Etikettarkiv: meta

Femåringen i mig skriker i vanmakt

Publicerat av

Eh, bild icke-relaterad till inlägg. 

Fixar saker. För fullt. Jag har fixat hemförsäkring och adressändring. Världens bästa Martin hjälper till, han hyr släp och fixade elavtal åt mig. Hur skulle jag orka med allt detta utan hans hjälp? Fina ♥

Efter ett möte med en sjukgymnast (tror jag) på jobbet idag så kommer jag att bli inbokad på fem tillfällen för stresshantering. Tror att det kan hjälpa mig – jag är trots allt fortfarande väldigt stressad över typ …allt. MYCKET kommer ju att lösas iochmed att jag flyttar nu om tre veckor, men vissa saker behöver man kanske lite hjälp med.

Samtidigt så känner man sig ju nästan svag när man måste ha hjälp av andra, både vad gäller flytten och stresshanteringen. Varför klarar jag inte detta själv? Alla andra kan ju själva. Jag vet inte jag…

Älvadimma

Publicerat av

Scenario ett, tisdag 14/8 klockan 17:00:
Zombie stövlar in på Skånetrafiken dirrmode när tåget kommer fram till Helsingborg. Ganska mycket folk där, men trycker hoppfullt fram en nummerlapp. 175. Betjänas nu: 119. OH FUCK THAT. Går hem. Grr.

Scenario två, onsdag 15/8 klockan 06:00:
Zombie är snabb som sjutton in på Skånetrafiken när de öppnar. Trycker ut nummerlapp 001, mannen bakom mig morrar för att jag kommer in först. Han får 002 och de öppnar två kassor; sluta morra din fjant. Köper Skånekort, är färdig på en minut och hinner utan stress med tåget som går 06:12. Hinner även med att införskaffa en chailatte att avnjuta på tåget. Booyah!

Good stuff. Ibland får man helt enkelt tänka efter före och inse att det är smidigare att hänga på låset än att tro att man skall slippa köa över en timme på en tisdag eftermiddag ;) Sommarkortet går ju alltså ut efter idag, så det är lite hets på folk att införskaffa periodkort innan dess. Jag vill inte ens se hur köerna ser ut i eftermiddag ;)

Idag fyller alltså Nathaniel 32 år. Grattis grattis! Tänker baka honom en kaka när jag kommer hem ikväll, måste bara komma ihåg att köpa hem margarin men det tar jag på hemvägen sedan.

Innan kakbakardags skall jag på photoshoot med Hasse som jag jobbade ihop med tidigare. Han rekade platsen vi skall fota på igår kväll och det ser riktigt snyggt ut, hoppas bara att jag uppnår förväntningarna vad gäller modellande :) Detta, kära läsare, innebär ju också att jag kommer att ha lite nya snygga bilder på mig själv att dela med mig av här sedan! Woop woop!

För övrigt en väldigt fin morgon, med stora mängder älvedans på ängarna och en lust att lyssna på Otyg för att det kändes Oh så passande. Det blev, eh, Drängarna istället. Eh. Jag bytte till Siouxsie and the Banshees ganska snabbt, haha. KUNG ÖVER ÄNGARNA. Fick bara något konstigt ryck. Skyller på att klockan var typ 06:20. Fuck you.

<3

Publicerat av

Jadå, jag lever. Inte för att ni trodde att jag var död. Eller kanske odöd. Men ja, jag lever och finns här och har bara varit väldigt upptagen med typ ALLT. Ni vet: Åka till Göteborg, klappa hav, hälsa på mamma, bli med pojkvän, planera flytt, provligga sängar på IKEA… Det klassiska :P

What can I say? Livet är just nu sjukt djävla jättefint, och jag är helt överväldigad över vilken djäkla turn to the better det har tagit de här fem månaderna sedan jag fyllde 28. Nytt jobb, nytt hem, ny pojkvän. Jag har INGET att klaga på. Det har man väl alltid förvisso, men jag tänker fan inte fokusera på sakerna som riskerar driva mig i botten. Ha!

Idag skiner solen, vi äter tårta på jobb, jag skall käka kvällsmat med min käre lillebror och om fyra dagar åker jag och Martin till Gotland och hälsar på och bor på fyrstjärnigt hotell vid kusten. Trots att jag fick solend i nacke och på armar i lördags så är jag fett nöjd med situationen.

