Lägenheten är snart färdigihoppackad. Ju mer jag packar, desto svårare är det. Jag börjar känna stor oro över det hela, och är inte alls till ro just nu. Det blir för många farväl, för lång väg till trygghet. Jag känner mig väldigt liten och ensam, och det hade hjälpt en hel del om jag inte behövt resa ensam på torsdag. Men nu är det som det är.

Min iPod är fulladdad med musik, jag har en bra bok att läsa vidare i och jag skall sticka klart halsduken jag började sticka till mamma för ett eller två år sedan. Förhoppningsvis är det tillräckligt för att mina tankar inte skall fly in på vägar jag gärna lämnar outforskade just nu.

Att stabilisera tillvaron med:
Det skall bli väldigt kul att träffa Smege igen, även fast jag säkert kommer att hinna gå honom på nerverna :P
Viktor har födelsedagskalas på fredag, och det känns bra att bo såpass mycket närmre honom som jag snart gör :)
Förhoppningsvis har Simon tid att umgås med mig nu i veckan som kommer :)
Det skall även bli trevligt att träffa Ingrid, om hon nu har tid med mig!

Det kändes väldigt konstigt när jag gick från mommo idag. Var väldigt nära att börja gråta, det kändes tomt och märkligt att veta att jag inte kommer att träffa henne på länge. Inte för att vi träffas särskilt ofta nu, men jag är ändå ingrodd i tanken att jag KAN gå hem till henne närhelst jag vill. Detsamma gäller ju min fina familj; jag vet ju att jag bara behöver gå ett kvarter så är jag hos dem, vare sig det gäller att jag vill ha mat, kramar eller bara lite sällskap. Inte tänka på det nu, dock. Jag behöver vara på topp imorgon så att jag får klart allt här.

Det är ju trots allt ett väldigt stort äventyr. Dock känner jag mig varken modig eller äventyrlig just nu, men förhoppningsvis känns det bättre på torsdag. (oroar mig även en aning över hur jag skall orka släpa runt på en stor resväska, en tung laptop och mitt handbagage… jag brukar inte vara så välkoordinerad.)
Jaja. Skall gå till sängs om typ en halvtimme, förhoppningsvis är jag mindre skrämd och illamående när jag vaknar imorgon.

Idag …har jag inte gjort mycket av det jag skulle. Planen var att komma någonvart här hemma, och även fast jag lyckades pula ner lajvkläderna i sina kistor så var det typ det enda viktiga jag lyckades med, bortsett från 1) beställande av en iPod och 2) inbetalning av handpenning på lägenheten. (kan dock slå vad om jag misslyckades med sistnämnda, eek!)

Ideline har varit här. Vi har ätit stark currykycklinggryta, sett på japansk skräck och något som skulle vara en film om PASSION men som mest var en ursäkt för att dregla över en ung och hunkig Marlon Brando (rawrrrr!) – Linje Lusta. OMG, han hade rent ofattbart snygg kropp! …och han var en total bejb. Jag gillar snygga, manliga och sexiga män :) Det finns för få sådana i min närhet, missnöjd!!
Ida, älsk: jag kommer att sakna dig <3 Vi hade vår tid isär, och den var nödvändig, men den här delningen av oss är -om än även den nödvändig, för mig- närmast påtvingad. Det känns trist att behöva lämna något som man glädjs så över att ha återfunnit. Du är viktig för mig, lilla. <3 <3

Strax dags att dra sig i säng – imorgon skall jag verkligen se till att komma någonvart! Tänkte bjuda hem mommo-love så att jag har någon att snacka skit med samtidigt, plus att hon kommer att bli galen när jag flyttar. I synnerhet eftersom jag inte kommer att kunna ringa henne särskilt mycket, what with me having bara en mobiltelefon och inte längre något hemtelefonabonnemang.  Jag skall försöka plocka upp brevskrivandet så gott det går – alla andra kan jag nå via msn/helgon/sms, men mommo är ju lite …off på den punkten, av förklarbara och uppenbara skäl. <3

Sova nu. Godnatt, vänner!

