Dagens värsta Freudianska felläsning (ja, ni minns väl mitt freudianska synfel?)
BARKMULL = BARNKNULL
Jag var tvungen att stanna, stå helt stilla, och läsa om ordet ett par gånger innan jag såg att det faktiskt inte alls stod BARNKNULL på påsarna. Oj.
Jag skralade ihop lite småmynt och knallade till pizzerian. Nu har jag nästan en hel barnpizza i magen, och det är bra. Känner mig piggare nu när jag fått i mig lite snabb energi!
Duschade också, vilket för den delen även det piggade upp mig. Det gjorde även håret blekare, silvershampoo fungerar verkligen nu när jag vet hur man använder det! Det var en behaglig kväll när jag gick, jag hade ingen jacka men frös absolut inte. På pizzerian frågade de mig om jag var islänning. Jag undrar vad i hela fridens namn som fick dem att tro det? :D Jag frågade inte, jag skrattade glatt åt dem och gick hem.
Spelade lite WoW, men nu måste jag göra klart skolarbetet. Skriva lite om hur man böjer diminutiver, och så skall jag försöka hitta något om hur barn lär sig homonymina ord. Ja, exakt. Jag är inte så mycket klokare på det hela än ni är, så oroa er inte.
Imorgon funderar jag på att åka till Malmö och köpa en klänning jag har sett på Shock, och som jag hoppas att de har kvar. Försäljaren jag försöker betala till på eBay svarar inte på mail, och pengarna studsar fortfarande tillbaka varje gång vi skickar dem. Alltså är jag på jakt efter en ny klänning till nästa Vogon. Studiebidraget skall ju dyka upp under morgondagen, så jag är åter igen Rich Girl och kan köpa saker. …som mat. Mat är bra. Mat är bra, men jag har ingen lust med mat.
Skall i alla fall ringa Lotta ikväll och se ifall hon a) kanske har lust att gå med på Shock en snabbis, det är roligare med smakråd samt b) är bra på att fixa korsetter, och i så fall kanske kan ta sig en titt på min camokorsett och se ifall hon kan fixa den åt mig.
Utnyttja folk, jag? Nejdå. De får gärna kräva paj eller muffins i utbyte :)
Jag har sagt till pappa om pengar. Nu försöker jag göra läxan, men jag är så otroligt trött att min hjärna knappt ens går på halvfart, och jag sitter och har våta fantasier om att få lägga mig ner i sängen (jag sitter i den nu), dra täcket över huvudet och sova i tre dygn. Söööömn, mrr. Giev.
Jag har skrivit klart en av fyra punkter. Det kommer att gå helt upp åt väggarna tokigt imorgon, men å andra sidan sade läraren att föredragen är betygsgrundande, men blir inte betygssatta. (de är obligatoriska). Okaj. Då gör det inte så mycket att det kommer att gå dåligt, ändå.
Jag mår illa. Jag åt lite macka, men det gjorde mig bara blä. Jag är varm och yr och trött och matt och hungrig men inte alls hungrig. Har inga pengar idag, så det blir ingen mat ändå. Köpte äpplen igår, får äta dem ikväll. Och sedan skall jag sova.
Jag har tvättat håret en gång idag, lät shampoot sitta i i fem-tio minuter. Det gjorde skillnad. Det sliter på håret, men får jag bara bort de sista gula nyanserna så kan jag ju kurera håret som en dåre sedan. Ha i alla möjliga bra kurer och ta hand om det som om det vore ett litet barn eller så. Det vore skönt att slippa se ut som en krossad apelsin.
Låt mig sova. Snälla? Bara lite?
Even better: Låt mig sova MED någon. Krypa tätt intill och gömma mig lite och vara varm tills jag vaknar. Mrrr.
Vad är ditt problem?
Jag känner mig hånad av folk som hela tiden måste inflika hur ”snygg” och ”söt” jag är. Det hela grundas i att jag under tre års tid, i stort sett varje dag, fått höra frasen ”Hej Carina, vad söt du är, jag är så kär i dig!”. Jag är avtrubbad och börjar bli cynisk, och jag är trött på folk som tror att det uppfattas som kul när de skämtar om sex eller mitt utseende med mig. Förmodligen var inte planen att de dagliga ”komplimangerna” (jag uppfattar dem inte som det) skulle göra mig bitter, men hey, vem har sagt att jag är rationell?
