nio svenska tjejer tävlar om titeln under ledning av toppmodellen Malin Persson, coachen Hervé Bernard och andra personer ur Milanos världens modeelit.