Såja. Det är lite glädjebloggande här, för en gångs skull :) Kramas och var glada! Inget emobölande från mig nu, jag har till och med tagit lite sovmorgon idag så jag vaknade utvilad och glad! Wohoo! \o/

Blipp-blopp och tågstopp

Publicerat av

Som att tågresan till och från jobb inte var dryg nog som det är så stannade tåget igår i Ramlösa efter att först ha stått still i tjugo minuter mellan Rydebäck och Ramlösa och sedan tio minuter vid Ramlösa station, och det informerades att tåget inte kunde gå längre. Tydligen spårfel inne på Knutpunkten… Folk hetsade av tåget som att det brann någonstans och folk var på väg att mosa varandra i deras futila försök att få plats på eventuella ersättningsbussar – som självfallet inte dykt upp än. Jag beslutade mig redan inne på tåget att jag skulle gå hem, det är trots allt inte en särskilt lång promenad mellan Ramlösa och vårt hem, så jag hade inte lika bråttom upp för trappan. Tur det, jag blev påsprungen av en särdeles storvuxen man och höll på att ramla baklänges ner för trappen. Jag hoppas att han hade bråttom ner till tåget jag just lämnat och att hans dag förstördes. Gubbdjävel.

Hemma är det …inte klart. Mäklaren kommer imorgon och vi har fortfarande större delen av lägenheten kvar att fixa. Jag vill mest skrika, gråta och slita mitt hår. Istället åker jag hem i vanlig ordning och gör vad jag kan idag efter jobb. Nathaniels mor kommer över för att hjälpa oss så gott hon kan, så jag räknar med att vi blir färdiga ikväll. SKÖNT. Åker bort i helgen och nästa vecka räknar jag med att ha allt det sista packat. Jag ber om ursäkt för mitt ständiga tjat här i bloggen om flytt och städning och packning och jag vet inte vad, men det är cirka ungefär vad som upptar 90% av min hjärna så fort jag kopplar av jobb just nu. Så ja, det blir nog inte så mycket bättre innan jag är färdig med allt + har flyttat. Får ni magknip av detta får ni helt sonika undvika att läsa min blogg tills typ …andra veckan i September. Deal? :P

Morgonen idag är fylld av allehanda blipp-blopp, för att jag är på det humöret. Bossfight, 047, Slagsmålspatrullen, Binärpilot och Welle:Erdball. Hej torsdag! JAG HAR VÄNTAT PÅ DIG.

Saknade undercut ♥

I would LOVE some cheese with my whine

Publicerat av

Jag vill väl inte vara den som är den, och det är ju så djäkla typiskt svenskt beteende, men alltså… var tog sommaren vägen? Jag kan väl inte direkt påstå att jag skulle njuta av trettiogradiga soliga dagar veckan om hela sommaren igenom, men det känns ändå som att man har blivit snuvad på konfekten när det är Sommarens Sista Vecka™ (Medeltidsveckan ni vet) och det har varit typ.. 15 (?) soliga varma dagar sedan juni.

Det ingår ju liksom i vem jag är att sitta inomhus och gömma mig och klaga på hur varmt och klibbigt och ljust det är utomhus, för att sedan kunna gå ut och njuta av solljumma sommarkvällar med ett par rejäla solglasögon på och en stor glass i handen. Strosa runt kring strandpromenaden med kameran i högsta hugg och fotografera sommarskymningen, försöka fånga dagens sista solsken på bild för att sedan kunna sitta inne och tycka att jag har gjort bra ifrån mig som faktiskt GJORT något i sommarvärmen. Liksom.

Men nej. Ingen hetta. Inget störande solljus. Massor av (mysigt!) regn men alldeles för kallt. Det är ju nu man liksom ville ladda upp batterierna lite? Få bli uppvärmd så att man står sig genom hösten?

Äh. Jag är sjukt svensk och bara klagar, jag.

Idag sitter jag med långbyxor, teeshirt, kofta OCH hoodie på mig. Det är ju trots allt …eh… ”sommar”. :P

Tiden går för snabbt men inte snabbt nog

Publicerat av

Det känns som att jag lever halva mitt liv ombord på ett tåg just nu. Tappar bort mig själv två timmar om dagen när jag bara stirrar ut genom fönstret och försöker att fokusera på musiken jag lyssnar på. Tankarna springer fritt men det formas inget matnyttigt. Man är bara …vilsen. Jag kan inte med ord förklara hur otroligt skönt det skall bli att få slippa pendla. Missförstå mig rätt, jag stormtrivs med jobbet och det är ju helt klart värt att tappa två timmar om dagen för att få jobba här – men att få jobba här OCH slippa pendla är ju rena rama önskedrömmen för mig. OCH jag skall få ha mitt eget hem, med MINA saker och MINA regler. Underbart!

Satt ett tag igår och gjorde lista över vad jag behöver/måste/vill införskaffa till mitt nya hem. Med en budget på ungefär 16k så trodde jag att jag hade mitt på det torra, men det går snabbare än man tror att spendera sexton tusen kronor. Tror jag, jag har kollat upp alla de dyraste sakerna och tillsammans går de på elvatusen, men ja. Samtidigt känns det ju ändå värt att köpa BRA saker direkt, istället för att köpa saker som är lite billigare men inte vad man vill ha, för då måste de ju ändå ersättas längre fram. Som säng, till exempel. Jag skulle kunna köpa en halvkass säng nu och sedan köpa bättre säng om ett år, men varför spendera tusen nu och tretusen om ett år när jag lika gärna kan lägga tretusen nu?

