En obehaglig tågresa hem från jobb

Hemresan från jobb igår, då. Jag satte mig i vagnen längst bak för att jag inbillar mig att jag hamnar på rätt ställe på Knutpunkten då, och satt i vanlig ordning i tågets riktning vid ett fönster. Reagerade efter ett tag på att mannen som satt ungefär fem-sex meter framför mig i ”min riktning” (alltså bakochfram på tåget) satt och kollade väldigt mycket på mig. Alltså, verkligen mycket. Jag tyckte att det var lite obehagligt men jag låtsades om inget och fortsatte stirra ut genom fönstret istället. Det har väl hänt någon gång tidigare att folk har glott till en gång extra när man gått förbi. När det gått tjugo minuter sitter han fortfarande och stirrar rakt på mig, och jag känner på allvar att det börjar bli obehagligt. Det var något som saknades i hans blick. Jag skrev till Martin att jag kände mig illa till mods och försökte att hålla mig fokuserad på chatten istället, men när mannen helt plötsligt började smeka sitt eget skrev så kände jag att jag inte ville vara kvar där. Fortfarande stirrade han på mig som att det vore helt naturligt.

Jag bestämde mig när vi började rulla in mot Helsingborg för att jag inte ville ta samma dörr ut som honom, så jag gick längst fram i tåget. Jag var rädd att han skulle bli närgången eller ”råka snubbla” eller liknande, så ja. Självbevarelsedrift. När jag kommit genom nästan hela tåget så vänder jag mig om bara för att kolla, och ser att han följt efter mig. Vid det här laget är jag rädd på allvar – jag är paranoid i vanliga fall och nu har jag ju någon som faktiskt stalkar mig på tåget. Lyckligtvis ringde Nathaniel då och skulle fråga vad jag ville ha till mat, så jag förklarade situationen för honom och bad honom stanna kvar i telefon med mig så att jag inte behövde vara så rädd. Eftersom Nathaniel var ute och gick just då så bestämde han sig för att komma och möta mig, så jag hade sällskap hem från tåget. Jag vände mig om säkert femtio gånger på hemvägen men såg inte mannen något mer, vilket var väldigt skönt.

Jag har kort på honom, mest för att visa Martin hur illa han stirrade, men det kan ju vara bra att ha ifall jag springer på honom fler gånger. Jag tänker inte lägga upp dem här, det känns trots omständigheterna inte okej att hänga ut honom med bild (om det ens är lagligt..?) men ifall någon vill se hur han ser ut så kan jag skicka bild så att ni vet att se upp för honom.

Eftersom det alltid finns någon djävel som vill antyda att man som tjej för skylla sig själv så kan jag ju tillägga att om EN person av de typ TREHUNDRA jag på något sätt mötte igår stirrar sönder sig på mig – då är det väl förfan inte hos MIG felet ligger? Hade alla 300 stirrat på mig och smekt sig själva så sure, då är det väl jag som provocerar reaktionen. Men jag tänker INTE känna mig skyldig över att EN person har så förvrängd världsbild att han inbillar sig att han har betett sig korrekt här. Skulden ligger INTE hos mig. Frågar ni ”Vad hade du på dig då?” så skriker jag.

Gamla tanten tycker ”Det var bättre förr!”

Nej, det var fan så mycket mysigare på den tiden. Man gick till skivbutiken efter skolan och browsade skivor i en timme innan man hade lyckats välja ut vilka musikaliska underverk som skulle få följa med hem, och efter att ha sållat och funderat och räknat på hur mycket man hade råd att spendera. Köade till kassan, betalade, gick med kassen svingande i luften och ett förväntansfullt leende på läpparna hem. IBLAND körde man wildcard och köpte skivor på Ginza och CDON trots att man inte kanske hört bandet förut, bara för att man var nyfiken och tyckte att fodralet såg ballt ut.

Väl hemma så stängde man dörren till sitt rum, öppnade plasten kring fodralet och tog ut skiva och häfte. In med skivan i CD-spelaren och sedan satt man och läste med i texterna samtidigt man lyssnade på musiken. Ibland släckte man helt sonika alla lampor och satt där och njöt i mörkret av musiken.

Tiny lvl 18 Zombie med cd-spelare i bakgrunden

Nuförtiden? Not so much. Man ladder hem åt höger och vänster eller slänger in random musik i playlisten på Spotify. Jag andas fortfarande musik men jag saknar det där högtidliga i att komma hem med ny musik i plastförpackning. Man ÄGDE på ett annat sätt. Materialisten i mig var väldigt förtjust i sin välsorterade skivsamling med mängder av färggranna och svarta fodral som stod vackert uppradade på hyllan. Ja, och så de där albumen man gömde bakom de andra för att man inte ville att folk skulle se att jadå, jag lyssnar på SÅDANT också ;)

Ohwell ♬

Dagens dregel ♥

©Daniel Govar (länk)

Dream a.k.a. The Sandman från Sandman-albumen av Neil Gaiman. Dream, Orpheus, Oneiros – kärt barn har många barn.

Klart läsvärd serie, för övrigt! Många små sidospår som flätas samman när man minst anar det. Gaiman har ju nu gått ut med att det kommer att komma en prequel också, det ser vi fram emot!

Kluven mellan att trivas här och att vilja vara någon annanstans

En bild från förra året

Jag kan ju inte låta bli att känna ett oerhört avund mot alla som är i Visby just nu. Medeltidsvecka och det sliter och drar i mig att jag vill dit. Finaste veckan på året, sista veckan på sommaren och bästa veckan som finns. Dricka mjöd, dansa till säckpipor och hänga med kära vänner på en filt på strandpromenaden. Istället sitter jag här och jobbar (vilket inte är fy skam det heller, bör tilläggas!) och drömmar mig bort mot en värld där stiliga knektar och odrägliga pirater är vardagsmat. Mrrghl.

