Ingen säger något. Ingen informerar en. Ingenstans finns att läsa hur man skall bete sig. För alla som pendlar till och från skolan eller jobbet varje dag finns dock dessa oskrivna förhållningsregler för var man får lov att sätta sig när man kommer in på tåget. Sätena är placerade om fyra och fyra eller sex och sex. Det finns även platser med två säten, men de verkar inte riktigt ingå i regelsystemet.
Ponera att du kommer ombord på tåget och får se att det finns fem lediga platser vid ett säte med tre vs. tre säten. Ponera att det upptagna sätet är ett inne vid fönstret. Du får då lov att ta vilken som helst av de två platserna närmast gången på motsatt sida. Sätter du dig på samma sida så trampar du lite på reglerna, sätter du dig direkt mitt emot så är du lite darrigt ute.
Det är svårt att beskriva reglerna utan att ha en massa illustrationer och liknande, men de FINNS där. Tro mig, sätt dig på ”fel” säte och folk börjar sända ut obekväma signaler. Jag bröt mot reglerna när jag åkte till Lund för att gå på IKEA med Caroline häromhelgen. Jag kom ombord på tåget, fick syn på en snygg militär och satt mig på ren reflex bredvid honom. Sedan insåg jag att jag just brutit de oskrivna reglerna: Han satt på fönsterplatsen på ett säte med två vs. två säten, och de två sätena mitt emot var nu lediga. Han såg lite besvärad ut, och jag kunde ju inte bara byta plats mitt i allt bara sådär! Detta brott mot de oskrivna reglerna fick mig att än en gång faktiskt uppmärksamma deras existens, och jag insåg att jag var tvungen att skriva ett inlägg om det.
Det är märkligt att sådana regler uppstår. Inget skulle hända om man bryter mot dem, ingen säger åt en, men man får räkna med att folk bligar besvärat på en, skruvar sig i sätet, och att man faktiskt fysiskt kan känna i luften hur fel ute man är.
Det handlar inte om folks ovilja att sitta bredvid varandra: När tåget är fullsatt kan man lätt sitta nästan fler än det finns säten för utan att folk egentligen störs av det. Man kan stå pressade som fiskar mot varandra och ostadigt svaja mot varandra i svängarna när sittplatserna är slut och det är ingen som tar illa upp. (och nu snackar vi alltså att man VERKLIGEN står rätt i någons personal space) Men… att sätta sig ett säte för långt till vänster när det redan sitter två personer där – det är att inkräkta på område man borde ha lämnat obestritt.
Det roar mig. I synnerhet med tanke på att de här förhållningsorderna har uppstått utan att folk har diskuterat saken med varandra över huvud taget. Det bara är så. Det är en av de oskriva naturlagarna. Så Här Får Du Sitta På Tåget.