Jag formligen ÄLSKAR hösten! Hösten närmar sig med stormsteg (no pun intended) och det märks så tydligt. Det luktar höst, det är mörkt och djävligt och det känns i luften. Jag älskar höst, det tål att upprepas. Jag älskar att man måste klä sig i tjockare kläder, jag älskar regnstormarna, jag älskar att sitta inne med tända ljus och stirra ut genom fönstret, jag älskar att lyssna på bra musik och höra spöregnet i bakgrunden, jag älskar höstpromenader, jag älskar färgerna på löven, jag älskar att det luktar ruttnande löv och jag älskar friheten man känner av att springa runt i höstlandskapet. Hösten gör mig hel.

Skrev ett relativt långt inlägg igår, men när jag tryckade ”Spara & publicera” så försvann det, dammit. Jag har för mig att det var ett ganska viktigt inlägg, men jag klarar mig ändå… Det var mest ett försök att plocka upp mig själv efter mitt senaste whinande.

Flyttar från ön om fem dagar. Äventyr! Vi får se hur det går med allt. Förmodat på tisdag eller onsdag får jag min laptop! Ge mig nu! <3

Det blir en lågmäld kväll. Skall grilla och mysa med min föräldrar, sedan hade jag nog heller inga större planer på att gå ut. Skulle dock kanske ner på stan en sväng med mamma, vi får se var det bär hän!

Några timmars skitsnack och allmänt utbyte av länkar, bilder, musik och fula smileys gjorde att jag fick mer distans till allt jag var upprörd över, och nu har mitt undermedvetna redan börjat gömma undan alla vassa partiklar inom mig. Det är bra. Jag vet att det här är fel sätt att handskas med saken – man skall egentligen ta tjuren mellan hornen och verkligen konfrontera whatever det är som får en att må dåligt, men så länge jag klarar av att hålla mina murar uppe väljer jag hellre den lätta lösningen – glömska.

Beställde en trevlig liten laptop idag. Enligt försäljaren är den bra, jag hoppas att det stämmer också. Den VERKAR ju faktiskt bra, och med tanke på att jag sade att jag var villig att betala upp till tvåtusen mer än den datorn vi till slut settled for så tror jag inte att han lurar mig – han hade ju kunnat föreslå en dator för elvatusen istället för åttatusen.
Skall se ifall jag inte, med mina föräldrars monetära bistånd, kan få beställa den där iPoden jag vill ha också. 30 gig, svart, lasergravyr på ryggen… Jag är verkligen i desperat behov av en bra mp3-spelare. De två jag har haft hittills har omotiverat begått harakiri utan yttre provokationer – jag kan verkligen förstå att mina mobiltelefoner går sönder, eftersom jag tappar dem, spolar vatten på dem, lägger dem i solen och så vidare, men mina mp3-spelare? Jag behandlar dem som om de vore mitt barn! Bah! Dumma moderna teknik som inte klarar av MIG. Jag är teknologins baneman. (-kvinna)

Återgick till mitt gamla vanliga nick på www.helgon.net idag, är återigen (ö)känd som Lord_Knubbdäck. Ni måste erkänna att det är ett djävligt hawt nick, jag får alltid fans när jag byter nick!
Nu börjar jag få musarm i fel arm? Typ tangentbordsarm… Skall alltså sluta skriva nu. Ville bara uppdatera er lite på läget.

Tjipp och wog!

Jag vet varken upp eller ner. Det känns som att jag vänder alldeles för snabbt just nu, och jag är rädd att jag inte kommer att kunna ta emot mig själv om jag snubblar.

Jag vet att större delen av mina kraftiga humörsvängningar beror på att jag tydligen har ägglossning just nu – men tro mig, det gör inte saken vare sig bättre eller sämre.
Jag vet att jag har väldigt lätt att ställa krav som tydligen är ouppnåeliga på mina vänner. Jag kräver uppmärksamhet, att mina vänner skall bry sig om mig och att de skall konversera med mig när jag är närvarande. Jag kräver att faktiskt få komma i första hand när jag är med dem, att de lyssnar på vad jag har att säga och att de svarar när jag frågar dem saker. Att de skall vilja umgås med MIG, och att de faktiskt hör av sig då och då. Är det befängt av mig? Är jag faktiskt så otroligt djävla korkad som tror att det är något jag har rätt att vilja ha utav mina vänner?