MEN jag får idag reda på ifall jag får lägenheten eller ej! Det enda som står emellan mig och en flytt till Malmö om tre veckor är huruvida hon som skall hyra ut lägenheten till mig kommer in på sin utbildning eller ej, och hon räknar med att komma in. Hur awesome? Att slippa pendla är ju rena drömmen! Jag kommer att ha oerhört tight med pengar tills lägenheten i Helsingborg är såld, men efter dess så kan jag ju leva loppan fullt ut :) Det är ju helt enkelt så simpelt att jag får undvika att äta jättedyrt, så klarar jag det utan större problem. Har jag klarat mig på Streamlön i tre och ett halvt år skall jag nog klara mig på en liknande summa i ett halvår nu, om det krävs ;)

Helgen har varit ruggigt bra. Nimis, kött, zoo (KYCKLINGBEBISAR OMG), film och massa mys. I liek ^^ Jag har, och jag skojar inte, tagit ungefär 1600 bilder denna helg. Ni kan ju tro att jag har att gå igenom? Men eftersom mäklaren skall komma och fotografera på onsdag eller torsdag och jag väldigt gärna vill få spela rollspel imorgon (pretty please?) så får bildredigering vänta lite – det skall toppstädas och packas och ordnas hemma. Har 12 kartonger att packa ner resten av mitt liv i, men det skall räcka gott och väl – jag tror till och med att jag kan använda kartonger till mina kläder! :) Får jag positivt besked angående lägenheten idag så kommer packningen att ske på allvar – då får jag välja ut kläder så att jag klarar mig i tre veckor och resten packas ner dirrmode. Hela garderoben kan ju i stort sett packas, så får jag överleva på det jag har i byrån… Typ. Det löser sig. SPÄNNANDE!

Så ja. Jag har väl äventyr för mig trots att jag inte är på Medeltidsveckan, men gah. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag är okej med att inte vara där ;) Nästa år däremot, då djävlar! ♥

Lite lagom zombiefierad idag då

Jobbar hemifrån idag. Bra och dåligt. Det var väldigt skönt att slippa gå upp 05:20 och att kunna glida ut i köket i pyjamas och slå igång datorn och arbetet. Å andra sidan gillar jag att ha folk omkring mig när jag arbetar, så det är ju knappast något jag kommer att upprepa ofta som det känns just nu. Jobb har ju för mig alltid inneburit en viss social möjlighet jag annars saknar – redan när jag jobbade på Stream så fanns ju helger då jag i stort sett bara satt och längtade efter måndagen så att jag skulle få ha folk omkring mig igen.

Jag är ju väldigt kluven när det kommer till det där. Å ena sidan så är jag sedan uppväxten ensamvarg, jag stör mig när det är för mycket folk som springer runt och väsnas och stör och jag har svårt att veta hur jag skall anpassa mig till folk för att inte sticka ut för mycket och känna mig i vägen. Å andra sidan är det kul att ha någon att prata med och innerst inne vill man väl helt enkelt vara socialt accepterad? Så ja. Det är skönt att vara ensam ibland men jag har ett större socialt behov än jag själv trodde.

Men efter en hel vecka då jag har gått upp 05:20 så var det väldigt skönt att få sova till strax före åtta idag, helt klart. Hade jag inte haft så förbannat mycket att göra på kvällarna denna vecka (mäklarvisiten och så vidare) så hade jag ju försökt jobba lite olika tider just för att låta mig själv få sova ut någon dag, men ja. Ibland kommer verkligheten emellan och då får man anpassa sig därefter. Vågar inte ens börja reda i vad jag har för planer nästa vecka än, haha. Eller jo, mäklaren kommer ju tillbaka på onsdag eller torsdag för att fotografera så behöver ägna halva veckan åt att fotografstäda. Agh. Och jag kanske skall på photoshoot i helgen, det är obekräftat än så länge.

Dagens look?

Denna helg då? Jadå, mest ligga ihopkrupen och sova, misstänker jag. Samt åka på utflykt :)

Ni kanske undrar hur det gick igår?

Men ja. Vi hade ju mäklaren hos oss igår kväll. Storstädad lägenhet, mycket att göra innan han kom dit. Trött som sjutton, många tidiga morgnar och för lite sömn den här veckan. Men dit kom han, med sjögrönblåa ögon (Stilla Havs-blå) och tog sig en titt. Sedan skrev vi kontrakt och gick med på utgångspriset han ville sätta. Vi är ju inte lika blåögda och naiva nu som vi var för 1,5 år sedan när vi sist försökte sälja. Kan vi få utgångsbud eller mer blir vi jättenöjda. BLI AV MED SKITEN. Ni vet. Trött på läget, och så vidare.

Men jag fick väl i alla fall känslan att det skulle gå att få det sålt, liksom. Så nu kan vi bara hålla tummarna tills huden spricker, samt packa och hålla städat. Får ju besök i helgen men skall försöka se ifall man inte kan lyckas packa undan mer. Eller kanske allt, allt det där som inte behövs på daglig basis utan som gör sig lika väl i en kartong i förrådet som det gör nerstoppat i en byrålåda i sovrummet.

Så ja. Jag är hoppfull, förväntansfull och pepp, men samtidigt försöker jag vara nykter, realistisk och cynisk. För att inte bli besviken, liksom. Det går sådär ;)

Jag har inte hört något angående tvåan jag vill andrahandshyra än. I’ll keep you updated ifall jag hör något.