Nyvaken, helt zombiefierad och håret står bokstavligen rakt upp. Hungrig, men skall fortsätta hålla ut och se hur länge jag orkar. Måste försöka äta något idag dock, eftersom det blir lite alkoholintag under kvällen.

Vet inte om jag är på väg att bli förkyld, jag nös några kraftiga gånger. Känner mig lite mosig och alldeles för varm också, får se om det lugnar sig.

Idag skall jag betala räkningar (för alla julklappar), spela in en konversation med mamma samt bjuda Magnus och Martin på ”julklappsöl” (fast i Smeges fall är det som sagt egentligen ”födelsedagsöl”).

Mamma är lite nervös för det där konversationsinspelandet.
M: ”Jaha, hur fungerar det där sedan då?”
C: ”Ja, vi behöver prata i kanske …en halvtimme, och sedan tar jag två minuter av det.”
M: ”EN HALVTIMME?”
C: ”Men herregud mamma, det är ju typ så länge vi brukar prata!”
M: ”Ja, men så skall du spela upp det för din klass… oj oj oj.”
Jag tror att hennes nervositet har lite att göra med vad vi faktiskt brukar prata med varandra om. Vi brukar snacka skit, dra skumma interna familjeskämt samt diskutera folk vi tycker är dumma i huvudet. Jag har dock några sådana där stolpar på lager jag tänkte försöka få henne att prata om som jag kanske kan använda sedan. Tja, det skall bli intressant att se ifall detta fungerar också, kan jag ju säga.

And now… back to världen, kanske är dags att klä på sig lite?

Nu är det dags för mig att kräla ner under täcket med min kära tegelsten igen. Jag vet ärligt talat inte vad det är i den boken som trollbinder mig så totalt, men jag känner mig alltid så otroligt hemvan när jag läser den. Jag vet inte hur många gånger jag har läst den heller, men den är så trasig i ryggen att jag har tejpat loss för fulla muggar. Planen är att införskaffa ett nytt ex, på engelska den här gången, och spara min gamla bok som ett minne från tider då jag var den fula ankungen och var tvungen att gömma mig med näsan djupt nere i böcker.
Jag älskar DET. Jag älskar DET och alla karaktärerna den bjuder på. All värme, all kärlek, all trygghet. Jag vet att det är en skräckbok, eller att de flesta skulle vilja kategorisera den så; själv tycker jag att det är en av de bästa kärleksböcker jag någonsin läst. (och jag hade ju faktiskt min lilla Harlequin Historik-period ;))
Stephen King har worked some magic i den boken.

Det finns en anledning till att jag har storslagna problem med clowner. Det finns en anledning till varför jag är så förtjust i femtio- och sextiotalets alla skräckvarelser (zombies, mumier, vampyrer och så vidare) och det finns en anledning till varför jag alltid sitter med en sugande känsla av utanförskap när jag läst klart sista sidan av boken.

OCH DET FINNS EN FARKING ANLEDNING TILL VARFÖR JAG AVSKYR FILMATISERINGEN! Seriöst, den är vedervärdig. Den är ful, den är stinkande, det är kassa skådisar, det är ett crappy manus som blandar ihop händelser och karaktärer och den får mig nästan att tappa det jag ser för mina ögon när jag läser min bok. Sure, det är kanske inte världens lättaste bok att göra en filmatisering på, men ge mig ett tag att tänka på så kan jag säkert komma på en hel drös skådespelare som skulle passa utmärkt att spela Förlorargänget som vuxna. Barnskådisar är svårare; på den fronten fungerar faktiskt de barnen de har i filmatiseringen ganska bra. Men de vuxna? Bill Denborough, som ser ut som en potta? Ben Hanscom som ser ut som en misslyckad såpaskådos? Snälla, rara, söta. Krossa inte mina barndomsvänner på det sättet. I plead you.

Tim Curry är dock utmärkt i rollen som Pennywise.

I vilket fall som: Ner i sängen med min kärlek nu. För kärlek är det. En obändig och stark kärlek redan vid första ögonkastet. Detta är vad jag vill ha ut av livet.
På svenska nationella provet i 3:an skulle vi skriva om kärlek. Jag skrev om Det. <3