Jag ser fram emot den känslan förresten. Att få krypa ner i en nyköpt, nybäddad säng i mitt nya hem. Hur härligt?

I måndags packade jag sex lådor, igår packade jag två. Det börjar kännas av i kroppen som fan att jag verkligen går på sparlåga här; jag är så matt i alla muskler och stressen börjar ta ut sin rätt. Just nu är jag nästan illamående och jag vet inte riktigt hur jag skall hinna med allt som måste hinnas med. Sista veckan innan jag flyttar är jag borta på utbildning, och när jag kommer hem till helgen där så …eh… flyttar jag. Det skall ju bli jättekul att få åka på utbildning (i Varberg) men det gör också att jag har en vecka mindre på mig att bli klar. Å andra sidan …det är inte mycket kvar att packa. Det är mina saker i köket (vilket jag inte kan packa NU ändå, behöver ju kunna äta och laga mat ;)) och sedan är det klädkammaren. Så det LÖSER sig ju. Jag är bara lite stressad ändå, det är nu sex år sedan jag bodde ensam sist så jag är ju ändå van vid att ha någon som tar hand om hälften av arbetsbördan och problemen och hjälper mig att ha koll.

Spammade inlägg igår (soz) vilket tydligen resulterade i tvåhundra besökare – något jag inte har haft på länge och den dubbla summan av vad som är vanligt den senaste tiden. Vad trevligt :) Då kanske ni inte har något emot när jag känner mig inspirerad på att skicka inlägg efter inlägg..? Nice ^_^

En obehaglig tågresa hem från jobb

Publicerat av

Hemresan från jobb igår, då. Jag satte mig i vagnen längst bak för att jag inbillar mig att jag hamnar på rätt ställe på Knutpunkten då, och satt i vanlig ordning i tågets riktning vid ett fönster. Reagerade efter ett tag på att mannen som satt ungefär fem-sex meter framför mig i ”min riktning” (alltså bakochfram på tåget) satt och kollade väldigt mycket på mig. Alltså, verkligen mycket. Jag tyckte att det var lite obehagligt men jag låtsades om inget och fortsatte stirra ut genom fönstret istället. Det har väl hänt någon gång tidigare att folk har glott till en gång extra när man gått förbi. När det gått tjugo minuter sitter han fortfarande och stirrar rakt på mig, och jag känner på allvar att det börjar bli obehagligt. Det var något som saknades i hans blick. Jag skrev till Martin att jag kände mig illa till mods och försökte att hålla mig fokuserad på chatten istället, men när mannen helt plötsligt började smeka sitt eget skrev så kände jag att jag inte ville vara kvar där. Fortfarande stirrade han på mig som att det vore helt naturligt.

Jag bestämde mig när vi började rulla in mot Helsingborg för att jag inte ville ta samma dörr ut som honom, så jag gick längst fram i tåget. Jag var rädd att han skulle bli närgången eller ”råka snubbla” eller liknande, så ja. Självbevarelsedrift. När jag kommit genom nästan hela tåget så vänder jag mig om bara för att kolla, och ser att han följt efter mig. Vid det här laget är jag rädd på allvar – jag är paranoid i vanliga fall och nu har jag ju någon som faktiskt stalkar mig på tåget. Lyckligtvis ringde Nathaniel då och skulle fråga vad jag ville ha till mat, så jag förklarade situationen för honom och bad honom stanna kvar i telefon med mig så att jag inte behövde vara så rädd. Eftersom Nathaniel var ute och gick just då så bestämde han sig för att komma och möta mig, så jag hade sällskap hem från tåget. Jag vände mig om säkert femtio gånger på hemvägen men såg inte mannen något mer, vilket var väldigt skönt.

Jag har kort på honom, mest för att visa Martin hur illa han stirrade, men det kan ju vara bra att ha ifall jag springer på honom fler gånger. Jag tänker inte lägga upp dem här, det känns trots omständigheterna inte okej att hänga ut honom med bild (om det ens är lagligt..?) men ifall någon vill se hur han ser ut så kan jag skicka bild så att ni vet att se upp för honom.

Eftersom det alltid finns någon djävel som vill antyda att man som tjej för skylla sig själv så kan jag ju tillägga att om EN person av de typ TREHUNDRA jag på något sätt mötte igår stirrar sönder sig på mig – då är det väl förfan inte hos MIG felet ligger? Hade alla 300 stirrat på mig och smekt sig själva så sure, då är det väl jag som provocerar reaktionen. Men jag tänker INTE känna mig skyldig över att EN person har så förvrängd världsbild att han inbillar sig att han har betett sig korrekt här. Skulden ligger INTE hos mig. Frågar ni ”Vad hade du på dig då?” så skriker jag.