Mitt problem är alltså att jag har svårt att ta komplimanger, och blir istället sur, irriterad och deprimerad.
Hur kan du lösa det?
Genom att försöka inse att folk kanske inte alls egentligen menar illa när de börjar komma med tomma kommentarer om mitt utseende. Folk vill vara trevliga, de är inte ute efter att håna mig.
Genom att försöka sätta lite avstånd mellan mig som tänkande varelse och mig som en levande kropp. Det folk tycker om min kropp är inte alltid vad de tycker om mig, och vice versa.
Gemom att sluta tro att folk hela tiden vill mig illa.
Jag funderar på om jag skall orka leka med min kamera. Men jag vet inte. Jag åt äckliga mackor och drack dum o’boy och nu är jag extremt omotiverad på typ allt i hela världen.
I take pictures
Photographic pictures
Jag vill gå på bio. Eller fika. Eller promenera. Eller äta glass. Eller göra NÅGOT SOCIALT, gawddammit. Oh, jag behöver skaffa vänner som bor i närheten av mig. Nlurrrgh.
Jag har mensvärk. Elak djävla rutten mensvärk. Min kropp och mina p-piller har alltså inte under första månaden kommit fram till att samarbeta och skrämma bort elaka saker som får min rygg att vilja dö. Sådan där riktigt elak smärta idag. Dov, molande, nästan så att det krasar i ryggraden. Ta bort, ta bort. Jag gillar min rygg, men inte när den känns så här.
Jag behöver varmvatten, en varm människa som kan hålla om min rygg, eller en sådan där liten värmeflaska att lägga på svanken. I brist på tillgång till de andra förslagen får jag se till att spendera dagen i min dusch, eller något.
Mm, skriva skolarbete när hjärnan gråter blod, ja, det kommer att gå bra.
På samma sätt som jag inte fattar varför man skall lyssna på sliskig musik när man bonkar på varandra, så hajar jag inte varför det förutsätts att man skall gå och se en kärleksfilm om man går på dejt. Kärleksfilmer är, med några ytterst få undantag, bara pinsamma och skitkassa. Allvarligt.
Det finns två sätt att se på film med en dejt, jag har provat båda.
Jag och min dejt när jag var fjorton gick på bio och såg South Park: Bigger, longer and uncut. Några av mina klasskamrater satt i raden bakom och stirrade ihjäl sig på mig och min dejt (och hade Jessie läst min blogg hade hon direkt vetat vem jag menar när jag sätter det på det viset) filmen igenom, men vi hade trevligt ändå.
Jag min min dejt och senare pojkvän, när jag var arton år, hyrde hem filmer en kväll. Sedan satt vi prudentligt i varsin fåtölj och snackade skit filmerna igenom, eftersom vi valt två riktiga lågvattenmärken. Det ena var en actionfilm han ville se, det andra var en skräckfilm jag ville se.
Hade vid något tillfälle någon av raringarna föreslagit att se någon vedervärdig rom-com eller kanske ett draaaama så hade jag bitit dem i näsan och gått min väg. (jag bits ganska hårt när jag är irriterad). Kärleksfilmer är INTE bra när man ser dem själv, och de är fan inte bättre för att man ser dem tillsammans med någon.
Det finns självfallet undantag, men det är ofta sådana som skiljer sig från mängden. En av mina favoritfilmer, Blast from the Past, är en komedi med romantiska inslag. Och Phantom of the Opera är ju en romantisk rysare, eller whatnot. (den är tänkt som en skräckbok från början, ju.)
Filmer man borde se på en dejt istället för fåniga kärleksfilmer:
Vad säger ni?
Lämna lite heta rekommendationer i kommentarsfältet så bygger vi vidare på ”Filmer man kan se på dejt istället för sliskiga och töntiga kärleksfilmer”-listan!