Uppenbarligen är jag själv inte en tillräckligt bra vän. Man kan inte prata med mig om saker, jag lyssnar uppenbarligen inte, och är jag i närheten mår folk tydligen bättre av att förbli reserverade och dra sig undan snarare än ha trevligt med mig.
Jag förstår inte. Vad är det som gör mig så frånstötande? Vad är det som får folk att hålla sig undan, vara på sin vakt, distansiera sig från mig? Att ha vänner som gör så skadar mig bara, men samtidigt vill jag inte radera relationer som bestått några år för att saker och ting plötsligt börjar bli sneda.

Just nu, i skrivande stund, så önskar jag inget hellre än att någon skall höra av sig -ringa, sms:a- och vilja umgås. Sakna mig. Undra var jag är, fråga varför jag sitter ensam hemma och vilja att jag kommer ut igen. Men det är väl jag som drar mig undan… Jag tror att det är jag som stöter bort mina vänner, får dem att bli så här kalla mot mig. Jag vet inte ens varför. Jag vet inte hur jag skall laga det. Jag vet bara hur dåligt det får mig att må.

Det jag saknar allra mest just nu är en varm famn. Någon att få gömma mig hos, någon att få gråta ut hos. Jag, min dumma djävel, trodde väl att sådant tillfälle kunde uppstå nu under veckan (www.medeltidsveckan.com), men tji fick jag. Folk som sagt att de gärna vill umgås hör aldrig av sig, och när man väl träffar dem vägrar de lämna sina andra vänner – folk som de umgås med under resten av året också. Stupid me, som tror att jag betyder något.
Jag flyttar från ön om en vecka. Jag vet inte längre om det är bra eller dåligt. Om jag kommer att fortsätta att ha liknande vänskapsrelationer när jag väl är på plats kommer jag inte att klara mig länge. Så länge jag är på ön har jag åtminstone min familj, och de vänner som faktiskt vill umgås.

(jag vill så djävla gärna ha en kram just nu. lite värme, lite ömhet. jag vill inte känna mig så djävla liten.)

Det här leder ingenvart. Skitsamma. Förlåt att jag gnäller.

…jag började hänga på internet när jag var typ fjorton år. Min dåvarande nära vän Erica (numera bara en ylig bekant, tyvärr) hjälpte mig registrera en hotmail-adress och lotsade in mig på aftonbladet-chatten. Vi skaffade dator när jag var elva år, men jag använde den ju aldrig till mer än att rita bilder i Paintbrush, spela Harpan eller skriva skumma noveller. Vi hade heller inte internet hemma, så jag fick använda mig av datorerna på biblioteket när jag ville chatta – det fick bli en sporadisk timme åt gången, helt enkelt.