Ingen säger något. Ingen informerar en. Ingenstans finns att läsa hur man skall bete sig. För alla som pendlar till och från skolan eller jobbet varje dag finns dock dessa oskrivna förhållningsregler för var man får lov att sätta sig när man kommer in på tåget. Sätena är placerade om fyra och fyra eller sex och sex. Det finns även platser med två säten, men de verkar inte riktigt ingå i regelsystemet.
Ponera att du kommer ombord på tåget och får se att det finns fem lediga platser vid ett säte med tre vs. tre säten. Ponera att det upptagna sätet är ett inne vid fönstret. Du får då lov att ta vilken som helst av de två platserna närmast gången på motsatt sida. Sätter du dig på samma sida så trampar du lite på reglerna, sätter du dig direkt mitt emot så är du lite darrigt ute.
Det är svårt att beskriva reglerna utan att ha en massa illustrationer och liknande, men de FINNS där. Tro mig, sätt dig på ”fel” säte och folk börjar sända ut obekväma signaler. Jag bröt mot reglerna när jag åkte till Lund för att gå på IKEA med Caroline häromhelgen. Jag kom ombord på tåget, fick syn på en snygg militär och satt mig på ren reflex bredvid honom. Sedan insåg jag att jag just brutit de oskrivna reglerna: Han satt på fönsterplatsen på ett säte med två vs. två säten, och de två sätena mitt emot var nu lediga. Han såg lite besvärad ut, och jag kunde ju inte bara byta plats mitt i allt bara sådär! Detta brott mot de oskrivna reglerna fick mig att än en gång faktiskt uppmärksamma deras existens, och jag insåg att jag var tvungen att skriva ett inlägg om det.
Det är märkligt att sådana regler uppstår. Inget skulle hända om man bryter mot dem, ingen säger åt en, men man får räkna med att folk bligar besvärat på en, skruvar sig i sätet, och att man faktiskt fysiskt kan känna i luften hur fel ute man är.
Det handlar inte om folks ovilja att sitta bredvid varandra: När tåget är fullsatt kan man lätt sitta nästan fler än det finns säten för utan att folk egentligen störs av det. Man kan stå pressade som fiskar mot varandra och ostadigt svaja mot varandra i svängarna när sittplatserna är slut och det är ingen som tar illa upp. (och nu snackar vi alltså att man VERKLIGEN står rätt i någons personal space) Men… att sätta sig ett säte för långt till vänster när det redan sitter två personer där – det är att inkräkta på område man borde ha lämnat obestritt.
Det roar mig. I synnerhet med tanke på att de här förhållningsorderna har uppstått utan att folk har diskuterat saken med varandra över huvud taget. Det bara är så. Det är en av de oskriva naturlagarna. Så Här Får Du Sitta På Tåget.

Mysigt nedbäddad i min säng, magen full med chips och dilldip och ett brusande glas cola på soffbordet bredvid mig. Jag kan inte precis säga att jag klagar, om jag skall vara ärlig! På tv:n framför mig: Frasier, säsong 1. Just nu en dokumentär, en sådan där ”The Making of”

Jag ser fram emot nästa helg. Helgen skall ägnas åt städning, antar jag, eftersom jag inte har några andra planer, och så skall jag få tummen ur och slå in de sista julklapparna, och sedan… Skall jag ta det lugnt och göra lite skolarbete. Och bara räkna timmarna tills mamma kommer och hämtar mig på lördag.
Jag känner ett stort lugn i att jag inte behöver göra omtenta på lördag, istället kan jag i stilla ro åka med min mor och min bror till Ängelholm och se när Zzucken spelar bowlingtävling!

Jag gillar verkligen Frasier. Inte karaktären, men …Niles! NILES! Häromdagen såg jag en scen där jag råkade få en good glimpse av hans händer, och herregud! <3
Jag är en flicka med smak för stiliga armar och händer, och Niles har sådana där långa, slender fingrar. Mrr.

Spana in ARMARNA på de här stiliga herrarna (ja, och hela överkroppen på Doyle, while at it):

…vaken igen. Inte på bättre humör dock, men ändå. Jag känner mig grälsjuk och vill ha svar på några frågor, men det får jag låta bli med. Det är illa nog som det är.

Mamma och jag skall prata om typ två timmar. Jag vill hellre göra andra saker as of now, men ändå. Se ovan, liksom. Får se lite Frasier sedan, tänka på andra saker än de som gör mig lesdsen. Jag tror inte att folk riktigt förstår hur mycket jag övertolkar och har mig. Jaja.

Jag behöver städa här hemma.
Idag har jag hittat två nya bett. Fark.

Väntar på att min bror eller far skall logga in på msn så att jag kan be dem hämta mamma så att vi kan komma igång, men hon städar förmodligen fortfarande, och vare sig den ena eller den andra verkar vara hemma – ingen är ju online.

Allmänt hängig, saker går inte helt som jag vill. Är åtminstone klar med alla julklappsinköp och julkortsfixande, alltid något. Måste bara fixa något åt Amanda och Ida, sedan är jag nöjd. Skall betala alla de julklappar jag har beställt också, så vet jag sedan vad min budget ligger på.

Är fortfarande lite halvhungrig, men mest trött. Skulle vilja sova, men jag vet ju inte när mamma har tid att fixa det där med mig så… Kanske borde prova att ringa henne, så kunde vi bestämma en tid kanske? I så fall skall jag sova en stund fram tills dess. Funderar på att strunta i att äta idag, och se till att sova lite istället. Vi får se…

…du behöver inte säga ja, men du kan väl åtminstone säga nej?