Jag minns inte när, hur eller var jag upptäckte Lunarstorm, Smurfa, Skunk och alla de andra ställena – men snart var jag fast i community-beroendet. Under min topp var jag aktiv medlem i åtminstone tio olika communities – alla under olika nick. Snart skars communty-listan ner till Skunk., Helvetet, Helgon samt Lunarstorm, idag bara Helgon och Skunk. Det var iochmed min entré i communityns värld som jag upptäckte nöjet i att skriva ner vad jag gjort under dagen, och att ha andra att kommentera det hela. Illa kvickt blev jag en hängiven dagboksskrivare, vilket mina 69 sidor dagbok på helgon kan vittna om. (tror dock bara att jag har typ tjugo sidor offentligt, de andra ligger som ”Privat”)
Jag har haft folk som slutat bevaka min dagbok i ren desperation över det faktum att jag under en ganska lång period skrev tre nya inlägg om dagen (det var maxgräns) som ständigt uppdaterades iochmed vad jag tog mig för. (när man postat sina tre inlägg redan innan morgonen har grytt är man illa ute!)
Numera försöker jag hålla dagbokspostandet under lite kontroll, delvis av respekt för de som fortfarande troget bevakar min dagbok, och delvis för att jag inte längre känt samma behov av att hävda mig i 21 poster i veckan.
DOCK! Iochmed skapandet av denna blogg ger jag mig själv en möjlighet att posta mina allmäna rants någon annanstans än på helgon; Här kan jag tjata bäst jag vill, lägga in bilder och kunna skriva inlägg som inte så mycket riktar sig till min bekantskapskrets.
Jag är ingen bra dagboksskrivare. Dagböcker skall visserligen behandla känslor, men jag har ofta svårt att uttrycka mig rätt och för det mesta framstår jag bara som en whinig HIM-gothare med rakbladet i högsta hugg. Förhoppningsvis kan användandet av ett neutralt medel som blogg.se få mig att bli mer vuxen i mitt skrivande – resultatet återstår att se. (om jag ens kommer att uppdatera här, ibland bestämmer jag mig för saker men i slutändan blir det en eller två poster och sedan inget mer…)

Nåväl. Det var en liten presentation över mitt skrivande, nu är det dags att skriva en rad eller två om mig.
Jag heter Carina, och är i skrivande stund 22 år gammal,  slutade mitt jobb idag och flyttar till Lund med omnejd om två veckor för att studera Lingvistik på universitetet.
Jag har under tre år jobbat i min fars bowlinghall, och då under de två sista åren som pizzabagare. Jag gör faktiskt väldigt goda pizzor, även fast de blir alldeles för stora. Men nu är det slut på det! Nu skall jag bli en språknazistisk ordbög istället! (tolkas fritt)

Värt att veta om mig innan ni surar över saker jag kanske får för mig att posta är följande:

x Jag har extremt låg och tråkig humor. Jag skrattar åt politiskt inkorrekta saker, och skämtar gärna om saker som andra kan ta illa vid sig av. För tillfället blir det mest skumma nazireferenser och dåliga ordval. (kan dock poängtera och understryka att jag INTE är nazistiskt lagd, jag är inte särskilt förtjust i deras världsåskådan och kommer aldrig att sympatisera med dem.)
x Jag stavar extremt illa när jag är onykter, och ibland får jag för mig att posta rants när jag är onykter. (detta har hänt upprepade gånger på MySpace samt på diverse forum jag frekventerar… Brukar roa min omgivning ganska starkt :P)
x Min syster gick bort den 19:e juli förra året, och jag försöker fortfarande bearbeta mina känslor genom att skriva om dem. Det blir inte alltid bra, det låter inte alltid fint, och om ni inte tror att ni står ut med mitt ständiga tjat om hur jag saknar Anna så är det lika så gott att ni håller er härifrån.
x Jag pratar gärna om mina stalkers. Jag tror banne mig att jag skall dedikera ett helt inlägg åt att skriva om mina olika stalkers genom tiderna. De flesta har öknamn, de andra kommer att få öknamn eftersom jag gärna inte hänger ut dem under deras riktiga namn.
x Jag är väldigt ytlig och avskyr folk som inte har vett att hålla efter vare sig sin kropp eller sin klädstil. Däremot kan jag bli helt lyrisk av folk som faktiskt förstår HUR de bör klä sig! Jag blir lätt negativ när jag börjar diskutera utseenden på folk och fä, och detta kan säkert stampa sönder folks tår om man inte ser upp. Sluta läsa!!

Det var allt jag kom på nu…
Om ni är nyfikna på att få reda på mer om mig så är ni hjärtligt välkomna att skriva till mig på www.helgon.net, där jag för tillfället heter FulaBrudensPojkvän (jag byter nick så ofta jag får, men jag kan försöka hålla er uppdaterade på den fronten!) Jag finns även på www.skunk.nu som Naisho, och på www.MySpace.com under nicket Zombielicious. (där finns även min skumma och trista engelska blog)